61996C0104

I - Inledning

1 I förevarande mål har domstolen ombetts att uttala sig om bestämmelserna i direktiv 68/151/EEG(1) (nedan kallat direktivet), och särskilt de bestämmelser som rör gränserna för ett bolags ställföreträdares rätt att företräda bolaget, samt precisera vilka förutsättningar som skall gälla för att den intressekonflikt som bolagets ställföreträdare kan befinna sig i skall kunna åberopas mot tredje man.

II - Bakgrund till tvisten

2 Coöperatieve Rabobank "Vecht en Plassengebied" BA (nedan kallad Rabobank) var kreditgivare till holdingbolaget Holland Data Groep BV (nedan kallat HDG) och till fem av dess rörelsedrivande dotterbolag. Den 23 oktober 1989 slöt Rabobank ett avtal med dessa företag angående beräkning av ränta på de gemensamma kontona och om kvittning mellan bolagens respektive debet- och kreditsaldon. Enligt detta avtal var dessa bolag solidariskt ansvariga gentemot Rabobank.

Den 21 november 1989 bildade HDG och stiftelsen Stichting Nieuwegein ett nytt bolag, Mediasafe BV (nedan kallat Mediasafe), i vilket HDG, som utnämndes till enda ställföreträdare för bolaget, innehade 99 andelar och stiftelsen en andel. På förslag från stiftelsen utnämndes dessutom två styrelseledamöter med uppgift att granska Mediasafes ledning. I artiklarna 12.3 och 12.4 i Mediasafes bolagsordning föreskrivs följande:

"3. Vid intressekonflikt mellan bolaget och en eller flera ställföreträdare har den eller de återstående ställföreträdarna rätt att binda bolaget.

4. Om det endast finns en ställföreträdare eller om intressekonflikten berör alla ställföreträdarna företräds bolaget av styrelsen."

Den 11 december 1989 slöt Rabobank ett nytt avtal med HDG och dess rörelsedrivande bolag, bland annat Mediasafe, som företräddes av sin ställföreträdare HDG. Genom detta avtal, som till sitt innehåll var identiskt med avtalet av den 23 oktober 1989, förklarade sig samtliga bolag i koncernen solidariskt ansvariga gentemot Rabobank för sina skulder.

Den 22 maj 1990 försattes Mediasafe i konkurs. Erik Aarnoud Minderhoud utnämndes till konkursförvaltare i Mediasafe. Kreditsaldot på Mediasafes konto i Rabobank uppgick den dagen till 447 117,60 HFL.

Genom skrivelse av den 5 juni 1990 underrättade Rabobank konkursförvaltaren om att den, i enlighet med avtalet av den 11 december 1989 och artikel 53 i den holländska konkurslagen, hade utövat sin rätt att kvitta debet mot kredit på de konton för vilka Mediasafe var solidariskt ansvarigt. I skrivelsen uppgavs att det kreditsaldo som Mediasafe hade hos Rabobank på konkursdagen, sedan kvittning skett, uppgick till 67 337,36 HFL. Genom dom av den 31 juli 1990 försattes även HDG och dess fem rörelsedrivande dotterbolag i konkurs.

Konkursförvaltaren begärde att Rabobank skulle betala skillnaden mellan Mediasafes kreditsaldo före och efter kvittningen, det vill säga 379 780, 24 HFL. Han grundade sin begäran på den omständigheten att Mediasafe inte skulle vara bundet av avtalet av den 11 december 1989, eftersom det mellan HDG - som i egenskap av enda ställföreträdare hade slutit dessa avtal (bland annat) i Mediasafes namn - och Mediasafe förelåg en intressekonflikt enligt artiklarna 12.3 och 12.4 i Mediasafes bolagsordning jämförda med artikel 2:256 i den nederländska civillagen. Till följd härav hade HDG enligt konkursförvaltaren inte rätt att företräda Mediasafe när detta avtal slöts.

3 Rechtbank i Utrecht ansåg att begäran från Mediasafes konkursförvaltare var välgrundad. Efter överklagande bekräftades detta avgörande av Gerechtshof i Amsterdam. Sökanden överklagade Gerechtshofs dom vid Hoge Raad der Nederlanden som, med hänsyn till den betydelse som en tolkning av bestämmelserna i direktiv 68/151/EEG kan ha, ställde följande tolkningsfrågor till domstolen:

"1. Står det i överensstämmelse med rådets första direktiv att ett bolag gentemot tredje man - med vilken en ställföreträdare som har rätt att företräda bolaget har företagit en rättshandling i bolagets namn - tillåts åberopa att ställföreträdaren inte hade rätt att företräda bolaget, eftersom åtgärden innebar en intressekonflikt mellan företrädaren och bolaget?

