1. Talan om fördragsbrott — Domstolens dom med fastställelse av fördragsbrott — Frist för genomförande — (Artikel 228 EG)
2. Talan om fördragsbrott — Domstolens dom med fastställelse av fördragsbrott — Åsidosättande av skyldigheten att följa domen — Penningsanktioner — Löpande vite — Fastställelse av beloppet — Kriterier — (Artikel 228.2 EG)
3. Talan om fördragsbrott — Domstolens dom med fastställande av fördragsbrott — Underlåtenhet att följa domen — Penningsanktioner — Löpande vite — Fastställelse av beloppet — Underlåtenhet att genomföra direktiv 76/160 om kvaliteten på badvatten — (Artikel 228.2 EG)
1. Artikel 228 EG innehåller inte någon precisering av den tidsfrist inom vilken en dom med fastställelse av fördragsbrott måste följas. Beaktandet av den betydelse som en omedelbar och enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten har fordrar emellertid att åtgärder för att följa en dom vidtas omedelbart och slutförs snarast möjligt.
(punkt 27)
2. Enligt artikel 228.2 EG får kommissionen väcka talan vid domstolen om den berörda medlemsstaten underlåter att inom den tidsfrist som kommissionen bestämt i sitt motiverade yttrande vidta de åtgärder som krävs för att följa domstolens dom. Kommissionen skall därvid ange det standardbelopp eller det vite som den med hänsyn till omständigheterna anser att det är lämpligt att den berörda medlemsstaten betalar.
Kommissionen skall i detta syfte bedöma omständigheterna såsom de tedde sig vid utgången av den frist som den, med stöd av artikel 228.2 första stycket EG, fastställt i det motiverade yttrandet.
Kommissionens förslag binder inte i detta avseende domstolen utan utgör endast ett hjälpmedel. Domstolen får vid utövandet av sitt utrymme för skönsmässig bedömning fastställa standardbeloppet eller vitet så att detta dels anpassas efter omständigheterna, dels står i proportion till det fastställda fördragsbrottet och den berörda medlemsstatens betalningsförmåga.
(punkterna 28 och 29)
3. Ett löpande vite som påförs med stöd av artikel 228.2 tredje stycket EG skall vara så beskaffat att den berörda medlemsstatens uppfyllande av sina skyldigheter säkerställs, varför det alltså skall vara utformat med hänsyn till särdragen hos det fastställda fördragsbrottet. När det gäller underlåtenheten att uppnå de mål som fastställs i direktiv 76/160 om kvaliteten på badvatten, skall det för det första i fråga om periodiciteten för påförande av vitet beaktas att badvattenkvaliteten inte är föremål för en årlig bedömning, varför vitet inte fastställs till ett belopp beräknat per dag utan per år som förseningen varar. Det skall vidare beaktas att det är svårt att uppnå målen i direktivet, vilket medför att vitet inte fastställs till ett fixerat belopp utan till ett degressivt sådant, med beaktande av den svarande medlemsstatens framsteg när det gäller att följa den dom i vilken denna stats fördragsbrott har fastställts. När det slutligen gäller beaktandet av fördragsbrottets varaktighet för vitesbeloppets fastställande skall svårigheten att snabbt igångsätta nödvändiga arbeten inberäknas, och då med hänsyn tagen till den tidsåtgång som oundvikligen följer vid ett förfarande för offentlig upphandling.
(se punkterna 40, 42, 43, 46–49 och 53)