61996B0065

Förfarande - Rättegångskostnader - Fastställande - Ersättningsgilla kostnader - Omständigheter som skall beaktas - Intervenient

(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 91 b)

$$Gemenskapsdomstolarna är inte behöriga att fastställa de arvoden som parterna är skyldiga sina egna advokater utan endast att bestämma det arvodesbelopp som kan utkrävas av den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna. Då gemenskapsrätten saknar bestämmelser av taxekaraktär ankommer det på gemenskapsdomstolarna att fritt bedöma omständigheterna i målet med beaktande av tvistens föremål och art, dess betydelse för gemenskapsrättens utveckling samt svårigheterna i målet, omfattningen av det arbete som domstolsförfarandet har kunnat föranleda för ombud eller rådgivare som har medverkat i målet och de ekonomiska intressen som parterna har haft av tvisten. Rätten skall för detta ändamål varken beakta en nationell taxa där advokatarvodena fastställs eller en eventuell överenskommelse som den berörda parten och dennes ombud eller rådgivare har ingått i detta avseende.

Vad beträffar fastställande av en intervenients rättegångskostnader måste det beaktas att intervenientens uppgift generellt underlättas av huvudparternas arbete till stöd för vilka denne intervenerar. En intervention är till sin natur underordnad huvudyrkandet, och den kan därför inte, förutom i undantagsfall, innebära samma svårigheter som detta.

Även om enbart ett advokatarvode i princip kan anses omfattas av begreppet ersättningsgilla kostnader i den mening som avses i artikel 91 b i förstainstansrättens rättegångsregler, skall det slutligen ändå huvudsakligen bedömas vilket antal arbetstimmar som objektivt kan förefalla nödvändigt med avseende på förfarandet i förstainstansrätten, oavsett hur många advokater arbetsinsatsen har kunnat delas upp emellan.

( se punkterna 18-20, 28 )

I mål T-65/96 DEP,

Kish Glass & Co. Ltd, Dublin (Irland), företrätt av M. Byrne, solicitor, med delgivningsadress i Luxemburg,

sökande,

mot

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av R. Lyal, R. Caudwell och B. Doherty, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg,

svarande,

med stöd av

Pilkington United Kingdom Ltd, Saint-Helens, Merseyside (Förenade kungariket), företrätt av J. Kallaugher, solicitor, samt advokaterna A. Weitbrecht och M. Hansen, med delgivningsadress i Luxemburg,

intervenient,

angående en begäran om fastställande av de rättegångskostnader för vilka sökanden skall ersätta intervenienten med anledning av förstainstansrättens dom av den 30 mars 2000, Kish Glass mot kommissionen, T-65/96 (REG 2000, s. II-1885),

meddelar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(fjärde avdelningen)

sammansatt av ordföranden M. Vilaras och domarna V. Tiili och P. Mengozzi,

justitiesekreterare: byrådirektören J. Palacio González,

följande

Beslut

Bakgrund, förfarande och parternas yrkanden

1 Företaget Kish Glass & Co. Ltd (nedan kallat Kish Glass) har, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 11 maj 1996, väckt talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 21 februari 1996, genom vilket deras klagomål avslogs (IV/34.193 - Kish Glass). Ordförande på förstainstansrättens tredje avdelning tillät, genom beslut av den 30 juni 1997, företaget Pilkington United Kingdom Ltd att intervenera till stöd för kommissionens yttranden.

2 Genom dom av den 30 mars 2000, i mål T-65/96, Kish Glass mot kommissionen, (REG 2000, s. II-1885) ogillade förstainstansrätten talan och Kish Glass förpliktigades att bära sina rättegångskostnader. Genom beslut av den 10 augusti 2000 förpliktigades Kish Glass att ersätta Pilkingtons rättegångskostnader.

3 Kish Glass överklagade den 15 juni 2000 förstainstansrättens dom av den 30 mars 2000. Detta överklagande är nu anhängigt vid domstolen.

