61996C0114

1 I detta mål skall domstolen ta ställning till om rådets förordning (EEG) nr 3330/91 av den 7 november 1991 om statistik över varuhandel medlemsstater emellan (nedan kallad förordningen) är förenlig med artikel 30 i fördraget, som förbjuder kvantitativa importrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan, och med artikel 34, som förbjuder kvantitativa exportrestriktioner samt åtgärder med motsvarande verkan.

Förordningen

2 Ingressen till förordningen innehåller följande relevanta överväganden:

"Att avskaffa fysiska hinder medlemsstaterna emellan är nödvändigt om den inre marknaden skall kunna genomföras fullt ut, och en tillfredsställande informationsnivå om handeln med varor medlemsstaterna emellan bör således säkerställas genom andra åtgärder än sådana som innebär kontroller, även om dessa är indirekta, vid de inre gränserna. [Första övervägandet]

En analys av situationen för gemenskapen och medlemsstaterna efter år 1992 visar att ett antal specifika krav kommer att kvarstå vad gäller uppgifter om handel med varor medlemsstater emellan. [Andra övervägandet]

Dessa krav är inte av makroekonomisk natur, till skillnad från exempelvis dem som avser nationalräkenskaperna eller betalningsbalansen, och många av kraven kan inte tillgodoses enbart med hjälp av starkt aggregerade data. Sådana frågor som handelspolitik, sektorsanalyser, konkurrensregler, skötseln av och inriktningen på jordbruket och fisket, regional utveckling, energiprognoser och organisationen av transporterna måste i stället baseras på statistisk dokumentation som ger den mest aktuella, tillförlitliga och detaljerade bilden av den inre marknaden. [Tredje övervägandet]

Uppgifter om handeln med varor medlemsstaterna emellan är just det som kommer att bidra till att mäta den inre marknadens framsteg, varigenom genomförandet av den påskyndas och konsolideras på stadig grund, och denna typ av information kan visa sig vara ett medel för att bedöma utvecklingen av den ekonomiska och sociala sammanhållningen. [Fjärde övervägandet]

Fram till slutet av år 1992 kommer statistik som avser handel med varor medlemsstaterna emellan att dra nytta av de formaliteter, den dokumentation och de kontroller som tullmyndigheter för att tillgodose sina egna eller andras behov föreskriver för avsändare och mottagare av varor i omsättning medlemsstater emellan, men dessa kommer att försvinna när fysiska gränser och tullhinder tas bort. [Femte övervägandet]

Följaktligen kommer det att bli nödvändigt att från avsändare och mottagare direkt inhämta de uppgifter som är nödvändiga för att det skall vara möjligt att sammanställa statistik som avser handel med varor medlemsstater emellan, med användande av metoder och tekniker som medför att uppgifterna blir fullständiga, pålitliga och aktuella utan att det leder till att de berörda parterna, särskilt små och medelstora företag, belastas på ett sätt som inte står i proportion till de resultat som användarna av statistiken rimligen kan förvänta sig." [Sjätte övervägandet]

3 Enligt artikel 3.1 första stycket i förordningen skall alla varor som flyttas från en medlemsstat till en annan innefattas i den statistik som rör handel med varor medlemsstaterna emellan.

4 I kapitel 2 i förordningen behandlas det permanenta insamlingssystem för statistiska uppgifter som enligt artikel 6 kallas "Intrastat-systemet". Enligt artikel 7.4 omfattar detta system handeln mellan medlemsstaterna.

5 Enligt artikel 8 åligger skyldigheten att lämna uppgifter varje fysisk eller juridisk person som är inbegripen i handel med varor mellan medlemsstaterna; privatpersoner är dock undantagna enligt artikel 5 i förordningen. Uppgifterna skall inlämnas månadsvis.

6 Enligt artikel 9.1 får den part som har skyldighet att lämna de uppgifter som krävs av Intrastat-systemet överlåta uppgiften till en tredje part som är bosatt i en medlemsstat, men detta minskar inte hans ansvar. Underlåtenhet att fullgöra sina skyldigheter skall enligt artikel 14 bestraffas med de påföljder som medlemsstaterna har fastställt i enlighet med sina nationella bestämmelser på detta område.

