1. Överklagande - Upptagande till sakprövning - EKSG-stadgan skall tillämpas på överklagandet - Andra intervenienter än medlemsstaterna och institutionerna - Utgör inte företag i den mening som avses i artikel 80 i EKSG-fördraget - Saknar relevans - Kravet på att vara direkt berörd av förstainstansrättens beslut
(EKSG-stadgan för domstolen, artiklarna 34 första stycket och 49 andra stycket)
2. EKSG - Stöd till stålindustrin - Administrativt förfarande - Skyldighet för kommissionen att lämna de berörda personerna tillfälle att yttra sig - Stödmottagarens rätt att bli hörd - Gränser
(EG-fördraget, artikel 93.2 (nu artikel 88.2 EG); generellt beslut nr 3855/91, artikel 6.4)
3. EKSG - Stöd till stålindustrin - Förbud - Påverkan på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna - Saknar relevans
(EKSG-fördraget, artikel 4 c)
4. EKSG - Stöd till stålindustrin - Tillstånd från kommissionen - Villkor - Anmälan - Fristen har inte iakttagits - Verkningar
(Generellt beslut nr 257/80, nr 3484/85, nr 3855/91 och nr 2496/96)
5. Institutionernas rättsakter - Tillämpning i tiden - En materiell regel som har retroaktiv verkan - Villkor - Regelverken för stöd till stålindustrin saknar retroaktiv verkan
(EKSG-fördraget, artiklarna 2, 3 och 4; generellt beslut nr 3855/91)
6. EKSG - Stöd till stålindustrin - Administrativt förfarande - Avsaknad av bestämmelse om preskriptionsfrist avseende kommissionens utövande av sin behörighet - Iakttagande av rättssäkerhetskravet
7. Statligt stöd - Återkrav av rättsstridigt stöd - Åsidosättande av proportionalitetsprincipen - Föreligger inte - Betalning av ränta som kan motiveras av nödvändigheten av att återställa det tidigare läget - Fastställande av räntesatsen - Kommissionens behörighet
8. EKSG - Stöd till stålindustrin - Kommissionens beslut - Bedömning av lagenligheten mot bakgrund av de upplysningar som fanns tillgängliga då beslutet antogs - Skyldighet för den medlemsstat som beviljar stöd och för stödmottagaren att göra ansträngningar för att inkomma med alla relevanta uppgifter
(Generellt beslut nr 3855/91, artikel 6.4)
9. EKSG - Stöd till stålindustrin - Återkrav av rättsstridigt stöd - Försäljning av ett företag som beviljats stöd - Återbetalningsskyldighet - Åligger säljaren - Upptagande till sakprövning
1. I artikel 49 andra stycket i EKSG-stadgan för domstolen föreskrivs att andra intervenienter än medlemsstaterna och gemenskapens institutioner endast får överklaga om förstainstansrättens beslut påverkar dem direkt. En fysisk eller juridisk person som har fått tillstånd att intervenera i en tvist i första instans med stöd av artikel 34 första stycket i denna stadga behöver således inte visa att den är ett företag i den mening som avses i artikel 80 i EKSG-fördraget, vilket i förekommande fall med stöd av artikel 33 andra stycket i EKSG-fördraget kan överklaga ett avgörande av förstainstansrätten i detta mål.
Skillnaden mellan ordalydelsen av nämnda bestämmelse i artikel 49 andra stycket och den i artikel 34 första stycket i EKSG-stadgan för domstolen avseende fysiska och juridiska personers intervention är att det inte är tillräckligt att uppfylla det sistnämnda kravet och att ha fått tillstånd att intervenera i tvisten i första instans för att kunna överklaga, utan att det krävs att man påverkas direkt av förstainstansrättens avgörande.
( se punkterna 53-55 )
2. Under den undersökningsfas som föreskrivs i artikel 6.4 i femte regelverket för stöd till stålindustrin som inrättats genom beslut 3855/91 och som regleras av bestämmelser som, vad beträffar de berördas deltagande i förfarandet, liknar dem i artikel 93.2 i fördraget (nu artikel 88.2 EG) skall kommissionen bereda de berörda tillfälle att yttra sig.
