1. Kommissionen – Varje enskild kommissionsledamot begär samtidigt sitt entledigande – Artikel 201 EG är inte tillämplig – Tillämpning av artikel 215 EG – De avgående kommissionsledamöterna kvarstår i ämbetet och behåller full behörighet till dess deras ersättare har utsetts
(Artiklarna 201 EG och 215 EG)
2. Konkurrens – Administrativt förfarande – Prövning av klagomål – Kommissionens fastställande av i vilken ordning klagomål skall behandlas – Behörighet att ge olika prioritet åt klagomålen – Icke-diskrimineringsprincipen – Åsidosättande – Föreligger inte
3. Konkurrens – Dominerande ställning – Relevant marknad – Avgränsning – Kriterier – Tjänster som resebyråer erbjuder flygbolag – Marknad som skiljer sig från marknaden för lufttransporttjänster
(Artikel 82 EG)
4. Konkurrens – Dominerande ställning – Begrepp – Ställning som innehas av företaget i egenskap av köpare – Omfattas
(Artikel 82 EG)
5. Konkurrens – Dominerande ställning – Relevant marknad – Geografisk avgränsning – Kriterier
(Artikel 82 EG)
6. Konkurrens – Dominerande ställning – Agerande på den dominerade marknaden som inverkar på en närliggande marknad – Tillämpning av artikel 82 EG – Villkor – Samband mellan de två marknaderna
(Artikel 82 EG)
7. Konkurrens – Transport – Konkurrensregler – Lufttransport – Förordning nr 3975/87 –Tillämpningsområde – Verksamhet som har direkt samband med tillhandahållande av lufttransporttjänster – Tjänster som resebyråer erbjuder flygbolag – Omfattas inte
(Rådets förordningar nr 17, nr 141 och nr 3975/87)
8. Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Begrepp – Objektivt begrepp som omfattar sådana ageranden som kan påverka strukturen på marknaden och som medför att hinder läggs i vägen för att konkurrensen upprätthålls eller utvecklas– Skyldigheter som åligger företaget med dominerande ställning
(Artikel 82 EG)
9. Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Kvantitetsrabatter – Tillåtet – Villkor – Resultatbonussystem som ett flygbolag tillämpar på de provisioner som betalas till resebyråerna – Huruvida systemet utgör missbruk – Bedömningskriterier
(Artikel 82 EG)
10. Konkurrens – Dominerande ställning – Missbruk – Begrepp – Agerande som antingen medför eller har till syfte att hinder läggs i vägen för att konkurrensen upprätthålls eller utvecklas
(Artikel 82 EG)
11. Konkurrens – Böter – Belopp – Fastställande – Kriterier – Skada som konsumenterna orsakats – Saknar relevans när det är fråga om missbruk av dominerande ställning
(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2)
1. Kommissionens ledamöter kan endast anses ”samfällt ha tvingats avgå”, i den mening som avses i artikel 201 andra stycket EG sista meningen, om parlamentet dessförinnan har antagit ett förslag om misstroendevotum under de omständigheter som anges i denna text. I avsaknad av ett misstroendevotum omfattas det fallet då samtliga kommissionsledamöter begär sitt entledigande, även om det sker samtidigt, inte av bestämmelserna i artikel 201 EG utan endast av artikel 215 EG. Den omständigheten att samtliga ledamöter begär sitt entledigande samtidigt kan nämligen inte påverka det faktum att det i varje enskilt fall har skett frivilligt.
Härav följer att de avgående ledamöterna, i sådana fall, kvarstår i ämbetet och behåller full behörighet till dess deras ersättare har utsetts. I artikel 215 första stycket EG definieras nämligen endast de juridiska orsakerna till att kommissionsledamöternas ämbete upphör, och förhindrar inte de avgående ledamöterna att utföra sina normala uppgifter till dess entledigandet på egen begäran träder i kraft när de faktiskt ersätts.
(se punkterna 50, 51, 53, 55 och 56)
2. Kommissionen kan endast kritiseras för diskriminering när den har behandlat likvärdiga situationer olika, vilket missgynnar vissa aktörer i förhållande till andra utan att denna skillnad i behandling kan motiveras av att det föreligger objektiva skillnader av en viss betydelse.
I samband med förfaranden för tillämpning av konkurrensreglerna kan det faktum att andra aktörer, vilka befunnit sig i en situation som liknar en näringsidkares situation mot vilken kommissionen har vidtagit sanktionsåtgärder, och vilka har handlat på samma sätt, inte har blivit föremål för något överträdelseförfarande under inga omständigheter motivera att den överträdelse som lagts näringsidkaren till last lämnas utan avseende, om den har fastställts på vederbörligt sätt.
