61996C0026

1 I förevarande mål har domstolen att besvara en tolkningsfråga avseende en giltighetsbedömning. Frågan har förts vidare av Finanzgericht Hamburg och rör rådets förordning (EEG) nr 1531/88 av den 31 maj 1988 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kaliumpermanganat med ursprung i Folkrepubliken Kina och slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som fastställts för denna import.(1)

2 Tolkningsfrågan har uppkommit inom ramen för en tvist mellan företaget Rotexchemie International Handels GmbH & Co. (nedan kallat Rotexchemie) och huvudtullkontoret i Hamburg avseende efteruppbörd av de antidumpningstullar som tillämpas på import av kaliumpermanganat som härrör från Kina.

3 Rotexchemie importerade under perioden mellan den 21 juli 1988 och den 31 oktober 1989 sammanlagt 667 000 kg kaliumpermanganat, motsvarande KN-nummer 2841 6000 0100, för övergång till fri omsättning. I de trettio intyg som inlämnades till olika tullkontor i delstaten Hamburg angav Rotexchemie att ursprungsland för kaliumpermanganatet var Taiwan, varför den tillämpliga tullsatsen var 6,9 procent, motsvarande varor med ursprung i tredje land.

4 Efter en kontroll fastställde huvudtullkontoret i Hamburg att det importerade kaliumpermanganatet inte härrörde från Taiwan, utan från Folkrepubliken Kina. Till följd av detta krävde huvudtullkontoret genom omprövningsbeslut av den 26 mars 1991 att Rotexchemie skulle betala ett belopp om 1 495 170 DM i antidumpningstull på de trettio partierna kaliumpermanganat. Kärandens klagomål mot detta beslut avslogs av de tyska tullmyndigheterna genom beslut av den 7 februari 1994, vilket delgavs käranden den 11 februari 1994.

5 Efter det att klagomålet hade avslagits väckte Rotexchemie talan vid Finanzgericht Hamburg och hävdade att förordning nr 1531/88 - med stöd av vilken efteruppbörden av antidumpningstullarna genomfördes - var ogiltig. Samtidigt som företaget medgav att det importerade kaliumpermanganatet härrörde från Kina ansåg det att ogiltigheten av förordning nr 1531/88 bland annat följde av det oriktiga valet av Förenta Staterna som referensland med marknadsekonomi för att beräkna normalvärdet på kaliumpermanganat och således fastställa beloppet för gemenskapens antidumpningstull tillämplig på importen av denna produkt från Kina.

6 Med hänsyn till Rotexchemies påståenden har den tyska domstolen ansett att lösningen av den tvist som den har att avgöra kräver att EG-domstolen meddelar ett förhandsavgörande beträffande följande fråga:

"Är rådets förordning (EEG) nr 1531/88 av den 31 maj 1988 giltig?"

7 Innan jag undersöker de möjliga grunderna för ogiltigheten av förordning nr 1531/88 skall jag redogöra för gemenskapens handlande med hänsyn till upptäckta dumpningsbeteenden vid import av kaliumpermanganat.

Antidumpningsförfaranden vid import av kaliumpermanganat

8 Kaliumpermanganat är ett oxidationsmedel som bland annat används för behandling av dricks- och avfallsvatten, rening och rengöring av metallytor, tillverkning och behandling av kemiska ämnen, dekontaminering av radioaktivitet, luktreduktion, blekning och särskilda behandlingar inom textilindustrin. Det används också inom fiskodling och som desinfektionsmedel inom jordbruk och veterinärmedicin.

9 Den världsomfattande produktionen av denna oxidant var till stor del koncentrerad till länder med planekonomi. Exporten av kaliumpermanganat från dessa länder till gemenskapen har utgjort föremål för talrika handelspolitiska skyddsåtgärder.

Utgångspunkten för dessa åtgärder består i ett klagomål från gemenskapsindustrin, varför kommissionen i januari 1986 inledde ett antidumpningsförfarande avseende import av kaliumpermanganat med ursprung i Tjeckoslovakien, Tyska demokratiska republiken och Folkrepubliken Kina. Detta förfarande utmynnade i antagandet av förordning (EEG) nr 2495/86(2), varigenom en preliminär antidumpningstull infördes på nämnda import. Kommissionen godkände genom beslut 86/589/EEG(3) de åtaganden avseende priser som hade accepterats av det kinesiska företaget Sinochem samt av de tjeckoslovakiska och tyska producenterna. Av den anledningen begränsades förordning (EEG) nr 3661/86(4) till att införa en slutgiltig antidumpningstull på import av kaliumpermanganat med ursprung i Kina, med undantag för den import som företogs av företaget Sinochem.

10 Gemenskapsindustrin framlade år 1987 för kommissionen bevis för att det kinesiska företaget Sinochem inte hade följt de överenskomna åtagandena, eftersom det hade exporterat kaliumpermanganat till Frankrike och Spanien till mycket låga priser. Efter att ha kontrollerat informationens sanningsenlighet införde kommissionen genom förordning (EEG) nr 360/88(5) en preliminär antidumpningstull på import av kaliumpermanganat med ursprung i Kina, inklusive kaliumpermanganat som hade producerats och/eller exporterats av Sinochem. Samtidigt inledde kommissionen ett nytt antidumpningsförfarande som avslutades genom antagandet av förordning nr 1531/88, vars giltighet är i fråga i förevarande mål, varigenom den preliminära antidumpningstullen på import med ursprung i Folkrepubliken Kina omvandlades till en slutgiltig antidumpningstull.