Offentliggörande av ett meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning är ett lämpligt sätt att upplysa alla berörda parter om att ett förfarande inletts. Syftet med meddelandet är uteslutande att från de berörda parterna få alla uppgifter som kan vägleda kommissionen i dess framtida handlande. Ett sådant förfarande säkerställer även att de övriga medlemsstaterna och de berörda kretsarna inom näringslivet lämnas tillfälle att yttra sig.
I förfarandet för kontroll av statligt stöd kan emellertid andra berörda än den medlemsstat som är ansvarig för beviljande av stöd inte själva göra anspråk på ett sådant kontradiktoriskt förfarande med kommissionen som det som har inletts till förmån för nämnda medlemsstat. Inte i någon bestämmelse avseende förfarandet för kontroll av statligt stöd och särskilt i det förfarande som föreskrivs i det femte regelverket för stöd till stålindustrin ges stödmottagaren en särskild roll bland dem som är berörda, eftersom förfarandet inte har inletts mot stödmottagaren. Detta innebär att denne kan göra anspråk på sådana rättigheter som i sig är så vidsträckta som rätten till försvar.
( se punkterna 79, 80, 82 och 83 )
3. Till skillnad från artikel 92.1 i EG-fördraget (nu artikel 87.1 EG i ändrad lydelse), som endast avser stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, i den mån de påverkar handeln mellan medlemsstaterna, avser artikel 4 c i EKSG-fördraget helt enkelt de stöd som beviljas av medlemsstaterna oavsett i vilken form det sker.
Denna tydliga skillnad mellan lydelsen av bestämmelserna i EKSG-fördraget och EG-fördraget är tillräcklig när det gäller att fastställa att medlemsstaterna i fråga om statligt stöd varken har avsett att ange samma regler eller samma område inom vilket gemenskapsåtgärder skall vidtas, och att det inte, för att ett stöd skall omfattas av tillämpningsområdet för artikel 4 c i EKSG-fördraget, krävs att det skall påverka handeln mellan medlemsstaterna eller konkurrensen.
Den omständigheten att kommissionen med stöd av artikel 95 i EKSG-fördraget, med samtycke från Europeiska unionens råd och efter att den rådgivande kommittén hörts, har vidtagit åtgärder för att tillåta vissa stödåtgärder inom tillämpningsområdet för nämnda fördrag är inte av en sådan karaktär att definitionen av stöd enligt artikel 4 c i samma fördrag ändras.
( se punkterna 101-103 )
4. I motsats till vad som är fallet i fråga om bestämmelserna om statligt stöd i EG-fördraget, som ger kommissionen en bestående rätt att besluta om stödens förenlighet med den gemensamma marknaden, ges kommissionen i regelverken för stöd till stålindustrin denna behörighet endast för en begränsad tid. Om de stöd för vilka medlemsstaterna vill få tillstånd enligt ett regelverk inte har anmälts inom den anmälningsperiod som föreskrivs i detta regelverk, får kommissionen inte längre pröva huruvida dessa stöd är förenliga med den gemensamma marknaden enligt nämnda regelverk. Den omständigheten att kommissionen i förekommande fall har kunnat inta motsatt ståndpunkt under vissa omständigheter medför inte att denna slutsats ifrågasätts. Bedömningen av huruvida ett stöd är förenligt med den gemensamma marknaden kan endast göras utifrån det regelverk för stöd till stålindustrin som var i kraft vid den tidpunkt då stödet faktiskt utbetalades.
( se punkterna 115-117 )
5. Rättssäkerhetsprincipen utgör hinder för att fastställa att en gemenskapsrättsakt skall tillämpas från en tidigare tidpunkt än den tidpunkt då den offentliggörs. Det kan dock i undantagsfall förhålla sig på annat sätt, när det eftersträvade målet kräver detta och de berörda parternas berättigade förväntningar vederbörligen respekteras. I detta avseende skall de gemenskapsrättsliga materiella bestämmelserna, för att garantera att rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar iakttas, tolkas så att situationer som har uppkommit innan de trädde i kraft endast i den mån det tydligt följer av deras ordalydelse, ändamål eller systematik att de skall ha en sådan verkan.
