1. Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Villkor - Tillräckligt klar överträdelse av gemenskapsrätten
(Artikel 288 andra stycket EG)
2. Tillnärmning av lagstiftning - Upphandlingsförfaranden avseende offentliga bygg- och anläggningsarbeten - Direktiv 93/37 - Tilldelning av kontrakt - Upphandlingskriterier - Den upphandlande enhetens val - Begränsning - Tillämpning av kriterier för att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet - Tillåtande av kriterier som inte är uteslutande kvantitativa
(Rådets direktiv 93/37, artikel 30.1 b och 30.2)
3. Tillnärmning av lagstiftning - Förfarandena vid offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten - Direktiv 93/37 - Tilldelning av kontrakt - Onormalt låga anbud - Skyldighet för den upphandlande myndigheten att undersöka anbudens tillförlitlighet - Omfattning
(Rådets direktiv 93/37, artikel 30.4)
4. Institutionernas rättsakter - Motivering - Skyldighet - Räckvidd - Beslut, inom ramen för ett förfarande för offentlig upphandling av arbete, att inte anta ett anbud
(Artikel 253 EG; rådets direktiv 93/37, artikel 8.1)
5. Institutionernas rättsakter - Motivering - Skyldighet - Räckvidd - Beslut, inom ramen för ett förfarande för offentlig upphandling av tjänster, att inte anta ett anbud - Bedömning av information som finns tillgänglig för sökanden vid tidpunkten för talans väckande
(Artikel 253 EG; rådets direktiv 93/37, artikel 8.1)
1. Gemenskapens utomobligatoriska ansvar förutsätter enligt artikel 288 andra stycket EG att flera villkor är uppfyllda, nämligen att institutionens agerande är rättsstridigt, att det verkligen föreligger en skada och att det finns ett orsakssamband mellan agerandet och den åberopade skadan. Vad avser den första av dessa förutsättningar är kravet enligt rättspraxis att det skall vara fråga om en tillräckligt klar överträdelse av en rättsregel som har till syfte att skydda enskilda. När den ifrågavarande institutionen förfogar över ett handlingsutrymme är det avgörande kriteriet för att anse att en överträdelse av gemenskapsrätten är tillräckligt klar att en medlemsstat eller en gemenskapsinstitution på ett uppenbart och allvarligt sätt har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.
( se punkterna 60 och 63 )
2. Det framgår av artikel 30.2 i direktiv 93/37, med bestämmelser om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av arbeten, att när tilldelning skall ske på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet skall alla kriterier för denna tilldelning framgå av kontraktshandlingarna. Den upphandlande myndigheten ges i denna bestämmelse frihet att välja de kriterier den skall använda, så länge dessa syftar till att utpeka det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Nämnda myndighet skall nämligen, i syfte att fastställa det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, kunna bedöma de inkomna anbuden och fatta ett beslut med tillämpning av kvalitativa och kvantitativa kriterier som kan variera beroende på marknaden. Artikel 30.1 b i direktiv 93/37 skall emellertid inte tolkas så, att samtliga kriterier som den upphandlande myndigheten tillämpade för att fastställa det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet nödvändigtvis måste vara av kvantitativ art eller uteslutande ta sikte på priset eller beräkningen. Olika faktorer som inte är rent kvantitativa kan nämligen påverka hur uppdraget utförs, och därmed anbudets ekonomiska värde.
( se punkterna 66 och 68 )
3. Även om den upphandlande myndigheten enligt artikel 30.4 i direktiv 93/37, med bestämmelser om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av arbeten, inte har någon skyldighet att undersöka varje pris i varje anbud, skall den ändå pröva tillförlitligheten och allvaret i de anbud som förefaller vara misstänkta vid en helhetsbedömning. Detta medför med nödvändighet att rådet när det behövs skall begära förtydliganden av de enskilda prisuppgifter som förefaller vara misstänkta, och i än högre grad när sådana förekommer rikligt. Att sökandens anbud överensstämmer med kontraktshandlingarna medför inte att den upphandlande myndigheten befrias från sin skyldighet att undersöka priserna i ett anbud när det vid prövningen av anbuden, efter den inledande kontrollen av anbudets överensstämmelse, visar sig att deras tillförlitlighet förefaller vara tveksam. Den upphandlande myndigheten uppfyller således kraven för förfarandet som föreskrivs i ovannämnda artikel 30.4, genom att den vid upprepade tillfällen givit en anbudsgivare tillfälle att visa att anbudet varit allvarligt menat.
( se punkterna 76 och 77 )
4. Det följer av artikel 8.1 i direktiv 93/37, med bestämmelser om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av arbeten och som med stöd av artikel 56 i budgetförordningen är tillämplig på gemenskapens institutioners upphandling i fall där värdet av upphandlingen är större än det belopp som anges i nämnda direktiv, att en institution uppfyller sin motiveringsskyldighet gentemot anbudsgivare, vars anbud inte antagits, om den för det första omedelbart genom ett enkelt meddelande utan motivering underrättar dem om att deras anbud inte har antagits, och därefter för de anbudsgivare som uttryckligen framställt begäran därom uppger vad som kännetecknar det antagna anbudet och varför detta är mera förmånligt än övriga anbud, samt namnet på den som tilldelats kontraktet. Denna information skall lämnas inom 15 dagar från mottagandet av en skriftlig begäran därom.
Detta förfaringssätt överensstämmer med syftet med den motiveringsskyldighet som föreskrivs i artikel 253 EG och som innebär att det på ett klart och otvetydigt sätt skall framgå hur beslutsfattaren har resonerat dels för att de som berörs av rättsakten skall få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden, dels för att domstolarna skall kunna utöva sin kontroll. Det faktum att en institution därefter lämnar en mer detaljerad förklaring medför inte att motiveringens fullständighet kan ifrågasättas.
( se punkterna 92, 93 och 96 )
5. Iakktagandet av motiveringsskyldigheten som föreskrivs i artikel 253 EG skall bedömas utifrån den information som sökanden har vid tiden för talans väckande. Om den anbudsgivare vars anbud inte antagits, inom ramen för direktiv 93/37 med bestämmelser om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av arbeten, begär ytterligare upplysningar av den berörda institutionen om ett beslut att inte anta anbudet innan talan väckts, men efter den tidpunkt som anges i artikel 8.1 i nämnda direktiv, och erhåller dessa upplysningar, skall förstainstansrätten beakta dessa upplysningar vid bedömningen av huruvida motiveringsskyldigheten iakttagits, med den begränsningen att institutionen inte därigenom får ersätta sin ursprungliga motivering med en ny.
( se punkt 96 )