Enligt vad som uppgivits i målet bestraffas överträdelser i Luxemburg med böter på mellan 10 001 och 100 000 LFR.

7 I kapitel 3 i förordningen behandlas statistik över handel mellan medlemsstaterna.

8 I artikel 20.5 i detta kapitel föreskrivs att den part som är ansvarig för att lämna de uppgifter som avses i artikel 8 skall vara den fysiska eller juridiska person som a) bor i den avsändande medlemsstaten och som har slutit det avtal, med undantag för transportavtal, som har lett till avsändandet av varor, eller, om så inte är fallet, avsänder eller ombesörjer avsändande av varor eller är i besittning av de varor som avsänds och b) bor i den mottagande medlemsstaten och som har slutit det avtal, med undantag för transportavtal, vilket har lett till varuleveransen, eller om så inte är fallet, tar varorna i besittning eller möjliggör att de tas i besittning eller är i besittning av de varor som är föremål för leverans.

9 Artikel 21 lyder på följande sätt:

"I det datamedium för överföring av statistikuppgifter som skall sändas till de behöriga organen skall

- utan att det påverkar tillämpningen av artikel 34, varor beskrivas på ett sådant sätt att de enkelt och exakt kan klassificeras ned till den mest detaljerade underavdelningen i gällande version av den kombinerade nomenklaturen,

- den åttasiffriga koden i den motsvarande underavdelningen av den kombinerade nomenklaturen också anges för varje typ av vara."

10 I artikel 23.1 och 23.2 föreskrivs följande:

"1. För varje typ av vara skall det datamedium, varigenom överföring av statistiska uppgifter till de behöriga organen sker, innehålla följande uppgifter:

a) I den mottagande medlemsstaten, den avsändande medlemsstaten i den mening som anges i artikel 24.1.

b) I den avsändande medlemsstaten, destinationsmedlemsstaten, i den betydelse som anges i artikel 24.2.

c) Varornas kvantitet i nettovikt och kompletterande enheter.

d) Varans värde.

e) Transaktionsslag.

f) Leveransvillkor.

g) Det förmodade transportsättet.

2. Medlemsstaterna får inte föreskriva att andra uppgifter än dem som förtecknats i punkt 1 anges på det statistiska datamediet, förutom följande uppgifter:

a) I den mottagande medlemsstaten, uppgift om ursprungsland. Denna uppgift kan emellertid endast begäras in om gemenskapens lagstiftning medger det.

b) I den avsändande medlemsstaten, uppgift om ursprungsregion. I den mottagande medlemsstaten, uppgift om destinationsregion.

c) I den avsändande medlemsstaten, uppgift om utskeppningshamn eller flygplats. I den mottagande medlemsstaten, uppgift om lossningshamn eller flygplats.

d) I den avsändande medlemsstaten och i den mottagande medlemsstaten, uppgift om den troliga omlastningshamnen eller -flygplatsen i en annan medlemsstat förutsatt att den senare utarbetar transitstatistik.

e) Där så är tillämpligt, statistikförfarande."

11 Artikel 28 innehåller vissa trösklar för upphävande och minskning av skyldigheterna. Man skiljer mellan uteslutnings-, assimilerings- och förenklingströsklar.

Uteslutningströsklarna omfattar enligt artikel 28.3 jämförd med artikel 5.2 de parter som är skyldiga att lämna uppgifter, och som omfattas av någon av de särskilda regler som avses i artiklarna 24 och 25 i sjätte mervärdesskattedirektivet 77/388/EEG(1), institutionella parter som inte är skyldiga att redovisa mervärdesskatt och parter som är undantagna från mervärdesskatt och som i enlighet med artikel 28.7 i direktiv 77/388 inte behöver lämna någon skattedeklaration.

Assimileringströsklarna skall enligt artikel 28.4 undanta parter som är skyldiga att lämna uppgifter från förordningens deklarationsskyldighet, eftersom skyldigheten skall anses uppfylld genom den återkommande skattedeklaration som de skall lämna i och med att de är skyldiga att redovisa mervärdesskatt.

Assimilerings- och förenklingströsklarna, som uttrycks i årliga värden av handel inom gemenskapen, får enligt artikel 28.6 variera från en medlemsstat till en annan, för olika produktgrupper och perioder.

