DOMSTOLENS DOM (plenum )
den 18 januari 2005(1)

Förordningarna (EG) nr 789/2001 och nr 790/2001 – Viseringspolitik – Gränskontroll och övervakning – Artikel 202 EG – Genomförandebefogenheter som är förbehållna rådet – Uppdatering som är förbehållen medlemsstaterna – Fall av specifik karaktär – Motiveringsskyldighet

I mål C-257/01,angående en begäran om ogiltigförklaring enligt artikel 230 EG, som inkom den 3 juli 2001,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av D. Maidani och C. O'Reilly, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

med stöd av: Konungariket Nederländerna, företrätt av H.G. Sevenster, i egenskap av ombud,

intervenient,

mot

Europeiska unionens råd, företrätt av E. Finnegan och I. Díez Parra, båda i egenskap av ombud,

svarande,

med stöd av: Konungariket Spanien, företrätt av R. Silva de Lapuerta, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

intervenient,

meddelar

DOMSTOLEN (plenum ),

sammansatt av ordföranden V. Skouris, avdelningsordförandena P. Jann, C.W.A. Timmermans, A. Rosas och K. Lenaerts samt domarna C. Gulmann, J.-P. Puissochet, R. Schintgen (referent), N. Colneric, S. von Bahr och J.N. Cunha Rodrigues,

generaladvokat: P. Léger,
justitiesekreterare: R. Grass,

med beaktande av det skriftliga förfarandet,

och efter att den 27 april 2004 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

–

…

–

…

–

i de rättsakter som rådet antar ge kommissionen befogenhet att genomföra de regler som rådet beslutar. Rådet får uppställa närmare villkor för utövandet av denna befogenhet. Rådet kan också, i särskilda fall, förbehålla sig rätten att direkt utöva befogenheten att genomföra reglerna. De villkor som avses ovan måste stå i överensstämmelse med de principer och regler som rådet i förväg har fastställt genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter det att Europaparlamentet har yttrat sig.”

…

2)

Åtgärder som avser passage av medlemsstaternas yttre gränser och med vilkas hjälp det skall fastställas

a)

normer och förfaranden som medlemsstaterna skall följa när de utför personkontroller vid sådana gränser,

b)

regler om visering för vistelser som inte är avsedda att vara längre än tre månader, inbegripet

i)

en förteckning över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och över de länder vars medborgare är undantagna från detta krav,

ii)

förfaranden och villkor för medlemsstaternas utfärdande av viseringar,

iii)

en enhetlig utformning av viseringar,

iv)

regler för enhetligt utformade viseringar.

…”

–

Den diplomatiska eller konsulära beskickning som är behörig i fråga om viseringsansökningar för en vistelse på upp till tre månader (del II i de gemensamma konsulära anvisningarna),

–

mottagandet av viseringsansökningar för en vistelse på upp till tre månader (del III i de gemensamma konsulära anvisningarna),

–

behandling och beslut vad avser viseringsansökningar (del V i de gemensamma konsulära anvisningarna),

–

hur viseringsmärket skall fyllas i (del VI i de gemensamma konsulära anvisningarna),

–

förvaltningen och organisationen av viseringsavdelningen (del VII i de gemensamma konsulära anvisningarna),

–

det konsulära samarbetet på plats (del VIII i de gemensamma konsulära anvisningarna),

–

de resebestämmelser för innehavare av diplomat- eller tjänstepass eller passersedlar som vissa internationella organisationer utfärdar till sina tjänstemän (bilaga 2 i de gemensamma konsulära anvisningarna, med undantag av förteckning B och den viseringsskyldighet som gäller de länder som nämns i förteckning A, om vilka rådfrågning i förväg inte behövs),

–

den gemensamma förteckningen över de tredjeländer vars medborgare måste inneha visering för flygplatstransitering för alla Schengenstaterna varvid denna viseringsskyldighet även gäller för personer som innehar resehandlingar utfärdade av dessa tredjeländer (del I i bilaga 3 i de gemensamma konsulära anvisningarna),

–

förteckningen över de typer av uppehållstillstånd från medlemsstaterna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom vilka de berörda personerna är befriade från viseringsskyldigheten vid flygplatstransitering om de uppvisar denna handling (del III i bilaga 3 i de gemensamma konsulära anvisningarna),

–

förteckningen över honorärkonsuler som undantagsvis temporärt bemyndigas att utfärda viseringar (bilaga 6 i de gemensamma konsulära anvisningarna),

–

bestämmelserna för införandet av uppgifter i det maskinläsbara fältet (bilaga 10 i de gemensamma konsulära anvisningarna),