11 I december 1992 publicerades ett meddelande(6) om att den gällande antidumpningstullen på import av kaliumpermanganat med ursprung i Kina skulle upphöra att gälla. Gemenskapsproducenterna inlämnade till kommissionen en begäran om förnyad prövning, och denna inledde ett nytt förfarande som avslutades genom antagandet av förordning (EG) nr 2819/94(7), varigenom en ny, slutgiltig antidumpningstull infördes på import av kaliumpermanganat med ursprung i Kina.

12 Gemenskapsindustrin framlade år 1989 bevis för att den tjeckoslovakiska producenten inte hade följt det överenskomna åtagandet i fråga om priser, och kommissionen inledde ett förfarande som ledde till tillämpningen av en preliminär antidumpningstull genom förordning (EEG) nr 2535/89(8), vilken omvandlades till en slutgiltig antidumpningstull genom förordning (EEG) nr 385/90.(9) Denna tull upphörde att gälla år 1995. Kommissionen inledde år 1990 även en undersökning av import av kaliumpermanganat med ursprung i Sovjetunionen. Inom ramen för denna undersökning infördes en preliminär antidumpningstull genom förordning (EEG) nr 1537/90.(10) Denna tull upphörde att gälla genom beslut 91/24/EEG.(11)

Tolkningsfrågan

13 Finanzgericht Hamburg har begärt att domstolen skall uttala sig om giltigheten av förordning nr 1531/88. Denna generella fråga om förordningens giltighet har kompletterats med omfattande överväganden avseende de fyra möjliga grunder som kan påverka giltigheten. Den nationella domstolen har påpekat att den hyser välgrundade tvivel på giltigheten av valet av Förenta Staterna som referensland med marknadsekonomi för bestämningen av normalvärdet på kaliumpermanganat som importeras från Kina. Vad gäller de tre återstående grunder som Rotexchemie har åberopat, nämligen fastställelsen av skadan för gemenskapsindustrin, avsaknaden av gemenskapsintresse och nivån på antidumpningstullen, anser Finanzgericht Hamburg att de inte påverkar förordningens giltighet.

14 Med beaktande av att den nationella domstolens fråga på ett generellt sätt hänför sig till giltigheten av förordning nr 1531/88 och att de av parterna som har inkommit med yttranden i förevarande mål har undersökt påverkan av de fyra grunder för ogiltighet som har framförts i tvisten vid den nationella domstolen, anser jag det nödvändigt för domstolen att ta ställning till var och en av dem och inte enbart till den grund som enligt Finanzgericht Hamburg ger störst utrymme för tveksamhet. Domstolen har visat sig villig att undersöka de möjliga grunder för att betrakta förordningen som ogiltig som framförts av parterna i tvisten vid en nationell domstol, när denna domstol på ett generellt sätt har ställt frågan om en förordnings giltighet utan att hänvisa till nämnda grunder.(12) Samma lösning bör tillämpas när den nationella domstolen mer eller mindre bestämt har tillbakavisat relevansen i några av de åberopade grunderna för ogiltighet.

Jag kommer i fortsättningen att undersöka var och en av dessa grunder som kan påverka giltigheten av förordning nr 1531/88, även om jag kommer att fästa störst uppmärksamhet på den grund som enligt den nationella domstolen ger störst utrymme för tveksamhet.

Bestämningen av normalvärdet

15 Förordning nr 1531/88 utgör en tillämpningsföreskrift som har antagits i enlighet med förordning (EEG) nr 2176/84(13) (nedan kallad grundförordningen).

16 Enligt artikel 2.2 i grundförordningen anses att "en produkt är föremål för dumpning när dess exportpris till gemenskapen är lägre än en liknande produkts normalvärde". När produkten importeras från länder utan marknadsekonomi bestäms normalvärdet med hjälp av de kriterier som fastställs i artikel 2.5 i grundförordningen, som har följande lydelse:

"Vid import som härrör från länder som inte har marknadsekonomi ... bestäms normalvärdet på ett sätt som är lämpligt och inte oresonligt, med stöd av några av följande kriterier:

a) Det faktiska försäljningspriset för en liknande produkt från tredje land med marknadsekonomi

i) för konsumtion på den inre marknaden i nämnda land, eller

ii) för försäljning till andra länder, inklusive gemenskapen.

b) Det beräknade värdet på en liknande produkt i tredje land med marknadsekonomi.

c) När varken priserna eller det beräknade värdet, såsom de bestäms i enlighet med bestämmelsen i a eller b, ger någon lämplig grund, det pris som faktiskt har betalats eller skall betalas för en liknande produkt i gemenskapen, vid behov vederbörligen justerat för att inbegripa en skälig vinstmarginal."

17 Efter det att normalvärdet har bestämts fastställs exportpriset och dessa jämförs med varandra samtidigt som nödvändiga justeringar görs för att denna operation skall vara riktig. Denna jämförelse ger vid behov en dumpningsmarginal som definieras i artikel 2.13 a i grundförordningen som "det belopp med vilket normalvärdet överstiger exportpriset".

