1. Överklagande Grunder Upprepande av grunder och argument som redan har anförts vid förstainstansrätten Avvisning Ifrågasättande av förstainstansrättens tolkning eller tillämpning av gemenskapsrätten Upptagande till sakprövning
(EG-stadgan för domstolen, artiklarna 49 och 51; domstolens rättegångsregler, artikel 112.1 första stycket c)
2. Statligt stöd Allmänt stödprogram som godkänts av kommissionen Enskilt stöd i enlighet med villkoren i det allmänna stödprogrammet Existerande stöd Underrättelseskyldighet Föreligger inte
(EG-fördraget, artikel 92 (nu artikel 87 EG i ändrad lydelse) och artikel 93 (nu artikel 88 EG))
3. Talan om ogiltigförklaring Berättigat intresse av att få saken prövad Beslut att verkställighetsåtgärderna är förenliga med de villkor som fastställts i det allmänna stödprogrammet Talan som väckts av konkurrerande företag till de företag som har erhållit stöd Upptagande till sakprövning
(EG-fördraget, artiklarna 92 och 173 andra stycket (nu artiklarna 87 EG och 230 EG andra stycket i ändrad lydelse) och artikel 93.2 och 93.3 (nu artikel 88.2 EG och 88.3 EG))
4. Statligt stöd Allmänt stödprogram som godkänts av kommissionen Enskilt stöd som påstås omfattas av ett tidigare godkänt program Kommissionens kontroll Kontroll som kan genomföras när som helst
(EG-fördraget, artikel 93.1 (nu artikel 88.1 EG))
5. Statligt stöd Allmänt stödprogram som godkänts av kommissionen Enskilt stöd som påstås omfattas av ett tidigare godkänt program Kommissionens kontroll Bedömningen sker i första hand enligt beslutet om godkännande och i andra hand enligt fördraget
(EG-fördraget, artikel 92 (nu artikel 87 EG i ändrad lydelse) och artikel 93 (nu artikel 88 EG))
6. Jordbruk Gemensam jordbrukspolitik Socker Stöd som beviljats av Republiken Portugal Förordning nr 1785/81 Tillämpning av artikel 92 i fördraget (nu artikel 87 EG i ändrad lydelse), samt artiklarna 93 och 94 i fördraget (nu artiklarna 88 EG och 89 EG)
(EG-fördraget, artiklarna 39, 42, 93 och 94 (nu artiklarna 33 EG, 36 EG, 88 EG och 89 EG) och artiklarna 43 och 92 (nu artiklarna 37 EG och 87 EG i ändrad lydelse); rådets förordningar nr 1785/81, artiklarna 24, 44 och 45, och nr 866/90, artikel 16.5; kommissionens beslut 94/173, bilaga, punkt 2.8
7. Överklagande Grunder Grund som åberopas först i överklagandet Avvisning
(Domstolens rättegångsregler, artiklarna 42.2 och 118)
8. Jordbruk Gemensam jordbrukspolitik Finansiering av EUGFJ Förordning nr 866/90 Granskning enligt artikel 92 i fördraget (nu artikel 87 EG i ändrad lydelse) och artikel 93 i fördraget (nu artikel 88 EG) Föreligger inte
(EG-fördraget, artikel 92 (nu artikel 87 EG i ändrad lydelse) och artiklarna 93.2, 93.3 och 94 (nu artiklarna 88.2 EG, 88.3 EG och 89 EG); rådets förordning nr 866/90, artikel 16.316.5))
1. Ett överklagande som endast innehåller upprepningar eller ordagranna återgivelser av grunder och argument som redan har anförts vid förstainstansrätten, och som bland annat avser omständigheter som förstainstansrätten uttryckligen har underkänt, uppfyller enligt fast rättspraxis inte kraven på motivering enligt artikel 51 i stadgan för domstolen samt artikel 112.1 c första stycket i domstolens rättegångsregler. Ett sådant överklagande utgör nämligen endast en begäran om omprövning av den ansökan som ingivits till förstainstansrätten, vilket enligt artikel 49 i stadgan för domstolen faller utanför domstolens behörighet.
