FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (tredje avdelningen)

den 14 januari 1998

Mål T-30/97

Juana de ia Cruz Vela Palacios

mot

Europeiska gemenskapernas ekonomiska och sociala kommitté

”Tjänstemän — Talan om ogiltigförklaring och skadestånd — Tidsfrist för väckande av talan — Avvisning”

Saken:

Talan om ogiltigförklaring, dels av ett beslut att vidta disciplinåtgärder mot sökanden genom att nedflytta henne i lönegrad, dels av ett beslut att minska hennes årliga ledighet, samt om yrkande av ersättning földen ideella skada som hon påstod sig ha lidit på grund av dessa åtgärder.

Utgång:

Avvisning.

Resumé av beslutet

Sökanden, som var tjänsteman vid Europeiska gemenskapernas ekonomiska och sociala kommitté (ESK), åkte den 18 april 1995 med svarandens tillstånd till Ischia (Italien) för en tre veckors behandling på en kurort.

Sökanden avslutade sin behandling på kurorten den 28 april 1995 efter en hjärtundersökning. Sökanden återupptog arbetet den 9 maj 1995 och avbröt det följande dag på läkarens ordination.

Svaranden anmodade den 17 maj 1995 sökanden att förete handlingar för att bevisa behandlingen på kurorten. Sökanden svarade att hon hade skickat dessa handlingar till sjukkassan. Svaranden upprepade sin anmodan den 2 juni 1995.

Den 12 juli 1995 inleddes ett disciplinförfarande mot sökanden. Disciplinnämnden avgav den 14 februari 1996 ett yttrande där dess medlemmar föreslog att sökanden skulle tilldelas en anmärkning. Nämnden yrkade i yttrandet att de frånvarodagar som inte hade styrkts genom ett läkarintyg skulle dras av från sökandens årliga ledighet.

Tillsättningsmyndigheten beslutade den 27 mars 1996 att nedflytta sökanden i lönegrad. Sökanden tog del av beslutet den 1 april 1996. Senare underrättades hon dessutom om tillsättningsmyndighetens beslut att dra av fem dagar oberättigad frånvaro från hennes årliga ledighet för år 1996.

Tillsättningsmyndigheten godtog sökandens uppsägning som lämnades in den 30 mars 1996.

Sökanden anförde klagomål den 28 juni 1996. Tillsättningsmyndigheten avslog klagomålet genom meddelande av den 14 oktober 1996. Detta meddelande delgavs sökanden den 15 oktober 1996.

Upptagande till sakprövning

En tidsfrist med hänsyn till avstånd skall medges i förhållande till den ort där sökanden vanligtvis vistas, det vill säga sökandens hemvist (punkt 25).

Hänvisning till domstolen den 15 december 1966 i mål 28/65, Fonzi mot kommissionen, REG 1966, s. 689, 711; domstolen den 15 juni 1994 i mål C-137/92 P, kommissionen mot BASF m.fl., REG 1994, s-I-2555, punkt 40; svensk specialutgåva, häfte 15

För att med framgång kunna åberopa tidsfristen med hänsyn till avstånd på en månad som tillkommer sökande vilkas hemvist ligger utanför Europa ankommer det på dem att förete tillräckliga bevis för att de faktiskt har haft sin hemvist utanför Europa under tiden före väckande av talan. Om sökande som åberopar tidsfristen med hänsyn till avstånd på en månad inte avkrävdes någon bevisning skulle nämligen inget hindra ett stort antal enskilda från att kringgå den tidsfrist för väckande av talan som är tillämplig på dem genom att helt enkelt förklara att de är bosatta eller har varit bosatta i ett land som ligger utanför Europa. En sådan situation skulle inte göra det möjligt för förstainstansrätten att uppfylla sin skyldighet att övervaka att tidsfrister för väckande av talan har följts, vilka utgör tvingande rätt (punkt 26).

Hänvisning till förstainstansrätten den 10 april 1992 i mål T-15/91, Bollendorff mot parlamentet, REG 1992, s. II-1679, punkterna 22 och 28; förstainstansrätten den 15 februari 1995 i mål T-552/93, Grassi mot kommissionen, REGP s. II-125, punkterna 23 och 31

I det föreliggande fallet konstaterade rätten att sökanden inte hade bevisat sitt påstående att hon hade sitt hemvist i Marocko mellan delgivningen av svarandens beslut att avslå hennes klagomål och väckandet av denna talan (punkt 27).

Rättegångskostnaderna

Enligt artikel 87.3 andra stycket i rättegångsreglerna kan förstainstansrätten förplikta en part, även vinnande, att ersätta den andra parten de kostnader som den vinnande parten enligt förstainstansrätten förorsakat motparten i onödan eller mot bättre vetande (punkt 32).

Förstainstansrätten ansåg att det med beaktande av omständigheterna i det föreliggande fallet var förutsebart att sökandens talan skulle avvisas. Sökanden hade nämligen anfört att hon hade rätt till en tidsfrist med hänsyn till avstånd på en månad utan att förete någon som helst kontrollerbar bevisning i det avseendet. I sina inlagor hade hon dessutom angett att hon inte hade för avsikt att förete några handlingar till stöd för sitt påstående att hon hade vistats i Marocko (punkt 33).

Beslut:

Talan avvisas.

Sökanden skall ersätta samtliga rättegångskostnader.