–

de resehandlingar i vilka viseringar kan införas (bilaga 11 i de gemensamma konsulära anvisningarna),

–

avgifterna (uttryckta i euro) motsvarande de administrativa kostnaderna för behandlingen av en ansökan om visering (bilaga 12 i de gemensamma konsulära anvisningarna),

–

anvisningarna för ifyllande av viseringsmärket (bilaga 13 i de gemensamma konsulära anvisningarna),

–

principerna och förfarandena för hur de avtalsslutande parterna skall rapportera vid utfärdande av territoriellt begränsade viseringar, vid upphävande och återkallande av enhetliga viseringar, vid förkortning av giltighetstiden för dessa samt vid utfärdande av nationella uppehållstillstånd (bilaga 14 i de gemensamma konsulära anvisningarna),

–

mallarna till medlemsstaternas harmoniserade formulär för inbjudan eller åtagandeförklaring (bilaga 15 i de gemensamma konsulära anvisningarna).

–

Förteckningen över stater vars medborgare är viseringsskyldiga i en eller flera Schengenstater när de är innehavare av vanliga pass, medan de medborgare i dessa stater som är innehavare av diplomat- eller tjänstepass inte omfattas av viseringsskyldigheten (förteckning A i bilaga 2 i de gemensamma konsulära anvisningarna, med undantag av den viseringsskyldighet som gäller länder nämnda i denna förteckning om vilka rådfrågning måste äga rum i förväg).

–

Förteckningen över stater vars medborgare inte är viseringsskyldiga i en eller flera Schengenstater när de är innehavare av vanliga pass medan de medborgare i dessa stater som innehar diplomat- eller tjänstepass är viseringsskyldiga (förteckning B i bilaga 2 i de gemensamma konsulära anvisningarna).

–

Den gemensamma förteckningen över de tredjeländer vars medborgare måste inneha visering för flygplatstransitering endast i vissa Schengenstater, varvid denna viseringsskyldighet även gäller för personer som innehar resehandlingar utfärdade av dessa tredjeländer (del II i bilaga 3 i de gemensamma konsulära anvisningarna).

–

Förteckningen över dokument som berättigar till viseringsfri inresa (bilaga 4 i de gemensamma konsulära anvisningarna).

–

Förteckningen över de fall då det enligt artikel 17.2 i tillämpningskonventionen krävs föregående samråd med de centrala myndigheterna i den egna staten innan visering utfärdas (bilaga 5 del A i de gemensamma konsulära anvisningarna).

–

Förteckningen över de fall då det enligt artikel 17.2 i tillämpningskonventionen krävs föregående samråd med de centrala myndigheterna i andra stater innan visering utfärdas (bilagorna 5 del B och del C i de gemensamma konsulära anvisningarna).

–

De på årsbasis av de nationella myndigheterna fastställda belopp (det vill säga tillräckliga medel för uppehälle) som skall vara riktmärken för beviljande av inresa (bilaga 7 i de gemensamma konsulära anvisningarna).

–

De uppgifter som de fördragsslutande staterna vid behov kan föra in i fältet för anmärkningar i viseringsmärket (bilaga 9 i de gemensamma konsulära anvisningarna).

–

Vissa aspekter avseende det datoriserade förfarandet för rådfrågning för utfärdande av viseringar (bilagorna 6 och 9 i Schengens rådfrågningssystem – tekniska specifikationer).

–

Passerandet av gränsen vid de tillåtna gränsövergångsställena (punkt 1.2 i del I i GH).

–

Passerandet av gränsen utanför de tillåtna gränsövergångsställena (punkterna 1.3, 1.3.1 och 1.3.3 i del I i GH).

–

Varje medlemsstats lista över handlingar som erkänns som giltiga för passerande av de yttre gränserna och över handlingar i vilka en visering kan införas (punkt 2.1 i del I i GH).

–

Den tekniska beskrivningen av viseringsmärket som finns i bilaga 6 i GH (punkt 3.1.2 i del I i GH).

–

Mallarna för viseringsmärke med uppgifter som kan föras in i bilaga 7 (punkt 3.1.3 i del I i GH).

–

Regeln om att ”[d]e tryckta uppgifterna på viseringsmärket skall vara avfattade på engelska, franska och respektive nationella språk” (punkt 3.1.4 i del I i GH).