4 Till följd av förstainstansrättens beslut den 10 augusti 2000 erhöll Kish Glass från Pilkingtons advokat en arvodesräkning som uppgick till 4 946 703 belgiska franc (BEF).

5 Kish Glass har, genom ansökan som inkom till förstainstansrättens kansli den 12 februari 2001, enligt artikel 92.1 i förstainstansrättens rättegångsregler framställt en begäran om fastställande av rättegångskostnader, och därvid yrkat att den totala kostnad som är ersättningsgill, som skall återbetalas till Pilkington, fastställs till 400 000 BEF.

6 Kommissionen har, genom skrivelse som inkom till förstainstansrättens kansli den 7 mars 2001, avstått från att inkomma med yttrande.

7 Pilkington har inkommit med yttrande den 7 mars 2001 och har därvid yrkat att förstainstansrätten skall fastställa de ersättningsgilla utgifterna till 4 946 703 BEF.

Rättslig bedömning

Parternas argument

8 Kish Glass anser, för det första, att den summa Pilkington har begärt såsom kostnader som är ersättningsgilla, är för hög eftersom bolaget var intervenient i huvudmålet.

9 Dessutom har bolaget gjort gällande att de rättegångskostnader som består i advokatarvoden bör begränsas till vad som anfördes vid den skriftliga och den muntliga förhandlingen inför förstainstansrätten med undantag för rättegångskostnader som inte har något samband med interventionsförfarandet. I detta avseende har Kish Glass påpekat att en del av de kostnader som fakturerats Pilkington rör granskning av en studie, som skrevs av bolaget Lexecon. Denna studie har inte haft någon betydelse inom ramen för det förevarande förfarandet vid förstainstansrätten, och således bör de därtill hörande utgifterna inte betraktas som kostnader som är ersättningsgilla. Enligt Kish Glass gäller samma sak beträffande de fakturerade arvodena för tjänsterna som följde efter förhandlingen då vare sig parterna eller intervenienten yttrade sig i det efterföljande förfarandet vid förstainstansrätten.

10 Kish Glass har för det tredje hävdat att advokatarvodena som fakturerats Pilkington, för förberedelse av interventionsansökan och de yttranden som ingetts under det skriftliga förfarandet samt deltagandet i förhandlingen, är alltför höga och orimliga i relation till dem som fakturerats Kish Glass av dess egna advokater.

11 Slutligen har Kish Glass understrukit att Pilkington biträddes av fyra advokater som var "senior partners" utan att detta sakligt motiverats. Vidare har Kish Glass anfört att varje faktura som översänts till Pilkington innehåller en post benämnd "network services" samt gör gällande att dessa summor inte bör tas i beaktande som utgifter som är ersättningsgilla då det rör sig om allmänna utgifter vars kostnad advokatbyråerna vanligtvis står för.

12 Pilkington har hävdat att de utgifter som man haft för huvudmålet inte är alltför höga med hänsyn till målets betydelse i sig och hur komplicerade de behandlade frågorna är.

13 Pilkington har i synnerhet gjort gällande att förberedelserna av interventionsansökan krävde en detaljerad analys av den undersökning som gjordes av kommissionen ur såväl juridisk som ekonomisk synvinkel. Dessutom krävde avfattandet av interventionsyttrandena, studierna av de överlämnade yttrandena från övriga parter i målet, förberedelserna för förhandlingen samt medverkan i själva förhandlingen en fördjupad studie av målet och relevant rättspraxis.

14 Pilkington har för övrigt understrukit att, i den omfattning huvudmålet främst avsåg frågan om definitionen av den relevanta marknaden, man ansåg det nödvändigt att vända sig till Lexecon, ett bolag som gör ekonomiska analyser. Under förhandlingen den 28 april 1999 biträddes Pilkingtons advokater av en ekonom från Lexecon.

