Förslag till avgörande av generaladvokat Alber föredraget den 11 januari 2001. - Franska republiken mot Europeiska kommissionen. - Statligt stöd - Stöd till undsättning och omstrukturering - Förfarandet vid granskning av statligt stöd - Underlåtenhet att till en medlemsstat utfärda ett föreläggande att inge nödvändiga upplysningar. - Mål C-17/99.
Rättsfallssamling 2001 s. I-02481
I - Inledning
1. Frankrike har väckt talan om ogiltigförklaring av det beslut av den 4 november 1998, i vilket kommissionen förklarade att ett statligt stöd som beviljats år 1996 till textilföretaget Nouvelle Filature Lainière de Roubaix till övervägande delen var oförenligt med den gemensamma marknaden.
2. Frankrike har kritiserat kommissionen för att den har fattat sitt beslut på grundval av otillräckliga uppgifter, utan att uttryckligen ha uppmanat Frankrike att tillställa kommissionen de uppgifter som saknades. Vidare är även beslutets motivering bristfällig. Enligt den franska regeringen grundas slutligen kommissionens konstateranden på en uppenbart felaktig bedömning av företagets långsiktiga lönsamhet, av förhållandet mellan stödets omfattning och de medel som stödmottagaren själv har bidragit med samt av den snedvridning av konkurrensen som stödet framkallar.
II - Tillämpliga bestämmelser
3. Vid tidpunkten för de omtvistade åtgärderna tillämpade kommissionen följande riktlinjer, vilka offentliggjordes år 19w94:
"Riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter" (nedan kallade riktlinjer).
Enligt dessa beviljades stöd under förutsättning att en omstruktureringsplan lades fram. Denna plan måste visa hur det stödmottagande företagets långsiktiga lönsamhet skulle återställas och otillbörlig snedvridning av konkurrensen kunna förhindras. Vidare skulle beviljandet garantera en rimlig proportion mellan omfattningen av stödet och de förväntade fördelarna av omstruktureringen. Genom regelbundna rapporter till kommissionen, särskilt i form av en årsrapport, skulle slutligen iakttagandet av denna omstruktureringsplan säkerställas.
4. I punkt 3.2.2 i riktlinjerna sägs bland annat följande:
"Med förbehåll för särskilda bestämmelser för stödområden och för små och medelstora företag godkänner kommissionen stöd endast (min kursivering) på följande villkor:
i) Stödet skall återställa lönsamheten
Omstruktureringsplanen måste ovillkorligen göra det möjligt att återställa företagets långsiktiga lönsamhet inom rimlig tid och på grundval av realistiska antaganden om de framtida villkoren för verksamheten. Omstruktureringsstödet måste således knytas till en genomförbar omstrukturerings- och saneringsplan som skall läggas fram för kommissionen med alla nödvändiga uppgifter. Företagets konkurrenskraft måste återställas inom en rimlig tid. Förbättringen av dess lönsamhet måste i första hand uppnås genom motsvarande interna åtgärder inom företaget. Den får endast vara baserad på externa faktorer, såsom högre pris och större efterfrågan, som företaget självt inte i högre grad kan påverka, om de antaganden som gjorts beträffande marknadens utveckling allmänt erkänns. En omstrukturering skall innebära att företaget överger de verksamheter som förblir olönsamma även efter omstruktureringen.
För att det långsiktiga lönsamhetskriteriet skall uppfyllas måste omstruktureringsplanen medföra att företaget självt skall kunna bära alla sina kostnader, inbegripet avskrivningar och finansiella kostnader, och realisera en minimal avkastning av det insatta kapitalet, så att företaget efter omstruktureringen inte skall vara i behov av ytterligare statligt stöd och vara i stånd att konkurrera på marknaden av egen kraft. Omstruktureringsstöd måste därför, på samma sätt som undsättningsstöd, i normala fall endast beviljas en enda gång.
ii) Stödet skall förhindra otillbörlig snedvridning av konkurrensen
...
iii) Förhållandet till omstruktureringens kostnader och fördelar
Stödbeloppet och stödnivån måste begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att möjliggöra en omstrukturering och stå i proportion till de förväntade fördelarna ur gemenskapssynpunkt. Därför skall de stödmottagande företagen i regel i väsentlig utsträckning bidra till omstruktureringen med egna medel eller genom extern finansiering. För att begränsa den snedvridande effekten skall stödet ges i sådan form att det inte förser företaget med ett överskott av likvida medel som skulle kunna användas för aggressiva verksamheter som snedvrider konkurrensen och som inte har anknytning till omstruktureringen. Stödet får heller inte användas för att finansiera nyinvesteringar som inte är nödvändiga för omstruktureringen. Stödet för den finansiella omstruktureringen får inte oskäligen minska företagets finansiella utgifter.
...
iv) Omstruktureringsplanen skall genomföras i sin helhet och villkoren iakttas
...
v) Övervakning och årliga rapporter
..."
III - De faktiska omständigheterna
5. Företaget S.A. Filatures Lainière de Roubaix har sedan början av år 1990 haft ekonomiska svårigheter, vilka ledde till likviditetssvårigheter och till försenad inbetalning av skatter och sociala avgifter. På grund därav hade redan år 1993 en omstruktureringsplan utarbetats, som dock inte ledde till önskat resultat. Då företaget blev insolvent beslöt Tribunal de commerce i Roubaix Tourcoing den
30 april 1996 att inleda ett förenklat konkursförfarande.
6. Sedan konkurrenter fäst uppmärksamheten på att stöd eventuellt skulle beviljas anmodade kommissionen den franska regeringen att tillställa den alla sådana upplysningar som var nödvändiga för att bedöma vilka åtgärder som mot bakgrund av bestämmelserna om stöd skulle kunna vidtas till förmån för det berörda företaget.
7. Genom skrivelse av den 19 september 1996 översände Tribunal de commerce i Roubaix Tourcoing till kommissionen sin dom av den 17 september 1996 om godkännande av en saneringsplan. Enligt denna skulle företaget övertas av ett nybildat aktiebolag med beteckningen Nouvelle Filature Lainière de Roubaix, vilket försågs med ett grundkapital på 510 000 FRF. Enligt domen från Tribunal de commerce var aktieägarna uteslutande fysiska personer. Enligt uppgifter från den franska regeringen var dessa till övervägande delen nuvarande och före detta anställda (cadre) i företaget. I enlighet med domen övertogs verksamheten (lager, materiella rörliga tillgångar och immateriella tillgångar) den 1 oktober 1996 av detta företag till ett pris av 4 278 866 FRF. (Av detta belopp framgår att andelen egna medel uppgår till 4,8 miljoner FRF.)
8. Av denna dom framgår vidare att de anställda i företaget vid sidan av det godkända saneringsanbudet lade fram ytterligare ett anbud som Tribunal de commerce dock inte ansåg vara genomförbart. Det framgår av domen att de franska myndigheterna för de båda saneringsanbuden hade utlovat ett stöd som uppgick till 40 miljoner FRF.
9. Av handlingarna framgår att Nouvelle Filature Lainière de Roubaix i princip inte har övertagit några skulder eller andra skyldigheter från Filature Lainière de Roubaix. Den bestående verksamheten överfördes dock till det förstnämnda företaget som var tvunget att omstrukturera verksamheten. Detta skedde framför allt genom att olika tillverkningsplatser lades ner. Nouvelle Filature Lainière de Roubaix var därför under åren 1996/1997 tvunget att använda en överdimensionerad industrifastighet, varigenom ytterligare hyreskostnader på 2,2 miljoner FRF uppstod. Flyttningen till en mindre fastighet förorsakade kostnader på 2,5 miljoner FRF. På grund av bristande produktivitet i den övertagna verksamheten uppstod under de första sex månaderna kostnader på omkring 10 miljoner FRF. Uppsägningen av en stor del av de anställda i det tidigare företaget borde ha medfört ytterligare kostnader, men det förefaller som om dessa kostnader endast avsåg de återstående 248 arbetstagarna. Kostnader uppstod även genom den nyorientering som var nödvändig för tillverkningen. Med anledning av övertagandet planerades dessutom ett investeringsprogam på omkring 22 miljoner FRF för inköp av nya maskiner och för utveckling av nya produkter.
10. Genom skrivelse av den 25 september 1996 informerade Republiken Frankrike om sin avsikt att delta i omstruktureringen med ett andelslån på 18 miljoner FRF och med ett investeringsbidrag på 22 miljoner FRF - sammantaget ett belopp på 40 miljoner FRF.