18 Enligt domstolens rättspraxis är ändamålet med artikel 5.2 i grundförordningen att undvika att hänsyn tas till priser och kostnader i länder utan marknadsekonomi, vilkas utformning vanligtvis inte följer marknadskrafterna.(14) Användningen av ett land med marknadsekonomi utgör en metod för beräkning av normalvärdet på export från länder med planekonomi som är nödvändig, men som otvivelaktigt innebär svårigheter vid tillämpningen.(15) Därför föreskrivs i artikel 2.5 att normalvärdet i dessa fall skall bestämmas "på ett sätt som är lämpligt och inte oresonligt", varför det är logiskt att domstolen har fastställt att "valet av referensland ingår i det utrymme för skönsmässig bedömning som institutionerna har vid undersökningen av invecklade ekonomiska situationer".(16)

Domstolen har likväl ansett att utövandet av detta utrymme inte faller utanför domstolskontrollen, även om denna skall begränsas till granskningen av att förfaranderegler har följts, att de faktiska omständigheter som har beaktats för att göra det kritiserade valet har varit materiellt riktiga och att det inte föreligger något uppenbart fel vid bedömningen av dessa faktiska omständigheter eller något maktmissbruk. I fråga om valet av referensland innebär detta att det skall kontrolleras om institutionerna har bortsett från väsentliga faktorer när de har bedömt lämpligheten av det referensland som de har valt och om de informationer som ingår i akten har undersökts med nödvändig omsorg, för att det skall kunna anses att normalvärdet har bedömts på ett sätt som är lämpligt och inte oresonligt.(17)

19 Gemenskapsdomstolarnas rättspraxis(18) förefaller också bekräfta de kriterier som har utvecklats genom institutionernas rättspraxis i förhållande till valet av referensland med marknadsekonomi. Enligt nämnda rättspraxis kräver kommissionen att det i referenslandet finns en liknande produkt, liknande produktionsvolym och -metoder, villkor för tillgång till råvaror som är jämförbara med villkoren i det berörda exportlandet och villkor för priser vilkas bildning följer reglerna i en marknadsekonomi.(19)

20 I detta fall härrörde det kaliumpermanganat som importerades till gemenskapen från Folkrepubliken Kina, som är ett land utan marknadsekonomi. Därför bestämdes normalvärdet på kaliumpermanganatet i förordning nr 1531/88 i enlighet med artikel 2.5 a i i grundförordningen. På samma sätt som i övriga antidumpningsförordningar avseende import av kaliumpermanganat med ursprung i länder med planekonomi valdes Förenta Staterna som referensland, med marknadsekonomi, för att fastställa normalvärdet på nämnda produkt.

21 Kommissionen motiverade att normalvärdet beräknades på grundval av de priser som tillämpades på Förenta Staternas inre marknad med olika argument, vilka återfinns i det sjunde till det nionde övervägandet i förordning nr 2495/86 och i det tionde och det elfte övervägandet i förordning nr 1531/88. Bland de skäl som kommissionen har gjort gällande i dessa förordningar ingår följande:

- Förenta Staterna var det land som föreslogs som referensland av de gemenskapsproducenter som inlämnade klagomålet. Några av producenterna kritiserade att det i Förenta Staterna endast fanns en producent, företaget Carus Chemical Company, men föreslog inte något annat referensland.

- Den kinesiska exportören begärde att normalvärdet skulle beräknas på grundval av produktionskostnaderna i Thailand. Kommissionen avslog detta yrkande, eftersom det inte fanns någon produktion av kaliumpermanganat i Thailand och eftersom den beräkningsmetoden inte baserades på grundförordningen.

- Försäljningspriserna för kaliumpermanganat på den amerikanska marknaden var lägre än de priser som tillämpades i Indien, som var det andra land med marknadsekonomi där denna vara producerades.

- Förenta Staterna saknade priskontroll, och konkurrensen var tillräcklig på grund av betydande import av kaliumpermanganat som härrörde från tredje land.

- Kommissionen kontrollerade att de prisnivåer som den enda amerikanska producenten använde säkerställde denne en skälig, men inte överstor vinst.

22 Företaget Rotexchemie och den nationella domstolen tvivlar på att valet av Förenta Staterna som referensland uppfyller kriterierna i artikel 2.5 a i i grundförordningen, enligt vilken normalvärdet bestäms på ett sätt som är lämpligt och inte oresonligt, på grundval av det faktiska försäljningspriset för en liknande produkt från tredje land med marknadsekonomi, avsedd för konsumtion på den inre marknaden i nämnda land.

23 Denna osäkerhet avseende giltigheten av valet av Förenta Staterna beror i första hand på kännetecknen för den amerikanska inre marknaden för kaliumpermanganat. Enligt Rotexchemies och den nationella domstolens uppfattning finns det i Förenta Staterna endast en producent som inte är utsatt för någon som helst konkurrens och som dessutom drar fördel av åtgärder för handelsskydd som vidtagits av de amerikanska myndigheterna, närmare bestämt antidumpningstullar som införts på import med ursprung i Kina och Spanien. Det höga beloppet för antidumpningstullar som införts på import från Kina, och det förhållandet att en antidumpningstull möjligtvis uttas på import från Spanien, gör det möjligt för den amerikanska producenten att på den inre marknaden upprätthålla försäljningspriser för kaliumpermanganat som överstiger de priser som gemenskapsproducenten har fastställt. Avsaknaden av några effektiva konkurrensvillkor på Förenta Staternas marknad förhindrar följaktligen att det används som referensland för bestämning av normalvärdet på det kinesiska kaliumpermanganat som exporteras till gemenskapen.

