FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (fjärde avdelningen)
den 5 december 2002
Mål T-209/99
Paul Edwin Hoyer
mot
Europeiska gemenskapernas kommission
”Tillfälligt anställda — Verkställighet av en dom av förstainstansrätten — Skadeståndstalan — Upptagande till sakprövning”
Fullständig text på nederländska II-1211
Saken:
Talan om skadestånd för den materiella och ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit till följd av förstainstansrättens domar av den 17 mars 1994 i mål T-43/91, Hoyer mot kommissionen (REGP 1994, s. I-A-91, s. II-297) och av den 17 mars 1994 i mål T-51/91, Hoyer mot kommissionen (REGP 1994, s. I-A-103, s. II-341).
Avgörande:
Talan avvisas. Vardera part skall bära sina egen rättegångskostnad.
Sammanfattning av domen
Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Frister – Utgången frist – Villkor – Ny omständighet
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90 och 91)
Tjänstemän – Talan – Villkor för upptagande till sakprövning – Karaktär av tvingande rätt – Domstolens behörighet
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 90 och 91)
Tjänstemän – Talan – Rättsakt som går någon emot – Begrepp – Rent bekräftande rättsakt – Saknas
(Tjänsteföreskrifterna, artikel 91)
Även om varje tjänsteman i enlighet med artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna kan begära att tillsättningsmyndigheten skall fatta ett beslut i en fråga som rör honom, så innebär inte denna möjlighet att tjänstemannen kan kringgå de tidsfrister för anförande av klagomål och väckande av talan som föreskrivs i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna och därigenom inom ramen för en ansökan indirekt ifrågasätta ett tidigare beslut, mot vilket klagomål inte anförts eller talan inte väckts inom föreskriven frist. Endast om nya väsentliga omständigheter som kan gå den berörda parten emot föreligger kan dessa frister börja löpa på nytt och en prövning av en sådan begäran vara motiverad.
(se punkt 46)
Hänvisning till domstolen den 26 september 1985, Valentini mot kommissionen, 231/84, REG 1985, s. 3027, punkt 14; förstainstansrätten den 7 juni 1991, Weyrich mot kommissionen, T-14/91, REG 1991, s. II-235, punkt 39; förstainstansrätten den 11 maj 1992, Whitehead mot kommissionen, T-34/91, REG s. II-1723, punkt 18
De bestämmelser som finns i artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna utgör tvingande rätt och parterna kan inte undkomma tillämpningen av dem. Det ankommer således endast på gemenskapsdomaren, oavsett vad parterna anser, att dels undersöka och fastställa om en rättsakt som går tjänstemannen emot faktiskt föreligger, vilket i sådant fall kan utgöra utgångspunkt för det administrativa förfarande som föreskrivs i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, dels att göra en rättslig bedömning av de handlingar som den berörda parten har sänt till sin institution, varvid denna bedömning endast ankommer på domstolen och inte kan påverkas av parternas önskemål.
(se punkt 47)
Hänvisning till domstolen den 19 februari 1981, Schiavo mot rådet, 122/79 och 123/79, REG 1981, s. 473, punkt 22; förstainstansrätten den 20 mars 1991, Pérez-Minguez Casariego mot kommissionen, T-1/90, REG 1991, s. II-143, punkt 38; Whitehead mot kommissionen, ovannämnd, punkt 19; förstainstansrätten den 19 juni 2001, Hotzel-Wagenknecht mot kommissionen, T-145/00, REG 2001, s. I-0000, punkt 23
Eftersom en rättsakt som går någon emot i den mening som avses i artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna utgörs av en rättsakt som har tvingande rättsliga verkningar som direkt och omedelbart kan påverka tjänstemannens ställning enligt rättsregler och tjänsteföreskrifter, kan en talan mot en rättsakt som endast bekräftar ett tidigare beslut, mot vilket talan inte har väckts i tid, inte tas upp till sakprövning med hänsyn till att slutsatsen att en rättsakt endast är bekräftande förutsätter att rättsakten inte innehåller någon ny omständighet i jämförelse med beslutet och inte har föregåtts av en omprövning av situationen för den person som beslutet är riktat till.
(se punkt 48)
Hänvisning till förstainstansrätten den 18 juni 1996, Vela Palacios/CES, T-293/94, REGP 1996, s. I-A-305 och II-893, punkt 22; förstainstansrätten den 29 september 1999, Neumann och Neumann-Schölles mot kommissionen, T-68/97, REGP 1999, s. I-A-193 och II-1005, punkt 58; förstainstansrätten den 13 juli 2000, Hendrickx mot Cedefop, T-87/99, REG 2000, s. I-A-147 och II-679, punkt 37