Jordbruk - Gemensam jordbrukspolitik - Livsmedelsbistånd - Verkställighet - Leverans av varor - Rättsverkning - Ansvarets övergång från leverantören till biståndsmottagaren - Bevismedel - Slutgiltigt normenlighetsintyg - Andra bevismedel - Upptagande till prövning - Anmälan om förbehåll- Saknar betydelse
(Kommissionens förordning nr 2519/97, artiklarna 15 och 16.4)
$$Artikel 15 i förordning nr 2519/97 om allmänna bestämmelser för anskaffning av varor som skall levereras som livsmedelsbistånd från gemenskapen i enlighet med förordning nr 1292/96 kan inte ges en tolkning som innebär att leveransens rättsverkan, det vill säga ansvarsövergången från leverantören till biståndsmottagaren beror uteslutande på när det slutgiltiga normenlighetsintyget utfärdas - det slutgiltiga normenlighetsintyget är det enda bevis som uttryckligen anges i förordningen. En sådan tolkning skulle kunna innebära en fara för att avtalsparterna inte fullgör avtalsförpliktelserna på ett ärligt sätt, genom att ansvarsövergången underkastas det av kommissionen utsedda kontrollorganets goda vilja, och genom att leverantören fortfarande skulle stå för alla risker som varorna kan utsättas för, trots att han inte längre har kontroll över dem.
Även om ett avtalsprotokoll som ingåtts mellan kommissionen och biståndsmottagaren innan övertagandeintyget utfärdats inte ensamt kan läggas till grund för när ansvaret skall övergå från leverantören till biståndsmottagaren, kan de faktiska uppgifter som kommissionen konstaterar och formellt godkänner i den handlingen tjäna till att fastställa relevanta rättsfakta beträffande förhållandet mellan leverantören och institutionen.
Däremot kan den tolkning som skall ges artikel 16.4 i den nämnda förordningen, om anmälan om förbehåll, inte inverka på bestämningen av den ovan beskrivna ansvarsövergången från leverantören till biståndsmottagaren. Denna bestämmelse omfattar endast frågan om huruvida varan överensstämmer med tillämpliga avtalsvillkor.
( se punkterna 63-65 och 71 )