1. Fri rörlighet för varor — Kvantitativa restriktioner — Åtgärder med motsvarande verkan — Begrepp — Förbud mot distansförsäljning av läkemedel som endast får säljas på apotek — Omfattas — Motiverat endast när det gäller receptbelagda läkemedel — Återimport av läkemedel som tillverkats i den berörda medlemsstaten — Saknar betydelse — (Artiklarna 28 EG och 30 EG)
2. Tillnärmning av lagstiftning — Farmaceutiska specialiteter — Reklam — Förbud mot reklam för distansförsäljning av läkemedel som endast får säljas på apotek — Tillåtet endast när det gäller receptbelagda läkemedel — (Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83, artikel 88)
1. Handelsregler som rör formerna för försäljning av varor utgör åtgärder med motsvarande verkan i den mening som avses i artikel 28 EG, om reglerna inte tillämpas på samtliga berörda näringsidkare som bedriver verksamhet inom det nationella territoriet och om reglerna varken faktiskt eller rättsligt påverkar avsättningen av varor från andra medlemsstater på ett annat sätt än avsättningen av inhemska varor.
Ett nationellt förbud mot distansförsäljning av läkemedel som endast får säljas på apotek i den berörda medlemsstaten utgör i detta hänseende en åtgärd med motsvarande verkan, eftersom ett sådant förbud slår hårdare mot apotek utanför landet och skulle kunna medföra att marknadstillträdet för varor från andra medlemsstater försvåras i större utsträckning än vad som är fallet för inhemska varor. Artikel 30 EG kan ändå åberopas för att motivera ett sådant nationellt förbud mot distansförsäljning av läkemedel, under förutsättning att förbudet avser receptbelagda läkemedel. Med hänsyn till de risker som är förbundna med användningen av dessa läkemedel kan ett förbud mot distansförsäljning motiveras av behovet av att på ett effektivt och ansvarsfullt sätt kunna kontrollera äktheten av läkarrecept och att därigenom kunna säkerställa att läkemedlet lämnas ut antingen till kunden själv eller till en person som av kunden har getts befogenhet att hämta ut det. Däremot kan artikel 30 EG inte åberopas för att motivera ett absolut förbud mot distansförsäljning av läkemedel som är receptfria i den berörda medlemsstaten. Dessa konstateranden blir inte annorlunda om det rör sig om import av läkemedel till en medlemsstat där de är godkända och som ett apotek i en annan medlemsstat tidigare har förvärvat från grossister i importmedlemsstaten.
(se punkterna 68, 74, 76, 112, 119, 124, 134, samt punkt 1 i domslutet)
2. Artikel 88.1 i direktiv 2001/83 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, genom vilken reklam för receptbelagda läkemedel förbjuds, utgör hinder för ett nationellt förbud mot reklam för distansförsäljning av läkemedel som endast får säljas på apotek i den berörda medlemsstaten, i den mån som detta förbud avser receptfria läkemedel.
Artikel 88.2 i gemenskapskodexen, enligt vilken det är tillåtet att göra reklam, som riktas till allmänheten, för receptfria läkemedel, kan inte tolkas så, att den inte omfattar reklam för distansförsäljning av läkemedel på grund av det behov som har hävdats föreligga av att en apotekare är fysiskt närvarande, eftersom förbudet mot distansförsäljning av receptfria läkemedel inte i sig är motiverat, när det gäller receptfria läkemedel, av detta påstådda behov.
(se punkterna 143–144, 148, samt punkt 2 i domslutet)