24 Den nationella domstolen har vidare ifrågasatt kommissionens skäl för att använda Förenta Staterna och avvisa Indien och Brasilien som referensländer med marknadsekonomi för beräkningen av normalvärdet på kaliumpermanganat som exporteras från Kina till gemenskapen.

25 Med beaktande av domstolens rättspraxis avseende bestämning av normalvärdet på import som härrör från länder utan marknadsekonomi anser jag att dessa argument inte kan påverka giltigheten av förordning nr 1531/88.

26 För det första var valet av Förenta Staterna som referensland följden av en konkret faktisk omständighet av stor betydelse. Det rörde sig nämligen om i praktiken det enda land med marknadsekonomi i vilket det år 1987 förekom en betydande produktion av kaliumpermanganat, som var det år som det var naturligt för kommissionen att undersöka i syfte att anta förordning nr 1531/88.

27 I förordning nr 2495/86 nämndes Indien som ett andra land med marknadsekonomi där kaliumpermanganat producerades. Gemenskapsinstitutionerna valde likväl Förenta Staterna som referensland i stället för Indien, eftersom försäljningspriserna för kaliumpermanganat i Indien var högre än de priser som tillämpades på den amerikanska inre marknaden, eftersom varken någon gemenskapsimportör eller något kinesiskt företag som exporterade kaliumpermanganat föreslog Indien som referensland och eftersom Indien inte hade någon industriell produktion utan snarare än hantverksproduktion, vilken uppgick till 36 ton år 1985, som var den period som undersöktes i syfte att anta förordning nr 2495/86.

28 Uppgifterna om kännetecknen för produktionen av kaliumpermanganat i Indien lämnades till kommissionen av den gemenskapsproducent som hade inlämnat klagomålet. Gemenskapsinstitutionerna utgick med rätta från att om dessa faktiska uppgifter skulle ha förändrats mellan åren 1985 och 1987 skulle gemenskapsimportörerna av kinesiskt kaliumpermanganat underrättat dem därom. Eftersom så inte skedde, hade gemenskapsinstitutionerna inte vetskap om någon omständighet som skulle ha motiverat en detaljerad undersökning av den indiska produktionen av kaliumpermanganat i syfte att anta förordning nr 1531/88.

I varje fall innebar det förhållandet att Indien saknade industriell produktion, samt att försäljningspriset på dess inre marknad var högt och att produktionsmängden var ringa (36 ton år 1985), jämfört med exporten från Kina till gemenskapen (1 850 ton år 1987), att Indien blev ett uppenbart olämpligt referensland för bestämningen av normalvärdet på det kinesiska kaliumpermanganat som gemenskapen importerade.

29 Under förfarandet för antagande av förordning nr 2819/94, varigenom en ny antidumpningstull infördes på import av kaliumpermanganat från Kina, hade kommissionen kännedom om att det i Brasilien fanns en produktionsenhet för denna vara. Av det tjugonionde övervägandet i denna förordning i dess tyska och franska version förefaller framgå att kaliumpermanganat hade tillverkats i Brasilien före år 1994: ["In anderen Ländern wurde die Produktion eingestellt (Brasilien) oder noch nicht aufgenommen ..."] respektive ["dans d'autres pays, la production a été interrompue (Brésil) ou n'a pas encore commencé ..."]. Så är det emellertid inte, eftersom produktionsenheten i Brasilien inte var driftfärdig år 1994 och hade inte heller varit det tidigare, vilket framgår av den engelska versionen som är originalet: ["Finally, production in other countries is not operational (Brazil) or has not yet started ..."] och av den spanska versionen: ["Finalmente, la producción en otros países no es operativa (Brasil), todavía no ha empezado ..."]. På svenska lyder övervägandet på följande sätt: ["Det skall slutligen nämnas att produktionen i andra länder ... inte är driftfärdig (Brasilien), ännu inte har påbörjats ..."].

30 Av ovanstående överväganden framgår klart att Förenta Staterna i verkligheten var det enda land med marknadsekonomi som gemenskapsinstitutionerna kunde använda för att bestämma normalvärdet på kinesiskt kaliumpermanganat i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen.

31 För det andra förekom på den amerikanska inre marknaden vissa minimivillkor för konkurrens, vilka säkerställde prissättningen för kaliumpermanganat i enlighet med marknadsekonomiska villkor.

32 Rotexchemie och Finanzgericht Hamburg anser likväl att priserna för kaliumpermanganat i Förenta Staterna inte följer av marknadskrafterna, eftersom det i detta land endast finns en producent, företaget Carus Chemical Company, och eftersom detta tillämpar mycket höga priser beroende på att det inte är utsatt för konkurrens. Enligt deras uppfattning uppgår de antidumpningstullar som de amerikanska myndigheterna har infört på import av kaliumpermanganat med ursprung i Kina till 39,5 procent, vilket utgör en stor summa, och ger upphov till tanken att de inte enbart syftar till att motverka den dumpning som de kinesiska producenterna tillämpar, utan även till att skydda inhemsk produktion. Nämnda skydd bekräftas även av att det sedan år 1984 har införts en antidumpningstull på import av kaliumpermanganat med ursprung i Spanien, vilken år 1986 uppgick till 16,16 procent.