Enligt artikel 28.8 skall förenklingströsklarna fastställas till 100 000 ecu för avgående varor och 100 000 ecu för mottagna varor. De skall dock fastställas så att medlemsstaterna enligt artikel 28.9 kan bestämma högre tröskelnivåer. Den förenklingströskel som gäller för Luxemburg har fastställts till 10 000 000 LFR. Inom förenklingströsklarna skall den part som är skyldig att lämna uppgifter lämna uppgifter om varuslag, åttasiffrigt kodnummer, avsändande medlemsstat eller destinationsmedlemsstat samt värdet av varorna.

12 Artikel 34 i förordningen har följande lydelse:

"1. Med avseende såväl på varor som omfattas av Intrastat-systemet som på andra varor kan kommissionen, för att underlätta uppgiften för de parter som är skyldiga att lämna uppgifter, i enlighet med artikel 30 fastställa förenklade förfaranden för uppgiftsinsamling och i synnerhet skapa villkor för ökat nyttjande av automatisk databehandling och elektronisk dataöverföring.

2. För att kunna ta hänsyn till sina egna administrativa regler får medlemsstaterna skapa andra förenklade förfaranden än dem som avses i punkt 1, förutsatt att de som är ansvariga för att lämna uppgifter kan välja vilka förfaranden de skall använda.

Medlemsstater som använder sig av denna möjlighet skall underrätta kommissionen om det."

Bakgrunden

13 René Kieffer och Romain Thill är direktörer för aktiebolaget Etablissements Kieffer & Thill, som enligt stadgarna bedriver verksamhet i form av handel med bilar. Bolaget köper och säljer bland annat krockskadade och begagnade bilar, reservdelar samt alla slags biltillbehör. Det är ostridigt att bolaget har en årlig export till andra medlemsstater som uppgår till ett värde som överstiger förenklingströskeln på 10 000 000 LFR i artikel 28.9 i förordningen.

14 René Kieffer och Romain Thill är åtalade för att under åren 1993 och 1994 ha överträtt bestämmelserna i artiklarna 3, 8 och 14 i förordningen genom att ha underlåtit att lämna de uppgifter om aktiebolagets import och export som krävs enligt Intrastat-systemet.

15 René Kieffer och Romain Thill har emellertid gjort gällande att förordningen, på grund av den börda som de mycket detaljerade uppgiftskraven innebär för företagen, har karaktären av en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ import- och exportrestriktion och därför strider mot artiklarna 30 och 34 i fördraget.

Tolkningsfrågorna

16 Tribunal de police de Luxembourg har genom beslut av den 2 april 1996 hänskjutit följande frågor till domstolen:

"1) Införs genom rådets förordning (EEG) nr 3330/91 av den 7 november 1991 en sådan åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ exportrestriktion i varuhandeln medlemsstaterna emellan som förbjuds i artiklarna 30 och 34 i Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, i den mån medlemsstaterna enligt förordningen åläggs att, från varje företag som överskrider de föreskrivna trösklarna för uteslutning, assimilering och förenkling, insamla en detaljerad deklaration över företagens totala import och export inom gemenskapen?

2) Utgör skyldigheten för de ekonomiska aktörerna - att, i såväl de exporterade varornas ursprungsland som i destinationslandet, lämna de uppgifter som krävs för tillämpning av insamlingssystemet Intrastat, vilken i luxemburgsk rätt förenas med straffpåföljd vid vägran att översända de begärda uppgifterna till den centrala myndigheten för statistik och ekonomiska undersökningar - en åtgärd som är oberättigat tvingande och oproportionerlig med hänsyn till allmänintresset, och strider den således mot artikel 3b tredje stycket i EEG-fördraget, i dess lydelse enligt artikel G 5 i Fördraget om Europeiska unionen, vilket undertecknades i Maastricht den 7 februari 1992?"

