FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (ensamdomare)

den 3 februari 2000

Mål T-60/99

Malcolm Townsend

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän — Gemensamma sjukförsäkringssystemet — Försäkring av make”

Fullständig text på franska   II-45

Saken:

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som avräkningskontoret i Bryssel fattade den 12 mars 1998 om att vägra ersätta sökanden vissa av makens läkarkostnader.

Avgörande:

Talan ogillas. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1. Tjänstemän – Social trygghet – Sjukförsäkring – Make som utövat yrkesverksamhet – Villkor för att omfattas av det gemensamma systemet

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 72.1, reglerna om sjukförsäkring för Europeiska gemenskapernas tjänstemän, artikel 3.1)

2. Invändning om rättsstridighet Räckvidd – Rättsakter som kan bli föremål för invändning om rättsstridighet

   (EG-fördraget, artikel 184 (nu artikel 241 EG))

1.  Det uppställs varken i artikel 72.1 i tjänsteföreskrifterna eller i artikel 3.1 i reglerna om sjukförsäkring för Europeiska gemenskapernas tjänstemän något krav på att maken till en person som är ansluten, för att omfattas av det gemensamma sjukförsäkringssystemet, skall vara försäkrad mot sjukdom enligt någon annan bestämmelse i lag eller annan författning enbart på grund av att maken utövar yrkesverksamhet. Argumentet att den yrkesverksamhet som maken till en tjänsteman utövar antingen medför en skyldighet att försäkra sig mot sjukdom eller ger rätt att omfattas av en frivillig sjukförsäkring kan således inte godtas.

   Maken till en tjänsteman som har en årsinkomst från tidigare yrkesverksamhet, som inte överstiger den gräns som anges i artikel 3.1 andra strecksatsen i reglerna om sjukförsäkring, och som har rätt att ansluta sig till ett sjukförsäkringssystem i en medlemsstat endast på grand av personen är bosatt i denna stat kan enbart vara tilläggsförsäkrad i det gemensamma sjukförsäkringssystemet.

   (se punkt 43)

2.  Räckvidden av invändningen om rättsstridighet skall begränsas till det som är oundgängligt för att lösa tvisten. Artikel 184 i fördraget (nu artikel 241 EG) har inte till syfte att ge en part möjlighet att, oavsett vilken form av talan det rör sig om, ifrågasätta tillämpligheten av vilken rättsakt av allmän karaktär som helst. Den allmänna rättsakt vars lagenlighet ifrågasätts skall vara direkt eller indirekt tillämplig på det fall som är föremål för talan och det skall föreligga ett direkt rättsligt samband mellan det individuella beslut som ifrågasätts och den ifrågavarande allmänna rättsakten.

   (se punkt 53)

   Hänvisning till domstolenden 31 mars 1965, mål 21/64, Macchiorlati Dalmas e Figli mot Höga myndigheten, REG 1965, s. 227, 245, domstolen den 13 juli 1966, mål 32/65, Italien mot rådet och kommissionen, REG 1966, s. 563, 594, förstainstansrätten den 26 oktober 1993, förenade målen T-6/92 och T-52/92, Reinarz mot kommissionen. REG 1993, s. II-1047, punkt 57