–

Regeln om att ”[p]rinciper[na] och förfarande[t] för hur de avtalsslutande parterna skall rapportera vid utfärdandet av viseringar med territoriellt begränsad giltighet, vid upphävande och återkallande av enhetliga viseringar, vid förkortning av giltighetstiden för dessa samt vid utfärdande av nationella uppehållstillstånd beskrivs i bilaga 8a” (punkt 3.2.4 i del I i GH).

–

Verifikationerna eller uppgifterna som fastslår att de skäl som åberopats för inresa är trovärdiga (punkterna 4.1, 4.1.1 och 4.1.2 i del I i GH).

–

Tjänstemännen med ansvar för att vidta kontroll- och bevakningsåtgärder (punkt 1.1 i del II i GH).

–

Kontrollförfaranden (punkt 1.3 i del II i GH).

–

Vissa detaljerade bestämmelser avseende förfaranden för att vägra inresa (punkterna 1.4.1, 1.4.1a och 1.4.4–1.4.8 i del II i GH).

–

De detaljerade bestämmelserna om stämpling (punkt 2.1 i del II i GH).

–

Vissa detaljerade bestämmelser avseende övervakning av de yttre gränserna utanför gränsövergångsställen och öppethållandetider (punkterna 2.2.2, 2.2.3 och 2.2.4 i del II i GH).

–

Listan över upplysningar som måste införas i ett register (punkt 2.3 i del II i GH).

–

Kontrollen av vägtrafik (punkt 3.1 i del II i GH).

–

Kontrollen av järnvägstrafik (punkt 3.2 i del II i GH).

–

Förfarandet för fastställande av platsen för personkontroll och kontroll av handbagage vad avser internationell civil flygtrafik (punkt 3.3.1 i del II i GH).

–

Tilläggsvillkoren för personkontroll vad avser internationell civil flygtrafik (punkterna 3.3.2, 3.3.3, 3.3.4 och 3.3.5 i del II i GH).

–

Kontrollförfarandet vid de sekundära flygplatserna (punkt 3.3.6 i del II i GH).

–

Regeln om att det ”[f]ör att förebygga riskerna är … nödvändigt att på flygplatserna kontrollera de inrikespassagerare beträffande vilka det inte med säkerhet har fastställts att de enbart ankommer från eller avreser till de avtalsslutande parternas territorier utan landning på tredjelands territorium” (punkt 3.3.7 i del II i GH).

–

Kontrollen av sjötrafik, med undantag för reguljära färjeförbindelser, trafik med nöjesbåtar, kustfiske och inlandssjöfart (punkt 3.4 i del II i GH).

–

Kontrollen av sjöfarten på de inre vattenvägarna (punkt 3.5 i del II i GH).

–

Utbytet av information (punkt 4.1 i del II i GH).

–

Utstationerande av kontaktpersoner (punkt 4.2 i del II i GH).

–

Utfärdandet av viseringar vid gränsen (punkterna 5.2–5.6 i del II i GH).

–

Specialreglerna avseende kontrollen av flygplanspiloter och andra besättningsmedlemmar (punkt 6.4 i del II i GH).

–

Specialreglerna avseende kontrollen av sjömän (punkt 6.5 i del II i GH).

–

Specialreglerna avseende kontrollen av innehavare av diplomatpass, officiella pass eller tjänstepass (punkt 6.6 i del II i GH).

–

Specialreglerna avseende kontrollen av gränsarbetare (punkt 6.7 i del II i GH).

–

Specialreglerna avseende kontrollen av minderåriga (punkt 6.8 i del II i GH).

–

Specialreglerna avseende kontrollen av gruppresor (punkt 6.9 i del II i GH).

–

Specialreglerna avseende kontrollen av utlänningar som lämnar in en asylansökan vid gränsen (punkt 6.10 i del II i GH).

–

Specialreglerna avseende kontrollen av medlemmar av internationella organisationer (punkt 6.11 i del II i GH).

–

Mallarna för visering för längre vistelser (bilaga 9 i GH).

–

Regeln enligt vilken ”[m]edborgare i Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Republiken Frankrike, Storhertigdömet Luxemburg och Konungariket Nederländerna får passera gränserna överallt i den stat där de är medborgare” (punkt 1.3.2 i del I i GH).

–

Godkända gränsövergångsställen i den mening som avses i punkt 1.2 i del I i GH (bilaga 1 i GH).

–

Utformningen av viseringsmärken i den mening som avses i punkt 3.1.3 i del I i GH (bilaga 7 i GH).

–

Mallarna för lösblad, det vill säga de tillstånd som ersätter visum (bilaga 12 i GH).

–

Utformningen av identitetskort som utfärdas av utrikesministeriet (bilaga 13 i GH).