Förfarandet i domstolen

17 René Kieffer och Romain Thill har gjort gällande att artiklarna 30 och 34 i fördraget också gäller för gemenskapslagstiftaren och att förordningen hindrar den fria rörligheten för varor. Särskilt för små och medelstora företag är det både kostnadskrävande och betungande att deklarera de erfordrade uppgifterna, som skall vara mycket detaljerade. Exempelvis skall företaget för varje enskild transaktion finna det korrekta åttasiffriga kodnumret i den kombinerade nomenklaturen. Den börda som uppgiftsskyldigheten är förenad med ökar på grund av att den gäller för varje enskild transaktion utan hänsyn till värdet av denna. René Kieffer och Romain Thill har vidare gjort gällande att förordningen inte är förenlig med proportionalitetsprincipen, eftersom den är mer ingripande än nödvändigt. Detta gäller för såväl den erfordrade detaljnivån som kravet på deklaration i både avsändar- och mottagarmedlemsstaten.

18 Den luxemburgska regeringen har med stöd av rådet och kommissionen gjort gällande att förordningen inte utgör en sådan åtgärd med motsvarande verkan som omfattas av artiklarna 30 och 34 i fördraget. Förordningens inverkan på den fria rörligheten för varor är alltför osäker och hypotetisk för att artiklarna 30 och 34 skall kunna tillämpas. Dessutom eftersträvar förordningen ett mål som är i gemenskapens intresse, eftersom uppgiftsunderlaget är av betydelse för den inre marknaden och för flera av gemenskapens politiska program.

Instrastat-systemet medför på flera sätt en förenkling av de tidigare bestämmelserna, som byggde på att tullmyndigheterna krävde dokumentation vid gränspassagen. En ytterligare lättnad kan uppnås genom användning av datainsamlingsprogrammet IDEP/CN8, som levereras kostnadsfritt, och som bland annat innehåller samtliga åttasiffriga kodnummer i den kombinerade nomenklaturen med tillhörande sökfunktion. Dessutom rör det sig om uppgifter som företagen redan besitter.

Den luxemburgska regeringen, rådet och kommissionen har vidare gjort gällande att Intrastat-systemet inte strider mot proportionalitetsprincipen, vilken enligt fast rättspraxis gäller vid tillämpningen av fördragets bestämmelser om den fria rörligheten för varor, och att det därför inte är nödvändigt att tillämpa artikel 3b tredje stycket. Omfattningen av de uppgifter som krävs enligt förordningen är nödvändig för utarbetandet av användningsbar statistik. De olika tröskelvärdena medför att flera näringsidkare är undantagna från uppgiftsskyldigheten. Eftersom olika tröskelvärden gäller i de enskilda medlemsstaterna, är det emellertid nödvändigt att ålägga både avsändaren och mottagaren en uppgiftsskyldighet.

Bedömning

19 Den bestämmelse i artikel 3b tredje stycket som den nationella domstolen har nämnt, enligt vilken gemenskapen bara skall handla i den omfattning som är nödvändig för att uppnå målen i fördraget, och som infördes genom Fördraget om europeiska unionen, avspeglar innehållsmässigt den gemenskapsrättsliga proportionalitetsprincipen, vilken enligt fast rättspraxis utgör en väsentlig omständighet vid tolkningen av artiklarna 30 och 34 i fördraget. Jag anser inte att det i målet finns anledning att göra en självständig tolkning av artikel 3b, som för övrigt trädde i kraft först den 1 november 1993, det vill säga under den period som är relevant i målet.

20 Tolkningsfrågorna gäller därför i själva verket om förordningen strider mot artiklarna 30 och 34 i fördraget. Det skall härvid undersökas om förordningen hindrar handeln mellan medlemsstaterna, om hindren i förekommande fall grundas på allmänintresset och i samband därmed om förordningen är mer ingripande än vad som är nödvändigt för att säkerställa detta allmänintresse.

21 Enligt domstolens fasta rättspraxis avser förbuden i artiklarna 30 och 34 i fördraget inte bara nationella åtgärder. Dessa bestämmelser gäller också för åtgärder som gemenskapsinstitutionerna vidtar.(2)

22 Enligt fast rättspraxis omfattar artikel 30 i fördraget varje åtgärd som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, kan hindra handeln inom gemenskapen,(3) medan artikel 34 omfattar åtgärder som särskilt hindrar exporthandeln i förhållande till den inhemska handeln i medlemsstaterna.(4) Vidare framgår det av domstolens rättspraxis att det inte finns någon minimigräns för tillämpningen av artiklarna 30 och 34 i fördraget, varför det inte skall göras någon skillnad beroende på hur mycket en åtgärd påverkar handeln inom gemenskapen.(5) Åtgärder som endast rent hypotetiskt kan sägas påverka handeln inom gemenskapen faller dock enligt rättspraxis inte under fördragets bestämmelser om den fria rörligheten för varor.(6)