11. På kommissionens uppmaning överlämnade Frankrike därefter kompletterande upplysningar avseende de nämnda stödåtgärderna. Genom skrivelse av den 22 november 1996 presenterades ett dokument som betecknats som en omstruktureringsplan. I denna föreskrevs bland annat flera investeringsprojekt som uppgick till ett belopp av totalt 22,5 miljoner FRF. Olika förslag till bokslut av den 22 november 1996, den 2 april 1994 och av den 30 oktober 1998 (endast för 1999) förutsåg fram till slutet av år 1999 de resultat som framgår av följande tabell (i miljoner FRF).
>lt>0
12. Med skrivelse av den 18 augusti 1997 meddelade kommissionen den franska regeringen sitt beslut att med anledning av dessa stöd inleda förfarandet enligt artikel 93.2 i EG-fördraget (nu artikel 88.2 EG). Beslutet innehåller en utförlig redogörelse för de faktiska omständigheterna och en preliminär uppskattning mot bakgrund av riktlinjerna för stöd till undsättning av företag. I detta sammanhang nämnde kommissionen även de uppgifter som ännu saknades för att den skulle kunna göra en slutgiltig bedömning, och särskilt för att kunna godkänna stödet. Kommissionen hänvisade uttryckligen till att en omstruktureringsplan i enlighet med kraven saknades. Slutligen uppmanade kommissionen Republiken Frankrike att "tillställa den samtliga uppgifter som är nödvändiga för att den skall kunna bedöma de ifrågavarande stöden".
13. Frankrike avgav ett yttrande i skrivelse av den 24 september 1997 och tillställde därefter, den 8 maj, den 21 juli, den 16 och 30 oktober 1998, kommissionen kompletterande upplysningar. Av dessa skrivelser framgår bland annat att företaget år 1997 gjorde en verksamhetsförlust på 0,9 miljoner FRF. De franska myndigheterna kunde heller inte ange för vilka ändamål stödet använts.
14. Den 4 november 1998 utfärdade kommissionen beslutet om det stöd som Frankrike beviljat företaget Nouvelle Filature Lainière de Roubaix.
I beslutet föreskrivs bland annat följande:
"Artikel 1
Det stöd i form av ett investeringsbidrag som Frankrike beviljat Nouvelle Filature Lainière de Roubaix kan för ett belopp på 7,77 miljoner FRF anses förenligt med den gemensamma marknaden på grundval av artikel 92.3 c i EG-fördraget (nu artikel 87.3 c EG).
Artikel 2
Det stöd i form av ett investeringsbidrag som Frankrike beviljat Nouvelle Filature Lainière de Roubaix är för ett belopp på 14,23 miljoner franc oförenligt med den gemensamma marknaden.
Artikel 3
1. Andelslånet på 18 miljoner FRF utgör ett stöd i så måtto att den räntesats som Frankrike tillämpar på detta lån är lägre än den referensräntesats på 8,28 % som gällde vid den tidpunkt lånet beviljades.
2. Det stöd som avses i punkt 1 och som Frankrike beviljat Nouvelle Filature Lainière de Roubaix är oförenligt med den gemensamma marknaden.
Artikel 4
1. Frankrike skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att från mottagaren Nouvelle Filature Lainière de Roubaix återkräva det stöd som avses i artikel 2 och som olagligen redan betalats ut.
2. Återkrävandet skall ske enligt förfaranden i nationell lagstiftning. Ränta tas ut från och med den dag stödet betalades ut till och med den dag det faktiskt återbetalades. Räntesatsen motsvarar referensräntesatsen för beräkning av regionalstödordningars nettobidragsekvivalent.
3. Frankrike skall utan dröjsmål avskaffa det stöd som avses i artikel 3 genom att tillämpa normala marknadsvillkor som minst motsvarar den referensräntesats på 8,28 % som gällde vid den tidpunkt lånet beviljades.
Artikel 5
Frankrike skall senast inom två månader från dagen för delgivningen av detta beslut till kommissionen anmäla vilka åtgärder som vidtagits för att följa beslutet."
15. Kommissionen har fastställt att stöden, i den mån de genom beslutet har förklarats vara oförenliga med den gemensamma marknaden, inte kan rättfärdigas enligt artikel 92.2 och 92.3 i EG-fördraget. I synnerhet kan stöden inte motiveras som omstruktureringsstöd, då det saknas en tillräcklig omstruktureringsplan. Av planen framgår att det berörda företaget skulle bli långsiktigt lönsamt endast på grund av stödet och att detta skulle vara oproportionerligt i förhållande till stödmottagarens bidrag.
16. Vid sammanträdet den 23 november 2000 meddelade företrädaren för den franska regeringen att Nouvelle Filature Lainière de Roubaix under tiden hade gått i konkurs och upplösts genom beslut av domstol.
IV - Parternas yrkanden
17. Den franska regeringen har yrkat att domstolen skall
- ogiltigförklara kommissionens beslut K(1998) 3515 slutlig av den 4 november 1998 angående ett statligt stöd till Nouvelle Filature Lainière de Roubaix, i den del det där förklaras att det beviljade stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden,
- förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.
18. Kommissionen yrkar att domstolen skall
- ogilla talan
- förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.
19. Parternas yrkanden kommer att behandlas närmare nedan.
V - Analys
20. Fastän parterna har delat in sin framställning i tre avsnitt, förfarande, motivering och åsidosättande av artikel 92 i EG-fördraget, är det lämpligt att behandla de frågor som väckts där inom ramen för de tre grundvalar som utgör motiveringen till kommissionens beslut, nämligen att en omstruktureringsplan saknas (A), att den långsiktiga lönsamheten för Nouvelle Filature Lainière de Roubaix skall återställas genom stödet (B) samt förhållandet mellan kostnaderna för och fördelarna med stödet (C). Slutligen skall även Republiken Frankrikes anmärkning behandlas, enligt vilken kommissionen borde ha antagit ett beslut angående förhindrandet av en otillbörlig snedvridning av konkurrensen (D).
21. Parterna är eniga om att såväl investeringsbidraget på 22 miljoner FRF som andelslånet på 18 miljoner FRF är stöd i den mening som avses i artikel 92.1 i EG-fördraget. Med avseende på investeringsbidraget är detta ett stöd på grund av att det stödmottagande företaget för beloppet på 22 miljoner FRF inte behövde lämna någon sådan motprestation som vanligen förekommer på marknaden och att det beviljade bidraget i sig medför en risk för att konkurrensen på den gemensamma marknaden skall snedvridas. Beträffande deltagarlånet framgår karaktären av stöd, vilket kommissionen har fastställt i sin motivering till beslutet, därav att detta beviljats till en räntesats som befann sig långt under referensräntesatsen på 8,28 procent.
22. I det följande skall därför endast frågan behandlas, huruvida de beviljade stöden kan godkännas i enlighet med artikel 92.3 c i EG-fördraget. Av ordalydelsen i punkten 3 ("kan") framgår att de beslut som fattas inom denna ram överlåts åt kommissionen. Det följer av domstolens fasta rättspraxis att kommissionen i detta avseende ges ett stort utrymme för skönsmässig bedömning. Kommissionen kan välja de kriterier som den bedömer är lämpligast för att bestämma om ett stöd kan anses vara förenligt med den gemensamma marknaden. Domstolen skall följaktligen vid prövningen av kommissionens beslut begränsa sig till att avgöra huruvida kommissionen har följt formföreskrifterna och fullgjort motiveringsskyldigheten och fastställt materiellt riktiga omständigheter. Domstolen skall vidare pröva huruvida kommissionen vid den rättsliga bedömningen av dessa faktiska omständigheter har gjort några sådana uppenbart felaktiga bedömningar som har påverkat resultatet och huruvida utövandet av den skönsmässiga bedömningen har inneburit ett åsidosättande av syftet med artikel 92 i EG-fördraget.
23. Domstolen har i sin fasta rättspraxis fastställt att kommissionen får stödja sig på de riktlinjer som den har utarbetat för att förenkla beslutsfattandet och göra det enhetligt. Besluten är visserligen inte några bindande rättsakter, men kan tjäna som rättesnöre för bedömningen. Domstolen prövar på det sättet huruvida kommissionen har hållit sig inom ramen för riktlinjerna med sitt beslut.
24. I det följande skall därför kommissionens beslut avseende den bristande omstruktureringsplanen, företagets långsiktiga lönsamhet och stödets proportion till omstruktureringens kostnader och fördelar samt i fråga om att otillbörlig snedvridning av konkurrensen förhindras, följaktligen undersökas med tanke på brister i förfarandet, uppenbart felaktig bedömning eller otillräcklig motivering.