33 Rotexchemies och Finanzgericht Hamburgs argument kan inte godtas.

34 Att det i Förenta Staterna endast finns en producent av kaliumpermanganat eliminerar inte konkurrensen på den amerikanska marknaden på grund av den import som härrör från tredje land, vilken är av samma kvalitet som den inhemska produktionen, eftersom permanganat är en kemisk basprodukt. Även om kommissionen och rådet inte har uppgett den exakta volymen av denna import, eftersom det rör sig om konfidentiell information som den amerikanska producenten har lämnat, har de dock angett att den var betydande. Denna omständighet förefaller bekräftas av den uppgift som framgår av det tjugonionde övervägandet i förordning nr 2819/94, enligt vilket importen från och med den 1 juli 1992 till och med den 30 juni 1993 utgjorde 25-30 procent av den amerikanska marknaden.

35 Den enda amerikanska producenten hade även att beakta konkurrensen från andra oxidanter såsom ozon och oxygen som på flera användningsområden konkurrerar med kaliumpermanganat. Denna omständighet påverkar priserna på kaliumpermanganat och har tvingat den amerikanska producenten att upprätthålla skäliga priser i förhållande till produktionskostnaderna.

I svaret på domstolens skriftliga fråga och under sammanträdet angav kommissionen och rådet dessutom att priserna på kaliumpermanganat på den amerikanska marknaden var lägre än de priser som gemenskapsproducenten tillämpade på gemenskapsmarknaden, vilket står i strid med informationen i Finanzgericht Hamburgs beslut.

36 De antidumpningstullar som har uttagits i en stat förhindrar för övrigt inte att den staten väljs som referensland, om tullarna begränsas till att säkerställa skäliga konkurrensvillkor. Detta förefaller vara fallet med de antidumpningstullar som Förenta Staterna han infört på import av kinesiskt permanganat, vilken år 1987 uppgick till 39,8 procent. Det finns inte något bevis för att det med antidumpningstullarna skulle ha eftersträvats ett protektionistiskt syfte utöver att motverka den skada som drabbar inhemsk produktion på grund av antidumpningsbeteendet från de kinesiska producenterna av kaliumpermanganat.

37 Vad beträffar de antidumpningstullar som infördes på den import som härrörde från Spanien, och som uppgick till 16,6 procent, förefaller det som om de amerikanska myndigheterna inte tog ut dem under år 1987 och att deras belopp, enligt information från den spanska regeringen, kännbart sänktes under senare år. Dessutom förekom import från andra länder, såsom före detta Tyska demokratiska republiken, som inte belastades av några antidumpningstullar.

38 Kommissionen kom på grundval av dessa uppgifter med rätta fram till slutsatsen att försäljningspriserna på kaliumpermanganat på den amerikanska marknaden följer reglerna för fri konkurrens och gjorde det möjligt för den enda inhemska producenten att erhålla skälig, men inte överstor, vinst. Ingen omständighet talar för att kommissionen skulle ha bortsett från väsentliga omständigheter för att bestämma valet av referensland med marknadsekonomi eller att den skulle ha underlåtit att med nödvändig omsorg undersöka de uppgifter som ingår i akten.

39 Av ovanstående överväganden följer att det inte har framförts nödvändig bevisning för att påverka giltigheten av förordning nr 1531/88 på grund av att normalvärdet på kaliumpermanganat har bestämts på grundval av denna produkts försäljningspris i Förenta Staterna.

Skadan för gemenskapsindustrin

40 Dumpning är klandervärd endast när den vållar eller hotar att vålla betydande skada för gemenskapsproduktionen. Därför skall kommissionen - efter att ha avgjort om en dumpningsmarginal föreligger - kontrollera om den import som är föremål för dumpning skadar den gemenskapsindustri som tillverkar en produkt som liknar den importerade produkten.(20) I detta avseende föreskrivs följande i artikel 4.1 i grundförordningen:

"1. Det skall fastställas att skada föreligger endast när den import som är föremål för dumpning ... vållar en skada, det vill säga på grund av verkningarna av dumpning medför eller hotar att medföra en betydande skada för en viss ekonomisk sektor som är etablerad inom gemenskapen eller väsentligen fördröjer dennas etablering ..."

41 Fastställelsen av skada förutsätter en kontroll av likheten mellan den dumpade produkten och den nationella produktionen, fastställelse av en konkret skada i enlighet med de faktorer som anges i artikel 4.2 i grundförordningen, fastställelse av ett kausalsamband mellan dumpningen och skadan och avgörande av om de påverkade producenterna utgör en ekonomisk sektor inom gemenskapen.

42 Artikel 4.5 i grundförordningen föreskriver att det med en "ekonomisk sektor inom gemenskapen [avses] samtliga gemenskapsproducenter av liknande produkter eller delar av liknande produkter vilkas produktion tillsammans utgör en viktig del av dessa produkters sammanlagda gemenskapsproduktion ...".

43 Rotexchemie har i förevarande tvist enbart ifrågasatt beaktandet av den enda gemenskapsproducenten, det spanska företaget Asturquímica S.A., som den ekonomiska sektor av gemenskapen som påverkades av de kinesiska kaliumpermanganatproducenternas dumpningsbeteende. Enligt Rotexchemies uppfattning handlar artikel 4.5 i grundförordningen om "producenter" och detta utgör hinder för att en enda producent skall kunna utgöra en ekonomisk sektor vid tillämpningen av antidumpningstullar. Om denna möjlighet medgavs, skulle antidumpningstullarna eliminera konkurrensen inom gemenskapsmarknaden genom att gynna gemenskapsproducentens dominerande ställning och en prisbildning som vore avsedd att säkerställa dennas lönsamhet.