23 Enligt Intrastat-systemet skall företagen månadsvis lämna en rad detaljerade uppgifter om de import- eller exporttransaktioner som de har utfört. Det handlar således om ett åliggande som särskilt belastar företagen vid gränsöverskridande transaktioner. Även om det i stor utsträckning handlar om uppgifter som företaget redan besitter, skall det beaktas att särskilt för små och medelstora företag är utarbetandet av de nödvändiga deklarationerna något som dels tar tid, dels inte låter sig göras kostnadsfritt. Vidare finns det ett direkt samband mellan detta åliggande och den omständigheten att varan överskrider en gräns, eftersom det är själva den gränsöverskridande transaktionen som utlöser uppgiftsskyldigheten. Det saknar därvid betydelse att deklarationen av praktiska skäl sker månadsvis och inte samtidigt med den transaktion som utlöser den. De restriktiva verkningar som reglerna kan få för den fria rörligheten för varor är enligt min mening inte så hypotetiska att reglerna av den anledningen faller utanför bestämmelserna om den fria rörligheten för varor.

24 En gemenskapsåtgärd som avser att främja förverkligandet av den inre marknaden kan emellertid inte anses hindra handeln inom gemenskapen i strid med artiklarna 30 och 34 i fördraget, såvida åtgärden inte är oproportionerlig i förhållande till det mål som eftersträvas.(7)

Vidare har domstolen uttryckligen godtagit att hinder för den fria rörligheten för varor kan vara nödvändiga för att kunna få fullständiga och korrekta uppgifter om varors rörlighet inom gemenskapen.(8)

25 Förordningen har antagits med beaktande av artikel 100a i fördraget, som avser harmoniseringsåtgärder för den inre marknadens funktion. Regler om direkt deklaration blev nödvändiga i anledning av att kontrollen vid de inre gränserna avvecklades. Som framgår av det tredje övervägandet i förordningen är tillförlitliga och detaljerade statistiska uppgifter av betydelse för flera av gemenskapens politiska program, bland andra avseende handelspolitiken, konkurrensrätten, regionalutvecklingen och transportområdet. Exempelvis kan statistik över utvecklingen av varornas rörlighet och transaktionspriserna på en bestämd produktmarknad leda till avslöjanden av konkurrensbegränsande avtal mellan företag om en uppdelning av marknaden eller försäljningspriser som strider mot artikel 85 i fördraget. Vidare har utarbetandet av detaljerad statistik en väsentlig betydelse för övervakningen och förverkligandet av den inre marknaden (se det femte övervägandet i förordningen). Statistiken kan exempelvis avslöja handelshinder och därmed leda till att kommissionen vidtar åtgärder antingen i form av konkreta rättsliga åtgärder eller i form av förslag till allmänna rättsakter. Om exempelvis en eller flera medlemsstater inför nya tekniska föreskrifter på ett visst område, kan Intrastat-systemet ge en bild av åtgärdens inverkan på handeln inom gemenskapen och därigenom hjälpa kommissionen att besluta om och på vilket sätt den bör ingripa.

26 Mot denna bakgrund anser jag att förordningen eftersträvar ett för gemenskapen allmänt intresse och därför inte i sig själv strider mot artiklarna 30 och 34 i fördraget. Den avgörande frågan är således om förordningen är mer ingripande än nödvändigt och därigenom strider mot proportionalitetsprincipen. Vid bedömningen av om detta är fallet skall det beaktas att gemenskapslagstiftaren har utrymme för skönsmässig bedömning när denne vidtar harmoniseringsåtgärder.(9)

27 Enligt artikel 23.1 i förordningen skall det lämnas uppgifter om avsändar- respektive destinationsmedlemsstat, varornas kvantitet och värde, transaktionsslag, leveransvillkor samt förmodat transportsätt. Vidare skall det enligt artikel 21 för varje varuslag lämnas uppgifter om det åttasiffriga kodnumret i den kombinerade nomenklaturen.

