1 Konkurrens - Gemenskapsbestämmelser - Samtidig tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget (nu artiklarna 81 EG och 82 EG) - Tillåtlighet - Syftet med artikel 85 respektive artikel 86
(EG-fördraget, artiklarna 85.1 a, b, d och e och 86 a-d (nu artiklarna 81.1 a, b ,d och e EG och 82 a-d EG))
2 Konkurrens - Dominerande ställning - Kollektiv dominerande ställning - Begrepp - Kollektiv enhet
(EG-fördraget, artiklarna 85.1, 85.3 och 86 (nu artiklarna 81.1 EG, 81.3 EG och 82 EG))
3 Konkurrens - Dominerande ställning - Kollektiv dominerande ställning - Begrepp - Linjekonferens
(EG-fördraget, artikel 86 (nu artikel 82 EG); rådets förordning nr 4056/86, artikel 8.2)
4 Institutionernas rättsakter - Beslut - Huruvida en rättslig bedömning är välgrundad - Omständigheter som skall beaktas
5 Förfarande - Åberopande av nya grunder under rättegången - Förstainstansrättens behandling - Former
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 48.2)
6 Transporter - Sjötransport - Konkurrensregler - Dominerande ställning - Missbruk - Linjekonferens - Förfarande med "fighting ships"
(EG-fördraget, artikel 86 (nu artikel 82 EG); rådets förordning nr 4056/86)
7 Konkurrens - Gemenskapsbestämmelser - Samtidig tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget (nu artiklarna 81 EG och 82 EG) - Tillåtlighet - Tillämpning av artikel 86 på ett förfarande som omfattas av ett undantag enligt artikel 85.3 - Tillåtlighet
(EG-fördraget, artiklarna 85 och 86 (nu artiklarna 81 EG och 82 EG))
8 Transporter - Sjötransport - Konkurrensregler - Dominerande ställning - Missbruk - Absolut förbud
(EG-fördraget, artikel 86 (nu artikel 82 EG); rådets förordning nr 4056/86, artiklarna 3, 8.1 och 8.2)
9 Konkurrens - Administrativt förfarande - Iakttagande av rätten till försvar - Meddelande om anmärkningar - Erforderligt innehåll - Klar uppgift om vilka personer som kan komma att åläggas böter
(Rådets förordning nr 17, artikel 19.1; kommissionens förordning nr 99/63, artikel 4)
1 Det framgår av själva lydelserna av artiklarna 85.1 a, b, d och e och 86 a-d i fördraget (nu artiklarna 81.1 a, b, d och e EG och 82 a-d EG) att samma förfarande kan leda till överträdelser av bägge bestämmelserna. Det kan således inte uteslutas a priori att artiklarna 85 och 86 i fördraget är tillämpliga samtidigt. Man måste dock skilja på de respektive syften som dessa två bestämmelser har. Artikel 85 i fördraget är tillämplig på avtal, beslut och samordnade förfaranden som märkbart kan påverka handeln mellan medlemsstaterna, utan hänsyn till de berörda företagens ställning på marknaden. Artikel 86 i fördraget avser däremot en eller flera ekonomiska aktörers missbruk av en ekonomisk maktställning som ger den berörde aktören möjlighet att förhindra en effektiv konkurrens på den relevanta marknaden, genom att denne i betydande omfattning kan agera oberoende i förhållande till konkurrenter, kunder och, i sista hand, konsumenter. (se punkterna 33 och 34)
2 Enligt artikel 86 i fördraget (nu artikel 82 EG) kan en dominerande ställning innehas av flera "företag". Begreppet "företag" i kapitlet om konkurrensreglerna i fördraget förutsätter att den berörda enheten är ekonomiskt självständig. Följaktligen innebär uttrycket "flera företag" i artikel 86 i fördraget att en dominerande ställning kan innehas av två eller flera ekonomiska enheter som i juridiskt hänseende är oberoende av varandra, förutsatt att de uppträder eller agerar tillsammans ekonomiskt på en särskild marknad, som en kollektiv enhet. Det är på detta sätt som uttrycket "kollektiv dominerande ställning" skall förstås.
