1 Förfarande - Intervention - Invändning om rättegångshinder som inte gjorts av svaranden - Avvisning
(EG-stadgan för domstolen, artikel 37 fjärde stycket; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 116.3)
2 Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Förbud - Gruppundantag - Förordning nr 123/85 - Räckvidd
(EG-fördraget, artikel 85.1, kommissionens förordning nr 123/85)
3 Konkurrens - Administrativt förfarande - Prövning av klagomål - Beaktande av gemenskapsintresset av att ett ärende utreds - Bedömningskriterier
(EG-fördraget, artikel 85.1)
4 Konkurrens - Administrativt förfarande - Prövning av klagomål - Kommissionens skyldighet att fatta beslut om huruvida det förelegat en överträdelse - Föreligger inte - Möjlighet för sökanden att vända sig till nationell domstol
(EG-fördraget, artikel 85.1 och 85.2; rådets förordning nr 17, artikel 3)
5 Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Villkor - Rättsstridighet - Skadeståndsgrundande
(EG-fördraget, artikel 215)
1 En intervenient har inte rätt att göra en invändning om rättegångshinder om inte svaranden har framställt motsvarande invändning.
2 Förordning nr 123/85 om tillämpning av artikel 85.3 i fördraget på vissa grupper av försäljnings- och serviceavtal för motorfordon innehåller inte några tvingande bestämmelser som direkt påverkar giltigheten av klausulerna i ett avtal eller ålägger parterna att anpassa innehållet därefter eller innebär att avtalet skall betraktas som en nullitet om samtliga villkor i den tidigare förordningen inte är uppfyllda.
När ett avtal inte uppfyller samtliga de villkor som föreskrivs i en undantagsförordning omfattas det inte av förbudet i artikel 85.1 annat än om det har till syfte eller resultat att märkbart hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden och om det kan påverka handeln mellan medlemsstater.
3 För att kunna avslå ett klagomål på grund av att det saknar gemenskapsintresse, skall kommissionen i samband med att den utnyttjar sitt utrymme för skönsmässig bedömning särskilt väga betydelsen av den påstådda överträdelsen för den gemensamma marknadens funktion mot möjligheten att kunna fastställa dess existens och hur vittgående i detta hänseende de nödvändiga undersökningsåtgärderna är.
Det ankommer på kommissionen att införskaffa tillräckligt exakt och inbördes överensstämmande bevismaterial till stöd för att de i klagomålet påstådda överträdelserna har en konkurrensbegränsande verkan i den mening som avses i artikel 85.1 i fördraget. Detta krav är inte uppfyllt i fall då det är möjligt att lämna en sannolik förklaring till överträdelserna som visat att gemenskapens konkurrensbestämmelser inte har överträtts.
4 Då kommissionen inte har exklusiv behörighet att fastställa huruvida avtalsklausuler är förenliga med artikel 85.1 i fördraget, utan även nationella domstolar kan göra detta till följd av att nämnda bestämmelse har direkt effekt, kan en klagande inte fordra att kommissionen skall fatta ett sådant beslut som avses i artikel 189 i fördraget i fråga om förekomsten av påstådda överträdelser.
Vad beträffar exklusiva distributionsavtal för motorfordon kan kommissionen ha desto större skäl att uppmana klagandena att överklaga till nationella domstolar, eftersom det ankommer på dessa att besluta om de konkreta förutsättningarna för parternas verkställighet av standardavtalet och att mot bakgrund av tillämplig nationell rätt bedöma räckvidden och konsekvenserna av att vissa avtalsvillkor skall anses vara en nullitet enligt artikel 85.2 i fördraget, särskilt i förhållande till övriga delar av avtalet.
5 Då det inte förekommer några omständigheter till stöd för att besluten om att avslå ett klagomål med stöd av artikel 3 i förordning nr 17 skulle vara olagliga och sökanden därmed inte gjort en särskild invändning om att detta skulle vara fallet, kan det inte fastslås att kommissionen gjort sig skyldig till ett fel för vilket gemenskapen blir skadeståndsansvarig.