1. Talan om ogiltigförklaring – Berättigat intresse av att få saken prövad – Beslut av kommissionen i vilket det konstateras att en koncentration är oförenlig med den gemensamma marknaden – Kommissionen har underrättats om att parterna inte avser att genomföra koncentrationen innan institutionen antog sitt beslut – Saknar betydelse
(Artikel 230 fjärde stycket EG)
2. Konkurrens – Koncentrationer – Kommissionens behörighet – Antagande av ett beslut i vilket det konstateras att en koncentration är oförenlig med den gemensamma marknaden när parterna har övergett planerna på koncentrationen – Omfattas inte
(Rådets förordning nr 4064/89, artiklarna 4 och 8)
3. Gemenskapsrätt – Principer – Skydd för berättigade förväntningar – En administrativ praxis kan i sig ge upphov till berättigade förväntningar – Villkor
1. En talan om ogiltigförklaring som har väckts av en enskild kan endast upptas till prövning om sökanden har ett intresse av att få rättsakten i fråga ogiltigförklarad. Ett sådant intresse föreligger endast om ogiltigförklaringen av denna rättsakt i sig kan få rättsliga följder eller, uttryckt på ett annat sätt, om talan kan medföra en fördel för sökanden.
Ett företag, som är part i en planerad och anmäld koncentration men som, i syfte att förhindra att kommissionen antar ett beslut, alldeles innan ett sådant beslut antas, underrättar institutionen om att planerna på nämnda koncentration har övergivits, har fortfarande ett intresse av att väcka talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att utan hänsyn till att planerna på koncentrationen övergivits förklara en transaktion oförenlig med den gemensamma marknaden.
Så länge som det ifrågavarande beslutet är giltigt, vilket presumeras vara fallet fram till dess att det ogiltigförklaras av förstainstansrätten, är företaget, åtminstone i den form och på de villkor som angivits i anmälan, rättsligt förhindrat att genomföra samgåendet med den andra parten, om det i framtiden skulle ha för avsikt att göra detta.
Att företaget inte nödvändigtvis har denna avsikt, eller att det kanske inte genomför den, är en rent subjektiv omständighet som inte kan beaktas vid bedömningen av huruvida företaget har ett berättigat intresse av att väcka talan mot en rättsakt som ovedersägligen har tvingande rättsverkningar som kan påverka företagets intressen genom att väsentligt förändra dess rättsliga ställning.
(se punkterna 44 och 52 samt 53–57)
2. Kommissionen överskrider sina befogenheter enligt förordning nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer genom att fatta ett beslut om att en anmäld koncentration är oförenlig med den gemensamma marknaden trots att de anmälande parterna officiellt har återkallat sin anmälan och underrättat kommissionen om att de inte avsåg att genomföra koncentrationen i den form som beskrivits i anmälan. I avsaknad av ett avtal om en koncentration i den mening som avses i artikel 4 i förordning nr 4064/89 är kommissionen nämligen inte längre behörig att anta ett beslut med stöd av artikel 8.3 i denna förordning.
(se punkterna 91 och 107)
3. Enbart en administrativ praxis som inte strider mot gällande lagstiftning och som inte innebär att det görs en skönsmässig bedömning kan ge upphov till berättigade förväntningar hos de berörda utan att det krävs att dessa förväntningar grundas på ett meddelande med allmän giltighet.
(se punkt 112)