Vidare har kommissionen – för att effektivt kunna säkerställa tillämpningen av gemenskapens bestämmelser på konkurrensområdet – rätt att ge olika prioritet åt de klagomål som ingetts till den, beroende på deras gemenskapintresse, med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, i synnerhet de faktiska omständigheter och rättsliga faktorer som den fått kännedom om. Kommissionen är i det hänseendet bland annat skyldig att i varje enskilt fall bedöma hur allvarliga de påstådda konkurrensbegränsningarna är liksom det aktuella klagomålets tidsmässiga prioritet.
När kommissionen står inför ett flertal omständigheter som ger anledning att misstänka att flera stora företag inom samma bransch agerar på ett sätt som strider mot konkurrensrätten har den till och med rätt att koncentrera sina ansträngningar till ett av de berörda företagen, samtidigt som den uppmanar de ekonomiska aktörer som påstår sig ha lidit skada till följd av de andra företagens eventuella överträdelser att vända sig till nationella myndigheter.
(se punkterna 65, 66 och 68–70)
3. Vid prövningen av ett företags eventuellt dominerande ställning på en viss branschmarknad skall man bedöma konkurrensmöjligheterna på marknaden för alla produkter eller tjänster som på grund av sina egenskaper är särskilt lämpade för att tillgodose konstanta behov och endast i begränsad omfattning är utbytbara mot andra produkter eller tjänster. Eftersom avgränsningen av den relevanta marknaden skall ligga till grund för bedömningen av om det berörda företaget har möjlighet att hindra upprätthållandet av en effektiv konkurrens och i betydande omfattning uppträda oberoende i förhållande till sina konkurrenter och i förhållande till sina tjänsteleverantörer, räcker det inte att endast undersöka de ifrågavarande tjänsternas objektiva egenskaper, utan man måste även beakta konkurrensvillkoren samt efterfråge- och utbudsmönstret på marknaden.
Följaktligen kan marknaden för de tjänster som flygbolagen köper av resebyråerna för marknadsföring och distribution av deras flygbiljetter utgöra en branschmarknad som skiljer sig från lufttransportmarknaden. Även om resebyråerna handlar för flygbolagens räkning, vilka själva tar hela risken med och behållningen av de transporttjänster som tillhandahålls och sluter transportavtal direkt med resenärerna, utgör resebyråerna icke desto mindre självständiga mellanmän som tillhandahåller tjänster på helt oberoende grund på en särskild tjänstemarknad som är skild från marknaden för lufttransport.
(se punkterna 91, 93 och 100)
4. Den dominerande ställning som åsyftas i artikel 82 EG avser en situation där ett företag har en sådan ekonomisk styrka att det har möjlighet att förhindra en effektiv konkurrens på den relevanta marknaden, genom att företaget i betydande omfattning kan agera oberoende i förhållande till konkurrenter, kunder och, i sista hand, konsumenter.
Ett företag kan ha en sådan ställning inte bara i egenskap av säljare utan även i egenskap av köpare, eftersom artikel 82 EG är tillämplig både på de företag som konstateras ha en dominerande ställning i förhållande till sina leverantörer och på de företag som kan ha en dominerande ställning i förhållande till sina kunder.
(se punkterna 101 och 189)
5. Den geografiska marknad som skall beaktas för att fastställa huruvida det föreligger en dominerande ställning kan definieras som det område där konkurrensförhållandena för samtliga ekonomiska aktörer är lika eller tillräckligt enhetliga i fråga om just de berörda produkterna eller tjänsterna. Det är dock inte nödvändigt att dessa villkor är fullständigt enhetliga.
(se punkt 108)
6. Missbruk av en dominerande ställning som sker på en dominerad branschmarknad, men som får effekter på en annan marknad där det berörda företaget inte har en dominerande ställning, kan omfattas av artikel 82 EG om den andra marknaden har ett tillräckligt nära samband med den första marknaden.
Ett sådant samband kan bland annat finnas mellan å ena sidan marknaden för de tjänster som resebyråerna tillhandahåller flygbolagen och å andra sidan marknaden för de lufttransporttjänster som flygbolagen tillhandahåller i förhållande till de tjänster som säljs till resenärerna genom resebyråerna.