2. Skall fråga 1 besvaras jakande endast för det fall att tredje man hade kännedom om att det förelåg en intressekonflikt då rättshandlingen företogs eller rimligen borde ha haft kännedom om en sådan, på grundval av de uppgifter över vilka denne förfogade vid denna tidpunkt?

3. Skall fråga 1 besvaras jakande endast för det fall att det då rättshandlingen företogs var så uppenbart att det förelåg en intressekonflikt att ingen förnuftig tredje man skulle ha kunnat vara av den uppfattningen att det inte förelåg någon intressekonflikt?"

III - Tillämpliga gemenskapsrättsliga bestämmelser

4 I artikel 9 i direktivet föreskrivs följande:

"1. Ett bolag förpliktas mot tredje man genom bolagsorganens åtgärder även om åtgärderna inte omfattas av föremålet för bolagets verksamhet, under förutsättning att åtgärderna inte ligger utanför den rätt att företräda bolaget som lagen tillerkänner bolagsorganen eller tillåter att dessa tillerkänns.

Medlemsstaterna får emellertid föreskriva att ett bolag inte förpliktas av sådana åtgärder som ligger utanför föremålet för bolagets verksamhet, om bolaget visar att tredje man kände till att åtgärden inte omfattades av föremålet för bolagets verksamhet eller med hänsyn till omständigheterna inte kunde vara omedveten om det; enbart offentliggörandet av bolagsordningen är därvid inte tillräckligt som bevis.

2. Begränsningar i bolagsorganens rätt att företräda bolaget på grund av bolagsordningen eller på grund av beslut av ett bolagsorgan kan inte åberopas mot tredje man, även om begränsningarna har offentliggjorts.

3. Om enligt den nationella lagstiftningen rätt att företräda bolaget, med avvikelse från lagens regel i ämnet, får tilldelas en person ensam eller flera personer i förening genom en bestämmelse i bolagsordningen, kan lagstiftningen föreskriva att bestämmelsen får åberopas mot tredje man under förutsättning att den avser en generell rätt att företräda bolaget; reglerna i artikel 3 avgör om en sådan bestämmelse i bolagsordningen kan åberopas mot tredje man."

IV - De omtvistade nationella bestämmelserna

5 Bestämmelserna i den nederländska civillagen om företrädande av bolaget vid intressekonflikt med ställföreträdarna står att finna i artikel 2:146 om aktiebolag och i artikel 2:256 om slutna bolag med begränsat ansvar. I de båda bestämmelserna, som är identiskt formulerade, föreskrivs följande:

"Såvida inte annat är föreskrivet i bolagsordningen skall bolaget, vid en intressekonflikt med en eller flera ställföreträdare, företrädas av styrelseledamöterna. Bolagsstämman kan ständigt utnämna en eller flera personer i detta syfte."

V - Undersökning av tvisten

6 Artikel 9 i direktivet, som har åberopats som kriterium för tolkning av den nationella lagstiftningen i fråga och av den parallella bestämmelsen i Mediasafes bolagsordning, är enligt min åsikt inte relevant i förevarande fall. Jag delar den svenska regeringens uppfattning, till vilken även kommissionen har hänvisat, om än med viss tvetydighet. Enligt denna uppfattning skulle bestämmelsen i artikel 9 i direktivet inte reglera den situation som de bolagsorgan som företräder bolaget befinner sig i när de är i intressekonflikt. Följderna av en intressekonflikt med ställföreträdarna skulle således regleras i enlighet med tillämplig nationell rätt.