A - Omstruktureringsplanen
25. Parterna har till att börja med delade meningar om huruvida kommissionens fastställande att de franska myndigheterna inte har lagt fram någon tillräcklig omstruktureringsplan är motiverat.
26. Det skall erinras om att det enligt riktlinjerna krävs en omstruktureringsplan för att omstruktureringsstöd skall kunna beviljas. Denna plan måste innehålla en detaljerad redogörelse för ett omstrukturerings- eller saneringsprogram som kan genomföras genom företagsinterna åtgärder. Det måste av denna särskilt framgå vad stödet skall användas till och hur den långsiktiga lönsamheten skall kunna återställas. Dessa uppgifter är samtidigt en förutsättning för att proportionaliteten och snedvridningen av konkurrensen skall kunna bedömas. Bedömningen av den långsiktiga lönsamheten, proportionaliteten samt snedvridningen av konkurrensen skall dock såsom angetts undersökas separat.
27. Det skall allra först undersökas om kommissionen har följt bestämmelserna om förfarandet (1), därefter om kommissionens bedömning att de franska myndigheterna inte har lagt fram någon tillräcklig omstruktureringsplan är riktig (2) och slutligen beslutets motivering (3).
1) Förfarandet
Parternas anföranden
28. Den franska regeringen har inledningsvis framhållit att man bemödat sig om ett intensivt samarbete med kommissionen och lämnat den alla de upplysningar som begärts. Trots detta grundade kommissionen sitt beslut i huvudsak på argumentet att Frankrike inte hade lagt fram någon omstruktureringsplan och följaktligen haft för få upplysningar för att tillförlitligt kunna bedöma företagets långsiktiga lönsamhet. Frankrike är nu av den uppfattningen att kommissionen i ett sådant fall inte skulle ha fattat ett slutgiltigt beslut, utan endast vidtagit handläggningsåtgärder. Eftersom kommissionen likväl har fattat det föreliggande beslutet har den brutit mot såväl domstolens rättspraxis som sin egen beslutspraxis.
29. Den franska regeringen anser att domstolen i målet Boussac har, för att medlemsstaterna skall kunna tillvarata sina legitima intressen, fastställt att kommissionen skall anmoda medlemsstaterna att överlämna alla nödvändiga upplysningar innan den fattar ett slutgiltigt beslut på grundval av det material som den har tillgång till. Domstolen har ännu en gång i domen i målet Pleuger närmare angett denna skyldighet. Den franska regeringen anser därför att kommissionen har åsidosatt de bestämmelser som den själv har fastställt i offentliggörandet av "Konkurrensrätten i Europeiska gemenskapen, del II B, kommentar till de bestämmelser som är tillämpliga på statligt stöd, situationen i december 1996". Slutligen anser den franska regeringen att det föreliggande beslutet även strider mot kommissionens egen beslutspraxis, såsom bland annat visas i beslut 96/179/EG.
30. Enligt kommissionens uppfattning grundar sig Frankrikes anmärkning till att börja med på en felaktig förutsättning. Beslutet grundar sig inte enbart på den omständigheten att det saknas en omstruktureringsplan. Detta framgår redan därav att kommissionen tar upp denna brist endast i ett kort avsnitt i sin motivering. En analys av de i punkt IV.3 i beslutet angivna grunderna visar att beslutet har tagits på grund av att de materiella förutsättningarna fattats för beviljande av ett stöd och inte enbart på grund av bristen på upplysningar.
31. Kommissionen har särskilt påpekat att för att stöd skall godkännas som omstruktureringsstöd, är det avgörande att det föreligger en tillförlitlig omstruktureringsplan om den skall kunna anta ett positivt beslut. Vid sammanträdet framhöll ombudet för kommissionen att de franska myndigheterna, såsom domen från Tribunal de commerce visar, redan var beredda att stödja en saneringsplan som redan enligt denna franska domstols uppfattning inte var genomförbar. Kommissionen anser följaktligen att de franska myndigheterna inte gjort stödet beroende av en omstruktureringsplan i enlighet med riktlinjerna.
32. Vidare har man dock undersökt de balansräkningar som Frankrike uppvisat och kommit fram till att det inte framgår av dessa huruvida företaget kan bära sig på lång sikt. Dessutom har analysen jämförts med de upplysningar som Frankrike senare inlämnade, enligt vilka företaget inom ett viktigt marknadsområde, som utgör 14 procent av omsättningen, endast har uppnått 16 procent av prognostiserat resultat. Man har även uttömmande och slutgiltigt bedömt stödets proportion till omstruktureringens kostnader och fördelar. I det sammanhanget har man satt företagsägarens ekonomiska åtagande i relation till stödet av offentliga medel och kommit fram till ett missförhållande. Då ägarna inte under några omständigheter uppfyllde två av de i riktlinjerna anförda fyra kriterierna kunde det beviljade stödet absolut inte godkännas som ett omstruktureringsstöd. Det fanns följaktligen ingen anledning att upprepa argumentet att Frankrike inte hade ställt tillräckliga upplysningar till kommissionens förfogande.
33. I andra hand har kommissionen anfört att den första anmärkningen även grundar sig på en felaktig tolkning av reglerna om förfarandet vid kontroll av stöden.
34. I domen i målet Boussac har domstolen behandlat kommissionens synpunkt, enligt vilken ett stöd som beviljas av en medlemsstat genom ett åsidosättande av förfarandet enligt artikel 93.3 i EG-fördraget är rättsstridigt och av det skälet även skall återkrävas även om det för övrigt är förenligt med artikel 92.3 i EG-fördraget. I detta sammanhang har domstolen erinrat om att kontroll av stöd även innefattar en behörighet för kommissionen att tillgripa sådana åtgärder som garanterar status quo för att förhindra att medlemsstaterna genom sitt uppträdande ifrågasätter ordningen i artiklarna 92 och 93 i EG-fördraget. Kommissionen måste dock inom ramen för dessa åtgärder säkerställa medlemsstaternas legitima intressen. Kommissionen har följaktligen befogenhet - men är inte tvungen - att vidta handläggningsåtgärder. Om en medlemsstat vägrar att lämna kommissionen den hjälp som krävs för dess beslut, står det kommissionen fritt att avsluta förfarandet och fatta ett slutgiltigt beslut på grundval av befintliga upplysningar.
35. I domen i målet Pleuger har domstolen uteslutande behandlat de krav som ställs på motiveringen till ett beslut av kommissionen. Den situation som där låg till grund för avgörandet är för övrigt inte jämförbar med den som här skall avgöras. Dels har medlemsstaten, förutom det som här framkommit, över huvud taget inte samarbetat med kommissionen. Dels avser beslutet förekomsten av ett stödprogram och inte kommissionens bedömning av hurvida stödet var förenligt med den gemensamma marknaden.
36. Domstolen har dessutom med det ovan nämnda beslutet inte velat ändra sin fasta rättspraxis, enligt vilken medlemsstaterna, om de vill att ett företag skall beviljas stöd, föreskrivs lämna kommissionen alla sådana upplysningar som denna behöver för ett positivt beslut.
37. Ytterligt i andra hand har kommissionen anfört att det som Frankrike kallat ett offentliggörande inte handlar om ett officiellt ställningstagande, utan om en advokats arbete som på intet sätt är bindande för kommissionen. Beslutet strider enligt kommissionen inte heller mot dess fasta beslutspraxis. En sådan formell begäran om upplysningar, såsom begärts av den franska regeringen, riktas enligt kommissionen endast till sådana stater som vägrar samarbeta vid klarläggandet av de faktiska omständigheterna.
Bedömning
38. Det skall härvid undersökas huruvida kommissionen genom att den i föreliggande fall har fattat ett slutgiltigt beslut om det franska stödet, utan att i ett beslut kräva att Frankrike skall tillställa den en omstruktureringsplan i enlighet med kraven, har åsidosatt bestämmelserna om förfarandet vid bedömning av stöd.
a) Otillräckliga upplysningar från medlemsstaten
39. Om kommissionen uteslutande har grundat sitt beslut på att Frankrike inte har framlagt tillräckliga upplysningar är detta ett åsidosättande av bestämmelserna om förfarandet. Kommissionen kan nämligen endast under mycket snäva förutsättningar grunda ett beslut om stöd på otillräckliga upplysningar från medlemsstaterna. Då det vid tidpunkten för beslutet fattades skrivna regler för förfarandet vid kontroll av stöden skall de förutsättningar som domstolen utvecklat tillämpas. Domstolen har i domen i målet Boussac anfört att om kommissionen fastställer att stödåtgärder har vidtagits eller ändrats utan att den har underrättats om detta äger den, efter att ha givit den berörda medlemsstaten tillfälle att yttra sig i detta hänseende, rätt att genom ett preliminärt beslut förelägga staten att - i väntan på resultatet av granskningen av stödet - omedelbart inställa utbetalningen av detta. Vidare skall staten inom den tidsfrist som kommissionen fastställer, till denna överlämna alla handlingar, upplysningar och data som behövs för att granska om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden. Om medlemsstaten helt och hållet rättar sig efter kommissionens föreläggande skall denna granska om stödet är förenligt med den gemensamma marknaden enligt det förfarande som anges i artikel 93.2 och 93.3 i EG-fördraget. Om medlemsstaten trots föreläggandet underlåter att överlämna de upplysningar som begärts äger kommissionen rätt att avbryta förfarandet och fatta beslut om huruvida stödet är förenligt eller oförenligt med den gemensamma marknaden på grundval av de uppgifter som den har.