(se punkterna 127, 130 och 132)
7. Förordning nr 3975/87 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn, vilken sektor är av specifik karaktär, är tillämplig enbart på verksamhet som direkt berör tillhandahållandet av lufttransporttjänster, och utgör således hinder för att tillämpa förordning nr 17 endast såvitt avser dessa tjänster.
Avtal som slutits mellan ett flygbolag och resebyråerna för att tillhandahålla detta flygbolag resebyråernas tjänster, bland annat distribution av flygbiljetter, skall i det avseende inte anses ha ett direkt samband med lufttransporttjänsten i egentlig mening och omfattas således inte av tillämpningsområdet för förordning nr 3975/87.
(se punkterna 164 och 165)
8. Missbruksbegreppet är ett objektivt begrepp. Det omfattar sådana beteenden av ett företag med dominerande ställning som kan påverka strukturen på en marknad där konkurrensen redan är försvagad just till följd av det ifrågavarande företagets existens och som, genom att andra metoder används än sådana som räknas till normal konkurrens om varor och tjänster på grundval av de ekonomiska aktörernas transaktioner, medför att hinder läggs i vägen för att den på marknaden ännu existerande konkurrensen upprätthålls eller utvecklas.
Konstaterandet att det föreligger en dominerande ställning innebär följaktligen inte i sig någon anmärkning mot det berörda företaget, utan innebär endast att företaget, oberoende av hur det uppnått denna ställning, har ett särskilt ansvar att inte genom sitt agerande skada en effektiv och icke snedvriden konkurrens på den gemensamma marknaden. Även om en dominerande ställning inte innebär att ett företag i denna ställning fråntas rätten att skydda sina ekonomiska intressen när dessa hotas och även om detta företag har möjlighet att inom rimliga gränser vidta sådana åtgärder som det anser lämpliga för att skydda sina intressen, kan sådant agerande emellertid inte godtas när det syftar till att förstärka och missbruka den dominerande ställningen.
(se punkterna 241–243)
9. Rabattsystem som hindrar kunderna från att göra sina inköp hos konkurrenterna på marknaden strider mot artikel 82 EG om de tillämpas av ett företag med dominerande ställning.
Mängdrabattsystem som endast är knutna till volymen av inköp från en dominerande tillverkare hindrar visserligen i allmänhet inte kunderna från att göra sina inköp hos konkurrenterna, utan gör att kunderna lagligen kan dra nytta av de sänkta produktionskostnaderna. Sådana rabattsystem strider dock mot artikel 82 EG om det framgår av kriterierna och reglerna för beviljande av rabatten att systemet inte grundas på en ekonomiskt motiverad motprestation, utan att den – i likhet med en lojalitets- och målrabatt – syftar till att hindra kunderna från att göra sina inköp hos konkurrerande tillverkare.
Så är fallet med ett resultatbonussystem som ett flygbolag med dominerande ställning tillämpar på de provisioner som betalas till resebyråerna för försäljning av flygbolagets biljetter, när provisionerna beräknas progressivt och kan öka exponentiellt i förhållande till den ökade försäljningen av biljetter och tillämpas inte bara på de provisioner som avser biljetter som sålts efter det att ett visst försäljningsmål nåtts utan på alla biljetter som sålts under en referensperiod. Ett sådant rabattsystem grundas nämligen inte på någon ekonomiskt motiverad motprestation, och begränsar såväl resebyråernas frihet att tillhandahålla valfria flygbolag sina tjänster som flygbolagens tillträde till marknaden för resebyråtjänster.
(se punkterna 245–247, 272 och 282)
10. Vid fastställandet av en överträdelse av artikel 82 EG behöver det inte styrkas att det missbruk som ett företag med en dominerande ställning har gjort sig skyldigt till har haft någon konkret konkurrensbegränsande inverkan på de berörda marknaderna. Det räcker i det avseendet att styrka att missbruket tenderar att begränsa konkurrensen eller med andra ord att agerandet kan ha en sådan inverkan. När ett företag med dominerande ställning faktiskt vidtar åtgärder som får den effekten att konkurrenterna utesluts är följaktligen den omständigheten att det förväntade resultatet inte uppnås inte tillräcklig för att det inte skall anses vara fråga om missbruk av dominerande ställning i den mening som avses i artikel 82 EG.
(se punkterna 293, 294 och 297)
11. Eftersom artikel 82 EG omfattar ett blott objektivt ingrepp i själva konkurrensstrukturen som sådan, kan ett företag inte med framgång ifrågasätta det bötesbelopp som det har ålagts genom att hävda att det inte har visats att konsumenterna har orsakats skada.
(se punkt 311)