44 Dessa argument kan inte godtas, eftersom - såsom Finanzgericht Hamburg, rådet och kommissionen har gjort gällande i sina likriktade yttranden - begreppet "gemenskapens ekonomiska sektor", som definieras i artikel 4.5 i grundförordningen, inte förutsätter förekomsten av flera gemenskapsproducenter. Om det inom gemenskapen endast finns en producent av kaliumpermanganat, representerar han nödvändigtvis hela gemenskapsproduktionen, och det saknas anledning att underlåta att genom de relevanta antidumpningstullarna skydda honom mot import som utgör föremål för dumpning, vilket skedde genom att anta förordning nr 1531/88. Gemenskapsinstitutionernas praxis stödjer denna slutsats och domstolens rättspraxis innehåller inte något angivande av motsatsen.

Tillämpningen av antidumpningstullar beträffande en vara för vilken det endast finns en gemenskapsproducent medför dessutom inte några negativa följder för fri konkurrens på gemenskapsmarknaden, eftersom antidumpningstullarna avser att motverka ett illojalt kommersiellt beteende, såsom dumpning, som just är något som snedvrider konkurrensvillkoren.

45 I det sextonde till det tjugonde övervägandet i förordning nr 1531/88 ingår en vederbörlig motivering avseende den skada som har orsakats gemenskapssektorn för kaliumpermanganat, vilken består av endast ett företag, och det har inte framförts någon grund som skulle kunna påverka giltigheten av nämnda förordning.

Gemenskapsintresset

46 Förutom förekomsten av dumpning och beviset för skada för gemenskapens ekonomiska sektor kan preliminära och slutgiltiga antidumpningstullar fastställas med stöd av artiklarna 11.1 och 12.1 i grundförordningen, om detta är förenligt med gemenskapsintresset.

Detta tredje villkor framgår inte uttryckligen av grundförordningen där det inte föreskrivs vilka omständigheter som skall tas i beaktande vid fastställelsen av om gemenskapsintressena talar för att antidumpningstullar skall införas eller ej.(21) Denna omständighet ger kommissionen och rådet ett stort utrymme för skönsmässig bedömning, vilket har gett upphov till en praxis enligt vilken det huvudsakligen tas hänsyn till två motsatta faktorer, nämligen det intresse som gemenskapens konsumenter, användare och bearbetare har av att ha tillgång till varor till ett så lågt pris som möjligt och behovet av att skydda gemenskapsproducenter mot dumpning för att säkerställa lojal konkurrens inom den berörda ekonomiska sektorn, vilket möjliggör gemenskapsproduktionens livsduglighet.(22)

47 Rotexchemie har i tvisten vid den nationella domstolen ifrågasatt gemenskapens intresse av att införa en antidumpningstull enbart på importen av det kaliumpermanganat som härrör från Kina, eftersom priserna för denna produkt har fortsatt att vara låga inom gemenskapen på grund av den import som har härrört från Tjeckoslovakien och Tyska demokratiska republiken.

48 Detta argument saknar grund och skall avvisas. Rådet har nämligen i artikel 23 i förordning 1531/88 gett en tillräcklig motivering för att gemenskapsintresse har förelegat för att införa en antidumpningstull på import av kinesiskt kaliumpermanganat. Dessa argument, som redan framgår av det tjugoandra till det tjugofjärde övervägandet i förordning nr 2495/86, uttrycktes mer detaljerat i förordning nr 2819/94, varigenom en ny antidumpningstull infördes på samma produkt.

Rådet ansåg att gemenskapen hade intresse av att införa antidumpningstullarna på import av kaliumpermanganat, eftersom gemenskapsindustrin drabbades av ett antal svårigheter till följd av den prissänkning på gemenskapsmarknaden som följde av nämnda import. Utan denna åtgärd för skydd av handeln skulle gemenskapsproducenten inte ha kunnat hålla sig kvar på marknaden och förbättra sin produktivitet, med negativa följder för sysselsättningen. Dessutom skulle tillämpningen av antidumpningstullar ha en ringa inverkan på prisnivån för användarna av de produkter i vilka kaliumpermanganat behövs.

49 Avslutningsvis infördes genom förordning nr 1531/88 en antidumpningstull på import av kaliumpermanganat med ursprung i Kina, eftersom det kinesiska företaget Sinochem bröt mot det prisavtal som hade ingåtts med gemenskapsinstitutionerna och slagits fast genom beslut 86/589, varigenom man förhindrade det slutgiltiga uttaget av de preliminära antidumpningstullar som hade bestämts genom förordning nr 2495/86. Gemenskapsinstitutionerna hade inte kännedom om att de tjeckoslovakiska och tyska producenterna fram till den tidpunkten skulle ha underlåtit att uppfylla de prisavtal som även de hade deltagit i. Kommissionen informerades år 1989 av gemenskapsindustrin om att den tjeckoslovakiska exportören hade brutit mot prisavtalet och denna tillämpade följaktligen den preliminära antidumpningstullen genom förordning nr 2535/89. Den omvandlades genom förordning nr 385/90 till en definitiv antidumpningstull.