7 Jag anser att denna slutsats är korrekt. Den är grundad på lydelsen av ovannämnda bestämmelse, som enligt min mening endast avser möjligheten att åberopa de gränser som fastställts i lag, bolagsordning eller bolagets beslut för de befogenheter som tilldelats bolagets ställföreträdare. Bestämmelsen reglerar dessa befogenheters materiella innehåll och omfattning. Det är fråga om begränsningar som föreskrivs i till exempel bestämmelser som tillåter att bolaget förpliktas upp till ett visst belopp eller som fastställer en åtskillnad beroende på vilken typ av affärstransaktion som ställföreträdaren är behörig att företa. Att det förhåller sig så bekräftas dessutom av det faktum att det i direktivet flera gånger hänvisas till överensstämmelsen mellan de transaktioner som ställföreträdaren har fått till stånd och ändamålet för bolagets verksamhet, det vill säga att det tas hänsyn till huruvida de befogenheter som har tilldelats bolagsorganen har offentliggjorts. Bestämmelsen behandlar däremot inte de subjektiva omständigheter som kan inverka på ett korrekt utövande av rätten att företräda bolaget.

8 En intressekonflikt skapar nämligen en brist i ställföreträdarens vilja som hindrar honom från att på ett rättsenligt sätt vidta vissa rättshandlingar, eftersom det saknas contemplatio domini (hänsynstagande till uppdragsgivaren). Intressekonflikten skall enligt min uppfattning sättas i ett annat och helt annorlunda sammanhang, det vill säga det som rör de subjektiva förutsättningarna för att utöva rätten att företräda bolaget med giltig verkan. Det är fråga om en allmän obehörighetsgrund (den gäller nämligen alla möjliga fall av företrädande och inte bara dem som förekommer på bolagsområdet), som inte inverkar på den objektiva omfattningen av de befogenheter som har tilldelats bolagsorganet i fråga. Intressekonflikten blockerar således ställföreträdarens rättsliga handlingsförmåga med avseende på de transaktioner han företar och de personer med vilka han sluter avtal, när det intresse som han teoretiskt sett skall tillgodose avviker från det företrädda bolagets intressen. Under dessa förhållanden är företrädandet onormalt. Detta inkräktar inte på behörighetens art och omfattning men påverkar däremot de enskilda handlingar som på grund av omständigheter som rör ställföreträdarens person leder till - eller troligen kan leda till - att bolagets intressen skadas. Direktivet omfattar inte den onormala situation som föreligger då en ställföreträdare befinner sig i intressekonflikt och inte heller de fall av bristande faktisk eller rättslig handlingsförmåga eller bristande vilja som kan påverka giltigheten av de handlingar som ställföreträdaren har företagit. Bestämmelserna i direktivet har däremot till syfte att reglera följderna av de objektiva gränser för bolagsorganens befogenheter som fastställs i lagbestämmelser eller i bolagsordningen samt i bolagets beslut.

9 Min bedömning har för övrigt särskilt stöd i förslaget till ett femte bolagsdirektiv.(2) Kommissionen har där föreslagit just att särskilda bestämmelser skall antas för att göra det möjligt att mot tredje man som är medkontrahent göra gällande den intressekonflikt som det bolagsorgan som företräder bolaget befinner sig i, dock endast under förutsättning att bolaget visar att ifrågavarande tredje man kände till att handlingen företagits på bristande grunder eller att han med hänsyn till omständigheterna inte kunde ha varit ovetande därom (artikel 10.4). Det faktum att kommissionen har ansett sig behöva föreslå att det uttryckligen lagstiftas i fråga om intressekonflikter talar således också för att direktivets tillämpningsområde inte omfattar denna situation.

IV Förslag till avgörande

10 På grund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen skall besvara de frågor som Hoge Raad der Nederlanden har ställt på följande sätt:

Artikel 9 i direktiv 68/151/EEG gäller inte möjligheten att mot tredje man göra gällande rättshandlingar som bolagsorganen har företagit i en situation då de befann sig i intressekonflikt med det företrädda bolaget.

(1) - Rådets första direktiv av den 9 mars 1968 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EGT L 65, 1968, s. 8).

(2) - Förslag till ett femte bolagsdirektiv, avsett att samordna de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de bolag som avses i artikel 58 andra stycket i fördraget, för att skydda bolagsmännens och tredje mans intressen i fråga om aktiebolags struktur och bolagsorganens rättigheter och skyldigheter. Förslaget framlades den 9 oktober 1972 och offentliggjordes i EGT C 131, 1972 och har senast ändrats genom den text som offentliggjordes i EGT C 7, 1991, s. 4. Det skall påpekas att den bestämmelse i förslaget till direktiv som är relevant i förevarande mål, det vill säga artikel 10.4, inte har ändrats trots att förslaget till direktiv på ett omfattande sätt och flera gånger har ändrats av kommissionen eller parlamentet under loppet av det lagstiftningsförfarande som fortfarande pågår.