FÖRSTAINSTANSRÄTTENS BESLUT (tredje avdelningen)

den 11 juli 1997

Mål T-16/97

Bruno Chauvin

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Tjänstemän — Dom av förstainstansrätten — Begäran om omplacering i lönegrad — Invändning om rättegångshinder — Ny och väsentlig omständighet — Upptagande till sakprövning”

Fullständig text på franska   II-681

Saken:

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 18 juni 1996 om avslag på sökandens begäran om att få sin placering i lönegrad omprövad.

Utgång:

Ogillande.

Resumé av beslutet

Genom beslut av tillsättningsmyndigheten av den 13 februari 1995 utsågs sökanden till provanställd tjänsteman som handläggare med provisorisk placering i lönegrad A 7, löneklass 1, med verkan från den 1 februari 1995.

Sökanden placerades vid generaldirektoratet för jordbruk (GD VI), direktoratet för internationella jordbruksfrågor, enheten Europa, utom EES, Medelhavsområdet, AVS-staterna, nya oberoende stater.

Genom beslut av den 31 augusti 1995 fastställde tillsättningsmyndigheten slutgiltigt sökandens placering i lönegrad A 7, löneklass 3. Han delgavs detta beslut den 25 september 1995.

Genom beslut av den 29 mars 1996, som trädde i kraft den 1 november 1995, tillsatte tillsättningsmyndigheten sökanden i sin tjänst.

Den 5 oktober 1995 meddelade förstainstansrätten dom i mål T-17/95, Alexopoulou mot kommissionen (REGP 1995, s. II-683, domen i målet Alexopoulou).

Genom beslut av den 7 februari 1996 (beslutet av den 7 februari 1996), som publicerades i Informations administratives av den 27 mars 1996, modifierade kommissionen sitt beslut av den 1 september 1983 om vilka kriterier som är tillämpliga vid placering i lönegrad och löneklass vid anställning (beslutet av den 1 september 1983). Till följd av denna ändring fick artikel 2 första stycket i nämnda beslut fortsättningsvis följande lydelse:

”[Tillsättningsmyndigheten] skall placera den provanställde tjänstemannen i den första lönegraden i den tjänsteklass till vilken han rekryteras.

Tillsättningsmyndigheten får dock göra undantag från denna princip och besluta att placera den provanställde tjänstemannen i en högre lönegrad i tjänsteklassen, om särskilda behov i tjänsten gör det nödvändigt att rekrytera en särskilt kvalificerad fast anställd tjänsteman eller om den person som anställs har utomordentliga kvalifikationer. ”

Den 21 februari 1996 begärde sökanden, med stöd av artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid Europeiska gemenskaperna (tjänsteföreskrifterna), att tillsättningsmyndigheten skulle ändra hans placering i lönegrad, med beaktande av de kriterier för placering i lönegrad som hade fastställts i domen i målet Alexopoulou. Han begärde att som lägst placeras i lönegrad A 6.

Denna begäran avslogs genom beslut av kommissionen av den 18 juni 1996 (det omtvistade beslutet), med motiveringen att han hade lämnat in sin begäran senare än tre månader efter beslutet om hans placering.

Den 24 juni 1996 anförde sökanden klagomål mot det omtvistade beslutet. I detta klagomål angavs följande precisering: ”Min begäran syftar inte till att ifrågasätta ett ’beslut som går mig emot’, i den mening som avses i [artikel 90.2] i tjänsteföreskrifterna, eftersom beslutet om min placering vid anställningen har fattats i enlighet med de kriterier för placering som tillämpades vid denna tidpunkt. Jag begärde att tillsättningsmyndigheten skulle pröva min placering vid anställningen enligt artiklarna 31.2 och 90.1 i tjänsteföreskrifterna, med beaktande av [domen i målet Alexopoulou] som ogiltigförklarade de kriterier för placering som tillämpades vid den tidpunkt då jag anställdes samt i enlighet med likabehandlingsprincipen.”

Kommissionen avgav inget svar på klagomålet, vilket medförde att beslutet kunde anses ha givits ett tyst avslag den 24 oktober 1996.

Upptagande till sakprövning

Tidsfristerna för klagomål och överklagande enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna utgör tvingande rätt och något som varken parterna eller domstolen kan råda över, eftersom de har upprättats för att säkerställa tydlighet och säkerhet i rättsliga situationer. Eventuella undantag från dessa tidsfrister skall ges en restriktiv tolkning (punkt 32).

Hänvisning till domstolen den 23 januari 1997, C-246/95, Coen, REG 1997, s. I-403, punkt 21; förstainstansrättenden 15 december 1995, T-131/95, Progoulis mot kommissionen, REGP 1995, s. II-907, punkt36; förstainstansrättenden 23 april 1996, T-113/95, Mancini mot kommissionen, REGP 1996, s. II-543, punkt 20

I det aktuella fallet hade sökanden inte anfört klagomål mot tillsättningsmyndighetens beslut av den 31 augusti 1995 rörande hans placering i lönegrad vid anställningen, inom den tidsfrist om tre månader som föreskrivs i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Sökandens placering i lönegrad vann således laga kraft när tidsfristen för att anföra klagomål gick ut, det vill säga den 25 december 1995, eftersom sökanden den 25 september 1995 hade delgivits tillsättningsmyndighetens beslut (punkt 33).