50 När förordning nr 1531/88 antogs hade gemenskapen följaktligen endast intresse av att införa antidumpningstull på import av kaliumpermanganat som härrörde från Kina. Detta kaliumpermanganat kom in i gemenskapen till mycket låga priser. Om priserna på kaliumpermanganat inte ökade inom gemenskapen efter att antidumpningstullen enligt förordning nr 1531/88 började tillämpas på kinesisk import, berodde detta på att kinesiskt permanganat importerades med förfalskade intyg för att undvika att betala antidumpningstullen. Således deklarerades i detta fall ursprungligen att det kaliumpermanganat som Rotexchemie hade importerat var av taiwanesiskt ursprung, där denna vara inte produceras. Enligt kommissionens uppgifter är det inte fråga om något enstaka fall, eftersom det åren 1988 och 1989 upptäcktes att ungefär 667 ton kinesiskt kaliumpermanganat hade importerats till gemenskapen med förfalskade ursprungsintyg.

51 Med stöd av ovanstående överväganden anser jag att rådet vederbörligen har motiverat gemenskapsintresset för att införa den antidumpningstull som föreskrivs i förordning nr 1531/88.

Antidumpningstullens belopp

52 Bestämningen av antidumpningstullens belopp föreskrivs i artikel 13 i grundförordningen på följande sätt:

"1. De preliminära eller slutgiltiga antidumpningstullarna ... skall bestämmas genom en förordning.

2. I nämnda förordningar skall i synnerhet anges den bestämda tullens belopp och slag, den berörda produkten, ursprungs- eller exportlandet, om möjligt leverantörens namn, och grunderna för beräkningen av tullens belopp.

3. Beloppet för dessa tullar får inte överstiga den preliminärt uppskattade eller slutgiltigt bestämda dumpningsmarginalen. Beloppet skall vara lägre om den således nedsatta tullen är tillräcklig för att skadan skall försvinna.

..."

53 I artikel 16.1 i grundförordningen föreskrivs följande: "[n]är en importör kan visa att den uttagna tullen överstiger dumpningsmarginalen ... med beaktande av genomsnittet, skall det överskjutande beloppet återbetalas".

54 I samband med importen av kinesiskt kaliumpermanganat anges i det femtonde övervägandet i förordning nr 1531/88 att den genomsnittliga dumpningsmarginalen befinner sig omkring 30 procent. I artikel 2.2 i denna förordning fastställs att beloppet för den antidumpningstull som skall tillämpas på import av kaliumpermanganat med ursprung i Kina "skall motsvara antingen skillnaden mellan nettopris per kilogram, fritt över gränsen, tullfritt, och beloppet av 2,25 ecu, eller 20 procent av detta pris, nettopris per kilogram, fritt över gränsen, tullfritt, så att det högre beloppet väljs".

Antidumpningstullens slag bestäms genom att slå samman en värdetull om 20 procent och en variabel tull som består i skillnaden mellan importpriset och beloppet om 2,25 ecu per kilogram. I varje fall skall den högre av tullarna uttas, så att tullen alltid uppgår till minst 20 procent.

55 Rotexchemie anser att antidumpningstullarna, som uppgick till 92 procent av dess import av kinesiskt kaliumpermanganat, klart översteg den dumpningsmarginal på 30 procent som kommissionen hade bestämt i förordning nr 1531/88. Rotexchemie anser följaktligen att bestämningen av antidumpningstullens belopp i enlighet med nämnda förordning står i strid med artikel 13.3 i grundförordningen, enligt vilken dumpningsmarginalen skall utgöra det högsta beloppet för antidumpningstullarna.

56 Rotexchemies argument saknar enligt min uppfattning grund, vilket Finanzgericht Hamburg och rådet har angett. I domstolens rättspraxis har gemenskapsinstitutionerna nämligen getts ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när de skall bestämma de sätt på vilka antidumpningstullarna skall beräknas.(23)

I praktiken inför gemenskaperna antidumpningstullar av tre slag, nämligen specifika tullar, värdetullar och variabla tullar. I förordning nr 1531/88 har gemenskapsinstitutionerna valt en kombination av en värdetull på 20 procent och en variabel tull som bestäms med hänsyn till minimipriset. Värdetullen är mindre än den dumpningsmarginal på 30 procent som föreskrivs i förordning nr 1531/88. Den variabla tullen bestående i skillnaden mellan exportpriset på det kinesiska kaliumpermanganatet och referenspriset om 2,25 ecu per kilogram har föreskrivits för att förhindra att import sker till priser som är klart lägre än de priser som tillämpades då kommissionen genomförde sin undersökning. Minimipriset fastställdes till en nivå som var klart lägre än dumpningsmarginalen, men som säkerställde en tillräcklig lönsamhet för gemenskapsproducenten. Vad gäller den variabla tullen tillämpas inte det högsta värdet på dumpningsmarginalen, till skillnad från vad som sker i fråga om värdetullen, eftersom en betydande sänkning av exportpriserna för det kinesiska permanganatet - såsom i det föreliggande fallet - kan leda till att det införs en tull som överstiger dumpningsmarginalen. Nyttan av en variabel tull, såsom den som föreskrivs i förordning nr 1531/88, ligger likväl just i dess flexibilitet för att motverka dumpning vid sänkta importpriser utan behov av att anta en ny gemenskapsförordning.

57 Jag anser följaktligen att gemenskapsinstitutionerna har handlat inom ramen för det utrymme för skönsmässig bedömning som de har enligt gemenskapsdomstolarnas rättspraxis i fråga om bestämning av antidumpningstullens belopp. Det har inte framlagts någon bevisning som skulle kunna påverka giltigheten av förordning nr 1531/88.