15 Slutligen anför Pilkington att man till följd av förstainstansrättens dom av den 30 mars 2000 varit tvungen enligt artikel 85 i rättegångsreglerna att ansöka om att förstainstansrätten skall besluta om de utgifter intervenienten haft.

Förstainstansrättens bedömning

16 Artikel 92.1 i förstainstansrättens rättegångsregler har följande lydelse:

"I händelse av tvist om de kostnader som är ersättningsgilla, skall rätten, på begäran av part och efter hörande av den andra parten, avgöra frågan genom beslut som inte kan överklagas."

17 Vidare framgår det av artikel 91 b i förstainstansrättens rättegångsregler att "nödvändiga kostnader som parterna haft med anledning av förfarandet, särskilt utgifter för resor och uppehälle samt arvode för ombud, rådgivare eller advokat" skall anses som ersättningsgilla kostnader.

18 Enligt fast rättspraxis är gemenskapsdomstolarna inte behöriga att fastställa de arvoden som parterna är skyldiga sina egna advokater utan endast att bestämma det arvodesbelopp som kan utkrävas av den part som har förpliktats att ersätta rättegångskostnaderna (se beslutet av ordföranden på domstolens tredje avdelning av den 26 november 1985 i mål 318/82, Leeuwarder Papierwarenfabriek mot kommissionen, REG 1985, s. 3727, punkt 2; förstainstansrättens beslut av den 25 februari 1992 i mål T-18/89 och T-24/89 DEP, Tagaras mot domstolen, REG 1992, s. II-153, punkt 13, av den 9 juni 1993 i mål T-78/89 DEP, PPG Industries Glass mot kommissionen, REG 1993, s. II-573, punkt 36, och av den 7 mars 2000 i mål T-2/95 DEP, Industrie des poudres sphériques mot rådet, REG 2000, s. II-463, punkt 21).

19 Då gemenskapsrätten saknar bestämmelser av taxekaraktär ankommer det på gemenskapsdomstolarna att fritt bedöma omständigheterna i målet med beaktande av tvistens föremål och art, dess betydelse för gemenskapsrättens utveckling samt svårigheterna i målet, omfattningen av det arbete som domstolsförfarandet har kunnat föranleda för ombud eller rådgivare som har medverkat i målet och de ekonomiska intressen som parterna har haft av tvisten. Rätten skall för detta ändamål varken beakta en nationell taxa där advokatarvodena fastställs eller en eventuell överenskommelse som den berörda parten och dennes ombud eller rådgivare har ingått i detta avseende (se besluten, i det ovannämnda målet Leeuwarder Papierwarenfabriek mot kommissionen, punkt 3, det ovannämnda målet Tagaras mot domstolen, punkt 13, förstainstansrättens beslut av den 8 mars 1995 i mål T-2/93 DEP, Air France mot kommissionen, REG 1995, s. II-533, punkt 16, av den 24 mars 1998 i mål T-175/94 DEP, International Procurement Services mot kommissionen, REG 1998, s. II-601, punkt 10, samt det ovannämnda målet Industrie des poudres sphériques mot rådet, punkt 22).

20 Slutligen måste det beaktas att intervenientens uppgift generellt underlättas av huvudparternas arbete till stöd för vilka denne intervenerar (se domstolens beslut av den 4 februari 1993 i mål C-191/86 DEP, TEC mot rådet, ej publicerat i rättsfallssamlingen). En intervention är till sin natur underordnad huvudyrkandet, och den kan därför inte, förutom i undantagsfall, innebära samma svårigheter som detta (se förstainstansrättens beslut av den 22 mars 1999 i mål T-97/95 DEP, Sinochem mot rådet, REG 1999, s. II-743, punkt 17, och i det ovannämnda målet Industrie des poudres sphériques mot rådet, punkt 23).

21 I förevarande fall bör det understrykas att tvisten för det första avser komplexa ekonomiska och juridiska frågor vilka studerats av Pilkingtons advokater.

