1. Konkurrens - Gemenskapsbestämmelser - Företag - Begrepp - Sjukvårdsorganisationer som tillhandahåller akuttransporter - Omfattas - Skyldighet att tillhandahålla offentliga nyttigheter leder till minskad konkurrenskraft - Saknar betydelse
(Artiklarna 85, 86 och 90 i EG-fördraget (nu artiklarna 81 EG, 82 EG och 86 EG))
2. Konkurrens - Företag som medlemsstaterna beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter - Begrepp - Sjukvårdsorganisationer som säkerställer tillhandahållande av akuttransporter förbehålls rätten att tillhandahålla sjuktransporter - Omfattas
(Artikel 90.1 i EG-fördraget (nu artikel 86.1 EG))
3. Konkurrens - Företag som medlemsstaterna beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter - Sjukvårdsorganisationer som säkerställer tillhandahållande av akuttransporter förbehålls rätten att tillhandahålla sjuktransporter - Dominerande ställning - Missbruk - Bedömningskriterier
(Artiklarna 86 och 90 i EG-fördraget (nu artiklarna 82 EG och 86 EG))
4. Konkurrens - Dominerande ställning - Sjukvårdsorganisationer som säkerställer tillhandahållande av akuttransporter förbehålls rätten att tillhandahålla sjuktransporter - Påverkan på handeln mellan medlemsstaterna - Kriterier för bedömningen
(Artikel 86 i EG-fördraget (nu artikel 82 EG))
5. Konkurrens - Företag som medlemsstaterna beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter - Företag som tillhandahåller en tjänst av allmänt intresse - Sjukvårdsorganisationer som tillhandahåller akuttransporter har beviljats en exklusiv rätt att tillhandahålla sjuktransporter - Tillåtlighet - Begränsning till specifika tjänster som inte kan särskiljas från tjänster av allmänt intresse utan att den ekonomiska jämvikten äventyras - Överskridande - Föreligger inte - Begränsning till oförmåga att tillfredsställa efterfrågan
(Artikel 90.1 och 90.2 i EG-fördraget (nu artikel 86.1 EG och 86.2 EG))
1. Inom konkurrensrätten omfattar begreppet företag varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens rättsliga form och oavsett hur den finansieras. En ekonomisk verksamhet i sin tur utgörs av all verksamhet som består i att erbjuda varor eller tjänster på en viss marknad.
Sådana organisationer som sjukvårdsorganisationerna skall således, såvitt avser tillhandahållande av akuttransporter och sjuktransporter, anses vara företag vid tillämpning av fördragets konkurrensregler. Skyldigheter att tillhandahålla offentliga nyttigheter kan visserligen medföra att de tjänster som en sjukvårdsorganisation tillhandahåller är mindre konkurrenskraftiga än jämförbara tjänster som tillhandahålls av andra företag utan sådana skyldigheter, men det medför inte att verksamheten i fråga inte skall anses vara ekonomisk verksamhet.
( se punkterna 19, 21 och 22 )
2. En nationell bestämmelse, enligt vilken den behöriga myndigheten kan avslå ansökningar om tillstånd att tillhandahålla sjuktransporter med ambulans, om ett beviljande av ett sådant tillstånd kan medföra negativa följder för tillhandahållandet av och lönsamheten hos räddningstjänsten, vars tillhandahållande har anförtrotts sjukvårdsorganisationer, skall anses bevilja sjukvårdsorganisationerna särskilda eller exklusiva rättigheter i den mening som avses i artikel 90.1 i EG-fördraget (nu artikel 86.1 EG).
Att förbehålla sjukvårdsorganisationer, vilka har att tillhandahålla akuttransporter, rätten att tillhandahålla sjuktransporter är att bevilja dessa särskilda eller exklusiva rättigheter i den mening som avses i artikel 90.1 i EG-fördraget. Detta innebär nämligen att ett begränsat antal företag genom lagstiftning skyddas på ett sätt som väsentligt påverkar möjligheterna för andra företag att på huvudsakligen lika villkor utöva den ifrågavarande ekonomiska verksamheten inom samma geografiska område.
( se punkterna 23-25, 66 samt domslutet )
3. Det utgör missbruk, i den mening som avses i artikel 86 i EG-fördraget (nu artikel 82 EG), när ett företag som har en dominerande ställning på en viss bestämd marknad förbehåller sig självt eller ett företag i samma koncern - utan saklig grund - en verksamhet som ett tredje utomstående företag skulle kunna utföra inom ramen för sin verksamhet på en närliggande men separat marknad, med risk för att all konkurrens från detta företags sida elimineras. Om omfattningen av den dominerande ställning som ett offentligt företag eller ett företag som staten beviljat särskilda eller exklusiva rättigheter har är ett resultat av en statlig åtgärd, utgör en sådan åtgärd en överträdelse av artikel 90 (nu artikel 86 EG) jämförd med artikel 86 i fördraget.
Genom att anta en lagstiftning, vars tillämpning medför att sjukvårdsorganisationerna skall höras avseende alla ansökningar från oberoende företag om tillstånd att tillhandahålla sjuktransporttjänster, har lagstiftaren gett sjukvårdsorganisationerna, som redan har exklusiva rättigheter på marknaden för akuttransporter, en fördel genom att också ge dem möjlighet att ensamma tillhandahålla sjuktransporttjänster. Verkan av en sådan bestämmelse är således att begränsa marknader till nackdel för konsumenterna i den mening som avses i artikel 86 andra stycket b i fördraget (nu artikel 82 andra stycket EG), eftersom en sidoordnad transportverksamhet som skulle kunna utföras av ett oberoende företag förbehålls sjukvårdsorganisationerna.