Förslag till avgörande

58 Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen skall ge följande svar på den fråga som har förts vidare av Finanzgericht Hamburg:

Det har i detta mål inte visats någon omständighet som kan påverka giltigheten av rådets förordning (EEG) nr 1531/88 av den 31 maj 1988 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kaliumpermanganat med ursprung i Folkrepubliken Kina och slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som fastställts för denna import.

(1) - EGT nr L 138, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå.

(2) - Kommissionens förordning (EEG) nr 2495/86 av den 1 augusti 1986 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av kaliumpermanganat med ursprung i Tjeckoslovakien, Tyska demokratiska republiken och Folkrepubliken Kina (EGT nr L 217, s. 12, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

(3) - Kommissionens beslut 86/589/EEG av den 26 november 1986 om godkännande av de åtaganden som har överenskommits inom ramen för antidumpningsförfarandet i fråga om import av kaliumpermanganat med ursprung i Tjeckoslovakien, Tyska demokratiska republiken och Folkrepubliken Kina och om avslutande av förfarandet (EGT nr L 339, s. 32, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

(4) - Rådets förordning (EEG) nr 3661/86 av den 26 november 1986 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kaliumpermanganat med ursprung i Folkrepubliken Kina och slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som fastställts för import av kaliumpermanganat med ursprung i Tjeckoslovakien, Tyska demokratiska republiken och Folkrepubliken Kina (EGT nr L 339, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

(5) - Kommissionens förordning (EEG) nr 360/88 av den 4 februari 1988 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av kaliumpermanganat med ursprung i Folkrepubliken Kina (EGT nr L 35, s. 13, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

(6) - EGT nr C 319, s. 4, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå.

(7) - Rådets förordning (EG) nr 2819/94 av den 17 november 1994 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kaliumpermanganat med ursprung i Kina (EGT nr L 298, s. 32).

(8) - Kommissionens förordning (EEG) nr 2535/89 av den 2 augusti 1989 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av kaliumpermanganat med ursprung i Tjeckoslovakien (EGT nr L 245, s. 5, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

(9) - Rådets förordning (EEG) nr 385/90 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kaliumpermanganat med ursprung i Tjeckoslovakien och slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som fastställts för denna import (EGT nr L 42, s. 1).

(10) - Kommissionens förordning (EEG) nr 1537/90 av den 28 maj 1990 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av kaliumpermanganat med ursprung i Sovjetunionen (EGT nr L 145, s. 9, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

(11) - Kommissionens beslut 91/24/EEG av den 11 januari 1991 om avslutande av antidumpningsförfarandet mot import av kaliumpermanganat med ursprung i Sovjetunionen (EGT nr L 14, s. 56, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

(12) - Dom av den 25 oktober 1978 i de förenade målen 103/77 och 105/77, Royal Scholten-Honig (Rec. 1978 s. 2037, punkterna 16 och 17), och av den 11 juli 1990 i mål C-323/88, Sermes (Rec. 1990 s. 3027, punkt 13).

(13) - Rådets förordning (EEG) nr 2176/84 av den 23 juli 1984 om skyddsåtgärder mot import som utgör föremål för dumpning eller subventioner från sådana länders sida som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT nr L 201, s. 1, fransk version; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

(14) - Dom av den 22 oktober 1991 i mål C-16/90, Nölle (Rec. 1991 s. I-5163, punkt 10) och av den 11 juli 1990 i de förenade målen C-305/86 och C-160/87, Neotype Techmashexport mot kommissionen och rådet (Rec. 1990 s. I-2945).

(15) - De problem som följer av användningen av regeln om referensland med marknadsekonomi för att beräkna normalvärdet på varor som importeras från länder med planekonomi och möjliga lösningar på dem har ingående undersökts av C. López-Jurado Romero de la Cruz: El control jurisdiccional de la actividad comunitaria en materia de dumping y de subvención, Servicio de publicaciones de la Universidad de Granada, 1993, s. 162 f.

(16) - Den ovan nämnda domen i målet Nölle, punkt 11. Se även förstainstansrättens dom av den 28 september 1995 i mål T-164/94, Ferchimex mot rådet (REG 1995 s. II-2681, punkt 66).

(17) - De ovannämnda domarna i målet Nölle, punkterna 12 och 13, och i målet Ferchimex mot rådet, punkt 67.

(18) - De ovannämnda domarna i målet Nölle, punkt 14-29, och i målet Ferchimex mot rådet, punkt 68.

(19) - Se bland annat M.-A. Hermitte: "Dumping en droit communautaire. Eléments constitutifs", Jurisclasseur Europe, häfte 2311, s. 7 f., I. Van Bael och J.-F. Bellis: Anti-dumping and other Trade Protection Laws of the EC, CCH Europe, Bicester, 1996, s. 92 f., och E. Vermulst och P. Waer: E.C. Anti-Dumping Law and Practice, Sweet & Maxwell, London, 1996, s. 200 f.

(20) - Se C. López-Jurado Romero, anf. arb., s. 191 f.

(21) - De kriterier som gemenskapsinstitutionerna kan tillämpa för att avgöra om gemenskapsintresse föreligger eller ej för att en antidumpningstull skall införas räknas upp längre fram i artikel 21 i förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT nr L 56, 1996, s. 1).

(22) - För en detaljerad analys av gemenskapens praxis se I. Van Bael och J.-F. Bellis, anf. arb., s. 502 f.

(23) - Dom av den 27 mars 1990 i mål C-189/88, Cartorobica (Rec. 1990 s. I-1269, punkt 25).