61997J0233

Domstolens dom (första avdelningen) den 3 december 1998. - KappAhl Oy. - Begäran om förhandsavgörande: Uudenmaan lääninoikeus - Finland. - Fri rörlighet för varor - Varor som kan omsättas fritt - Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutningsakt - Undantagsbestämmelser - Artikel 99. - Mål C-233/97.

Rättsfallssamling 1998 s. I-08069


Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut

Nyckelord


Nya medlemsstaters anslutning till gemenskaperna - Finland - Fri rörlighet för varor - Gemensamma tulltaxan - Tillfällig avvikelse - Nationell tullsats i förhållande till tredje land för vissa varor - Tillämpning på import av varor med ursprung i tredje land som har övergått till fri omsättning i en annan medlemsstat - Otillåtlighet

(1994 års anslutningsakt, artikel 99)

Sammanfattning


Artikel 99 i Akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning skall tolkas så, att den inte gjorde det möjligt för Republiken Finland att under tre år efter sin anslutning till gemenskapen den 1 januari 1995 uppbära importtullar på varor som redan hade övergått till fri omsättning i en annan medlemsstat.

Av artikel 99 i anslutningsakten framgår nämligen att denna bestämmelse föreskriver en tillfällig avvikelse från fullständig tillämpning av Gemensamma tulltaxan i handeln mellan Republiken Finland och tredje land vad gäller de produkter som avses i bilaga XI till anslutningsakten. Denna bestämmelse föreskriver däremot inte någon avvikelse från principen om fri rörlighet för varor mellan medlemsstaterna vare sig i fråga om produkter med ursprung i medlemsstaterna eller i fråga om produkter som likställs med dem.

Parter


I mål C-233/97,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från länsrätten i Nylands län (Finland), att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det förfarande som vid denna domstol anhängiggjorts av

KappAhl Oy,

"angående tolkningen av artikel 99 i Akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EGT C 241, 1994, s. 21; svensk version: Handlingar beträffande Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen, band II, 1995, s. 30), ändrad genom rådets beslut 95/1/EG, Euratom, EKSG av den 1 januari 1995 om anpassning av de dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen (EGT L 1, s. 1),

meddelar

DOMSTOLEN

(första avdelningen)

sammansatt av tillförordnade avdelningsordföranden D.A.O. Edward (referent) samt domarna L. Sevón och M. Wathelet,

generaladvokat: G. Cosmas,

justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- KappAhl Oy, genom advokaterna Jan Örndahl och Johanna Kauppinen, Helsingfors,

- Finlands regering, genom lagstiftningsrådet Tuula Pynnä, utrikesministeriets rättsavdelning, i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom Michel Nolin och Esa Paasivirta, båda vid rättstjänsten, i egenskap av ombud,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 14 maj 1998 av: KappAhl Oy, Finlands regering och kommissionen,

och efter att den 9 juli 1998 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

Domskäl


1 Länsrätten i Nylands län har genom beslut av den 19 juni 1997, som inkom till domstolen den 25 juni samma år, ställt en fråga om tolkningen av artikel 99 i Akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EGT C 241, 1994, s. 21; svensk version: Handlingar beträffande Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen, band II, 1995, s. 30), ändrad genom rådets beslut 95/1/EG, Euratom, EKSG av den 1 januari 1995 om anpassning av de dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen (EGT L 1, s. 1, nedan kallad anslutningsakten).

2 Frågan har uppkommit inom ramen för ett förfarande som har anhängiggjorts av KappAhl Oy (nedan kallat KappAhl), som är ett bolag bildat enligt finsk rätt, och avser uppbörden av vissa tullar på import av textilprodukter och kläder från Sverige till Finland.

3 Artikel 2 i anslutningsakten föreskriver följande: "Från dagen för anslutningen är bestämmelserna i de grundläggande fördragen och i rättsakter som har antagits av institutionerna före anslutningen bindande för de nya medlemsstaterna och skall tillämpas i dessa på de villkor som fördragen och denna anslutningsakt anger."

4 Artikel 10 föreskriver emellertid att "[d]e grundläggande fördragen och institutionernas rättsakter skall, som en övergångsåtgärd, tillämpas med de avvikelser som föreskrivs i denna anslutningsakt".

5 Artikel 99 i anslutningsakten föreskriver följande:

"Under tre år efter anslutningen får Finland behålla sin tullsats i förhållande till tredje land för de varor som anges i bilaga XI.

Under den tiden skall Finland gradvis minska skillnaden mellan bastullsatsen och tullsatsen enligt den gemensamma tulltaxan enligt följande tidsplan:

- Den 1 januari 1996 skall varje skillnad mellan bastullsatsen och den gemensamma tulltaxan minskas till 75%.

