1. Statligt stöd — Kommissionens beslut om att ett icke anmält stöd inte är förenligt med den gemensamma marknaden — Motiveringsskyldighet — Omfattning — (EG‑fördraget, artiklarna 93.3 och 190 (nu artiklarna 88.3 EG och 253 EG))
2. Statligt stöd — Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna — Skadlig inverkan på konkurrensen — Bedömningskriterier — Stöd som är av ringa betydelse i det enskilda fallet, men som utges i en sektor som präglas av stor konkurrens och ett stort antal små företag — (EG‑fördraget, artikel 92 (nu artikel 87 EG i ändrad lydelse))
3. Statligt stöd — Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna — Transportsektorn — Stödmottagare som enbart är verksamma på lokal nivå — Saknar betydelse — (EG‑fördraget, artikel 92.1 (nu artikel 87.1 EG i ändrad lydelse))
4. Statligt stöd — Skadlig inverkan på konkurrensen — En medlemsstats försök att genom ensidiga åtgärder anpassa konkurrensvillkoren i en viss näringssektor till de villkor som gäller i andra medlemsstater — (EG‑fördraget, artikel 92.1 (nu artikel 87.1 EG i ändrad lydelse))
5. Institutionernas rättsakter — Motivering — Skyldighet — Räckvidd — Beslut av kommissionen i vilket ett stöd förklaras vara oförenligt med den gemensamma marknaden — Nödvändiga upplysningar — (EG‑fördraget, artikel 92.1 (nu artikel 87.1 EG i ändrad lydelse) och artikel 190 (nu artikel 253 EG))
6. Statligt stöd — Förbud — Undantag — Samarbetsskyldighet för den medlemsstat som begär ett undantag — (EG‑fördraget, artikel 92.2 (nu artikel 87.2 EG i ändrad lydelse))
7. Statligt stöd — Förbud — Undantag — Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning — Domstolsprövning — Gränser — (EG‑fördraget, artikel 92.3 (nu artikel 87.3 EG i ändrad lydelse))
8. Statligt stöd — Återkrav av ett rättsstridigt stöd — Åsidosättande av proportionalitetsprincipen — Föreligger inte — Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning — (EG‑fördraget, artikel 93.2 första stycket (nu artikel 88.2 första stycket EG))
9. Statligt stöd — Återkrav av ett rättsstridigt stöd — Skydd för berättigade förväntningar — Tillåtet för stödmottagaren — Uteslutet för den medlemsstat som har beviljat ett stöd i strid med förfarandereglerna i artikel 93 i EG‑fördraget (nu artikel 88 EG) — (EG‑fördraget, artikel 92 (nu artikel 87 EG i ändrad lydelse) och artikel 93 (nu artikel 88 EG))
1. När en medlemsstat har beviljat ett stöd utan att underrätta kommissionen om sina planer i det avseendet, behöver beslutet genom vilket stödet förklaras oförenligt med den gemensamma marknaden inte vara motiverat av en påvisad och reell påverkan på konkurrensen eller handeln mellan medlemsstaterna. Ett sådant krav skulle leda till att medlemsstater som betalar ut stöd i strid med anmälningsplikten i artikel 93.3 i fördraget (nu artikel 88.3 EG) gynnas, till nackdel för dem som i förväg anmäler sina stödåtgärder till kommissionen.
(se punkt 45)
2. Om ett statligt finansiellt stöd förstärker ett företags ställning i förhållande till andra konkurrerande företag i handeln mellan medlemsstaterna skall denna handel anses påverkas av detta stöd.
Ett stöds relativt obetydliga belopp eller det mottagande företagets relativt ringa storlek utesluter inte på förhand möjligheten att handeln mellan medlemsstaterna kan påverkas.
Relativt obetydliga stödbelopp kan påverka konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna i det fall den sektor i vilken de företag som får stödet bedriver sin verksamhet präglas av stor konkurrens. Och när en sektor kännetecknas av att ha ett stort antal småföretag kan ett stöd, även om det är litet i det enskilda fallet men potentiellt står öppet för alla eller en mycket stor del av företagen inom denna sektor, ha återverkningar på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna.
(se punkterna 52–54, 57 och 114)
3. Villkoret för tillämpning av artikel 92.1 i fördraget (nu artikel 87.1 EG i ändrad lydelse), enligt vilket stödet skall vara sådant att det kan påverka handeln mellan medlemsstaterna, är inte beroende av huruvida de tillhandahållna trafiktjänsterna är av lokal eller regional art eller hur viktig den berörda sektorn är.