40. Ett slutgiltigt beslut om ett statligt stöd som endast grundas på att den berörda medlemsstaten inte har tillställt kommissionen tillräckliga upplysningar är därmed rättsstridigt. Kommissionen kan däremot, om den på grundval av befintligt material finner att den inte slutgiltigt kan bedöma om stödet skall godkännas, till att börja med enbart vidta handläggningsåtgärder. Kommissionen måste dock för övrigt anmoda medlemsstaten att lämna de upplysningar som saknas.
41. Det föreliggande beslutet som skall bedömas har emellertid inte enbart grundats på att Frankrike inte har ställt nödvändiga upplysningar till förfogande. Visserligen anges det även i beslutet att Frankrike inte har lagt fram någon omstruktureringsplan, men därutöver ges även en omfattande redogörelse för att stöden i materiellt hänseende är förenliga med artikel 92.3 c i EG-fördraget. Det är uppenbart att kommissionen anser att hänvisningen till att det saknas en omstruktureringsplan endast utgör ett av skälen till att stöden är oförenliga med gemenskapsrätten.
42. Det faktum att det finns en omstruktureringsplan är enligt riktlinjerna dessutom förutsättningen för att stödet skall vara lagenligt. Kommissionen har genom sin hänvisning till att en omstruktureringsplan saknas inte i första hand uttalat att den saknar de upplysningar som är nödvändiga för att bedöma stödet. Det framgår snarare av det faktum att denna plan saknas att den franska regeringen för beviljande av stödet inte hade något övertygande och på förhand utarbetat planerat koncept. Enligt riktlinjerna är detta emellertid förutsättningen för att ett omstruktureringsstöd skall vara lagenligt. Då allt stöd innebär en risk för att konkurrensförhållandena på den gemensamma marknaden skall ändras på ett för andra konkurrenter negativt sätt, måste riskerna i den riktningen i möjligaste mån minimeras på förhand. Ett sådant krav kan endast uppfyllas genom en omstruktureringsplan som i sig är övertygande.
43. Kommissionen har därmed genom att den bland annat grundade sitt beslut på att en omstruktureringsplan saknades, inte åsidosatt bestämmelserna om förfarandet.
b) Avsaknad av ett beslut av kommissionen om framläggande av upplysningar som saknades
44. Om kommissionen vore skyldig att genom ytterligare ett provisoriskt beslut kräva att Frankrike skulle överlämna de upplysningar som saknades skulle detta dock innebära ett åsidosättande av förfarandet.
45. Domstolen har med början i domen i målet Boussac ålagt kommissionen en skyldighet att i detalj fastställa de faktiska omständigheterna innan den fattar sitt slutgiltiga beslut. Det framgår redan indirekt av denna dom att kommissionen är skyldig att noggrant utreda de faktiska omständigheterna. Domstolen tillåter nämligen att förfarandet avbryts utan att de faktiska omständigheterna klarlagts endast om den berörda medlemsstaten inte lämnar de begärda upplysningarna. I domen i målet Pleuger anges närmare vilka krav som ställs på kommissionen att fastställa de faktiska omständigheterna. I denna dom har domstolen till att börja med utgått från vad den anfört i domen i målet Boussac om kravet på provisoriska åtgärder. Domstolen har vidare anfört att endast om medlemsstaten trots kommissionens anmodan inte lämnar de begärda upplysningarna äger kommissionen rätt att avbryta förfarandet och på grundval av de uppgifter den har fatta det beslut i vilket det skall fastställas om stöden är förenliga eller oförenliga med den gemensamma marknaden. Om kommissionen skall grunda sitt beslut på faktiska antaganden, som medlemsstaten opponerar sig mot, kräver domstolen därutöver att kommissionen skall uttöma alla de medel som står till dess förfogande för att utreda frågan om de faktiska omständigheterna. I detta hänseende kan kommissionen anta ett provisoriskt beslut om att noggrant angivna upplysningar skall överlämnas som kan styrka eller bestrida kommissionens antagande.
46. Genom detta fastställande begränsas verkan av den allmänna regel, enligt vilken det åligger medlemsstaterna att framlägga alla sådana upplysningar som är nödvändiga för att avgöra om det stöd som de beviljat är förenligt med den gemensamma marknaden. En sådan inskränkning är endast rättfärdigad om kommissionen å sin sida, då den fastställer de faktiska omständigheterna, avser att avvika från de upplysningar som lämnats av medlemsstaten och godkänna ett stödprogram i strid med de uppgifter som lämnats av denna medlemsstat. Om kommissionen däremot gör en bedömning av informationen, som den berörda medlemsstaten inte delar, är den i princip inte skyldig att ännu en gång i ett provisoriskt beslut uppmana medlemsstaten att lägga fram ytterligare uppgifter, innan den kan anta ett slutgiltigt beslut.
47. Föreliggande beslut innehåller inte några faktiska antaganden, utan ett fastställande av kommissionen att Republiken Frankrike visserligen har förelagt kommissionen uppgifter men inte någon tillräcklig omstruktureringsplan. Frågan huruvida de överlämnade upplysningarna motsvarar en tillräcklig omstruktureringsplan är inte någon faktisk omständighet utan föremål för kommissionens bedömning och det skall därför kontrolleras om en uppenbart felaktig bedömning har gjorts.
48. En omstruktureringsplan kan inte heller på kommissionens uppmaning läggas fram i efterhand, eftersom dess funktion är att utgöra grunden för ett stöd och därför finnas tillhanda redan vid den tidpunkt då stödet beviljas.
49. Dessutom finns det, utöver beslutet om inledande av ett förfarande enligt artikel 93.2 i EG-fördraget, ett kommissionsbeslut, i vilket kommissionen för de franska myndigheterna uttryckligen påpekade bristen på nödvändiga upplysningar, särskilt en omstruktureringsplan, och uppmanade dem att översända alla ändamålsenliga upplysningar. I det förfarande som ledde till domen i målet Pleuger krävde kommissionen inom ramen för beslutet om inledande av förfarande enligt artikel 93.2 i EG-fördraget däremot inga ytterligare upplysningar, utan uteslutande ett ställningstagande av den berörda medlemsstaten eller av andra berörda parter. Den omstridda uppgiften som domstolen framhållit, nämligen att det omtvistade stödet i detta mål var en del av ett stödprogram, har inte heller framhållits på något särskilt sätt. Det skall emellertid medges att ett beslut om inledande av förfarandet enligt artikel 93.2 i EG-fördraget inte skall anses som en provisorisk åtgärd, i den mening som domstolen avsåg när den uttalade sig i målet Pleuger i samband härmed. Det handlar dock inte om informella kontakter utan om en rättsligt bindande åtgärd, av vilken det entydigt skulle framgå vilka upplysningar som skulle meddelas. Som även kommissionens senare praxis visar är detta beslut i princip tillräckligt. Ett särskilt beslut om att lägga fram upplysningar, som till exempel beslut 96/179/EG som den franska regeringen har nämnt, antas endast i undantagsfall.
50. Det skall slutligen fastställas att Republiken Frankrikes argumentation är motsägelsefull. Å ena sidan har Republiken Frankrike krävt ett beslut, vari det uttryckligen och tvingande föreskrivs att upplysningar skall överlämnas. Å andra sidan har Republiken Frankrike hävdat att de franska myndigheterna under hela förvaltningsförfarandet bemödat sig om att till fullo samarbeta med kommissionen. I synnerhet har alla uppmaningar om upplysningar som riktats till Frankrike besvarats systematiskt och detaljerat. Under dessa omständigheter har det beslut som Republiken Frankrike krävt inte heller kunnat leda till ett bättre klarläggande av de faktiska omständigheterna.
