FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (första avdelningen)

den 9 februari 2000

Mål T-111/97

Gregorio Valero Jordana och Serge Vadé

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän — Begäran om omplacering i lönegrad — Invändning om rättegångshinder — Ny och väsentlig omständighet — Upptagande till sakprövning”

Fullständig text på spanska   II-61

Saken:

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 27 december 1996 om avslag på sökandenas begäran av den 13 respektive den 17 december 1996 om att få sina ursprungliga lönegradsplaceringar omprövade, i syfte att erhålla en placering i lönegrad A 6 med verkan från och med den dag då de rekryterades, samt av kommissionens beslut av den 1 mars 1990 respektive den 2 juni 1992 i den mån det i dessa fastställs att sökandena skall placeras i lönegrad A 7.

Avgörande:

Talan avvisas. Vardera parten skall bära sin rättegångskostnad.

Sammanfattning

1. Tjänstemän – Talan – Föregående administrativt klagomål – Tidsfrister – Utgången frist – Återupptagande – Villkor – Ny omständighet

   (Tjänsteföreskrifterna, artiklarna 90 och 91)

2. Tjänstemän – Rektytering – Tillsättning i lönegrad – Tillsättning i närmast högre lönegrad – Speciella omständigheter jämfört med allmänna regler om tillsättning

   (Tjänsteföreskrifterna, artikel 31.2)

1.  En tjänsteman kan inte ifrågasätta villkoren för sin ursprungliga rekrytering sedan beslutet om denna vunnit laga kraft. Endast förekomsten av nya och väsentliga omständigheter kan berättiga en begäran om omprövning av ett beslut mot vilket klagomål inte anförts inom tidsfristen.

   Härvid kan följande omständigheter inte anses som sådana nya omständigheter vilka berättigar till begäran om omprövning av ett beslut om placering i lönegrad:

   —	att en tjänsteman, genom en dom av förstainstansrätten, fått kännedom om ett administrativt beslut av sin institution avseende de kriterier som skall tillämpas vid tillsättning i lönegrad och placering i löneklass vid rekryteringen,

   —	förstainstansrättens bedömning av detta administrativa besluts lagenlighet och konstaterande att beslutet strider mot tjänsteföreskrifterna eftersom beslutet inte möjliggjorde för tillsättningsmyndigheten att tillsätta en viss tjänsteman i en högre lönegrad i samma tjänsteklass,

   —	institutionens senare beslut vari kriterierna för placering ändras för att följa förstainstansrättens dom eftersom detta beslut varken hade till syfte eller följd att ifrågasätta beslut om tillsättning som vunnit laga kraft innan detta beslut trädde i kraft.

   (se punkterna 47 och 52-58)

   Hänvisning till domstolen den 21 februari 1974, 15/73-33/73, 52/73, 53/73, 57/73-109/73, 116/73, 117/73, 123/73, 132/73, 135/73-137/73, Schots-Kortnerm. fl. mot rådet, kommissionen och parlamentet, REG 1974, s. 177, punkt 39; domstolen den 1 december 1983, 190/82, Blomefield mot kommissionen, REG 1983, s. 3981, punkt 10; domstolen den 8 mars 1988, 125/87, Brown mot domstolen, REG 1988, s. 1619, punkt 14; domstolen den 19 mars 1991, C-403/85, Ferrandi mot kommissionen, REG 1991, s. I-1215, punkt 13; förstainstansrätten den 11 juli 1997, T-16/97, Chauvin mot kommissionen, REGP 1997, s. I-A-237 och II-681, punkt 46; förstainstansrätten den 12 oktober 1998, T-235/97, Campoli mot kommissionen, REGP 1998, s. I-A-577 och II-1731, punkt 26

2.  Artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna, som ger tillsättningsmyndigheten rätt att skönsmässigt besluta att i undantagsfall tillsätta en nyanställd tjänsteman i närmast högre lönegrad, innehåller inte en regel som är tillämplig på alla tjänstemän, utan skall förstås som ett undantag från de allmänna tillsättningsreglerna.

   (se punkt 59)

   Hänvisning till Chauvin mot kommissionen, nämnt ovan, punkt 50