När en klagande har ifrågasatt förstainstansrättens tolkning eller tillämpning av gemenskapsrätten kan dock de rättsfrågor som prövades av förstainstansrätten på nytt tas upp till diskussion i målet om överklagande. Om klaganden inte på detta sätt kan utforma sitt överklagande med stöd av grunder och argument som redan åberopats vid förstainstansrätten, mister överklagandeinstitutet en del av sin innebörd.
( se punkterna 48 och 49 )
2. Enskilda stöd som beviljas enligt ett allmänt stödprogram som godkänts av kommissionen, och som är förenliga med villkoren för detta program, utgör existerande stöd för vilka underrättelse inte behöver ske. Eftersom underrättelse om stöden inte sker innan de verkställs förutsätter sådana stöd inte kommissionens uttryckliga beslut och deras lagenlighet kan endast prövas av nationell domstol.
( se punkt 60 )
3. Finner kommissionen att enskilda åtgärder för verkställande av ett allmänt stödprogram uppfyller villkoren som den fastställt i sitt beslut om godkännande av programmet, varigenom stöden kan anses utgöra existerande stöd varför kommissionen inte formellt behöver underrättas om dessa eller granska huruvida de är förenliga med artikel 92 i fördraget (nu artikel 87 EG i ändrad lydelse) och artikel 93 i fördraget (nu artikel 88 EG), skall kommissionen inte nöja sig med att konstatera att de enskilda åtgärderna utgör existerande stöd. Den skall också underlåta att med hänsyn till att åtgärderna omfattas av dess beslut, inleda det förfarande som föreskrivs i artikel 93.2 i fördraget. Företag som hade kunnat delta i egenskap av klagande under förfarandet om kommissionen hade inlett förfarandet skulle dock inte kunna åtnjuta denna garanti om de inte gavs möjlighet att föra talan mot kommissionens beslut i förevarande ärende vid förstainstansrätten.
Den omständigheten att de enskilda åtgärderna för genomförande utgör existerande stöd fråntar inte sökandena deras intresse av att få saken i målet prövad eftersom det är möjligt att stöden inte omfattas av beslutet att godkänna det allmänna stödprogrammet, och att dessa företag inte kan åtnjuta sitt processrättsliga skydd enligt artikel 93.2 i fördraget om de inte ges möjlighet att bestrida kommissionens ifrågasatta beslut vid gemenskapsdomstolen.
( se punkterna 61 och 62 )
4. Ett beslut om godkännande av ett allmänt stödprogram medför inte att kommissionen fråntas möjligheten att undersöka om ett enskilt stöd är förenligt med detta beslut. En sådan undersökning kan genomföras när som helst med stöd av artikel 93.1 i fördraget (nu artikel 88.1 EG), särskilt när klagomål framförs till kommissionen.
( se punkt 76 )
5. När kommissionen har att ta ställning till en enskild stödåtgärd som påstås ha beviljats med tillämpning av ett tidigare godkänt stödprogram, får denna institution inte utan vidare granska den direkt i förhållande till fördraget. Den skall innan den inleder ett förfarande först kontrollera att stödet omfattas av det allmänna stödprogrammet och uppfyller villkoren som fastställts i beslutet om godkännande av detta program. Om kommissionen inte gick till väga på detta sätt skulle den vid granskningen av varje enskild stödåtgärd kunna ändra sitt beslut om godkännande, vilket redan förutsatte en granskning i förhållande till artikel 92 i fördraget (nu artikel 87 EG). Därigenom skulle kommissionen kunna riskera att handla i strid med principen om berättigade förväntningar och principen om rättssäkerhet.
( se punkt 83 )
6. I artikel 44 i förordning nr 1785/81 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker föreskrivs att artikel 92 i fördraget (nu artikel 87 i ändrad lydelse) samt artiklarna 93 och 94 i fördraget (nu artiklarna 88 EG och 89 EG) är tillämpliga på tillverkning och saluföring av socker. I samma bestämmelse anges att denna allmänna bestämmelse är tillämplig "[s]åvida inte annat stadgas i denna förordning". I artikel 45 anges således att förordningen skall tillämpas så att vederbörlig hänsyn också tas till de målsättningar för den gemensamma jordbrukspolitiken som har fastställts i artikel 39 i fördraget (nu artikel 33 EG). Dessutom har artikel 24 i samma förordning ändrats genom anslutningsakten, just för att denna medlemsstat skulle tilldelas en kvot för sockerproduktion på dess fastland. Av dessa bestämmelser följer att även om det i förordning nr 1785/81 inte uttryckligen ges tillstånd till utbetalning av statligt stöd till projekt som syftar till att utnyttja denna kvot, så innebär denna förordning på intet sätt att en sådan möjlighet till utbetalning utesluts.