28 Samtliga dessa uppgifter är relevanta för att övervaka de mål som eftersträvas med förordningen. Transportsättet är exempelvis relevant för statistik över vilken kvantitet av varor som sänds med lastbil respektive tåg, vilket är av intresse för transportpolitiken och eventuella beslut om utbyggnad av de transeuropeiska näten. Uppgifter om leveransvillkoren kan vara relevanta för konkurrenspolitiken, eftersom de kan lämna information om företagens uppträdande på marknaden. Det åttasiffriga kodnumret förefaller nödvändigt för hanteringen av de insamlade uppgifterna, genom att det underlättar sorteringen och klassificeringen av det mycket stora antalet deklarationer. De behöriga myndigheterna skulle knappast själva kunna göra denna klassificering. Den börda för företaget som detta är förbundet med avtar dessutom, när företaget väl efter en övergångsperiod har klassificerat de import- och exporttransaktioner som normalt ingår i företagets verksamhet. Dessutom kan bördan minskas genom användning av modern teknologi.(10)

29 Enligt min mening kan det således med viss rätt sättas frågetecken för två omständigheter i Intrastat-systemet, nämligen kravet på att samma transaktion skall deklareras av både exportören och importören och det förhållandet att uppgiftsskyldigheten omfattar all förflyttning av varor. Det skall i detta sammanhang noteras att förenklingströsklarna inte fullständigt befriar företagen från uppgiftsskyldigheten, utan bara begränsar antalet uppgifter som skall lämnas.

30 Vad beträffar den förstnämnda omständigheten kan det noteras att det särskilt förefaller vara betungande att deklarera importtransaktioner. Ett företags produktion är normalt präglad av en viss produkts- och tidsmässig kontinuitet. Detta gäller inte nödvändigtvis i samma grad för ett företags inköp av exempelvis råvaror, komponenter och utrustning. Dessa kan variera mycket i frekvens, karaktär och omfattning. Den dubbla uppgiftsskyldigheten är emellertid enligt kommissionen nödvändig på grund av de trösklar som förordningen innehåller och som inte är desamma i alla medlemsstater. Om köparen i motsats till säljaren omfattas av uppgiftsskyldigheten, säkerställer således förordningens system att den ifrågavarande transaktionen ingår i det statistiska materialet. Den dubbla uppgiftsskyldigheten har följaktligen betydelse för det statistiska materialets omfattning. Gemenskapslagstiftaren har bedömt att detta gör det berättigat att också importörer åläggs en uppgiftsskyldighet. Gemenskapslagstiftaren och de myndigheter som utarbetar och använder den ifrågavarande statistiken är enligt min mening mest lämpade att göra den skönsmässiga bedömningen av vilka uppgifter som erfodras. Domstolen bör därför bara underkänna denna skönsmässiga bedömning om det är uppenbart att de uppställda uppgiftskraven är strängare än vad som är nödvändigt. Jag anser inte att det finns skäl att anta att gemenskapslagstiftaren skulle ha överskridit detta utrymme för skönsmässig bedömning.

31 Vad gäller kravet på att varje transaktion skall deklareras, kan det noteras att det av det sjätte övervägandet i förordningen framgår att gemenskapslagstiftaren inte har haft för avsikt att ålägga företagen en börda som är oproportionerlig i förhållande till de resultat som användarna av den ifrågavarande statistiken rimligen kan förvänta sig. Detta framgår också av de olika trösklarna i förordningen. Uteslutnings- och assimileringströsklarna medför således att ett antal företag inte behöver insända andra deklarationer än vad som följer av skyldigheten att insända återkommande mervärdesskattedeklarationer. Av den luxemburgska regeringens skriftliga inlaga framgår att cirka 2/3 av företagen på detta sätt är befriade från uppgiftsskyldigheten. Förenklingströsklarna innebär att företag som endast i begränsad omfattning deltar i gränsöverskridande transaktioner bara skall deklarera ett mindre antal uppgifter. Vidare skall bördan också i detta fall ses mot bakgrund av möjligheten att utnyttja modern teknologi, bland annat datainsamlingsprogrammet IDEP/CN8, som levereras kostnadsfritt. Slutligen skall det beaktas att det handlar om nya regler som innebär att det för första gången införs ett system med direkt deklaration. Gemenskapslagstiftaren bör därför få viss tid att bedöma hur reglerna fungerar i praktiken och på grundval av detta ta ställning till om det finns skäl till lättnader. Det skall härvid noteras att kommissionen genom förordning (EG) nr 2820/94(11) har infört ett tröskelvärde för enskilda transaktioner, som innebär att transaktioner som inte överstiger 100 ecu kan samlas under uppsamlingsposten 99 50 00 00 i den kombinerade nomenklaturen. Vidare skall det bara lämnas uppgifter om avsändar- och destinationsmedlemsstat samt varornas värde. Mot denna bakgrund anser jag att gemenskapslagstiftaren inte heller i fråga om uppgiftsskyldighetens omfattning kan antas ha överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