51. För övrigt kan Frankrikes uppfattning inte delas att kommissionen genom att offentliggöra "Konkurrensrätten i Europeiska gemenskaperna, del II B, kommentar till de regler som är tillämpliga på statligt stöd, situationen i december 1996" skulle vara bunden av dessa regler. Oavsett innehållet i detta arbete har det ingen officiell karaktär och är följaktligen inte på något sätt bindande för kommissionens beslutspraxis.
52. Med hänsyn till att en omstruktureringsplan saknas kan därför inte något felaktigt förfarande fastställas.
2) Bedömning av förelagda upplysningar
53. Det skall därmed undersökas huruvida kommissionen hade rätt att dra slutsatsen att de uppgifter som den hade tillgång till inte innehöll någon tillräcklig omstruktureringsplan.
Parternas argument
54. Den franska regeringen företräder den uppfattningen att de uppgifter som den förmedlat motsvarar en omstruktureringsplan i den mening som avses i riktlinjerna.
55. Kommissionen har framhållit att det redan härav följer att det faktiskt inte förelåg någon plan som motsvarar riktlinjerna. Framför allt har de franska myndigheterna, när de utlovade stöd i samband med domen från Tribunal de commerce i Roubaix Tourcoing, inte antagit ett beslut som är förbundet med en omstruktureringsplan. Detta framgår även av att samma stöd erbjöds för ett konkurrerande saneringsförslag, som Tribunal de commerce senare ansåg inte gav tillräckliga garantier. Men inte heller olika senare meddelanden från Frankrike kan sammantaget motsvara en omstruktureringsplan.
Bedömning
56. Det skall allra först erinras om att kommissionens fastställande på grund av det utrymme för bedömning som tillkommer den, enbart skall granskas med avseende på huruvida det har gjorts en uppenbart felaktig bedömning. Någon exakt definition av vad som är en uppenbart felaktig bedömning kan inte hämtas ur rättspraxis. I målet Nölle har domstolen i samband med utfärdandet av förordningar om antidumpning dock fastställt att det för fastställande av en uppenbart felaktig bedömning förutsätts att felet är bevisat. Om det inte är möjligt att bevisa felet, är detta till nackdel för den part som hävdar att en förordning är rättsstridig. Detta fastställande förefaller i princip vara tillämpligt i förevarande mål.
57. Som framgår av motiveringen till beslutet saknar kommissionen i synnerhet exakta och begripliga uppgifter om hur företagets långsiktiga lönsamhet skall kunna utvecklas på grund av omstruktureringsåtgärderna och en redogörelse för kostnaderna för omstruktureringen. Handlingarna i målet visar att de franska myndigheterna aldrig har framlagt någon omfattande redogörelse för kostnaderna för omstruktureringen. Rättare sagt har vissa poster inte beräknats och i fråga om andra poster, exempelvis avseende kostnaderna för en socialplan på 12 miljoner FRF, är det oklart huruvida företaget över huvud taget skall bära dem.
58. Vad utvecklingen av företagsresultatet beträffar, innehåller handlingarna i målet flera förslag till bokslut. Det är dock fortfarande oklart hur de siffror som anges i dessa skall kunna förverkligas. Det enda faktiskt kända resultatet för år 1997 når i väsentlig grad inte upp till det projekterade resultatet.
59. Det är således inte bevisat att de franska myndigheterna faktiskt har framlagt en tillräcklig omstruktureringsplan. Följaktligen kan det i detta avseende inte fastställas att kommissionen gjort sig skyldig till en uppenbart felaktig bedömning. Det skall däremot fastställas att enligt riktlinjerna saknas redan grunden för att bevilja ett stöd. Redan denna brist är tillräcklig för att rättfärdiga kommissionens beslut.
3) Motivering
Parternas argument
60. Frankrike har slutligen även anmärkt att fastställandet av att det saknas en omstruktureringsplan inte är tillräckligt motiverat enligt artikel 190 i EG-fördraget (nu artikel 253 EG). Den franska regeringen har förklarat att enligt fast rättspraxis måste den motivering som krävs enligt artikel 190 i EG-fördraget visa hur den gemenskapsinstitution som är ansvarig för den ifrågasatta rättsakten har resonerat, så att de berörda kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden för att kunna försvara sina rättigheter och så att domstolen kan utöva sin kontroll. Medan kommissionen har inriktat sig på att Frankrike inte har lämnat tillräckliga upplysningar för att den skall kunna bedöma stödet, har Frankrike endast försökt att rättfärdiga den bristande eller obefintliga motiveringen i det omtvistade beslutet.
61. Kommissionen har svarat att enligt fast rättspraxis skall motiveringen anpassas till den ifrågavarande aktens art och till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll och det intresse som berörda personer kan ha av att få en utförlig förklaring av motiveringen. Samtliga faktiska och rättsliga synpunkter behöver däremot inte anges ordagrant i motiveringen. Så till vida får rättsakten i fråga inte betraktas isolerat utan måste även kunna förstås utanför sitt sammanhang. Det föreliggande beslutet uppfyller dessa krav.
Bedömning
62. Enligt domstolens fasta rättspraxis skall motiveringen anpassas efter vilket slags rättsakt det är fråga om. Motiveringen skall på ett klart och otvetydigt sätt återge det resonemang som förts av den institution som är upphovsman till rättsakten, så att berörda parter kan få reda på skälen för den vidtagna åtgärden och domstolen ges möjlighet att utöva kontroll. Kravet på motivering skall bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälens karaktär och det intresse som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha av att få förklaringar. Alla faktiskt eller rättsligt relevanta synpunkter behöver inte anges i motiveringen, då frågan huruvida motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 190 i EG-fördraget inte enbart skall bedömas mot bakgrund av motiveringens ordalydelse, utan även mot bakgrund av det sammanhang i vilket motiveringen ingår samt alla rättsregler som reglerar den berörda frågan.
63. Brister i innehållet i en motivering omfattas inte av bestämmelsen i artikel 190 i EG-fördraget. Motiveringsskyldigheten är ett formellt krav som inte kan tillämpas på materiella brister. Det föreligger därför inte något formellt åsidosättande, om den agerande myndigheten har utelämnat synpunkter som den med rätta eller orätt ansåg vara ovidkommande i ärendet.
64. Det faktum att kommissionen bland annat grundat sitt beslut på att en omstruktureringsplan saknades gör att det mot denna bakgrund inte kan ses någon formell brist på motivering i den mening som avses i artikel 190 i EG-fördraget. Grunderna för detta fastställande är nämligen tydligt förklarade.
4) Delresultat
65. Det skall sammanfattningsvis fastslås att kommissionens beslut är rättfärdigat redan därigenom att det däri har fastställts att en omstruktureringsplan saknades. Följande reflexioner är därmed enbart av kompletterande art.
B - Långsiktig lönsamhet
66. Det skall först påpekas att återställandet av den långsiktiga lönsamheten enligt riktlinjerna förutsätter att företaget kan betala alla uppkommande utgifter och uppbringa en rimlig minsta avkastning.
1) Förfarandet
67. Parternas anföranden i frågorna om förfarandet gäller, med avseende på kommissionens fastställande av att det inte förelåg någon omstruktureringsplan, i motsvarande grad även kommissionens fastställanden vad gäller företagets långsiktiga lönsamhet.
68. I detta avseende skall det hänvisas till att ett omstruktureringsstöd enligt riktlinjerna endast kan beviljas om det styrks att det berörda företagets långsiktiga lönsamhet kan återställas. Kommissionen behöver således inte styrka att företaget trots omstruktureringen inte är lönsamt. Den utredningsskyldighet som enligt domen i målen Boussac och Pleuger åligger kommissionen kräver dock att kommissionen inhämtar tillräckliga upplysningar som motiverar en slutsats om lönsamheten. I föreliggande fall har kommissionen inhämtat information om resultatutvecklingen och om rörelseresultatet för år 1997, på vilka den grundat sina slutsatser. Frågan huruvida dessa slutsatser är rättfärdigade är inte en fråga som avser förfarandet utan en fråga som avser det utrymme för bedömning som tillerkänns kommissionen.
2) Bedömning av föreliggande uppgifter
Parternas argument
69. Republiken Frankrike anser att kommissionen i sin bedömning att företaget inte är lönsamt har gjort en uppenbart felaktig bedömning.
