1. Medlemsstater — Skyldigheter — Genomförande av gemenskapsrätten — Tillämpning av nationella formella och materiella bestämmelser — Villkor — (EG-fördraget, artikel 5 (nu artikel 10 EG))
2. Jordbruk — Gemensam jordbrukspolitik — Målsättningar — Rationell utveckling av mjölkproduktionen och skälig inkomst för producenterna — Införande av en tilläggsavgift för mjölk — Lagenlighet — (Rådets förordning nr 3950/92, artikel 10; kommissionens förordning nr 536/93, artiklarna 3 och 4)
3. Jordbruk — Gemensam organisation av marknaden — Mjölk och mjölkprodukter — Tilläggsavgift för mjölk — Förordningarna nr 3950/92 och nr 536/93 — Referenskvantiteter — Justering i efterhand och omräkning av tilläggsavgifterna efter utgången av fristen för betalning av dem — Tillåtet — Åsidosättande av berättigade förväntningar — Föreligger inte — (Rådets förordning nr 3950/92, artiklarna 1 och 4; kommissionens förordning nr 536/93, artiklarna 3 och 4)
4. Jordbruk — Gemensam organisation av marknaden — Mjölk och mjölkprodukter — Tilläggsavgift för mjölk — Förordningarna nr 3950/92 och nr 536/93 — Referenskvantiteter — Justering i efterhand — Skyldighet att underrätta producenterna — Huruvida skyldigheten iakttagits skall bedömas av den nationella domstolen mot bakgrund av rättssäkerhetsprincipen — (Rådets förordning nr 3950/92; kommissionens förordning nr 536/93)
1. I enlighet med de allmänna principer som ligger till grund för gemenskapen och som styr förhållandet mellan gemenskapen och medlemsstaterna ankommer det enligt artikel 5 i fördraget (nu artikel 10 EG) på medlemsstaterna att säkerställa att gemenskapsbestämmelserna genomförs i medlemsstaterna. I den mån gemenskapsrätten, inbegripet dess allmänna principer, inte innehåller gemensamma föreskrifter i detta avseende, skall de nationella myndigheterna genomföra gemenskapsbestämmelserna med tillämpning av de formella och materiella bestämmelserna i sin nationella rätt.
När de nationella myndigheterna vidtar åtgärder för tillämpning av gemenskapsbestämmelser är de dock skyldiga att följa de allmänna gemenskapsrättsliga principerna, bland annat proportionalitetsprincipen, rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar, när de utövar sin befogenhet att företa en skönsmässig bedömning.
(se punkterna 42 och 43)
2. Systemet med tilläggsavgifter för mjölk syftar till att genom begränsning av mjölkproduktionen återupprätta balansen mellan tillgång och efterfrågan på mjölkmarknaden, vilken präglas av strukturella överskott. Denna åtgärd är således ett led i målsättningen att trygga en rationell utveckling av mjölkproduktionen och tillförsäkra den berörda jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard genom att bidra till att stabilisera inkomsterna för denna befolkning.
Härav följer att tilläggsavgiften inte kan betraktas som en sanktionsåtgärd som kan likställas med de straffavgifter som föreskrivs i artiklarna 3 och 4 i förordning nr 536/93 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter. Tilläggsavgiften för mjölk utgör nämligen en inskränkning som följer av marknadspolitiska eller strukturpolitiska bestämmelser.
Vidare framgår det klart av artikel 10 i förordning nr 3950/92 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter att tilläggsavgiften skall betraktas som en intervention i syfte att stabilisera jordbruksmarknaderna och skall användas till att finansiera utgifter inom mjölksektorn. Härav följer att tilläggsavgiften, förutom i det uppenbara syftet att tvinga mjölkproducenterna att hålla sig till de referenskvantiteter som de har tilldelats, även har införts i det ekonomiska syftet att skaffa gemenskapen de medel som krävs för att avsätta producenternas produktion utöver kvoterna.
(se punkterna 57–59)
3. Artiklarna 1 och 4 i förordning nr 3950/92 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter och artiklarna 3 och 4 i förordning nr 536/93 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter skall tolkas så, att de inte utgör hinder för att en medlemsstat, efter utgången av tidsfristen för betalning av tilläggsavgifterna för det berörda regleringsåret för mjölk, till följd av kontroller justerar de individuella referenskvantiteter som har tilldelats varje producent och till följd därav, efter omfördelning av de outnyttjade referenskvantiteterna, gör en ny beräkning av de tilläggsavgifter som skall betalas.
Den individuella referenskvantitet som en producent kan göra anspråk på motsvarar nämligen den mjölkkvantitet som han har salufört under referensåret, och producenten, som i princip känner till hur mycket han har producerat, kan därmed inte med fog förvänta sig att få behålla en felaktig referenskvantitet.
Det kan vidare inte finnas några berättigade förväntningar på att en situation som uppenbart strider mot gemenskapsrätten, det vill säga underlåtenheten att tillämpa systemet med tilläggsavgift för mjölk, skall bestå. Medlemsstaternas mjölkproducenter kan nämligen inte med fog förvänta sig att kunna fortsätta att producera obegränsat med mjölk elva år efter det att nämnda system har införts.
(se punkterna 66–68 samt punkt 1 i domslutet)
4. Förordning nr 3950/92 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter och förordning nr 536/93 om tillämpningsföreskrifter för tilläggsavgiften för mjölk och mjölkprodukter skall tolkas så, att de behöriga nationella myndigheterna måste underrätta de berörda producenterna om den ursprungliga tilldelningen av individuella referenskvantiteter och om varje senare ändring av nämnda kvantiteter.
Enligt rättssäkerhetsprincipen krävs det att berörda fysiska eller juridiska personer genom denna underrättelse får all information om den ursprungliga tilldelningen av deras individuella referenskvantitet eller om en senare ändring av denna. Det ankommer på den nationella domstolen att på grundval av de faktiska uppgifter som den förfogar över avgöra om så är fallet i målen vid nämnda domstol.
(se punkt 87 samt punkt 2 i domslutet)