1 Talan om ogiltigförklaring - Frister - Utgångspunkt
(EKSG-fördraget, artikel 33 tredje stycket)
2 EKSG - Stöd till stålindustrin - Begrepp - Kapitaltillskott - Avskrivning av lån - Garanti för lån - Överbryggningskredit - Omfattas
(EKSG-fördraget, artikel 4 c)
3 EKSG - Stöd till stålindustrin - Begrepp - Stöd som beviljats genom ett statligt organ som äger aktier i det företag som erhåller stödet - Omfattas
(EKSG-fördraget, artiklarna 4 c och 83)
4 EKSG - Stöd till stålindustrin - Begrepp - Bedömning med utgångspunkt från hur en privat investerare skulle ha agerat
(EKSG-fördraget, artikel 4 c; EG-fördraget, artikel 92)
5 EKSG - Stöd till stålindustrin - Förbud - Tillstånd från kommissionen - Villkor
(EKSG-fördraget, artiklarna 4 c och 95; kommissionens beslut nr 3855/91/EKSG)
6 Förfarande - Intervention - Ansökan med syfte att stödja en av parternas yrkanden men med andra argument - Tillåten - Frihet att välja vilka grunder som åberopas - Omfattning
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 116.3 och 116.4)
7 Gemenskapsrätt - Principer - Rättssäkerhet - Begrepp - Rätten att åberopa denna princip - Villkor
8 Institutionernas rättsakter - Motivering - Skyldighet - Omfattning - EKSG-beslut
(EKSG-fördraget, artikel 15 första stycket)
9 EKSG - Stöd till stålindustrin - Förbud - Tillstånd från kommissionen - Villkor - Huruvida företaget som erhåller stöd har möjlighet att överleva - Upprätthållande av konkurrens
(EKSG-fördraget, artikel 2)
1 Enligt artikel 33 tredje stycket i EKSG-fördraget skall talan om ogiltigförklaring väckas inom en månad efter delgivning eller efter offentliggörande av beslutet eller rekommendationen alltefter omständigheterna. Enskilda måste i enlighet med rättssäkerhetsprincipen kunna lita till denna bestämmelses klara ordalydelse. Tidsfristen för att väcka talan skall således räknas från delgivning eller offentliggörande av kommissionens beslut och rekommendationer.
2 Begreppet stöd i den mening som avses i artikel 4 c i EKSG-fördraget omfattar varje kontant- eller naturaförmån som beviljas till stöd för ett företag vid sidan av betalningen, från köparen eller användaren, för varor eller tjänster som företaget producerar samt ingripanden som minskar de kostnader som normalt belastar företagets budget. Kapitaltillskott och förskott som beviljats i samband med ett sådant tillskott, avskrivning av lån, statliga garantier för lån och överbryggningskrediter skall betraktas som statligt stöd i den mening som avses i denna bestämmelse.
3 Vid bedömningen av huruvida ett stöd är ett statligt stöd saknas anledning att göra åtskillnad mellan å ena sidan sådana fall där stödet ges direkt av medlemsstaten eller av en lokal eller regional myndighet, och å andra sidan fall då stödet ges av ett offentligt eller privat organ som staten eller de lokala eller regionala myndigheterna har inrättat eller utsett för att administrera stödet. Varken omständigheten att ett sådant organ äger aktier i företaget när det genomför ingripanden till dess förmån eller lydelsen av artikel 83 i EKSG-fördraget utgör hinder för att betrakta dessa ingripanden som statligt stöd. Att artikel 83 föreskriver att "[u]pprättandet av gemenskapen ... inte i något hänseende [skall] beröra egendomsförhållandena för [företagen]" hindrar inte att artikel 4 i EKSG-fördraget kan anföras mot statliga organ som i egenskap av aktieägare i företag vidtar åtgärder som inte utgör tillförsel av riskkapital enligt normal affärssed i företag som verkar på marknadsekonomiska villkor.