70. Med hänsyn till utvecklingen av företagets nettoresultat för åren 1996-1999 har kommissionen dels anfört att resultatet för år 1996, som uppgår till 20 miljoner FRF, med hjälp av investeringar på konstlad väg har ökat till 22 miljoner FRF, dels med utgångspunkt i denna bas beräknat en fast resultatminskning på 60-70 procent årligen från år 1996. För att komma fram till riktiga resultat har kommissionen vid bedömningen dock varit tvungen att lämna de med investeringshjälpen förenade extraordinära posterna utan avseende. Kommissionen har sedan kommit fram till motsatt resultat, nämligen att konkurrenskraften inte hade minskat utan snarare ökat.
71. Den franska regeringen anser för det andra att kommissionen även i samband med fastställandet av att resultaten av en väsentlig del av verksamheten i avsevärd mån inte har nått upp till förväntade resultat har gjort en felaktig bedömning. Man kan inte av uppgiften om en fullständigt underordnad produktionsdel dra slutsatsen att hela företaget brister i konkurrenskraft. Det faktum att man har reagerat mycket snabbt på att den berörda produkten inte haft någon framgång talar däremot snarare för konkurrenskraften än mot denna.
72. Den franska regeringen har för det tredje anfört att kommissionen dragit en felaktig slutsats när den på grundval av det faktum att priserna för Lycraull är bland de högsta i Europa fastställde att det berörda företaget på denna marknad räknas till de minst konkurrenskraftiga. Företaget vill med nämnda prispolitik lägga sig på en nivå med medelhöga priser och inta en viss marknadsnisch. Det är därför otillåtligt att av en sådan prispolitik sluta sig till att konkurrenskraft saknas, om det inte är så att man av ett företag i svårigheter vill kräva att det säljer sina varor till dumpningspriser.
73. För det fjärde har kommissionen i sitt beslut inte alls bedömt de uppgifter som talar för företagets långsiktiga lönsamhet. I synnerhet har den provisoriska budget för år 1999 som upprättats under överinseende av en tjänsteman som tillsatts av tribunal de commerce över huvud taget inte beaktats.
74. Kommissionen har till att börja med anfört att det är uppenbart att företagets ekonomiska utveckling fram till år 1999 visar ett nettoresultatet som faller fritt och att företaget aldrig hade kunnat överleva utan subventionen på 22 miljoner FRF. Även om man tillägnade sig den ståndpunkt som Frankrike förmodligen har intagit skulle ett kontinuerligt sjunkande finansiellt resultat ha uppstått: förluster på 513 000 FRF år 1996, 2,3 miljoner FRF år 1997, 2,4 miljoner FRF år 1998 och 2,65 miljoner FRF år 1999. Vad gäller rörelseresultatet liknar utvecklingen en "sågtandkurva": en förlust på 1,96 miljoner FRF år 1996, en vinst på 5,866 miljoner FRF år 1997, sedan ett ras på 58 procent till 2,461 miljoner FRF år 1998 och en återhämtning på 42 procent till 3,498 miljoner FRF år 1999. Om nu nettoresultatet betraktas, utan de icke ordinära posterna, är resultatet för år 1996 en förlust på 2,473 miljoner FRF, därefter en vinst på 3,566 miljoner FRF för år 1997, ett ras för år 1998 till 61 000 FRF och slutligen ett resultat för år 1999 på 848 000 FRF. Det är inte möjligt att vid betraktande av dessa siffror komma fram till slutsatsen att kommissionen vid bedömningen av företagets lönsamhet har gjort sig skyldig till en uppenbart felaktig bedömning, när den fastställde att de siffror som Frankrike överlämnat inte kunde bevisa företagets långsiktiga lönsamhet.
75. Kommissionen har för det andra gjort gällande att den franska regeringens påstående, att kommissionen enbart genom att betrakta en oväsentlig del av verksamheten har fastställt att företaget i sin helhet är lönsamt, motbevisas av ordalydelsen i själva beslutet. Kommissionen har nämligen i detta beslut anfört att förklaringarna som tidigare gjorts avseende hela företaget förstärktes genom uppgifterna om den ifrågavarande verksamhetsdelen. Den del av verksamheten som var i fråga var för övrigt inte fullständigt underordnad. Den står trots allt för 17 procent av omsättningen i det nya företaget. Nedgången i omsättningen av verksamhetsdelen har - med avseende på denna del - uppgått till 84 procent och med avseende på hela företaget till 14 procent. Därmed har inte enbart nischstrategin misslyckats på en viktig punkt, utan inte heller omsättningen har i sin helhet nått upp till förväntningarna.
76. Kommissionen har för det tredje anmärkt att bedömningen av prispolitiken på marknaden för Lycraull enbart har spelat en biroll då företagets lönsamhet har betraktats i sin helhet. Det framgår för övrigt av det underlag som Frankrike har översänt att föregångarföretaget, Filatures Lainière de Roubaix, från början varit verksamt på en marknad för varor av lägre värde. Företaget Nouvelle Filature Lainière de Roubaix har sedan återvänt till tillverkning av varor av högre värde. Från kommissionens sida har man dock alltid varit medveten om denna omständighet.
77. När det för det fjärde gäller beaktandet av de uppgifter som förmedlades den 30 oktober 1998 gör kommissionen gällande att den antog sitt beslut med beaktande av alla de uppgifter som den fått kännedom om inom ramen för förfarandet enligt artikel 93.2 i EG-fördraget.
Bedömning
78. Det skall först erinras om att kommissionen på grund av undantagskaraktären av artikel 92.3 i EG-fördraget inte måste förklara att stöden är oförenliga med den gemensamma marknaden, utan att det tvärtom konkret måste stå fast vid att stöden är förenliga med denna marknad. Kommissionens förklaringar skall bedömas mot bakgrund härav.
79. I punkt 3.2.2 i) i riktlinjerna förklaras företagets långfristiga överlevnad så att företagets lönsamhet måste återställas inom en rimlig tid. Förbättringen av lönsamheten skall i första hand uppnås genom motsvarande företagsinterna åtgärder. Företaget måste försättas i en situation så att det självt kan bära alla de kostnader som uppstår och realisera en minsta avkastning på det insatta kapitalet, så att det efter omstruktureringens slutförande inte är i behov av ytterligare statligt stöd och kan konkurrera på marknaden av egen kraft. Som grundval för bedömningen måste det finnas en detaljerad omstruktureringsplan, som säkerställer att de nämnda kriterierna är uppfyllda.
80. Bedömningen av den långsiktiga lönsamheten måste ske med anledning av de siffror och prognoser om företagets ekonomiska resultat som den franska regeringen har överlämnat. Perioden åren 1996-1999 som kommissionen har lagt som grund förefaller i princip vara lämplig när det gäller att bedöma om omstruktureringsåtgärderna skall lyckas eller misslyckas. Det förefaller även vara tillåtet att, såsom kommissionen har gjort, vid sidan av de nämnda siffrorna även betrakta och bedöma utvecklingen av enskilda verksamhetsdelar.
81. På grundval av dessa uppgifter har kommissionen i det omtvistade beslutet till att börja med anfört att nettoresultatet för år 1996 på 20 miljoner FRF uteslutande beror på stödet. Kommissionen har vidare anfört att nettoresultatet för åren 1996-1999 sjunkit kontinuerligt med 60-70 procent. En nedgång med den angivna procentsatsen har faktiskt visat sig. Likväl har kommissionen i meningen dessförinnan just kritiserat nettosiffrorna, åtminstone för år 1996, då dessa har påverkats av bidraget. Just dessa siffror ligger dock till grund för den resultatnedgång som kommissionen har beräknat. Så till vida kan man instämma i den franska regeringens uppfattning att kommissionens framställning är oklar, för att inte säga motstridig.
82. Detta misstag skulle emellertid leda till att beslutet eller en del av beslutet var rättsstridigt endast om beslutet grundades på misstaget. Detta skulle vara fallet endast i det fall då en slutsats om företagets långsiktiga lönsamhet skulle kunna dras av de övriga faktiska omständigheter som ligger till grund för beslutet.
83. Om samtliga de siffror om företagets förväntade ekonomiska resultat som Frankrike överlämnat läggs till grund för bedömningen, såsom kommissionen har gjort i sitt svaromål, framträder snarare en heterogen bild av företagets långsiktiga lönsamhet. Således har det finansiella resultatet sjunkit kontinuerligt sedan år 1996, medan rörelseresultatet, såsom kommissionen med rätta har fastställt, snarare framstår som en sågtandkurva. Det kan betvivlas huruvida en rimlig avkastning av det insatta kapitalet kan avläsas i denna.
84. Det enda kända resultatet för företaget för år 1997 - åtminstone vid tidpunkten för kommissionens beslut - är helt klart lägre än prognosen och därmed kan det ifrågasättas om dessa siffror kan användas.
