62001J0419

1. Talan om fördragsbrott - Domstolens prövning av om den är välgrundad - Situation som skall beaktas - Situationen vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet

(Artikel 226 EG)

2. Medlemsstater - Skyldigheter - Genomförande av direktiv - Fördragsbrott - Skäl grundat på den interna rättsordningen - Otillåtlighet

(Artikel 226 EG)

3. Talan om fördragsbrott - Bevis för fördragsbrottet - Kommissionens bevisbörda - Tillräcklig bevisning för att fördragsbrott föreligger

(Artikel 226 EG)

I mål C-419/01,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av G. Valero Jordana, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Konungariket Spanien, företrätt av L. Fraguas Gadea, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

angående en talan om fastställelse av att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5 i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 93) genom att endast ange känsliga områden i vissa regioner inom dess territorium,

meddelar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden J.-P. Puissochet samt domarna R. Schintgen, C. Gulmann, F. Macken (referent) och J.N. Cunha Rodrigues,

generaladvokat: F.G. Jacobs,

justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 30 januari 2003 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Europeiska gemenskapernas kommission har, genom ansökan som inkom till domstolens kansli den 23 oktober 2001, med stöd av artikel 226 EG väckt talan om fastställelse av att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5 i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 93) (nedan kallat direktivet) genom att endast ange känsliga områden i vissa regioner inom dess territorium.

Tillämpliga bestämmelser

2 Enligt artikel 1 i direktivet gäller direktivet i fråga hopsamling, rening och utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse samt rening och utsläpp av avloppsvatten från vissa industrisektorer. Direktivet har till syfte att skydda miljön från skadlig inverkan till följd av utsläpp av avloppsvatten.

3 I artikel 2 i direktivet definieras avloppsvatten från tätbebyggelse som "spillvatten från hushåll eller en blandning av hushållsspillvatten och industrispillvatten eller dagvatten".

4 I artikel 5.1 och 5.2 i direktivet anges följande:

"1. För genomförandet av åtgärderna enligt punkt 2 skall medlemsstaterna senast den 31 december 1993 ange känsliga områden enligt kriterierna i bilaga 2.

2. Medlemsstaterna skall säkerställa att avloppsvatten från tätbebyggelse som tas om hand genom ledningsnät, senast den 31 december 1998 skall undergå mer långtgående rening före utsläpp i känsliga områden än vad som följer av artikel 4 om avloppsvattnet härrör från tätorter med mer än 10 000 pe [personekvivalenter]."

5 Enligt artikel 19.1 i direktivet skulle medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv senast den 30 juni 1993 och genast underrätta kommissionen om detta.

Det administrativa förfarandet

6 I skrivelse av den 16 april 1997 begärde kommissionen att den spanska regeringen skulle lämna information om de åtgärder som vidtagits för att fullgöra skyldigheterna enligt artiklarna 5, 11 och 13 i direktivet. Då något svar inte erhölls tillställde kommissionen den 7 augusti 1997 denna regering en formell underrättelse.

7 I de många skrivelser som den spanska regeringen har skickat till kommissionen mellan den 24 november 1997 och den 2 juli 1998 har denna regering gjort gällande att angivandet av känsliga områden som är belägna inom inlandsvatten som hör till avrinningsområden som är gemensamma för flera medlemsstater omfattas av statliga myndigheters befogenhet, medan de autonoma regionerna anger känsliga områden som är belägna såväl inom inlandsvatten som är gemensamma för flera medlemsstater som inom kustvatten. Dessutom har den spanska regeringen skickat olika uppgifter om införlivandet av vissa bestämmelser i direktivet, det vill säga det datum då införlivandet skulle vara genomfört i de olika autonoma regionerna.

8 Eftersom kommissionen, trots denna information, inte ansåg att Konungariket Spanien hade vidtagit alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa fullgörandet av de skyldigheter som följer av artiklarna 5, 11 och 13 i direktivet, riktade kommissionen den 11 december 1998 ett motiverat yttrande till den spanska regeringen i vilket den fastställde en frist på två månader för att följa detta yttrande.

9 Den spanska regeringen besvarade det motiverade yttrandet den 8 juni 1999 och gjorde gällande att vad gäller angivandet av känsliga områden hade fyra autonoma regioner (Galicien, Balearerna, Katalonien och Andalusien) redan angivit dessa inom kustregionerna, och att två andra autonoma regioner (Asturien och Kanarieöarna) inte hade några känsliga områden samt att de autonoma regionerna Valencia och Baskien snart skulle komma att ange sina känsliga områden.

10 Eftersom kommissionen ansåg att åsidosättandet av artikel 5 i direktivet inte hade upphört har den väckt förevarande talan och yrkat att domstolen skall bifalla denna och förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna. Den spanska regeringen har yrkat att talan skall ogillas och att kommissionen skall förpliktas ersätta rättegångskostnaderna.

Prövning i sak

11 Kommissionen har framhållit att talan endast avser det åsidosättande som rör artikel 5 i direktivet, enligt vilken medlemsstaterna skulle ange känsliga områden senast den 31 december 1993, och inte, såsom under det administrativa förfarandet, åsidosättandet av artiklarna 11 och 13 i direktivet.

