61996B0122

Talan om ogiltigförklaring - Fysiska eller juridiska personer - Rättsakter som berör dem direkt och personligen - Förordning som, inom ramen för systemet för konsumtionsstöd för olivolja, föreskriver ett påföljdssystem i händelse av bristande överensstämmelse med gemenskapsreglerna - Talan av en sammanslutning av godkända företag som erkänts som branschorganisation för tillämpningen av stödet - Avvisning

(EG-fördraget, artikel 173 fjärde stycket och artikel 189; rådets förordning nr 887/96, artikel 1)

En talan om ogiltigförklaring av förordning nr 887/96 om genomförandebestämmelser för stödsystemet för olivolja, vilken väcks av en sammanslutning av ekonomiska aktörer som en medlemsstat har erkänt som branschorganisation för tillämpningen av detta system skall avvisas, eftersom det genom artikel 1 i förordningen har införts ett påföljdssystem avseende godkända förpackningsföretag när den olja för vilken stöd beviljats inte motsvarar de krav som uppställs i gemenskapsreglerna för att kunna åtnjuta stödet.

Den nämnda förordningen är, på grund av sin beskaffenhet och räckvidd, av normativ art och utgör inte ett beslut i den mening som avses i artikel 189 i fördraget, eftersom det i förordningen, oberoende av det mer eller mindre begränsade antal förpackningsföretag som åtnjuter konsumtionsstöd för olivolja vid tidpunkten för antagandet av den omtvistade förordningen, föreskrivs tillämpning av påföljder på grundval av en objektiv situation, nämligen att det inte finns något samband mellan kvaliteten på och/eller typen av den olja som uppgetts och kvaliteten på och/eller typen av den olja som föreskrivits i den tillämpliga regleringen, en situation som definierats med avseende på förordningens syfte, vilket är att förebygga och beivra, i förhållande till överträdelsens svårhetsgrad, bedrägeri och eftersom förordningen har rättsverkningar för persongrupper som anges på ett allmänt och abstrakt sätt.

Dessutom angår den ifrågasatta förordningen inte sammanslutningen i fråga på grund av vissa egenskaper som är utmärkande för denna eller på grund av en faktisk situation som särskiljer denna i förhållande till alla andra personer, så att sammanslutningen kan vara att betrakta som personligen berörd i den mening som avses i artikel 173 fjärde stycket i fördraget. För det första medges det inte i någon av de lagar, förordningar och andra författningar som rör beviljande av konsumtionsstöd för olivolja någon som helst rättighet av processuell natur till förmån för sådana branschsammanslutningar som sökanden. Därvid skall anmärkas att sådana sammanslutningar i det avseendet inte kan åberopa de specifika uppdrag eller befogenheter som de har tillerkänts i den nationella rättsordningen. För det andra befinner sig de förpackningsföretag som är medlemmar av sammanslutningen och som berörs av förordningen, trots sitt begränsade antal, i en situation som är jämförbar med den som gäller för varje annat företag som skulle kunna komma in på marknaden för förpackning av olivolja och ansöka om konsumtionsstöd. För det tredje berör förordningen i fråga inte sökandens egna intressen i egenskap av sammanslutning, med mindre sökandens roll som institution eller dess egenskap av organ som har ansvaret för utbetalning av stöd till dess medlemmar är ägnade att särskilja denne.

Dessutom är den omständigheten att upptagande till sakprövning av en talan om ogiltigförklaring som förs av en sammanslutning som företräder vissa företags intressen kan vara beroende av de tillämpliga bestämmelserna - eftersom sammanslutningen i ett visst sammanhang kan särskiljas genom sitt deltagande under beredningsstadiet av det förfarande som leder till antagande av rättsakten i fråga, medan sammanslutningen i ett annat sammanhang inte kan särskiljas på grund av att det inte finns en lagbestämmelse som föreskriver ett sådant deltagande - inte av den arten att den utgör ett åsidosättande av likhetsprincipen, när det inte har visats att gemenskapslagstiftaren genom att handla på detta sätt har åsidosatt gemenskapsrättens allmänna principer, såsom rätten att yttra sig. Det ligger i de normativa rättsakternas natur att varken förfarandet för utarbetande av dem eller själva rättsakterna, i egenskap av bestämmelser med allmän giltighet, enligt dessa principer kräver att de berörda personerna och/eller sammanslutningarna deltar, eftersom dessa intressen anses företrädas av de politiska instanser som enligt fördraget har att anta dessa rättsakter.