22 För det andra är det av vikt att ange att Pilkington inte begränsade sig till att återge svarandens argument, utan tillade egna. De synpunkter som presenterades var relevanta och bidrog till att belysa problem som uppkom i tvisten.

23 För det tredje, vad gäller tvistens ekonomiska intresse räcker det att erinra om att det klagomål som var föremål för det överklagade beslutet gällde allvarliga överträdelser av artikel 82 EG som påstods ha begåtts av Pilkington.

24 Följaktligen motiveras höga arvoden av tvistens natur och de ekonomiska intressen som parterna har haft av den (se det ovannämnda beslutet Air France mot kommissionen, punkt 24).

25 Emellertid har inte det arbete som målet fordrat av Pilkingtons rådgivare, inklusive forskning i och analys av doktrinen, bestämmelser och rättspraxis varit av den omfattning som kan motivera en så hög arvodessumma som har begärts. Dessutom kände redan Pilkingtons ombud till målet, då de representerade detta företag under det administrativa förfarandet i detta ärende. Detta bör ha kunnat inte bara underlätta arbetet men också minska den arbetstid de borde anslå för ärendet (se förstainstansrättens beslut av den 30 oktober 1998 i mål T-290/94 DEP, Kaysersberg mot kommissionen, REG 1998, s. II-4105, punkt 20, och i det ovannämnda målet Industrie des poudres sphériques mot rådet, punkt 30).

26 Angående deltagandet vid förhandlingen av en ekonom för att biträda Pilkingtons jurister, finns det anledning att anse att detta inte var nödvändigt. Kostnaderna och arvodena för detta utgör alltså inte ersättningsgilla kostnader enligt artikel 91 b i rättegångsreglerna.

27 Angående det dokument som avfattades av det bolag som gör ekonomiska analyser, som anlitats av Pilkington, bör det anges att detta dokument inkom för sent till förstainstansrätten och alltså inte har tagits i beaktande av denna. Vidare avfattades detta dokument år 1994 under det administrativa förfarandet i förevarande mål. Av detta följer att kostnaderna och arvodena för granskningen av det nämnda dokumentet inte utgör nödvändiga kostnader enligt nämnda bestämmelse i rättegångsreglerna.

28 Slutigen skall det erinras om att det enligt fast rättspraxis, även om enbart ett advokatarvode i princip kan anses omfattas av begreppet ersättningsgilla kostnader i den mening som avses i artikel 91 b i rättegångsreglerna, (se det ovannämnda beslutet PPG Industries mot kommissionen, punkt 39) skall det ändå huvudsakligen bedömas vilket antal arbetstimmar som objektivt kan förefalla nödvändigt med avseende på förfarandet i förstainstansrätten, oavsett hur många advokater arbetsinsatsen har kunnat delas upp emellan (se det ovannämnda beslutet Kaysersberg mot kommissionen, punkt 20).

29 Dessutom beror gemenskapsdomstolarnas möjlighet att bedöma värdet av det arbete som utförts av en advokat på hur detaljerade upplysningar denne ingivit (se förstainstansrättens beslut av den 12 maj 1997 i mål T-561/93 DEP, Tiercé Ladbroke mot kommissionen (ej publicerat i rättsfallssamlingen), punkt 23, och av den 25 juni 1998 i de förenade målen T-177/94 DEP, T-377/94 DEP och T-99/95 DEP, Altmann m.fl. mot kommissionen (REGP 1993, s. I-A-299 och s. II-833), punkt 20).

30 Med beaktande av vad som ovan anförts är det följaktligen en korrekt bedömning att fastställa de kostnader som är ersättningsgilla i detta mål till en total summa av 1 200 000 BEF.

På dessa grunder fattar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN

(fjärde avdelningen)

följande beslut:

De rättegångskostnader som skall återbetalas till intervenienten Pilkington United Kingdom Ltd av företaget Kish Glass & Co. Ltd fastställs till totalt 1 200 000 BEF.