12 Kommissionen har påpekat att enligt den information som har erhållits av de spanska myndigheterna ankommer angivandet av känsliga områden i Spanien på såväl den statliga myndigheten som de autonoma regionerna. Angivandet av känsliga områden belägna inom inlandsvatten som avrinningsområden som är gemensamma för flera medlemsstater omfattas av den statliga myndighetens behörighet, medan de autonoma regionerna anger känsliga områden belägna såväl inom inlandsvatten som är gemensamma för flera medlemsstater som inom kustvatten.

13 Enligt kommissionen har vatten som omfattas av den statliga myndighetens behörighet angivits genom beslut av den 25 maj 1998 och offentliggjorts i BOE nr 155 av den 30 juni 1998, s. 21761, vilket delgavs kommissionen genom skrivelse av den 2 juli 1998.

14 Vidare har de autonoma regionerna Andalusien, Murcia, Galicien och Kantabrien enligt kommissionen angivit de känsliga områden som berör dessa regioner och offentliggjort namnen på dessa områden i deras respektive författningssamlingar samt informerat kommissionen om detta.

15 Däremot har de andra autonoma regionerna inte angivit de känsliga områden som är belägna inom vattenområden som omfattas av deras respektive behörighetsområde.

16 För det första, vad gäller inlandsvatten som är gemensamma för flera medlemsstater har kommissionen anfört att den autonoma regionen Katalonien inte har angivit de känsliga områden som är belägna inom de avrinningsområden som är gemensamma för flera medlemsstater och vilka omfattas av dess behörighet.

17 För det andra, vad gäller kustvattnen har kommissionen gjort gällande att de autonoma regionerna Katalonien, Balearerna, Baskien, Valencia, Asturien, Kanarieöarna och de autonoma städerna Ceuta och Melilla inte har angivit känsliga områden i enlighet med artikel 5 i direktivet.

18 Kommissionen anser följaktligen att Konungariket Spanien har åsidosatt artikel 5 i direktivet genom att inte ange känsliga områden längs de spanska kusterna, med undantag av kusterna i de autonoma regionerna Andalusien, Murcia, Galicien och Kantabrien.

19 Den spanska regeringen har räknat upp de autonoma regioner som har vissa kuststräckor. Det rör sig om de autonoma regionerna Galicien, Asturien, Kantabrien, Baskien, Katalonien, Valencia, Murcia, Andalusien, Balearerna, Kanarieöarna samt de autonoma städerna Ceuta och Melilla.

20 Den spanska regeringen har påpekat att kommissionen har medgivit att de autonoma regionerna Andalusien, Murcia, Galicien och Kantabrien har angivit de känsliga områden som är belägna inom deras kustvatten.

21 Vad gäller de autonoma regionerna Baskien, Katalonien, Valencia, Balearerna, Kanarieöarna och den autonoma staden Ceuta har den spanska regeringen i huvudsak gjort gällande att dessa regioner snart kommer att ange sina respektive känsliga områden.

22 Det är i detta avseende tillräckligt att erinra om att enligt fast rättspraxis skall förekomsten av ett fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet och att en medlemsstat inte kan åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning som grund för att underlåta att genomföra ett direktiv inom den föreskrivna fristen (dom av den 28 november 2002 i mål C-392/01, kommissionen mot Spanien, REG 2002, s. I-0000, punkt 9).

23 Mot denna bakgrund skall talan bifallas såvitt avser de autonoma regioner som anges i punkt 21 i förevarande dom samt den autonoma staden Ceuta.

24 Vad däremot avser den autonoma staden Melilla och den autonoma regionen Asturien har den spanska regeringen tillbakavisat de åberopade anmärkningarna med motiveringen att myndigheterna i Melilla saknar behörighet avseende territorialhavet och att den autonoma regionen Asturien inte har några känsliga områden.

25 Eftersom kommissionen inte inkommit med någon replik är det inte möjligt att beträffande dessa två punkter komma fram till en definitiv slutsats.

26 Det utgör fast rättspraxis att det i mål om fördragsbrott enligt artikel 226 EG åligger kommissionen att bevisa det påstådda fördragsbrottet och förse domstolen med de uppgifter som den behöver för att kunna kontrollera om fördragsbrottet föreligger (se bland annat dom av den 23 oktober 1997 i mål C-159/94, kommissionen mot Frankrike, REG 1997, s. I-5815, punkt 102, och av den 29 maj 2001 i mål C-263/99, kommissionen mot Italien, REG 2001, s. I-4195, punkt 27).

27 Det finns således anledning att fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5 i direktivet genom att inte ange känsliga områden inom den autonoma regionen Kataloniens avrinningsområden som är gemensamma för flera medlemsstater och inom de kustvatten som tillhör de autonoma regionerna Baskien, Katalonien, Valencia, Balearerna, Kanarieöarna och den autonoma staden Ceuta. Talan ogillas i övrigt.

Rättegångskostnader

28 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Konungariket Spanien skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Spanien har tappat målet i väsentliga delar, skall kommissionens yrkande bifallas.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN (sjätte avdelningen)

följande dom:

1) Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5 i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse genom att inte ange känsliga områden inom den autonoma regionen Kataloniens avrinningsområden som är gemensamma för flera medlemsstater och inom de kustvatten som tillhör de autonoma regionerna Baskien, Katalonien, Valencia, Balearerna, Kanarieöarna och den autonoma staden Ceuta.

2) Talan ogillas i övrigt.

3) Konungariket Spanien skall ersätta rättegångskostnaderna.