1 Miljö - Avfall - Direktiv 75/442 i dess lydelse enligt direktiv 91/156 och förordning nr 259/93 - Avfall för återvinning - Principerna om tillräcklig egenkapacitet och närhet - Otillämplighet - Tillämpning genom artikel 130t i fördraget - Otillåtet när fråga är om oberättigat exporthinder
(EG-fördraget, artiklarna 36, 130s och 130t; rådets förordning nr 259/93; rådets direktiv 75/442 i dess lydelse enligt direktiv 91/156)
2 Konkurrens - Offentliga företag och företag vilka av medlemsstaterna tillerkänns särskilda eller exklusiva rättigheter - Nationella föreskrifter som innebär skyldighet att överlåta visst avfall för återvinning till ett nationellt företag som har monopol på förbränning av farligt avfall - Skyldighet vars effekt är att förstärka det nationella företagets dominerande ställning - Otillåtet
(EG-fördraget, artiklarna 86 och 90)
3 Rådets direktiv 75/442 om avfall, i dess lydelse enligt direktiv 91/156, och förordning nr 259/93 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen skall inte tolkas så, att principerna om tillräcklig egenkapacitet och närhet är tillämpliga på transporter av avfall för återvinning. Detta följer av bestämmelserna i direktivet och förordningen samt av förarbeten. Dessutom återspeglar skillnaden i behandling av avfall för återvinning och avfall för slutligt omhändertagande gemenskapslagstiftarens avsikt att stimulera återvinning inom hela gemenskapen, bland annat genom att utveckla de bästa möjliga teknikerna, vilket innebär att avfall av detta slag skall kunna cirkulera fritt mellan medlemsstaterna för att kunna behandlas där, vilket således utesluter tillämpning av principerna om tillräcklig egenkapacitet och närhet.
Medlemsstaterna kan inte med stöd av artikel 130t i fördraget, som ger medlemsstaterna rätt att vidta strängare skyddsåtgärder i förhållande till de som antagits enligt artikel 130s så länge dessa åtgärder är förenliga med fördraget, tillämpa de ovannämnda principerna på avfall för återvinning när det framgår att dessa principer utgör ett exporthinder som inte kan anses utgöra en tvingande åtgärd till skydd för miljön eller omfattas av ett av de undantag som föreskrivs i artikel 36 i fördraget.
4 Artikel 90 i fördraget, jämförd med artikel 86, utgör hinder för en reglering av det slag som den nederländska flerårsplanen från juni 1993 om slutligt omhändertagande av farligt avfall, enligt vilken en medlemsstat tvingar företagen att lämna sitt avfall för återvinning - såsom exempelvis oljefilter - till ett nationellt företag, som av denna stat har tillerkänts den exklusiva rätten att förbränna farligt avfall, om inte behandlingen av deras avfall i en annan medlemsstat är effektivare än den behandling som tillämpas av detta företag, när denna reglering utan saklig grund och utan att det är nödvändigt för fullgörandet av en uppgift av allmänt intresse medför att det nationella företaget gynnas och att dess dominerande ställning förstärks.