4 Vid en bedömning av huruvida åtgärder som offentliga organ har vidtagit till förmån för ett företag är förenliga med den gemensamma marknaden är det relevant att tillämpa kriteriet "en privat investerare som verkar på normala marknadsekonomiska villkor", vilket bygger på det mottagande företagets möjligheter att erhålla de ifrågavarande beloppen på kapitalmarknaden och består i att avgöra huruvida en privat investerare skulle ha utfört transaktionen i fråga på samma villkor. Att hävda att detta kriterium saknar relevans vad avser stålsektorn, med motiveringen att sektorn i praktiken oundvikligen behöver tillskott av allmänna medel, innebär att man förnekar att förbudet i artikel 4 c i EKSG-fördraget skulle kunna tillämpas, trots att det rör just subventioner och stöd som beviljas av staterna. Nämnda kriterium är lika relevant vad avser artikel 4 i EKSG-fördraget som vad avser artikel 92 i EG-fördraget, i den mån det syftar till att förmåner som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen upptäcks.
5 Artikel 4 c i EKSG-fördraget hindrar inte kommissionen från att i undantagsfall, med stöd av artikel 95 första och andra stycket i fördraget, tillåta statligt stöd som inte hör till de grupper som avses i regelverket om stöd. Kommissionen har emellertid inte en sådan skyldighet, utan har givits ett utrymme för eget skön som den kan använda sig av när den anser att det anmälda stödet är nödvändigt för att förverkliga fördragets målsättningar, och detta särskilt för att möta oförutsedda situationer. Av detta följer att kommissionen, som är skyldig att agera i gemenskapens intresse, endast i undantagsfall kan använda sig av detta utrymme för eget skön.
6 Det framgår av ordalydelsen i artikel 116.4 i förstainstansrättens rättegångsregler att intervenienten inte kan utvidga de yrkanden som har anförts av den part som den stödjer, men att intervenienten fritt kan välja de grunder och argument som den vill anföra till stöd för dessa yrkanden. Denna valmöjlighet begränsas inte till de argument som har anförts under det administrativa förfarandet. En medlemsstat som har intervenerat i ett mål rörande ogiltigförklaring av ett beslut av kommissionen rörande statligt stöd kan visserligen inte åberopa faktiska omständigheter som kommissionen inte har känt till och som regeringen inte har velat upplysa kommissionen om under det administrativa förfarandet, men inget hindrar att den mot det slutgiltiga beslutet anför en rättslig grund som den inte har anfört under det administrativa förfarandet.
7 Rättssäkerhetsprincipen syftar till att säkerställa förutsebarheten rörande de situationer och rättsförhållanden som omfattas av gemenskapsrätten. För detta ändamål är det väsentligt att gemenskapsinstitutionerna respekterar att de rättsakter som de har antagit, vilka påverkar rättssubjektens rättsliga och faktiska ställning, endast kan ändras i enlighet med gällande bestämmelser om behörighet och förfarande. De rättssubjekt vars rättsliga och faktiska ställning påverkas av rättsakten i fråga kan emellertid inte framgångsrikt åberopa att denna princip har åsidosatts, om de inte själva har respekterat de villkor som följer av densamma.
8 Enligt artikel 15 första stycket i EKSG-fördraget skall kommissionens beslut vara motiverade. Av motiveringen skall det klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och tillvarata sina rättigheter och så att gemenskapsdomstolarna kan utöva sin prövningsrätt. Det krävs dock inte att motiveringen innehåller alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter, eftersom motiveringen inte endast skall bedömas mot bakgrund av rättsaktens lydelse utan också med beaktande av såväl sammanhanget som alla de rättsregler som gäller på det berörda området.
9 Kommissionen får inte tillåta ett stöd till ett företag som kommersiellt och finansiellt sett saknar möjlighet att överleva, endast i syfte att på ett konstlat sätt upprätthålla sysselsättningen i detta företag och på detta sätt påverka den gemensamma marknadens balans genom att skapa en omotiverad ekonomisk nackdel för konkurrerande företag inom stålsektorn. Rätten till arbete enligt artikel 2 i EKSG-fördraget, enligt vilken gemenskapen skall säkerställa "bevarande av stabilitet i sysselsättningen" och undvika "att framkalla djupgående och varaktiga störningar i medlemsstaternas ekonomi", kan inte tolkas så, att kommissionen är skyldig att tillåta statligt stöd i en sådan situation. En sådan tolkning skulle strida mot proportionalitetsprincipen, vilken, vad avser statligt stöd, bland annat innebär ett krav på att den sunda konkurrensen inom den gemensamma marknaden bibehålls.