( se punkterna 40 och 43 )
4. För att ett beslut, ett avtal eller ett samordnat förfarande skall anses kunna påverka handeln mellan medlemsstater krävs att det på grundval av rättsliga eller faktiska omständigheter med en tillräckligt hög grad av sannolikhet kan förutses att åtgärden i fråga direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, kan påverka handeln mellan medlemsstater på ett sådant sätt att det kan komma att hindra förverkligandet av den inre marknaden. Detta gäller dock inte om åtgärden endast har en obetydlig inverkan på marknaden.
Denna inverkan kan i fråga om tjänster bestå i att verksamheterna i fråga organiseras så att den gemensamma marknaden delas upp och friheten att tillhandahålla tjänster, som är ett av fördragets mål, hindras. Handeln mellan medlemsstaterna kan på samma sätt påverkas av en åtgärd som hindrar ett företag från att etablera sig i en annan medlemsstat och där tillhandahålla tjänster på den ifrågavarande marknaden.
Det är nödvändigt att fastställa huruvida det med hänsyn till de ekonomiska särdragen på marknaderna för akuttransporter och sjuktransporter föreligger en tillräckligt hög grad av sannolikhet för att en bestämmelse i nationell rätt, enligt vilken sjukvårdsorganisationerna, som redan har exklusiva rättigheter på marknaden för akuttransporter, avseende alla ansökningar från oberoende företag att tillhandahålla sjuktransporter faktiskt hindrar företag i andra medlemsstater från att tillhandahålla ambulanstransporter på den ifrågavarande marknaden eller från att etablera sig där.
( se punkterna 48-50, 66 samt domslutet )
5. Artikel 90.2 (nu artikel 86.2 EG) jämförd med artikel 90.1 i fördraget tillåter medlemsstaterna att bevilja företag som de anförtror att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse exklusiva rättigheter som kan hindra tillämpningen av fördragets konkurrensregler, i den mån som begränsningar i konkurrensen eller till och med ett uteslutande av all konkurrens från andra näringsidkares sida är nödvändiga för att säkerställa fullgörandet av de särskilda uppgifter som tilldelats de företag som innehar de exklusiva rättigheterna.
Det skall följaktligen prövas i vilken utsträckning som begränsningen av konkurrensen är nödvändig för att göra det möjligt för innehavaren av den exklusiva rättigheten att fullgöra sina uppgifter av allmänt intresse på ekonomiskt godtagbara villkor. Vid denna prövning måste man utgå från att skyldigheten för den som anförtrotts dessa uppgifter att säkerställa sina tjänster på ekonomiskt väl avvägda villkor, förutsätter en möjlighet till utjämning mellan vinstgivande och mindre vinstgivande verksamhetsområden och därför motiverar en begränsning av konkurrensen från privata företagares sida på vinstgivande områden.
Även om det inte är motiverat att utesluta konkurrens avseende särskilda tjänster som kan skiljas från tjänster av allmänt intresse, i den mån som dessa särskilda tjänster inte äventyrar den ekonomiska jämvikten hos den tjänst av allmänt ekonomiskt intresse som innehavaren av den exklusiva rättigheten har åtagit sig, är så inte fallet i en medlemsstat där ifrågavarande tjänster, det vill säga akuttransporter och sjuktransporter, traditionellt har utförts av sjukvårdsorganisationerna.
För det första är dessa två typer av tjänster så intimt förknippade med varandra att sjuktransporter svårligen kan skiljas från den tjänst av allmänintresse som akuttransporter utgör. Dessa typer av tjänster företer för övrigt gemensamma särdrag.
För det andra medger utvidgningen av sjukvårdsorganisationernas exklusiva rättigheter till att omfatta även sjuktransporter just att de kan säkerställa sina tjänster på ekonomiskt väl avvägda villkor. Den möjlighet som de privata företagen skulle ha att koncentrera sin verksamhet i fråga om sjuktransporter till de mest lönsamma områdena skulle kunna leda till en minskad ekonomisk livskraft för sjukvårdsorganisationernas verksamhet, och därigenom riskera att kvaliteten på och tillförlitligheten hos dessa tjänster minskade.
Det är emellertid bara om det är uppenbart att de sjukvårdsorganisationer som har anförtrotts räddningstjänsten inte vid varje tidpunkt kan tillfredsställa efterfrågan på akuttransporter och sjuktransporter som skälen hänförliga till allmänintresset för att låta sjukvårdsorganisationernas exklusiva rättigheter också omfatta sjuktransporter inte kan åberopas.
Det skall fastställas huruvida de sjukvårdsorganisationer som har en dominerande ställning på marknaderna i fråga verkligen förmår att på ett fullgott vis tillfredsställa efterfrågan, inte bara avseende sin lagstadgade skyldighet att tillhandahålla akuttransporter under alla förhållanden och dygnet runt, utan också avseende sjuktransporter.
( se punkterna 56 och 57, 59-62, 64, 66 samt domslutet )