Förslag till avgörande

32 Mot denna bakgrund föreslår jag att domstolen skall besvara de frågor som Tribunal de police de Luxembourg har ställt på följande sätt:

Prövningen av rådets förordning (EEG) nr 3330/91 av den 7 november 1991 om statistik över varuhandel medlemsstater emellan, mot bakgrund av beslutet av hänskjutande och vad som i övrigt har framkommit under handläggningen av målet, har inte visat på några omständigheter som skulle kunna innebära att det finns anledning att ifrågasätta förordningens giltighet.

(1) - Rådets direktiv av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1), ändrat genom rådets direktiv 95/7/EG av den 10 april 1995 om ändring av direktiv 77/388/EEG och om införande av nya förenklingsåtgärder avseende mervärdesskatt - tillämpningsområde för vissa undantag från beskattning och praktiska åtgärder för genomförandet (EGT L 102, s. 18). Artiklarna 24 och 25 rör dels särskilda regler för småföretag, dels gemensamma schablonregler för jordbrukare.

(2) - Se dom av den 11 juli 1996 i de förenade målen C-427/93, C-429/93 och C-436/93, Bristol Myers-Squibb (REG 1996, s. I-3457, punkt 36), och dom av den 9 augusti 1994 i mål C-51/93, Meyhui (Rec. 1994, s. I-3879, punkt 11).

(3) - Se exempelvis dom av den 5 oktober 1994 i mål C-323/93, Centre d'insémination de la Crespelle (Rec. 1994, s. I-5077) och dom av den 11 juli 1974 i mål 8/74, Dassonville (Rec. 1974, s. 837).

(4) - Se exempelvis dom av den 8 november 1979 i mål 15/79, Groenveld (Rec. 1979, s. 3409, punkt 7). Enligt min mening finns det i föreliggande mål inte någon anledning att ta ställning till vilken betydelse som domen av den 10 maj 1995 i mål C-384/93, Alpine Investments (REG 1995, s. I-1141) har haft för denna rättspraxis.

(5) - Se dom av den 18 maj 1993 i mål C-126/91, Yves Rocher (Rec. 1993, s. I-2361, punkt 21).

(6) - Se i detta avseende dom av den 14 juli 1994 i mål C-379/92, Peralta (Rec. 1994, s. I-3453, punkt 24).

(7) - Se dom av den 25 januari 1977 i mål 46/76, Bauhuis (Rec. 1977, s. 5, punkt 29-31), den i fotnot 2 nämnda domen i målet Meyhui, punkt 20, och dom av den 9 november 1995 i mål C-426/93, Tyskland mot rådet (REG 1995, s. I-3723).

(8) - Se dom av den 25 oktober 1979 i mål 159/78, kommissionen mot Italien (Rec. 1979, s. 3247, punkt 7).

(9) - Se punkt 21 i den i fotnot 2 nämnda domen i målet Meyhui.

(10) - Det följer av punkt 49 i den i fotnot 7 nämnda domen i målet Tyskland mot rådet att det vid bedömningen av omfattningen av den börda som en skyldighet är förbunden med skall tas hänsyn till möjligheten att utnyttja modern teknologi.

(11) - Förordning av den 21 november 1994, om fastställande av ett tröskelvärde för enskilda transaktioner i samband med statistik över varuhandeln mellan medlemsstaterna (EGT L 299, s. 1).