1. Begäran om förhandsavgörande - Domstolens behörighet - Gränser - Uppenbart irrelevanta frågor och hypotetiska frågor som har ställts i ett sammanhang som utesluter att ett användbart svar kan lämnas - Frågor som saknar samband med föremålet för tvisten vid den nationella domstolen
(Artikel 234 EG)
2. Gemenskapsrätt - Tolkning - Principen om en enhetlig tolkning
3. Tillnärmning av lagstiftning - Förfarande vid offentlig upphandling av varor - Direktiv 93/36 - Upphandlande myndigheter - Organ som lyder under offentlig rätt - Allmänna intressen - Begrepp - Allmänna intressen som inte är av industriell eller kommersiell karaktär - Den nationella domstolens bedömning - Beaktande av relevanta faktiska och rättsliga omständigheter
(Rådets direktiv 93/36, artikel 1 b)
4. Tillnärmning av lagstiftning - Förfarande vid offentlig upphandling av varor - Direktiv 93/36 - Upphandlande myndigheter - Organ som lyder under offentlig rätt - Villkoret administrativ tillsyn av offentliga myndigheter - Ej tillräckligt med en enkel granskning i efterhand
(Rådets direktiv 93/36, artikel 1 b tredje strecksatsen)
1. Domstolen har endast möjlighet att vägra att avgöra en tolkningsfråga som en nationell domstol har ställt då det är uppenbart att den begärda tolkningen av gemenskapsrätten inte har något samband med de verkliga omständigheterna eller föremålet för tvisten vid den nationella domstolen eller när frågan är hypotetisk eller när domstolen inte har tillgång till sådana uppgifter om de faktiska eller rättsliga omständigheterna som är nödvändiga för att den skall kunna lämna ett användbart svar på de frågor som har ställts.
( se punkt 22 )
2. Det följer av såväl kravet på en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten som likhetsprincipen att en gemenskapsbestämmelse som inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar när det gäller att bestämma dess betydelse och räckvidd normalt skall ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela gemenskapen, vilket skall göras med hänsyn tagen till sammanhanget och syftet med föreskrifterna i fråga.
( se punkt 35 )
3. För att ett visst organ skall kunna anses vara ett "organ som lyder under offentlig rätt" med utgångspunkt i begreppet upphandlande myndighet i den mening som avses i artikel 1 b i direktiv 93/36 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor, skall detta organ tillgodose allmänna intressen som inte har industriell eller kommersiell karaktär, vara en juridisk person och, vad gäller finansiering, förvaltning eller tillsyn, till stor del vara beroende av staten, regionala eller lokala myndigheter eller andra organ som lyder under offentlig rätt.
Begreppet allmänna intressen i ovannämnda bestämmelse är ett självständigt gemenskapsrättsligt begrepp som skall tolkas med hänsyn till det sammanhang som denna artikel ingår i och syftet med direktiv 93/36. Artikel 1 andra stycket innehåller inte någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar. Visserligen innehåller tredje stycket i nämnda bestämmelse en hänvisning till bilaga I till direktiv 93/37 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten, som innehåller en förteckning över de organ och kategorier av organ som lyder under offentlig rätt i varje medlemsstat som uppfyller de i artikel 1 b andra stycket uppräknade villkoren. Emellertid innehåller denna bilaga i sig inte någon definition av begreppet allmänna intressen och den förteckning som avses i nämnda bilaga har inte en uttömmande karaktär, eftersom graden av precision i nämnda förteckning varierar betydligt från en medlemsstat till en annan.
Begravningsverksamhet kan anses vara en verksamhet som utövas för att tillgodose allmänna intressen. Sådan verksamhet anknytning till allmän ordning, eftersom staten har ett uppenbart intresse av att utöva noggrann tillsyn över utfärdande av intyg såsom födelse- och dödsbevis. Vidare kan det av uppenbara hygieniska skäl och med hänvisning till den allmänna hälsan vara motiverat att staten behåller ett avgörande inflytande över denna verksamhet. Den omständigheten att regionala och lokala myndigheter har en lagstadgad skyldighet att ombesörja begravningar - och i förekommande fall att ersätta kostnaderna härför - för den händelse att de inte äger rum inom en viss tid efter det att dödsbeviset har utfärdats, tyder på att dylika allmänna intressen är för handen.
Vad beträffar frågan huruvida begravningsverksamhet tillgodoser allmänna intressen som inte har industriell eller kommersiell karaktär i den mening som avses i artikel 1 b i direktiv 93/36, gör förekomsten av en utvecklad konkurrens (utan att vara helt irrelevant) i sig det möjligt att fastslå att det inte föreligger allmänna intressen som inte har industriell eller kommersiell karaktär. Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra huruvida dylika allmänna intressen är för handen genom att ta hänsyn till samtliga relevanta faktiska och rättsliga omständigheter, såsom de omständigheter som var aktuella vid bildandet av det berörda organet och de villkor på vilka organet utövar verksamheten.
( se punkterna 34-40, 45, 51-53, 57, 60, 61, 65 och 66 samt punkterna 1 och 3 i domslutet )
4. En enkel granskning i efterhand uppfyller inte det villkor om administrativ tillsyn av staten, regionala eller lokala myndigheter eller andra organ som lyder under offentlig rätt som föreskrivs i artikel 1 b andra stycket tredje strecksatsen i direktiv 93/36 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor, eftersom en sådan granskning inte gör det möjligt för myndigheterna att påverka det berörda organets beslut vad gäller offentlig upphandling.
Däremot uppfylls ett sådant villkor i en situation där myndigheterna inte endast granskar bokföringen i det berörda organet utan även den löpande förvaltningen avseende sifferuppgifternas riktighet och att verksamheten bedrivs på ett korrekt, ekonomiskt, lönsamt och ändamålsenligt sätt, och där dessa myndigheter har rätt att besöka organets lokaler och anläggningar och att rapportera resultatet av dessa kontroller till den regionala eller lokala myndighet som, genom ett annat bolag, äger det aktuella organets kapital.
( se punkterna 70 och 74 samt punkt 4 i domslutet )