- Den 1 januari 1997 skall varje skillnad mellan bastullsatsen och den gemensamma tulltaxan minskas till 40%.

Finland skall tillämpa den gemensamma tulltaxan fullt ut från och med den 1 januari 1998."

6 Enligt 1 § 2 mom. i lag 1255/94 om vissa temporära tullar (nedan kallad den nationella lagen) uppbärs vid införsel av sådana varor från annat land inom Europeiska gemenskapen, för vilka har bestämts att tull skall uppbäras enligt rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22) redan då de importerats från tredje land till Europeiska gemenskapens tullområde, en tull som motsvarar skillnaden mellan den tull som nämns i bilagan till den nationella lagen och den tull som påförts vid import till gemenskapen.

7 KappAhl importerade mellan den 29 mars 1995 och den 26 juni 1996 från Sverige till Finland textilprodukter och kläder med ursprung i tredje land.

8 När dessa produkter importerades till Sverige betalades de gemenskapstullar som skall erläggas i enlighet med förordning nr 2658/87, och produkterna övergick följaktligen till fri omsättning i denna medlemsstat.

9 När produkterna importerades till Finland ålades KappAhl även att betala finska tullar uppgående till 6 911 586 FIM i enlighet med 1 056 beslut som fattats av Lahtis tullkammare med stöd av 1 § 2 mom. i den nationella lagen.

10 Då KappAhl ansåg att dessa beslut stred mot artiklarna 9, 12 och 13 i EG-fördraget, sökte bolaget ändring i dem genom besvär hos den hänskjutande domstolen. Besvären avser dels upphävande av besluten, dels återbetalning av de belopp som inbetalats på grund av dem, jämte ränta enligt lag. KappAhl gjorde i detta avseende gällande att artikel 99 i anslutningsakten inte gjorde det möjligt för Republiken Finland att påföra importtullar på varor som redan hade övergått till fri omsättning inom gemenskapen.

11 De finska myndigheterna har däremot gjort gällande att artikel 99 i anslutningsakten är otydlig. Enligt dem var det möjligt att anse att denna bestämmelse avser såväl varor som importerats direkt från tredje land som varor med ursprung i tredje land, men som importerats från en annan medlemsstat.

12 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende angett att kommissionen i december 1995 underrättade de finska myndigheterna om att den ansåg att artikel 99 i anslutningsakten inte möjliggjorde en sådan avvikelse från principen om fri rörlighet för varor som den som återfinns i 1 § 2 mom. i den nationella lagen. De finska myndigheterna meddelade då att de inte var av samma åsikt, men att bestämmelsen i fråga av praktiska skäl skulle upphävas från och med den 1 juli 1996.

13 Då den hänskjutande domstolen var osäker om tolkningen av artikel 99 i anslutningsakten, beslutade den under dessa omständigheter att förklara målet vilande och ställa följande tolkningsfråga till EG-domstolen:

"Skall artikel 99 i Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutningsakt tolkas så, att den även avser sådana varor med ursprung i tredje land som har övergått till fri omsättning i en annan medlemsstat i Europeiska gemenskapen och därifrån importerats till Finland?"

14 Den hänskjutande domstolen vill genom denna fråga i huvudsak få klarhet i om artikel 99 i anslutningsakten skall tolkas så, att den gjorde det möjligt för Republiken Finland att under tre år efter sin anslutning till gemenskapen den 1 januari 1995 uppbära importtullar på varor som redan hade övergått till fri omsättning i en annan medlemsstat.

15 Av artiklarna 2 och 10 i anslutningsakten följer att den grundas på principen att bestämmelserna i gemenskapsrätten omedelbart och i sin helhet är bindande för de nya medlemsstaterna och att avvikelser endast är tillåtna i den utsträckning som de uttryckligen föreskrivs i övergångsbestämmelserna (se i tillämpliga delar dom av den 9 december 1982 i mål 258/81, Metallurgiki Halyps, REG 1982, s. 4261, punkt 8).

16 Om inte annat följer av tillämpningen av artikel 99 i anslutningsakten är fördragsbestämmelserna om fri rörlighet för varor, bland annat artiklarna 9 och 10, följaktligen fullt tillämpliga i Finland från och med dess anslutning till gemenskapen.

17 Av detta följer att om artikel 99 i anslutningsakten inte gjorde det möjligt att bibehålla sådana tullar som dem som är i fråga i tvisten vid den nationella domstolen stred det mot artikel 9 i fördraget att uppbära dem, eftersom de rörde produkter som i enlighet med artikel 10.1 i fördraget slutgiltigt och fullständigt var likställda med varor med ursprung i medlemsstaterna (dom av den 15 december 1976 i mål 41/76, Donckerwolcke och Schou, REG 1976, s. 1921, punkt 17; svensk specialutgåva, volym 3, s. 247).