85. Parterna är vidare oeniga om bedömningen av det faktum att företaget vid tiden för omstruktureringen hade avyttrat en olönsam del av verksamheten. Kommissionen skall ges rätt däri att en verksamhetsdel som utgör 17 procent av ett företags omsättning inte kan anses vara irrelevant för bedömningen av dess lönsamhet. Det skall vidare fastställas att en bedömning, enligt vilken ett ras på 84 procent i omsättningen i denna verksamhetsdel snarare talar emot företagets konkurrenskraft inte är uppenbart felaktig. Detta så mycket mer som de varor som tillverkades i denna del av verksamheten var en del av det nya företagskonceptet och inte representerade någon "gammal last" från föregångarföretaget. Enbart i det sista fallet kan man instämma i Republiken Frankrikes uppfattning att nedläggningen av denna del av verksamheten är ett indirekt bevis på den långsiktiga lönsamheten. I föreliggande sakläge talar nedläggningen snarare för att omstruktureringsstrategin åtminstone delvis har misslyckats. De interna åtgärder som vidtagits för omstruktureringen och som krävs enligt riktlinjerna har faktiskt inte på önskat sätt bidragit till en framgångsrik omstrukturering.
86. Däremot förefaller kommissionens slutsats, att de höga priserna för Lycraull talar för att företaget brister i konkurrenskraft, inte vara tvingande. Republiken Frankrike har förklarat att denna prispolitik är en del av en bestämd marknadsstrategi, vilket kommissionen inte heller har bestritt. Av föreliggande material kan inte utrönas huruvida företaget är framgångsrikt med sin strategi eller ej.
87. Det kan på det hela taget fastslås att kommissionens bedömning av företagets långsiktiga lönsamhet inte är utan brister. Som redan har anförts är dessa brister dock relevanta enbart om det finns anledning att tro att bedömningen vid ett nytt beslut skulle utfalla annorlunda. Så är dock inte fallet. Om företagets samtliga siffror läggs till grund för bedömningen, talar de faktiskt inte otvivelaktigt för företagets långsiktiga lönsamhet. Även nedläggningen av den nämnda verksamhetsdelen ökar tvivlen vad gäller denna lönsamhet. Frankrike har följaktligen inte lyckats bevisa att kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning, när den fastställde att det berörda företagets långsiktiga lönsamhet inte var säkerställd.
88. Kommissionens bedömning har för övrigt bekräftats genom den under tiden inträffade företagskonkursen, som dock saknar rättslig betydelse för föreliggande förfarande.
3) Motivering
Parternas argument
89. Den franska regeringen har med hänsyn till den långsiktiga lönsamheten framför allt sett den felaktiga motiveringen däri att kommissionen av det faktum att företagets priser för Lycraull var bland de högsta på den europeiska marknaden utan vidare motivering dragit slutsatsen att företaget brister i konkurrenskraft. Kommissionen har vidare inte med ett ord gått in på de uppgifter som den franska regeringen överlämnade den 30 oktober 1998 och som understryker företagets långsiktiga lönsamhet.
90. Kommissionen har vad priserna för Lycraull beträffar invänt att det avsnitt som Frankrike har citerat är lösryckt ur sitt sammanhang. Vad beträffar det faktum att de uppgifter som överlämnades den 30 oktober 1998 inte har beaktats kan det anmärkas att beslutet fattades på grundval av de siffror som Frankrike överlämnat den 16 oktober 1998. Skrivelsen av den 30 oktober 1998 har på intet sätt kunnat ändra det fastställda resultatet.
Bedömning
91. Att till följd av de höga priserna dra slutsatsen om bristande konkurrenskraft är i princip riktigt, om andra företag erbjuder jämförbara produkter till lägre priser. Frågan huruvida slutsatsen stämmer i det givna fallet har ingen betydelse för motiveringen, utan avser endast en kontroll av kommissionens bedömning. Hänvisningen till höga priser räcker som motivering, då detta framställs i tillräcklig mån i kommissionens beslutsunderlag.
92. Det faktum att meddelandet av den 30 oktober 1998 enligt uppgift inte beaktats skulle kunna framstå som en bristande motivering om denna skrivelse innehållit nya argument, vilka skulle motbevisas. Sådana argument kan dock åtminstone vad företagets långsiktiga lönsamhet beträffar inte urskiljas i detta meddelande.
93. Motiveringen till beslutet är med avseende på företagets långsiktiga lönsamhet likväl inte klanderfri. Frågan om invändningen mot framställningen av resultatutvecklingen har redan behandlats. Vidare har kommissionen uttryckligen fastställt att "den franska regeringen inte har framlagt någon omstruktureringsplan, med anledning av vilken kommissionen skulle kunna bedöma huruvida det gynnade företagets långsiktiga lönsamhet återställs och huruvida stödet är nödvändigt". Kommissionen har emellertid gjort vissa konstateranden i denna fråga, som när allt kommer omkring är lämpliga för att rättfärdiga beslutet.
94. Dessa motsägelser är beklagliga, men saknar betydelse i det totala beslutssammanhanget. Kommissionen har nämligen i tillräcklig mån förklarat hur den har kommit till resultatet att företagets långsiktiga lönsamhet inte är styrkt. Frankrike förfogar, enligt kommissionen, på grund av sitt deltagande i förvaltningsförfarandet dessutom över tillräckliga uppgifter, för att trots motsägelserna i kommissionens beslut ta fram tillräckliga uppgifter om grunderna.
4) Delresultat
95. Då den långsiktiga lönsamheten är en förutsättning för att omstruktureringsstöd skall beviljas, kunde kommissionen enbart på denna grund vägra godkänna stödet.
C - Stödets förhållande till det stödmottagande företagets bidrag till omstruktureringen
96. Med avseende på stödets förhållande till det stödmottagande företagets bidrag till omstruktureringen begränsas tvisten till kommissionens bedömning av denna fråga.
Parternas argument
97. Den franska regeringen har anfört att den i punkt 3.2.2. iii) uppställda regeln, enligt vilken de stödmottagande företagen som regel i väsentlig utsträckning skall bidra till omstruktureringen med egna medel, inte är bindande och inte tvingar kommissionen till en strikt tolkning.
98. Republiken Frankrike företräder den uppfattningen att i det fall, då köparna av ett företag är fysiska personer - anställda i företaget - och det medförda kapitalet motsvarar deras privatekonomiska förhållanden, skall deras åtagande inom ramen för omstruktureringsplanen bedömas som väsentligt i den mening som avses i riktlinjerna.
99. Den franska regeringen har vidare anfört att en uppenbart felaktig bedömning har gjorts i tre avseenden.
100. För det första har kommissionen inte, såsom föreskrivs i riktlinjerna, beaktat att det stödmottagande företaget hör till gruppen små och medelstora företag och att det är beläget i ett "mål 2-område".
101. För det andra har kommissionen inte kunnat sätta köparens bidrag i relation till det totala stödbeloppet (vilket enligt kommissionen medför att det privata åtagandet endast utgör 12 procent av de offentliga medlen). Det privata kapitalet borde snarare relateras till de subventioner som är jämförbara med detta, vilka i det föreliggande fallet uppgår till endast 22 miljoner FRF. I detta fall skulle andelen egna medel till omstruktureringsåtgärden motsvara 22 procent av stödet.
102. För det tredje har kommissionen inte tillräckligt värderat de väsentliga omstruktureringsåtgärder som det stödmottagande företaget har vidtagit (avveckling av 60 procent av den ursprungliga kapaciteten, entledigande av 339 av 587 medarbetare). Dessa åtgärder borde också ha beaktats vid bedömningen.
103. Kommissionen har i första hand gjort gällande att frågan huruvida Republiken Frankrikes yttrande är välgrundat inte längre är aktuell, eftersom, även om så vore fallet, dess talan inte kan bifallas, vilket har visats genom förklaringarna om företagets långsiktiga lönsamhet. Det är av denna anledning som domstolen i andra hand anför följande argument.
104. Det skall vidare noteras att kommissionen faktiskt har möjlighet att avvika från riktlinjerna i motiverade undantagsfall. Möjligheten att bevilja statligt stöd är i fördraget emellertid utformad som ett undantag och behandlas i enlighet därmed restriktivt. Stöden måste bedömas alltefter deras verkan. Hänsyn måste härvid tas till att det stödmottagande företaget handlar på en marknad på vilken den hårda konkurrensen i det förgångna har lett till en kraftig minskning av antalet anställda.
105. Punkterna 3.2.3 och 3.2.4 i riktlinjerna, som Frankrike inriktat sig på, avser med sina lättnader sådana fall som inte har något att göra med det föreliggande fallet.