En tjänsteman kan inte ifrågasätta de villkor som har fastställts vid hans anställning sedan beslutet om anställning vunnit laga kraft (punkt 34).

Hänvisning till domstolen den 1 december 1983, 190/82, Blomefield mot kommissionen, Rec. 1983, s. 3981, punkt 10; Progoulis mot kommissionen, nämnd ovan, punkt 38

Förstainstansrätten ansåg att sökandens begäran av den 21 februari 1996 just hade till syfte att ifrågasätta de villkor som hade fastställts vid hans anställning, däribland hans placering i lönegrad (punkt 35).

Förstainstansrätten fann att även om man skulle tolka begäran av den 21 februari 1996 restriktivt, det vill säga så att den endast avsåg en begäran från sökanden om att få sina meriter bedömda för att eventuellt få till stånd en tillämpning av artikel 31.2 i tjänsteföreskrifterna, kvarstår ända faktum att denna begäran innebar ett indirekt ifrågasättande av tillsättningsmyndighetens beslut av den 31 augusti 1995, vilket vunnit laga kraft (punkt 36).

Även om varje tjänsteman enligt artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna kan begära att tillsättningsmyndigheten fattar beslut i en fråga som rör honom, innebär denna möjlighet inte att tjänstemannen kan komma undan tidsfristerna för att anföra klagomål och väcka talan i artiklarna 90 och 91 genom att i en begäran indirekt ifrågasätta ett tidigare beslut som inte har ifrågasatts inom tidsfristen. Endast förekomsten av nya och väsentliga omständigheter kan berättiga en ansökan om omprövning av ett sådant beslut (punkt 37).

Hänvisning till domstolen den 15 maj 1985, 127/84, Esly mot kommissionen, Rec. 1985, s. 1437, punkt 10; domstolenden 14 juni 1988, 161/87, Muysersoch Tulp mot revisionsrätten. Rec. 1988, s. 3037, punkt 11

Förstainstansrätten prövade sedan huruvida antingen domen i målet Alexopoulou eller beslutet av den 7 februari 1996 kunde anses utgöra en ny och väsentlig omständighet som gjorde det möjligt att, när tidsfristen för klagomål redan gått ut, begära omplacering i lönegrad (punkt 38).

En dom, i vilken en rättsakt ogiltigförklaras, har, förutom parterna, endast rättsverkningar mot dem som direkt berörs av den ogiltigförklarade rättsakten själv, och en dom kan endast utgöra en ny och väsentlig omständighet för dessa personer (punkt 43).

Hänvisning till domstolen den 17 juni 1965, 43/64, Müller mot råden för EEG, Euratom och EKSG, Rec. 1965, s. 499, 515; domstolen den 15 december 1966, 34/65, Mosthaf mot Euratom-kommissionen, Rec. 1966, s. 753, 768; domstolenden 8 mars 1988, 125/87, Brown mot domstolen, Rec. 1988, s. 1619, punkt 13; Progoulis mot kommissionen, nämnd ovan, punkt 41

I det aktuella fallet hade sökanden inte hävdat att han direkt berördes av den rättsakt som hade ogiltigförklarats i domen i målet Alexopoulou. Denna dom kunde således inte anses vara en ny och väsentlig omständighet som gjorde att sökanden kunde räkna en ny tidsfrist för klagomål (punkt 44).

Förstainstansrätten anmärkte vidare att domstolen dessutom inom ramen för en resning mot en domstolsdom har ansett att en dom som förstainstansrätten meddelar under mellantiden och som innehåller en rättslig prövning av de omständigheter som eventuellt kan betecknas som nya omständigheter inte i något fall i sig kan utgöra en ny omständighet. Av detta följer att domstolens bedömning i domen i målet Alexopoulou i frågan om huruvida beslutet av den 1 september 1983 var lagenligt, inte kan betecknas som en ny omständighet. Ingenting hindrade tjänstemännen från att ifrågasätta den placering i lönegrad som de gavs när de anställdes och att göra gällande att bestämmelserna som beslutet grundades på var rättsstridiga (punkt 45).

Hänvisning till domstolen den 19 mars 1991, C-403/85 rév, Ferrandi mot kommissionen, Rec. 1991, s. I-1215, punkt 13

Förstainstansrätten ansåg att beslutet av den 7 februari 1996 om ändring av det generella beslutet av den 1 september 1993 redan till sin natur och sin juridiska räckvidd inte heller det kunde anses utgöra en ny omständighet. Nämnda beslut hade varken till föremål eller verkan att ifrågasätta ett förvaltningsbeslut som hade vunnit laga kraft innan det generella beslutet trädde i kraft (punkt 46).

Hänvisning till domstolen den 21 februari 1974, 15/73-33/73, 52/73, 53/73, 57/73-109/73, 116/73, 117/73, 123/73, 132/73. 135/73-137/73, Schots-Kortner m.fl. mot rädet, kommissionen och parlamentet. Rec. 1974, s. 177, punkt 39; Brown mot domstolen, nämnd ovan, punkt 14

Eftersom sökanden inte hade anfört några nya omständigheter som gjorde att tidsfristerna enligt artiklarna 90 och 91 i tjänsteföreskrifterna började löpa på nytt, kunde han inte ifrågasätta beslutet av den 31 augusti 1995 om hans placering i lönegrad, vilket hade vunnit laga kraft den 25 december 1995 (punkt 53).

Beslut:

Talan avvisas.