61996O0393

1 Interimistiskt förfarande - Interimistiska åtgärder - Åtgärder som sökanden inte uttryckligen har begärt - Rättens behörighet att göra en skönsmässig bedömning när den prövar en ansökan om interimistiska åtgärder

(EG-fördraget, artikel 186)

2 Interimistiskt förfarande - Interimistiska åtgärder - Villkor för beviljande - Fråga huruvida åtgärderna omedelbart framstår som befogade (fumus boni juris) - Allvarlig och irreparabel skada - Rättens behörighet att göra en skönsmässig bedömning när den prövar en ansökan om interimistiska åtgärder

(EG-fördraget, artikel 186)

3 Interimistiskt förfarande - Interimistiska åtgärder - Mål vari huvudtvisten rör gemenskapens utomobligatoriska skadeståndsansvar - Beviljande av förskott - Rätt till ett fullständigt och verksamt rättsligt skydd - Upptagande till prövning - Villkor - Avvägning av samtliga berörda intressen - Beviljande av åtgärden bör ske restriktivt

(EG-fördraget, artiklarna 178, 186 och 215 andra stycket)

4 Såväl frågan huruvida det är lämpligt att förordna om andra åtgärder än dem som sökanden uttryckligen har begärt som frågan huruvida parterna skall ges tillfälle att yttra sig muntligen faller under den behörighet att göra en skönsmässig bedömning som rätten har när den prövar en ansökan om interimistiska åtgärder.

Om det inte kan krävas av rätten i det interimistiska förfarandet att den uttryckligen tar ställning till alla faktiska och rättsliga frågor som har uppkommit under förfarandet avseende interimistiska åtgärder, gäller detta i ännu högre grad interimistiska åtgärder som inte uttryckligen har angivits i ansökan om interimistiska åtgärder.

5 Rätten kan i ett interimistiskt förfarande endast bevilja interimistiska åtgärder om det visas att de motiveras av faktiska och rättsliga grunder på vilka de begärda åtgärderna omedelbart framstår som befogade (fumus boni juris) och att det är brådskande på det sättet att det är nödvändigt att de beslutas och får rättsverkan redan innan huvudmålet avgörs för att undvika en allvarlig och irreparabel skada på sökandens intressen. De skall dessutom vara interimistiska i den meningen att de inte får föregripa avgörandet av de omtvistade rätts- och bevisfrågorna eller på förhand motverka konsekvenserna av det beslut som senare skall fattas i huvudmålet.

Vid denna helhetsbedömning förfogar rätten i ett interimistiskt förfarande över ett omfattande utrymme för skönsmässig bedömning för att avgöra sättet att pröva om dessa olika villkor är uppfyllda. Denna behörighet skall utövas med hänsyn till de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall.

6 Ett absolut förbud mot att, oberoende av omständigheterna i det enskilda fallet, i ett interimistiskt förfarande bevilja en åtgärd som består av att (såsom förskott) bevilja en del av yrkad ersättning i huvudmålet, med stöd av artiklarna 178 och 215 andra stycket i fördraget, i syfte att skydda sökandens intressen fram till dagen för avkunnande av domen i huvudmålet, skulle emellertid inte vara förenligt med rätten till ett fullständigt och verksamt rättsligt skydd som enskilda har enligt gemenskapsrätten och som bland annat innebär att interimistiskt skydd kan ges dem om det är nödvändigt för att ett framtida slutligt avgörande skall få full verkan. Följaktligen kan det inte på ett allmänt och abstrakt sätt i förväg uteslutas att en förskottsbetalning, även om beloppet motsvarar ett yrkande i huvudmålet, är nödvändig för att garantera verkan av domen i huvudmålet och att en sådan i förekommande fall kan framstå som berättigad med hänsyn till föreliggande intressen. I detta avseende ankommer det på rätten i ett förfarande om interimistiska åtgärder att när en ansökan av detta slag har anhängiggjorts göra en avvägning mellan å ena sidan sökandens intresse av att undvika att hans ekonomiska situation skadas, vilket kan medföra att hans verksamhet oåterkalleligt upphör, och å andra sidan risken att yrkade belopp inte kan återbetalas för det fall att talan i huvudmålet skulle ogillas.

Beviljandet av en åtgärd av detta slag, som de facto mer än andra riskerar att medföra oåterkalleliga effekter, särskilt i händelse av framtida insolvens hos sökanden, bör naturligtvis ske restriktivt och begränsas till de fall där det särskilt starkt framgår att förhållandena är sådana att talan omedelbart framstår som faktiskt och rättsligt befogad (fumus boni juris) och att det framstår som obestridligt att de begärda åtgärderna är brådskande. Inte desto mindre skall en sådan bedömning göras med beaktande av omständigheterna i varje enskilt fall. Om en sådan avvägning i förekommande fall förefaller leda till ett beviljande av de yrkade åtgärderna, har rätten i ett interimistiskt förfarande alltjämt möjlighet att förena beviljandet med alla de villkor eller garantier som den bedömer vara nödvändiga eller lämpliga eller att begränsa beslutets verkan på något annat sätt.