Mål T-41/96 R

Bayer AG

mot

Europeiska gemenskapernas kommission

”Konkurrens — Förfarande om interimistiska åtgärder — Uppskov med verkställighet”

Beslut av förstainstansrättens ordförande av den 3 juni 1996   II-383

Sammanfattning av beslutet

Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Uppskov med verkställigheten av ett beslut av kommissionen om att förbjuda leveransvägran beträffande en läkemedelsprodukt som är föremål för omfattande parallellexport – Villkor för beviljande – Allvarlig och irreparabel skada – Intresseavvägning mellan samtliga förevarande intressen

(EG-fördraget, artikel 185; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104)

Om kommissionen förbjuder en läkemedelsproducent att vägra leveranser av ett läkemedel för att förhindra att parallellexporten av produkten ökar från medlemsstater där den säljs till ett klart lägre pris än i en annan medlemsstat, eftersom kommissionen anser att en sådan vägran utgör ett förbjudet avtal enligt artikel 85.1 i fördraget och detta bestrids av den berörde producenten, som hävdar att denne ensidigt har definierat sin handelspolitik på grundval av ett kontrollsystem som inte syftar till att utöva påtryckningar på grossisterna i avsikt att avhålla dem från export, har läkemedelsproducenten fog för att påstå att den omedelbara tillämpningen av nämnda beslut — som är sådant att det råder osäkerhet i fråga om vilka kriterier som gör det möjligt att urskilja vad som är ensidigt i avtalet — skulle innebära att denne berövas möjligheten att självständigt definiera vissa väsentliga faktorer i sin handelspolitik och att det skulle bli osäkert vilket spelrum denne förfogar över för att definiera denna politik.

Detta skulle särskilt, genom en påtaglig ökning av parallellimporten, kunna orsaka läkemedelsproducenten allvarlig skada inom läkemedelssektorn, vilken kännetecknas av att de nationella hälso-och sjukvårdsmyndigheterna genomför åtgärder för att fastställa eller kontrollera priser och former för ersättning som ger upphov till stora skillnader i pris på samma produkt i de olika medlemsstaterna.

Då en sådan skada skulle vara oproportionerlig i förhållande till grossisternas intresse av att öka sin export och i förhållande till intresset för de nationella hälso-och sjukvårdsmyndigheterna, konsumenterna och skattebetalarna i läkemedelsproduktens destinationsstat av en prissänkning på den nationella marknaden, skall förstainstansrätten i förfarandet om interimistiska åtgärder, med hänsyn till att åtgärderna ställer krav på skyndsamhet, bevilja uppskov med verkställigheten.