1 Internationella avtal - Associeringsavtalet EEG-Turkiet - Fri rörlighet för personer - Arbetstagare - Turkiska medborgares rätt till förlängt uppehållstillstånd - Villkor - Arbetstagare som tillhör den reguljära arbetsmarknaden och som har en reguljär anställning - Turkisk arbetstagare som har varit häktad och senare ådömts ett villkorligt fängelsestraff - Omfattas
(Associeringsrådets (EEG-Turkiet) beslut nr 1/80, artikel 6.1)
2 Internationella avtal - Associeringsavtalet EEG-Turkiet - Fri rörlighet för personer - Undantag - Hänsyn till allmän ordning - Utvisning av en turkisk arbetstagare av generalpreventiva skäl - Otillåtet
(Associeringsrådets (EEG-Turkiet) beslut nr 1/80, artikel 14.1)
1 En turkisk medborgare, som under en oavbruten period av över fyra år har haft en reguljär anställning i en medlemsstat men som sedan under över ett år har varit häktad för en överträdelse för vilken han därefter genom en dom, som har vunnit laga kraft, har ådömts ett frihetsstraff som i sin helhet är villkorligt, har inte upphört att tillhöra den reguljära arbetsmarknad i värdmedlemsstaten till följd av att han inte innehaft en anställning under häktningstiden, då han blir anställd inom en skälig tid efter frigivningen, och han i värdmedlemsstaten kan begära att hans uppehållstillstånd förlängs för att han skall kunna fortsätta att utöva sin rätt till valfri avlönad verksamhet i enlighet med artikel 6.1 tredje strecksatsen i associeringsrådets (EEG-Turkiet) beslut nr 1/80. (se punkt 49 och punkt 1 i domslutet)
2 Artikel 14.1 i associeringsrådets (EEG-Turkiet) beslut nr 1/80 - enligt vilken det från de bestämmelser i beslutet som rör anställning och fri rörlighet för turkiska arbetstagare får göras undantag för begränsningar som grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och folkhälsan - skall tolkas så, att den utgör hinder för utvisning av en turkisk medborgare som åtnjuter en rättighet som direkt följer av nämnda beslut när denna åtgärd har beslutats till följd av en fällande dom för ett brott och i syfte att avskräcka andra utlänningar utan att den berördes personliga uppträdande ger någon konkret anledning att anta att han kommer att göra sig skyldig till andra allvarliga överträdelser som kan störa den allmänna ordningen i värdmedlemsstaten. (se punkt 64 och punkt 2 i domslutet)