Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Ett företags ansvar - Ansvar på grund av de andra företagens beteende inom ramen för samma överträdelse - Tillåtet - Kriterier

(EG-fördraget, artikel 85.1 (nu artikel 81.1 EG))

2. Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Ett företags ansvar - Betydelsen av ett ekonomiskt beroendeförhållande mellan deltagarna i den konkurrensbegränsande samverkan - Föreligger inte

(EG-fördraget, artikel 85.1 (nu artikel 81.1 EG))

3. Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Avtal mellan företag - Deltagande som påstås ha ägt rum efter påtryckningar - Omständighet som inte utgör något försvar för ett företag som inte har utnyttjat möjligheten att göra anmälan hos behöriga myndigheter

(EG-fördraget, artikel 85.1 (nu artikel 81.1 EG); rådets förordning nr 17, artikel 3)

4. Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Avtal mellan företag - Inverkan på handeln mellan medlemsstater - Helhetsbedömning i stället för bedömning av varje deltagande

(EG-fördraget, artikel 85.1 (nu artikel 81.1 EG))

5. Konkurrens - Administrativt förfarande - Meddelande om anmärkningar - Erforderligt innehåll

(Rådets förordning nr 17, artikel 19.1; kommissionens förordning nr 99/63, artikel 4)

6. Konkurrens - Böter - Bedömning grundad på företagets individuella beteende - Betydelse av att någon sanktionsåtgärd inte vidtagits mot en annan näringsidkare - Saknas

(Rådets förordning nr 17, artikel 15.2)

Sammanfattning

1. Ett företag som har deltagit i en komplex överträdelse av konkurrensreglerna genom egna beteenden, som omfattas av begreppen avtal eller samordnat förfarande med en konkurrensbegränsande målsättning i den mening som avses i artikel 85.1 i fördraget (nu artikel 81.1 EG) och som syftar till förverkligandet av överträdelsen i dess helhet, kan nämligen även vara ansvarigt för beteenden som genomförts av andra företag inom ramen för samma överträdelse för hela den period som det deltagit i den nämnda överträdelsen. Så är fallet när det är styrkt att det ifrågavarande företaget kände till de övriga deltagarnas överträdelser eller rimligen kunde förutse dem och var berett att acceptera den risk som detta innebar.

( se punkt 38 )

2. Även om ett ekonomiskt beroendeförhållande mellan kartelldeltagare kan påverka deltagarnas utrymme för att ta initiativ och fatta beslut, innebär inte ett sådant förhållande att det inte är möjligt att vägra att godta ett föreslaget avtal.

( se punkt 48 )

3. Ett företag som tillsammans med andra företag deltar i konkurrensbegränsande verksamhet kan inte till sin fördel göra gällande att den tvingats av de andra deltagarna att delta i kartellen. Företaget kan nämligen anmäla de påtryckningar som det var föremål för till de behöriga myndigheterna och enligt artikel 3 i förordning nr 17 framställa ett klagomål till kommissionen, i stället för att delta i nämnda åtgärder.

( se punkt 50 )

4. Eftersom kommissionen har styrkt att den överträdelse av bestämmelserna i artikel 85.1 i fördraget (nu artikel 81.1 EG) som ett företag deltar i kunde påverka handeln mellan medlemsstaterna, är det inte nödvändigt för kommissionen att visa att företagets individuella deltagande har påverkat handeln mellan medlemsstaterna.

( se punkt 58 )

5. Meddelandet om anmärkningar skall innehålla en redogörelse för anmärkningarna som, även om den är kortfattad, är så klar att de som berörs av meddelandet verkligen kan få kännedom om vilka beteenden som kommissionen klandrar dem för. Det är nämligen endast då som meddelandet om anmärkningar kan fylla den funktion som avses i gemenskapsförordningarna, vilken består i att tillhandahålla samtliga uppgifter som företagen och företagssammanslutningarna behöver för att på ett ändamålsenligt sätt kunna försvara sig innan kommissionen fattar ett slutligt beslut.

( se punkt 64 )

6. Ett företag kan inte, när det har handlat i strid med artikel 85.1 i fördraget (nu artikel 81.1 EG), undkomma påföljd på den grunden att andra ekonomiska aktörer inte har ålagts böter, när de andra företagens situation inte är föremål för talan vid gemenskapsdomstolarna.

( se punkt 101 )