Förslag till avgörande av generaladvokat Mischo föredraget den 26 mars 1998. - Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien. - Fördragsbrott - Underlåtenhet att införliva ett direktiv. - Mål C-71/97.
Rättsfallssamling 1998 s. I-05991
1 Kommissionen har i detta mål om fördragsbrott, som har anhängiggjorts med stöd av artikel 169 i EG-fördraget, klandrat Konungariket Spanien för att ha underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket(1) (nedan kallat direktivet).
2 I synnerhet har kommissionen klandrat svaranden för att
- inte ha angett de områden som anses som känsliga och underrättat kommissionen om dessa områden, såsom föreskrivs i artikel 3 i direktivet,
och för det andra
- inte ha utarbetat riktlinjer för god jordbrukssed och lämnat kommissionen underrättelse om dessa riktlinjer, såsom föreskrivs i artikel 4 i direktivet.
3 I artikel 3.2 i direktivet föreskrivs nämligen att medlemsstaterna skall ange känsliga områden inom en tvåårsperiod efter dagen för anmälan av direktivet och därigenom utpeka alla kända områden inom deras territorier från vilka avrinning sker till de vattenområden som har förtecknats enligt artikel 3.1 och som bidrar till förorening. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om dessa områden inom sex månader.
4 Enligt artikel 4 i direktivet skall medlemsstaterna inom två år efter dagen för anmälan av direktivet utarbeta riktlinjer för god jordbrukssed och till kommissionen lämna uppgifter om den närmare utformningen av dessa riktlinjer.
5 I en fotnot till artikel 12.1 anges att direktivet anmäldes till medlemsstaterna den 19 december 1991. Tidsfristen för att ange de känsliga områdena och utarbeta riktlinjer för god jordbrukssed löpte således ut den 18 december 1993. Tidsfristen för att lämna underrättelse om dessa känsliga områden löpte ut den 18 juni 1994.
6 Av ansökningen framgår att Konungariket Spanien den 17 februari 1997 fortfarande inte hade underrättat kommissionen om de angivanden som avses i artikel 3 i direktivet och om riktlinjerna för god jordbrukssed.
7 Den spanska regeringen har meddelat att förseningen av direktivets genomförande beror dels på tekniska svårigheter, dels på att de befogenheter som staten och de autonoma regionerna förfogar över på detta område överlappar varandra.
8 Det är i detta avseende tillräckligt att konstatera att det av en fast rättspraxis följer dels att "direktivs tvingande natur innebär att alla medlemsstater är skyldiga att iaktta de tidsfrister som fastställs i direktiven så att genomförandet på ett enhetligt sätt säkerställs inom hela gemenskapen",(2) dels att "en medlemsstat inte kan åberopa bestämmelser, praxis eller förhållanden i sin interna rättsordning som grund för att underlåta att iaktta skyldigheter och tidsfrister som föreskrivs i ett direktiv".(3)
9 Domstolen har dessutom fastslagit(4) att "medlemsstaternas regeringar deltar i det förberedande arbetet med utformningen av direktiven och följaktligen måste vara i stånd att inom den fastställda fristen utarbeta de lagbestämmelser som behövs för genomförandet av direktiven. [Om] emellertid tiden för genomförandet av ett direktiv skulle visa sig otillräcklig, finns för den berörda medlemsstaten endast en möjlighet som är förenlig med gemenskapsrätten, nämligen den att inom gemenskapens ramar ta lämpliga initiativ för att uppnå att den behöriga institutionen eventuellt förlänger fristen".
10 Konungariket Spanien har ytterligare påpekat att man i detta fall inte kan tala om ett fördragsbrott, eftersom det anser att detta begrepp innefattar en vilja att inte uppfylla sina skyldigheter.
11 Jag delar inte denna uppfattning. Såsom domstolen har fastslagit "kan en talan med stöd av artikel 169 i fördraget prövas redan då det är möjligt att objektivt fastslå att det är fråga om ett fördragsbrott. Det behöver därvid inte visas att den berörda medlemsstaten har förhållit sig passiv eller avvisande". Den moraliska aspekten, såsom denna kommer till uttryck i det subjektiva rekvisitet, saknar nämligen betydelse för domstolens fastställelse, huruvida en medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter.
12 Vad beträffar skyldigheten att utarbeta riktlinjer för god jordbrukssed har den spanska regeringen i sitt svaromål påpekat att 6 av 17 autonoma regioner har utarbetat sådana riktlinjer och att underrättelse om dessa 6 riktlinjer har lämnats till kommissionen.
13 Kommissionen har i sin replik medgett att den faktiskt har erhållit dessa sex riktlinjer beträffande de autonoma regionerna Andalusien, Kantabrien, Madrid, Murcia, Navarra och Valencia. Den anser således att det inte är nödvändigt att domstolen träffar avgörande i frågan huruvida skyldigheten att utarbeta riktlinjer om god jordbrukssed och att lämna underrättelse om dessa riktlinjer i fråga om nämnda autonoma regioner har iakttagits.
14 Den spanska regeringen har i sin duplik på nytt yrkat att talan skall ogillas, denna gång med motiveringen att 14 autonoma regioner under tiden har utarbetat och lämnat underrättelse om riktlinjer för god jordbrukssed. Nämnda regering har dessutom anfört att sju autonoma regioner har angett de områden som anses som känsliga, att fem andra autonoma regioner har förklarat att det inte förekom någon sådan typ av område på deras territorier och att regionen Andalusien har angett områden som anses som känsliga, men ännu inte underrättat kommissionen om dessa områden.
15 Av domstolens rättspraxis(5) följer emellertid att domstolen inte kan ta hänsyn till sådana åtgärder som en medlemsstat, för att uppfylla sina skyldigheter, har vidtagit efter det att talan om fördragsbrott har väckts. Dessa sent vidtagna åtgärder kan som mest förmå kommissionen att frånfalla vissa anmärkningar eller återkalla sin talan. Så har emellertid inte skett i fråga om de åtgärder som den spanska regeringen har åberopat i sin duplik.
16 Jag föreslår därför att domstolen skall bifalla kommissionens yrkanden i enlighet med repliken.
Förslag till avgörande
17 Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att domstolen skall
- fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket, genom att varken utarbeta eller underrätta kommissionen om de riktlinjer för god jordbrukssed som avses i artikel 4 i nämnda direktiv för de autonoma regioner som inte utgörs av Andalusien, Kantabrien, Madrid, Murcia, Navarra och Valencia och genom att varken ange de områden som anses som känsliga eller underrätta kommissionen om dessa områden, såsom föreskrivs i artikel 3 i nämnda direktiv,
- förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.
(1) - EGT L 375, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 192.
(2) - Dom av den 22 september 1976 i mål 10/76, kommissionen mot Italien (REG 1976, s. 1359), punkt 10.
(3) - Se till exempel dom av den 6 juli 1995 i mål C-259/94, kommissionen mot Grekland (REG 1995, s. I-1947), punkt 5.
(4) - Se till exempel dom av den 1 mars 1983 i mål 301/81, kommissionen mot Belgien (REG 1983, s. 467), punkt 11.
(5) - Se till exempel dom av den 17 september 1987 i mål 291/84, kommissionen mot Nederländerna (REG 1987, s. 3483).