För att det skall kunna konstateras att det föreligger en kollektiv enhet är det nödvändigt att undersöka de ekonomiska banden eller förhållandena mellan de berörda företagen. Det skall bland annat undersökas om företagen har ekonomiska band som ger dem möjlighet att tillsammans agera oberoende av konkurrenter, kunder och konsumenter. Enbart den omständigheten att två eller flera företag är förenade genom ett avtal, ett beslut av en företagssammanslutning eller ett samordnat förfarande, i den mening som avses i artikel 85.1 i fördraget (nu artikel 81.1 EG), är inte i sig tillräckligt underlag för ett sådant konstaterande. Däremot kan obestridligen ett avtal, ett beslut eller ett samordnat förfarande (oavsett om det faller under något av undantagen i artikel 85.3 i fördraget), när det genomförs, medföra att de berörda företagen förenas på ett sådant sätt vad gäller deras agerande på en viss marknad att de uppträder som en kollektiv enhet på denna marknad i förhållande till sina konkurrenter, sina handelspartner och konsumenterna.
En kollektiv dominerande ställning kan således vara resultatet av ett avtals beskaffenhet och villkor, sättet för dess genomförande samt de band eller förhållanden mellan företagen som följer av detta. Det är emellertid inte nödvändigt med ett avtal eller andra juridiska band för att en kollektiv dominerande ställning skall kunna konstateras. Ett sådant konstaterande kan vara resultatet av andra förhållanden och bero på en ekonomisk bedömning och, i synnerhet, en bedömning av marknadsstrukturen.
Konstaterandet att två eller flera företag har en kollektiv dominerande ställning skall i princip föregås av en ekonomisk bedömning av de berörda företagens ställning på den relevanta marknaden, innan det undersöks huruvida dessa företag har missbrukat sin ställning på marknaden. (se punkterna 35, 36, 38 och 41-45)
3 Av bestämmelserna i förordning nr 4056/86, om regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfart, följer att en linjekonferens, som enligt rådets definition omfattas av det gruppundantag som föreskrivs i nämnda förordning, på grund av sin beskaffenhet och med hänsyn till sina syften kan kvalificeras som en kollektiv enhet som uppträder som en sådan på marknaden i förhållande till såväl användare som konkurrenter. Med detta synsätt är det logiskt att rådet genom nämnda förordning har antagit de bestämmelser som är nödvändiga för att undvika att en linjekonferens får verkningar som inte är förenliga med artikel 86 i fördraget (nu artikel 82 EG). Detta har ingen betydelse för huruvida en linjekonferens i en given situation har en dominerande ställning på en viss marknad eller a fortiori har missbrukat denna ställning. Såsom framgår av lydelsen av artikel 8.2 i nämnda förordning är det nämligen till följd av sitt agerande som en konferens med en dominerande ställning kan få verkningar som strider mot artikel 86 i fördraget. (se punkterna 48 och 49)
4 Kommissionens rättsliga bedömning skall inte enbart prövas mot bakgrund av de omständigheter som uttryckligen nämns i den del av beslutet där bedömningen görs utan även mot bakgrund av alla andra obestridda omständigheter som nämns i samma beslut. (se punkt 56)
5 Det är riktigt att förstainstansrätten i princip måste ta ställning till de argument som förs fram under ett förfarande och motivera sitt beslut att avvisa ett yrkande, så att domstolen kan göra en rättslig prövning vid ett överklagande. Det kan dock inte krävas av förstainstansrätten att den varje gång som en part under förfarandet åberopar en ny grund, som uppenbart inte uppfyller kraven i artikel 48.2 i rättegångsreglerna, i domen antingen förklarar varför den skall avvisas eller prövar den i sak. Den omständigheten att förstainstansrätten inte uttryckligen tar ställning till huruvida en grund kan upptas till sakprövning påverkar inte klagandenas situation, när det är uppenbart att grunden skall avvisas. (se punkterna 106-108)