106. Vad beträffar förhållandet med köparens bidrag till det statliga kapitalet, måste enligt riktlinjerna detta bidrag sättas i relation till de totala kostnaderna för omstruktureringen, vilket i detta fall leder till en procentsats på 12 procent.
107. Republiken Frankrike har slutligen, med argumentet att kommissionen borde ha beaktat företagets kapacitetsminskning och nedskärning av anställda, missförstått syftet med de berörda riktlinjerna, som enbart avser bidrag som härrör från det stödmottagande företagets egna medel.
Bedömning
108. Vad beträffar förhållandet mellan stödet och omstruktureringens kostnader och fördelar, följer det av punkt 3.2.2 iii) i riktlinjerna att stödets räckvidd och intensitet skall begränsas till ett nödvändigt minimum för omstruktureringen och att det måste stå i relation till de fördelar som förväntas för gemenskapen. Därför krävs i vanliga fall att stödmottagarna i väsentlig utsträckning bidrar till omstruktureringsplanen med egna medel eller genom extern finansiering.
109. Detta villkor skall förhindra att medel ställs till det berörda företagets förfogande, medel som det inte behöver för omstruktureringen, utan kan använda för en aggressiv och marknadssnedvridande affärspolitik. Detta kan i så fall även befaras om genom stöden sådana medel friställs hos företagen eller ägarna, som skulle kunna användas till åtgärder som kan komma att snedvrida konkurrensen. Kommissionen har därför i sina riktlinjer, offentliggjorda år 1999, tagit hänsyn till de finansiella resurser som företaget och dess ägare har. Dessa riktlinjer kan visserligen inte direkt tillämpas på föreliggande fall, men de innehåller trots allt sådana erfarenheter som kommissionen har gjort vid tillämpningen av de tidigare riktlinjerna och kan därför anföras som ett konkret exempel, såvida de uppenbarligen inte innehåller en nyorientering i förhållande till de tidigare riktlinjerna.
110. Därför borde kommissionen även ta hänsyn till huruvida företagets ägare, som var anställda i föregångarföretaget, endast har obetydliga medel till sitt förfogande och huruvida de investerar dessa helt och hållet i ett försök att driva företaget vidare. Den borde i synnerhet avhålla sig från att endast jämföra delägarandelar med kostnaderna för en omstrukturering. Detta illustreras av kommissionens praxis. I beslutet om stöd till det italienska företaget Seleco har kommissionen betecknat ägarnas andel på 40 procent till det samlade tillskottet som ett ännu inte tillräckligt betydande eget bidrag. Däremot har
kommissionen i beslutet om stöd till det tyska företaget Wildauer Kurbelwelle GmbH ansett att ett eget bidrag på 19,5 procent redan är en betydande (och tillräcklig) andel av kostnaderna för omstruktureringen.
111. Ett sådant betraktelsesätt borde dock, vid sidan av mer exakta uppgifter om ägarnas förmögenhetsförhållanden, förutsätta att de franska myndigheterna hade lagt fram en detaljerad omstruktureringsplan, av vilken i synnerhet kostnaderna för omstruktureringen borde ha framgått. Endast en sådan plan hade kunnat garantera att stöden uteslutande användes för omstruktureringsåtgärder och inte för en aggressiv prispolitik.
112. Utan dessa upplysningar återstår endast att se på egenandelen till projektets totala kostnader. Det förefaller i vart fall inte på denna grundval vara en uppenbart felaktig bedömning, om kommissionen i det införda grundkapitalet på 510 000 FRF samt i en uppbringad köpesumma på 4,3 miljoner FRF vid ett statligt stöd på 40 miljoner FRF inte har urskilt något betydande egenbidrag till omstruktureringen.
113. Man kan därvid även instämma i kommissionens uppfattning att det statliga stödet i sin helhet och inte enbart investeringsbidraget på 22 miljoner FRF måste användas som jämförelsekriterium. Vid bedömningen av stödets betydelse handlar det om en jämförelse mellan alla statliga och privata medel. Risken för snedvridning av konkurrensen finns vad gäller allt statligt stöd och inte enbart avseende en del av detta. Då detta kriterium läggs till grund för bedömningen utgör köparnas andel i finansieringen av det nya företaget endast 12 procent av det statliga stödet. Ett sådant förhållande förefaller redan vid första anblicken vara dåligt avvägt.
114. Bestämmelserna i punkt 3.2.3 om omstruktureringsstöd i stödområden och i punkt 3.2.4 om omstruktureringsstöd för små och medelstora företag ändrar heller intet i fråga om detta resultat. Visserligen framgår det av dessa att stödet i dessa fall kan godkännas utifrån delvis mindre strikta villkor. Detta hänför sig dock endast till det kännetecken som inte behandlats i kommissionens beslut, nämligen kapacitetsminskning för att uppväga skador av konkurrensen, till små och medelstora företag och dessutom till rapportskyldigheten.
115. I jämförelsen skulle, tvärt emot Frankrikes uppfattning, inte heller uppsägningarna eller företagsnedläggningarna tas med. Dessa åtgärder är enligt riktlinjerna utan intresse vid bedömningen av föreliggande kriterium.
116. Kommissionens fastställande, att det beviljade stödet inte står i något rimligt förhållande till omstruktureringens kostnader och fördelar, emedan företagets köpare inte i väsentlig utsträckning har bidragit till omstruktureringen, är när allt kommer omkring inte förenat med någon uppenbart felaktig bedömning.
D - Kriteriet om förhindrande av snedvridning av konkurrensen
117. Med avseende på kriteriet om förhindrande av snedvridning av konkurrensen har den franska regeringen kritiserat såväl kommissionens bedömning som motiveringen.
1) Bedömningen av föreliggande upplysningar
118. Den franska regeringen är av den uppfattningen att den information som översänts till kommissionen den 30 oktober 1998 inte beaktats i kommissionens bedömning, enligt vilken företagets relativt obetydliga marknadsandel på den europeiska marknaden tagen för sig inte är någon grund för att utesluta snedvridning av konkurrensen. Om kommissionen hade beaktat denna information, hade den kunnat komma fram till att det är uteslutet att det skulle föreligga en snedvridning av konkurrensen. Kommissionen förefaller i stället uteslutande ha grundat sig på diverse konkurrenters mycket allmänt hållna utsagor.
119. Kommissionen har däremot hänvisat till att den franska ståndpunkten helt står i strid med ordalydelsen i det överklagade beslutet. Kommissionen har i detta utförligt behandlat företagets lönsamhet samt stödets förhållande till kostnader och fördelar. Med hänsyn till resultatet att stöden inte uppfyllde två av fyra kriterier i riktlinjerna, fanns det ingen anledning att ytterligare behandla frågan om snedvridning av konkurrensen.
120. Det är här tillräckligt att på nytt hänvisa till att ett stöd i regel måste uppfylla alla de krav som uppställts i riktlinjerna för att kunna godkännas i den mening som avses i artikel 92.3 i EG-fördraget. På grundval av de resultat som fastställts ovan hade kommissionen inte någon skyldighet att ytterligare behandla frågan om en hotande snedvridning av konkurrensen.
2) Motivering
121. Republiken Frankrike har anmärkt att beslutet i frågan om förhindrande av snedvridning av konkurrensen inte innehåller någon motivering eller tydliga förklaringar.
122. Kommissionen har invänt att det är fullt tillräckligt, om det fastställs i motiveringen att två av fyra kriterier i de ovannämnda riktlinjerna inte är uppfyllda. Det är då inte längre nödvändigt att behandla en tredje punkt.
123. Då kommissionen var av den uppfattningen att det enligt dess tidigare prövning av andra kriterier i riktlinjerna inte längre krävdes att den befattade sig med denna fråga, krävs det därför inte heller någon motivering. Som jag redan har förklarat är detta även en riktig uppfattning.
E - Sammanfattning
124. Kommissionens beslut är befogat av tre skäl. Republiken Frankrike har inte framlagt någon tillfredsställande omstruktureringsplan, den långsiktiga lönsamheten efter omstruktureringen av företaget Nouvelle Filature Lainièrie de Roubaix har inte styrkts och stödet står inte i ett rimligt förhållande till företagsägarnas deltagande i omstruktureringsåtgärderna. Republiken Frankrike har inte kunnat ändra kommissionens konstateranden på dessa punkter.
VI - Rättegångskostnader
125. Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. I föreliggande fall skall därmed Republiken Frankrike förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.
VII - Förslag till avgörande
126. På grund av vad ovan anförts föreslår jag att domstolen skall
1) ogilla talan, och
2) förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.