(se punkt 60)
4. Den omständigheten att en medlemsstat genom ensidiga åtgärder försöker anpassa konkurrensvillkoren i en viss näringssektor till de villkor som gäller i andra medlemsstater kan inte frånta dessa åtgärder deras karaktär av stöd.
(se punkt 67)
5. Den motivering som krävs enligt artikel 190 i EG‑fördraget (nu artikel 253 EG) skall vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen skall klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva sin prövningsrätt. Kravet på motivering skall bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälens karaktär och det intresse som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha av att få förklaringar. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av en rättsakt uppfyller kraven i artikel 190 i fördraget inte skall ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse utan även utifrån sammanhanget och reglerna på det ifrågavarande området.
Om det i vissa fall kan framgå redan av de förhållanden under vilka stöd beviljas att stödet är av sådant slag att det kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen, åligger det kommissionen att åtminstone redogöra för dessa förhållanden i motiveringen till sitt beslut.
(se punkterna 69–71)
6. En medlemsstat som ansöker om att få bevilja stöd med avvikelse från bestämmelserna i fördraget är skyldig att samarbeta med kommissionen. Denna samarbetsskyldighet innebär bland annat att medlemsstaten skall lämna alla uppgifter som denna institution behöver för att kunna kontrollera att villkoren för det begärda undantaget är uppfyllda.
(se punkt 81)
7. Kommissionen har vid tillämpningen av artikel 92.3 i fördraget (nu artikel 87.3 EG i ändrad lydelse) en långtgående befogenhet att göra en skönsmässig bedömning vars utövande inbegriper komplicerade ekonomiska och sociala bedömningar som skall ske med hänsyn till gemenskapen som helhet. Kommissionen skall vid bedömningen av stödets inverkan på konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna väga fördelarna med detta stöd mot dess negativa verkningar för handelsvillkoren och målet att bibehålla en sund konkurrens. Domstolsprövningen av utövandet av denna befogenhet är begränsad till en kontroll av att reglerna för handläggning och för motivering har följts, att de uppgifter om faktiska omständigheter som lagts till grund för det omtvistade beslutet är materiellt riktiga, att bedömningen av dessa omständigheter inte är uppenbart oriktig och att det inte förekommit maktmissbruk.
(se punkterna 82 och 83)
8. Upphävande av ett olagligt stöd genom återkrav är en logisk följd av att stödet har bedömts vara oförenligt med den gemensamma marknaden. Ett krav på återbetalning av ett olagligen beviljat statligt stöd i syfte att återställa den tidigare situationen kan därför i princip inte anses vara oproportionerligt i förhållande till målet för bestämmelserna om statligt stöd i fördraget.
Genom återbetalningen av stödet förlorar stödmottagaren de fördelar han åtnjöt på marknaden i förhållande till sina konkurrenter, och den situation som förelåg före utbetalningen av stödet är återställd. Denna funktion hos återbetalningen leder även till att kommissionen i allmänhet, om det inte föreligger exceptionella omständigheter, inte överskrider sin befogenhet att göra en skönsmässig bedömning när den begär att medlemsstaten skall återkräva de belopp som beviljats som rättsstridigt stöd, eftersom den enbart återställer den tidigare situationen.
(se punkterna 103 och 104)
9. Det kan inte uteslutas att en mottagare av ett rättsstridigt stöd kan åberopa exceptionella omständigheter som medför att han har berättigade förväntningar på att stödet är lagenligt och av detta skäl kan motsätta sig en återbetalning av det.
En medlemsstat, vars myndigheter har beviljat ett stöd i strid med förfarandereglerna i artikel 93 i fördraget (nu artikel 88 EG), kan däremot inte åberopa det förhållandet att stödmottagarna har haft berättigade förväntningar som skäl för att undandra sig skyldigheten att vidta nödvändiga åtgärder för att verkställa ett beslut av kommissionen, genom vilket staten i fråga åläggs att återkräva stödet. Att medge en sådan möjlighet skulle nämligen innebära att bestämmelserna i artiklarna 92 (nu artikel 87 EG i ändrad lydelse) och 93 i fördraget fråntogs all ändamålsenlig verkan i den mån de nationella myndigheterna på så sätt skulle kunna stödja sig på sitt eget rättsstridiga beteende för att frånta de beslut som kommissionen har antagit i enlighet med dessa bestämmelser i fördraget all verkan.
(se punkterna 111 och 112)