Vad beträffar det femte regelverket för stöd till stålindustrin anges inte i ordalydelsen i någon av bestämmelserna i detta att det skulle kunna tillämpas retroaktivt. Dessutom framgår det av systematiken och ändamålet med de successiva regelverken för stöd att det i vart och ett av dessa föreskrivs bestämmelser för anpassning av stålindustrin till syftena i artiklarna 2, 3 och 4 i EKSG-fördraget mot bakgrund av de behov som finns vid en viss tidpunkt. Att tillämpa bestämmelser som har antagits under en viss period på stöd som har utbetalats under en föregående period överensstämmer således inte med systematiken i och ändamålet med denna typ av bestämmelser.
( se punkterna 119 och 120 )
6. En preskriptionsfrist skall för att fylla sin funktion fastställas i förväg, och fastställandet av denna frist och villkoren för dess tillämpning omfattas av gemenskapslagstiftarens behörighet. Gemenskapslagstiftaren har emellertid inte fastställt någon preskriptionsfrist inom ramen för kontroll av stöd som har beviljats enligt EKSG-fördraget.
Det grundläggande rättssäkerhetskravet utgör emellertid, när det inte finns någon bestämmelse i detta avseende, ett hinder för att kommissionen på obestämd tid dröjer med utövandet av sin behörighet.
( se punkterna 139 och 140 )
7. Artikel 93.2 i EG-fördraget (nu artikel 88.2 EG) ger kommissionen, då den fastställer att en stödåtgärd inte är förenlig med den gemensamma marknaden och beslutar att den berörda staten skall upphäva eller ändra stödet, behörighet att kräva återbetalning av stöd som har beviljats i strid med fördraget, vilket gör det möjligt att garantera den ändamålsenliga verkan av denna indragning eller denna ändring. Återkrav av ett rättsstridigt lämnat statligt stöd syftar således till att återställa det tidigare läget, och kan i princip inte betraktas som en oproportionerlig åtgärd i förhållande till målen för bestämmelserna i nämnda fördrag avseende statligt stöd.
Återställande av det tidigare läget kan nödvändigtvis endast åstadkommas ifall det till det stöd som skall återbetalas läggs löpande ränta från och med den tidpunkt då stödet utbetalades, och om de tillämpade räntesatserna är representativa för de räntesatser som används på marknaden. I annat fall får stödmottagaren åtminstone en fördel som motsvarar ett likviditetsförskott eller ett subventionerat lån. Mottagare av statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden kan således inte göra gällande att de inte kan förvänta sig att kommissionen begär återbetalning av detta stöd jämte en ränta som så långt som möjligt är representativ för de räntor som begärs på kapitalmarknaderna.
Det förfarande som föreskrivs i den nationella rätten är tillämpligt på de belopp som utbetalats utan grund endast i den utsträckning som det saknas gemenskapsbestämmelser. Kommissionen har emellertid behörighet att besluta om återställande av det tidigare läget och har, med förbehåll för gemenskapsdomstolens kontroll av huruvida det eventuellt förekommit ett uppenbart bedömningsfel, behörighet att fastställa en räntesats som gör det möjligt att åstadkomma ett sådant återställande.
( se punkterna 157, 159-161 )
8. Lagenligheten av ett beslut avseende stöd skall bedömas mot bakgrund av de upplysningar som kommissionen förfogade över när den antog beslutet.
Om beslutet att inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 6.4 i femte regelverket för stöd till stålindustrin innehåller en tillfredsställande analys som gjorts av kommissionen, vilken är preliminär och i vilken skälen till att den hyser tvivel om huruvida stödet i fråga är förenligt med den gemensamma marknaden anges, ankommer det på den berörda medlemsstaten och, i förekommande fall, på stödmottagaren att inkomma med uppgifter som visar att stödet är förenligt med den gemensamma marknaden och att eventuellt lyfta fram särskilda omständigheter avseende återbetalning av redan utbetalt stöd för det fall kommissionen skulle kräva detta.
( se punkterna 168 och 170 )
9. När ett företag som beviljats stöd säljs till ett marknadsmässigt pris ingår värdet av det tidigare stödet i princip i priset och säljaren av företaget behåller därmed värdet av stödet. Under dessa omständigheter är det inte orimligt att det i förekommande fall slutgiltigt åligger säljaren att återbetala ett stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden och som har utbetalats till ett företag som därefter har sålts. En sådan situation innebär inte att säljaren åläggs en påföljd.
( se punkterna 180 och 181 )