18 Artikel 99 i anslutningsakten innebär en avvikelse från fördragsbestämmelserna om fri rörlighet för varor och skall således tolkas strikt (se i detta avseende dom av den 23 mars 1983 i mål 77/82, Peskeloglou, REG 1983, s. 1085, punkt 12). De avvikelser som anslutningsakten tillåter från de regler som föreskrivs i fördraget skall för övrigt tolkas i avsikt att göra det lättare att uppnå syftena med fördraget och att tillämpa dess regler i sin helhet (dom av den 25 februari 1988 i de förenade målen 194/85 och 241/85, kommissionen mot Grekland, REG 1988, s. 1037, punkt 20).

19 Av artikel 99 i anslutningsakten framgår att denna bestämmelse föreskriver en tillfällig avvikelse från fullständig tillämpning av Gemensamma tulltaxan i handeln mellan Republiken Finland och tredje land vad gäller de produkter som avses i bilaga XI till anslutningsakten. Denna bestämmelse föreskriver däremot inte någon avvikelse från principen om fri rörlighet för varor mellan medlemsstaterna vare sig i fråga om produkter med ursprung i medlemsstaterna eller i fråga om produkter som likställs med dem.

20 Denna bokstavliga tolkning av artikel 99 i anslutningsakten är för övrigt den tolkning som bäst strävar efter att säkerställa att syftena med fördraget uppnås, eftersom den medför en mer fullständig tillämpning av reglerna i fördraget än vad som följer av den tolkning som den finska regeringen har förordat, enligt vilken denna bestämmelse även är tillämplig på produkter som har övergått till fri omsättning inom gemenskapen.

21 Att ekonomiska aktörer under övergångsperioden kunde undvika de finska tullarna genom att via en annan medlemsstats territorium transitera produkter med ursprung i tredje land avsedda att sändas till Finland kan inte berättiga en mer vidsträckt tolkning av bestämmelsen. Principen om fri rörlighet för varor mellan medlemsstater är så viktig att en avvikelse, även under en övergångsperiod, skall beviljas på ett klart och otvetydigt sätt.

22 Den finska regeringen har avslutningsvis gjort gällande att tolkningen att artikel 99 i anslutningsakten är tillämplig på produkter som kan omsättas fritt inom gemenskapen bekräftas av enskilda ställningstaganden och av en gemensam förklaring av medlemsstaterna under de förhandlingar som föregick antagandet av anslutningsakten.

23 Det är i detta avseende tillräckligt att påpeka att varken enskilda ställningstaganden eller en gemensam förklaring av medlemsstaterna kan beaktas vid tolkningen av en bestämmelse när deras innehåll - såsom i det föreliggande fallet - inte har kommit till uttryck i bestämmelsens text och således saknar rättslig relevans (se i detta avseende dom av den 13 februari 1996 i de förenade målen C-197/94 och C-252/94, Bautiaa och Société française maritime, REG 1996, s. I-505, punkt 51, av den 26 februari 1991 i mål C-292/89, Antonissen, REG 1991, s. I-745, punkt 18, svensk specialutgåva, volym 11, och av den 30 januari 1985 i mål 143/83, kommissionen mot Danmark, REG 1985, s. 427, punkt 13; svensk specialutgåva, volym 8).

24 Frågan skall således besvaras på så sätt att artikel 99 i anslutningsakten skall tolkas så, att den inte gjorde det möjligt för Republiken Finland att under tre år efter sin anslutning till gemenskapen den 1 januari 1995 uppbära importtullar på varor som redan hade övergått till fri omsättning i en annan medlemsstat.

Beslut om rättegångskostnader


Rättegångskostnader

25 De kostnader som har förorsakats den finska regeringen och kommissionen, vilka har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

Domslut


På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(första avdelningen)

- angående den fråga som genom beslut av den 19 juni 1997 har ställts av länsrätten i Nylands län - följande dom:

Artikel 99 i Akten om villkoren för Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen, ändrad genom rådets beslut 95/1/EG, Euratom, EKSG av den 1 januari 1995 om anpassning av de dokument som har avseende på nya medlemsstaters anslutning till Europeiska unionen, skall tolkas så, att den inte gjorde det möjligt för Republiken Finland att under tre år efter sin anslutning till gemenskapen den 1 januari 1995 uppbära importtullar på varor som redan hade övergått till fri omsättning i en annan medlemsstat.