1. Tjänstemän - Disciplinåtgärder - Åtgärd - Avstängning av en tjänsteman med stöd av artikel 88 i tjänsteföreskrifterna - Villkor
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 25 och 88 första stycket)
2. Tjänstemän - Disciplinåtgärder - Publicering av en bok utan ansökan om föregående tillstånd - Tillsättningsmyndighetens bedömning i förhållande till artikel 17 i tjänsteföreskrifterna samt artiklarna 11 och 12 i tjänsteföreskrifterna - Skillnad
(Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 11, 12, 17 och 88)
3. Tjänstemän - Disciplinåtgärder - Disciplinärt förfarande - Domstolsprövning - Överklagande - Domstolens prövning av hur uppgifterna i målet vid förstainstansrätten har bedömts - Tillåten endast om bevisningen har missuppfattats - Likabehandling av tjänstemän - Räckvidd
(EG-stadgan för domstolen, artikel 51; tjänsteföreskrifterna, artikel 17; bilaga IX)
1. Det framgår klart av artikel 88 första stycket i tjänsteföreskrifterna att det enda villkor som uppställs för att tillsättningsmyndigheten skall kunna avstänga en tjänsteman från tjänsten, i avvaktan på utgången av det disciplinära förfarande som inletts mot honom, är att tillsättningsmyndigheten påstår att tjänstemannen har begått ett allvarligt fel.
Följaktligen kan förstainstansrätten anse att ett beslut att avstänga en tjänsteman, i enlighet med artikel 25 i tjänsteföreskrifterna, innehåller en tillräcklig motivering av hur allvarligt det fel var som tjänstemannen påstås ha begått. Det ankommer nämligen inte på tillsättningsmyndigheten att utöver denna motivering ange skälen varför det är nödvändigt att omedelbart avstänga den berörda personen från tjänsten, eller a fortiori på förstainstansrätten att kontrollera huruvida sådana skäl förelåg och var välgrundade.
( se punkterna 26, 28 och 29 )
2. Enbart den omständigheten att en tjänsteman publicerar en bok som har samband med gemenskapernas verksamhet, utan att ha ansökt om föregående tillstånd från tillsättningsmyndigheten, medför att artikel 17 i tjänsteföreskrifterna åsidosätts, vilket kan fastslås genom ett faktiskt konstaterande.
För att kontrollera huruvida artikel 11 eller 12 i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts krävs däremot en bedömning av de faktiska omständigheterna som inte kan ske, eller åtminstone inte kan vara slutlig, vid den tidpunkt som ett beslut fattas med stöd av artikel 88 i tjänsteföreskrifterna.
( se punkt 37 )
3. När bevisningen har förebringats på rätt sätt och när de allmänna rättsgrundsatser och processuella regler som är tillämpliga i fråga om bevisbördan och bevisningen har iakttagits, är det endast förstainstansrätten som skall bedöma vilket värde som uppgifterna i målet skall tillmätas. Med förbehåll för det fall då bevisningen missuppfattats, utgör denna bedömning således inte en rättsfråga som i sig är underställd domstolens prövning.
När en tjänsteman, mot vilken ett disciplinärt förfarande har inletts till följd av publicering utan föregående tillstånd, inte har lagt fram några indicier eller tillräckliga uppgifter för att kunna identifiera ett liknande fall där den berörda institutionen agerat annorlunda, kan förstainstansrätten inte kritiseras för att den inte anmodade institutionen i fråga att redogöra för sin praxis på området och styrka att den inte hade överskridit sina befogenheter eller åsidosatt principen om likabehandling av tjänstemän.
Principen om likabehandling av tjänstemän kan i vilket fall som helst inte tolkas så att en tjänsteman, mot vilken sanktionsåtgärder vidtagits på grund av att kraven i artikel 17 andra stycket i tjänsteföreskrifterna har åsidosatts, för att undgå den sanktionsåtgärd som vidtagits mot honom, kan åberopa den omständigheten att det inte vidtagits någon sanktionsåtgärd mot en annan tjänsteman som åsidosatt dessa krav.
( se punkterna 41-43 )