1. Överklagande - Grunder - Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna - Kan inte prövas - Domstolens prövning av hur bevisningen har bedömts - Tillåten endast om bevisningen har missuppfattats
(Artikel 225 EG; EG-stadgan för domstolen, artikel 51)
2. Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten - Interimistiska åtgärder - Villkor för bifall - Allvarlig och irreparabel skada - Bevisbörda
(Artiklarna 242 EG och 243 EG; domstolens rättegångsregler, artikel 83.2)
3. Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten - Interimistiska åtgärder - Interimistiska åtgärder som avser ett beslut av kommissionen om avslutande av ett förfarande för översyn av antidumpningsåtgärder som upphör att gälla - Villkor för bifall - Skadans särskilda karaktär
(Artiklarna 242 EG och 243 EG; domstolens rättegångsregler, artikel 83.2)
4. Interimistiskt förfarande - Uppskov med verkställigheten - Interimistiska åtgärder - Villkor för bifall - Allvarlig och irreparabel skada - Skada som är irreparabel till sin karaktär - Bedömning som uteslutande grundas på den osäkerhet som hänger samman med frågan huruvida en ekonomisk skada kan repareras inom ramen för en skadeståndstalan - Otillåten
(Artiklarna 242 EG och 243 EG; domstolens rättegångsregler, artikel 83.2)
1. Förstainstansrätten är dels ensam behörig att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels ensam behörig att bedöma dessa faktiska omständigheter. Bedömningen av de faktiska förhållandena är därför inte, utom i det fall då uppgifterna har missuppfattats, en rättsfråga som i sig är underställd domstolens kontroll inom ramen för ett överklagande.
( se punkt 57 )
2. Syftet med det interimistiska förfarandet är att säkerställa att det framtida slutliga avgörandet får full verkan, för att undvika att det rättsliga skydd som ges av domstolen blir bristfälligt. Det är för att uppnå detta syfte som frågan huruvida det föreligger krav på skyndsamhet skall bedömas med beaktande av om det är nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut för att undvika att den som ansöker om den interimistiska åtgärden åsamkas allvarlig och irreparabel skada. Det ankommer på den part som gör gällande en allvarlig och irreparabel skada att styrka förekomsten av densamma. Även om det i detta hänseende inte krävs att skadan kommer att inträffa med absolut säkerhet, utan det räcker att den kommer att inträffa med en tillräcklig grad av sannolikhet, är sökanden emellertid skyldig att bevisa de omständigheter som ligger till grund för antagandet att en sådan skada kommer att inträffa.
( se punkterna 61-63 )
3. Den skada som gemenskapsindustrin lider, när ett beslut om avslutande av översyn av antidumpningsåtgärder som upphör att gälla fattas med motiveringen att det inte ligger i gemenskapens intresse att sådana åtgärder bibehålls, utgör en normal verkan av ett sådant beslut. För att det skall meddelas uppskov med påförandet av en slutgiltig antidumpningstull i syfte att undvika att den part som ansöker om uppskov orsakas allvarlig och irreparabel skada, räcker det inte att denna part åberopar de verkningar som påförandet av en sådan tull normalt leder till, utan han måste göra gällande den skada som särskilt drabbar honom. Samma principer gäller i den omvända situationen, det vill säga när företag inom gemenskapen i samband med en talan mot ett beslut av gemenskapsinstitutionerna att inte påföra en antidumpningstull avser att visa att kraven på skyndsamhet för att besluta om interimistiska åtgärder föreligger.
( se punkterna 66 och 67 )
4. Den osäkerhet som hänger samman med frågan huruvida en ekonomisk skada kan repareras inom ramen för en skadeståndstalan kan inte i sig anses utgöra en omständighet på grundval av vilken det kan fastslås att en sådan skada är irreparabel till sin karaktär. Det är vid tidpunkten för det interimistiska förfarandet nämligen oundvikligen osäkert huruvida det är möjligt att senare få ersättning för en ekonomisk skada inom ramen för en skadeståndstalan som skulle kunna väckas efter en eventuell ogiltigförklaring av den ifrågasatta rättsakten. Det interimistiska förfarandet har emellertid inte till syfte att ersätta en sådan skadeståndstalan för att undanröja denna osäkerhet. Dess syfte är endast att säkerställa att det framtida slutliga avgörande som meddelas i målet i huvudsaken, som det interimistiska förfarandet hänger samman med, får full verkan.
( se punkterna 71-73 )