I de texter som reglerar de politiska strukturella och regionala åtgärderna inom gemenskapen föreskrivs en möjlighet både för gemenskapen och för Republiken Portugal att bevilja ett finansiellt stöd till investeringsprojekt. För det första innehåller artikel 16.5 i förordning nr 866/90, vilken grundas på artikel 42 i fördraget (nu artikel 36 EG) och artikel 43 i fördraget (nu artikel 37 EG i ändrad lydelse), och alltså utgör en integrerad del av den gemensamma jordbrukspolitiken, en bestämmelse om medlemsstaternas möjlighet att på de villkor som fastställts i artiklarna 9294 i fördraget bevilja stöd som inte utgör specifikt angivna åtgärder i förordningen, och som avser bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter. För det andra gäller enligt punkt 2.8 i bilagan till beslut 94/173 i fråga om investeringar som kan finansieras av EUGFJ:s utvecklingssektion, med avvikelse från förbudet mot investeringar inom sockersektorn, att investeringar för användning av den kvot som föreskrivs i anslutningsakten för Konungariket Spanien och Republiken Portugal kan finansieras av gemenskapen.
( se punkterna 96, 97 och 100102 )
7. Enligt artikel 118 i domstolens rättegångsregler är emellertid artikel 42.2 i dessa regler, som i princip förbjuder att nya grunder åberopas under rättegången, tillämplig i mål om överklagande av förstainstansrättens avgöranden. Domstolen är i ett mål om överklagande således endast behörig att pröva förstainstansrättens bedömning av de grunder som har behandlats vid den.
( se punkt 112 )
8. I förordning nr 866/90 om förbättring av villkoren för bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter definieras de villkor som gäller för att EUGFJ:s utvecklingssektion skall få bidra till uppnåendet av de regionala sammanhållningsmål som åsyftas med den gemensamma jordbrukspolitiken. Som en princip anges, i artikel 16.3 och 16.4 i förordningen, att de medlemsstater som berörs av investeringsprojekt som kan finansieras genom denna fond i likhet med stödmottagaren skall åta sig att delta i finansieringen av de investeringar som kommissionen godkänt för stöd från EUGFJ i likhet med stödmottagarna. En sådan medfinansiering från medlemsstaterna är alltså inte bara tillåten, utan dessutom påbjuden i förordningen.
Artikel 16.5 i förordning nr 866/90 innehåller bestämmelser om att medlemsstaterna kan vidta stödåtgärder som förenas med villkor eller regler som avviker från vad som fastställts i denna förordning, eller vars stödbelopp överstiger de tak som fastställts i förordningen, under förutsättning att sådana åtgärder är förenliga med artikel 92 i fördraget (nu artikel 87 EG i ändrad lydelse) samt artiklarna 93 och 94 i fördraget (nu artiklarna 88 EG och 89 EG). Således gäller inte bestämmelserna det nationella bidrag till finansieringen som påbjuds i artikel 16.3 och 16.4 i förordningen. De avser i stället stöd som medlemsstaterna önskar ge utöver sitt obligatoriska bidrag till investeringsprojekt som kan bli föremål för åtgärder från EUGFJ:s utvecklingssektion.
Härav följer att förstainstansrätten under dessa förhållanden inte gör sig skyldig till någon felaktig tillämpning av gemenskapsrätten när den finner att en medlemsstats bidrag till medfinansieringen av ett investeringsprojekt, som kan bli föremål för åtgärder från EUGFJ:s utvecklingssektion, skall bedömas mot bakgrund av den gemensamma åtgärd som företas med tillämpning av förordning nr 866/90 och kan inte granskas med stöd av artiklarna 92 och 93 i fördraget.
( se punkterna 121123 )