1 Fri rörlighet för varor - Gemenskapstransitering - Transport som sker med en TIR-carnet - Överträdelser eller oegentligheter - Plats för överträdelsen eller oegentligheten - Bevismedel - Tillämpning av nationell rätt
(Kommissionens förordning nr 2454/93, artiklarna 454.3 första stycket och 455.3)
2 Fri rörlighet för varor - Gemenskapstransitering - Transport som sker med en TIR-carnet - Överträdelser eller oegentligheter - Medlemsstat som är behörig att uppbära tullar och andra avgifter - Stat i vilken överträdelsen eller oegentligheten har begåtts - Uppbörd i den medlemsstat i vilken överträdelsen upptäckts när denna stat felaktigt funnit att den bevisning som förebringats avseende var överträdelsen skett inte varit tillräcklig - Tillämpning av kompensationssystemet
(Kommissionens förordning nr 2454/93, artiklarna 454.2 och 454.3 tredje och fjärde styckena)
3 Fri rörlighet för varor - Gemenskapstransitering - Transport som sker med en TIR-carnet - Överträdelser eller oegentligheter - Plats för överträdelsen eller oegentligheten - Ingivande av bevis - Frist
(Rådets förordning nr 2112/78; kommissionens förordning nr 2454/93, artiklarna 454.3 första stycket och 455.1)
1 Artikel 454.3 första stycket i förordning nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, som är tillämplig vid internationella transporter av varor med TIR-carnet, skall tolkas så, att det bevis för var överträdelsen eller oegentligheten vad gäller tullbestämmelserna begåtts som begärs av tullmyndigheterna i den medlemsstat där nämnda överträdelse eller oegentlighet har upptäckts kan förebringas även på annat sätt än genom skriftliga handlingar av vilka det framgår att de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat har fastställt att överträdelsen eller oegentligheten har begåtts i den staten.
I avsaknad av en gemenskapsrättslig reglering av begreppet bevis är i princip all bevisning tillåten som i jämförbara förfaranden är tillåten enligt medlemsstaternas processrättsliga bestämmelser. Någon annan tolkning kan inte härledas ur lydelsen av artikel 455.3 i förordning nr 2454/93, i dess lydelse enligt förordning nr 12/97. Denna bestämmelse åsyftar nämligen en annan fråga, nämligen rörande bevisning avseende huruvida någon överträdelse eller oegentlighet alls har skett. Även om gemenskapslagstiftaren från och med år 1997 har begränsat den tillåtna bevisningen avseende frågan huruvida transiteringen genomförts enligt föreskrifterna eller ej, kan inte slutsatsen därigenom dras att den avsett att implicit göra så även avseende frågan om var överträdelsen eller oegentligheten skett.
(se punkterna 29, 31, 33, punkt 1 i domslutet)
2 Artikel 454.3 tredje och fjärde styckena i förordning nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, som är tillämplig vid internationella transporter av varor med TIR-carnet, skall tolkas så, att det kompensationssystem som föreskrivs i dessa bestämmelser även är tillämpligt i de fall där tullar och andra avgifter har uppburits av den medlemsstat där överträdelsen av tullbestämmelserna har upptäckts, trots att det på ett tillfredsställande sätt visats att överträdelsen faktiskt skett i en annan medlemsstat.
Om kompensationssystemet är tillämpligt när en medlemsstat genomfört uppbörden fastän den saknat behörighet härtill på grund av den principiella regel som anges i artikel 454.2 i förordning nr 2454/93, eftersom överträdelsen inte skett i denna stat utan i en stat som fastställts senare, måste systemet även vara tillämpligt i de fall, som inte är principiellt annorlunda, där den medlemsstat som genomfört uppbörden saknat behörighet på grund av samma principiella regel, men inledningsvis felaktigt funnit att den bevisning som förebringats avseende var överträdelsen skett inte varit tillräcklig. (se punkterna 39-40, punkt 2 i domslutet)
3 Artiklarna 454.3 första stycket och 455.1 i förordning nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, som är tillämplig vid internationella transporter av varor med TIR-carnet, skall tolkas så, att tullmyndigheterna i den medlemsstat där överträdelsen eller oegentligheten vad gäller tullbestämmelserna har upptäckts inte har rätt att förelägga den som innehar en TIR-carnet att inom en frist av tre månader förebringa tillfredsställande bevisning avseende var överträdelsen eller oegentligheten faktiskt skett.
Artikel 454.3 första stycket i förordning nr 2454/93 hänvisar vad gäller ifrågavarande frists längd otvetydigt till artikel 455.1 i samma förordning. Den sistnämnda bestämmelsen hänvisar i sin tur till artikel 11.1 i Tullkonventionen om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet vad gäller fristens längd. Eftersom den enda frist som anges i sistnämnda artikel uppgår till ett år, är följaktligen den föreskrivna fristen enligt artikel 454.3 första stycket i förordning nr 2454/93 för att inge bevisning avseende var överträdelsen eller oegentligheten har begåtts ett år. (se punkterna 44, 49, punkt 3 i domslutet)