1. Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Exportbidrag - Bestämmelser tillämpliga på en ansökan i de fall där ingen ansökan om fastställelse i förväg har gjorts - Förordning vilken publiceras samma dag som den behöriga tullmyndigheten mottar en exportdeklaration
(Rådets förordning nr 1766/92, artikel 13.3; kommissionens förordningar nr 3665/87, artikel 3.1 och 3.2, och nr 1521/95)
2. Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Exportbidrag - Fastställande av belopp - Förordning vilken saknar hänvisning till tidigare identisk förordning - En förordnings upphävande av en föregående förordning - Föreligger inte
(Kommissionens förordningar nr 1521/95 och nr 1576/95)
3. Institutionernas rättsakter - Motivering - Skyldighet - Omfattning - Förordning om fastställande av exportbidrag för spannmålsbaserade foderblandningar
(EG-fördraget, artikel 190 (nu artikel 253 EG); kommissionens förordning nr 1521/95)
4. Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Exportbidrag - Förordning om fastställande av exportbidrag för spannmålsbaserade foderblandningar - Ogiltighet - Följder
(Kommissionens förordningar nr 1415/95 och nr 1521/95)
1. Av artikel 13.3 i förordning nr 1766/92 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål jämförd med artikel 3.1 och 3.2 i förordning nr 3665/87 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter framgår att den faktor som är avgörande för vilka bestämmelser som skall tillämpas, och således för vilket bidragsbelopp som skall utgå, om ingen ansökan har gjorts om att bidraget skall fastställas i förväg, är de behöriga tullmyndigheternas mottagande av den exportdeklaration i vilken det anges att en bidragsansökan kommer att göras. Härav följer att de bestämmelser som är tillämpliga på en ansökan om exportbidrag, i ett fall där ingen ansökan om fastställelse i förväg har gjorts, är de bestämmelser som är i kraft dagen för mottagandet av den exportdeklaration som innehåller ansökan.
Under dessa omständigheter var förordning nr 1521/95 om fastställande av exportbidragen för spannmålsbaserade foderblandningar således tillämplig på de exporttransaktioner för vilka de behöriga tullmyndigheterna den dag då förordningen offentliggjordes hade tagit emot en exportdeklaration, i vilken det angavs att en ansökan skulle göras om exportbidrag, och för vilka ingen ansökan hade gjorts om att exportbidraget skulle fastställas i förväg.
( se punkterna 14 och 17 samt punkt 1 i domslutet )
2. Förordning nr 1521/95 upphävdes inte genom förordning nr 1576/95 såvitt gäller fastställandet av exportbidragen för spannmålsbaserade foderblandningar, och den förstnämnda förordningens tillämplighet den 30 juni 1995 har således inte på något sätt påverkats av den sistnämnda förordningen. Den omständigheten att en första förordning åtföljs av en annan förordning med identiskt innehåll, i vilken det inte finns någon hänvisning till den första, leder nämligen inte till slutsatsen att den andra förordningen upphäver den första. Upphävandet av en rättsakt är en åtgärd som används i undantagsfall och som har retroaktiv verkan. Av detta följer att en sådan åtgärd endast kan vidtas uttryckligen.
( se punkterna 18, 19 och 21 samt punkt 2 i domslutet )
3. Den motivering som krävs enligt artikel 190 i fördraget (nu artikel 253 EG) skall vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen skall klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit akten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt. Det kan däremot inte krävas att alla de särskilda faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för rättsakten anges i motiveringen så länge den ingår i ett större systematiskt sammanhang. Likväl har domstolen ansett att ett beslut som ligger i linje med fast beslutspraxis visserligen kan motiveras kortfattat, bland annat med hänvisning till denna praxis, men att det ankommer på gemenskapsmyndigheten att uttryckligen utveckla resonemanget om beslutet är väsentligen mer långtgående än de tidigare meddelade besluten.
Förordning nr 1521/95 om fastställande av exportbidragen för spannmålsbaserade foderblandningar har antagits utan att denna motiveringsskyldighet har iakttagits och är således ogiltig. Att endast hänvisa till möjligheterna till och villkoren för avyttring på världsmarknaden, till behovet av att undvika störningar på gemenskapsmarknaden och till de ekonomiska aspekterna av exporten kan inte utgöra en tillräcklig motivering för en förordning genom vilken kommissionen, som är fallet med den nämnda förordningen, bryter med sin tidigare praxis att fastställa bidragsbeloppen med hänsyn till skillnaden mellan priset för de berörda produkterna, å ena sidan på gemenskapsmarknaden och å andra sidan på världsmarknaden.
( se punkterna 27, 28 och 30 samt punkt 3 i domslutet )
4. Den omständigheten att förordning nr 1521/95 är ogiltig vad gäller fastställandet av exportbidragen för spannmålsbaserade foderblandningar medför att dessa bidrag skall beräknas enligt förordning nr 1415/95 i ett fall där de behöriga tullmyndigheterna har tagit emot exportdeklarationerna den 30 juni 1995, det vill säga den enda dag då den förstnämnda förordningen var tillämplig, där det anges i exportdeklarationerna att en ansökan om exportbidrag kommer att göras och där ingen ansökan har gjorts om att bidragen skall fastställas i förväg.
( se punkt 39 samt punkt 4 i domslutet )