6 Det utgör missbruk av dominerande ställning när en linjekonferens med dominerande ställning, som innehar mer än 90 procent av marknadsandelarna och har en enda konkurrent, genomför en selektiv prissänkning för att anpassa priserna till konkurrentens priser. Detta förfarande med "fighting ships" ger linjekonferensen dubbel utdelning. Konkurrentens främsta, kanske till och med enda, sätt att konkurrera undanröjs, samtidigt som linjekonferensen kan fortsätta att ta ut högre priser för tjänster som inte utsätts för konkurrensen. (se punkterna 117, 119 och 120)
7 Den omständigheten att artikel 85 i fördraget (nu artikel 81 EG) är tillämplig på ett avtal utesluter inte att artikel 86 i fördraget (nu artikel 82 EG) är tillämplig på avtalsparternas agerande, om villkoren för tillämpning av vardera bestämmelsen är uppfyllda. Närmare bestämt påverkar inte beviljandet av ett undantag enligt artikel 85.3 tillämpningen av artikel 86 i fördraget. Den omständigheten att ett förfarande är tillåtet bland aktörer som är utsatta för en effektiv konkurrens innebär således inte att samma förfarande hos ett företag med en dominerande ställning aldrig kan utgöra missbruk av denna ställning. Vid bedömningen av ett dominerande företags agerande måste man nämligen beakta att ett företag som har särskilt stora marknadsandelar under en längre tidsperiod befinner sig i en maktposition som gör det till en oundgänglig handelspartner. (se punkterna 130-132)
8 I artikel 8.1 i förordning nr 4056/86, om regler för tillämpning av artiklarna 85 och 86 i fördraget på sjöfart, anges uttryckligen att missbruk av en dominerande ställning är förbjudet utan att det krävs något föregående beslut om detta. Denna klara formulering överensstämmer fullständigt med principerna om den ändamålsenliga verkan av artikel 86 i fördraget (nu artikel 82 EG) och om att undantag är omöjliga. Det är inte möjligt att bevilja något som helst undantag för missbruk av en dominerande ställning. Detta betyder att artikel 8.2 i nämnda förordning - enligt vilken kommissionen kan återkalla ett gruppundantag om den i ett enskilt fall finner att de linjekonferenser som omfattas av undantaget i artikel 3 i förordningen agerar på ett sätt som får verkningar som strider mot artikel 86 i fördraget - varken medför eller skulle kunna medföra någon begränsning av kommissionens befogenheter att ålägga böter när artikel 86 i fördraget åsidosätts. (se punkterna 135 och 136)
9 Av meddelandet om anmärkningar skall klart framgå alla väsentliga omständigheter som kommissionen stöder sig på i detta skede av förfarandet. Den väsentliga processuella garanti som meddelandet om anmärkningar utgör är ett uttryck för den grundläggande gemenskapsrättsliga principen att rätten till försvar skall iakttas i alla förfaranden. Följaktligen skall kommissionen i meddelandet om anmärkningar klart ange vilka personer som kan komma att åläggas böter.
Ett meddelande om anmärkningar som endast utpekar ett kollektiv som gärningsman ger inte de bolag som bildar detta kollektiv tillräcklig information om att de kommer att åläggas individuella böter om en överträdelse konstateras. Den omständigheten att kollektivet inte är någon juridisk person är irrelevant i detta hänseende. Ett sålunda avfattat meddelande om anmärkningar räcker inte heller för att förvarna de berörda bolagen om att bötesbeloppet kommer att fastställas med utgångspunkt i en bedömning av varje bolags deltagande i det agerande som utgör den ifrågavarande överträdelsen. (se punkterna 142-145)