1 Talan om ogiltigförklaring - Gemenskapsdomstolarnas behörighet - Yrkande om att en institution skall åläggas att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa en dom om ogiltigförklaring av ett beslut - Avvisning
(EG-fördraget, artiklarna 173 och 176)
2 Konkurrens - Administrativt förfarande - Undersökning av klagomål - Beslut om att lägga ned en undersökning - Klaganden saknar ett berättigat intresse i saken
(Rådets förordning nr 17, artikel 3.2 c)
3 Konkurrens - Dominerande ställning - Missbruk - Postmonopol - Spärrande av internationell post som är föremål för remail ABA - Invändning - Ej befogad
(EG-fördraget, artikel 86)
4 Institutionernas rättsakter - Giltighetspresumtion - Rättsaktens nullitet - Begrepp
(EG-fördraget, artikel 189)
5 Institutionernas rättsakter - Motivering - Skyldighet - Omfattning - Beslut om tillämpning av konkurrensreglerna
(EG-fördraget, artikel 190)
6 Konkurrens - Administrativt förfarande - Undersökning av klagomål - Skyldighet för kommissionen att genom beslut fastställa förekomsten av en överträdelse - Föreligger inte - Beaktande av det gemenskapsintresse som är förbundet med en undersökning i ärendet - Bedömningskriterier - Upphörande med överträdelser
(EG-fördraget, artiklarna 3 g, 85, 86, 89.1 och 189; rådets förordning nr 17, artikel 3)
7 Talan om ogiltigförklaring - Grunder - Maktmissbruk - Begrepp
(EG-fördraget, artikel 173)
1 Ett yrkande som framställs inom ramen för en talan om ogiltigförklaring och som syftar till att förstainstansrätten skall ålägga kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 176 i fördraget skall avvisas. Även om det enligt denna bestämmelse åligger den berörda institutionen att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa en dom som meddelats i ett mål om ogiltigförklaring, är det inte gemenskapsdomstolens uppgift att ålägga gemenskapsinstitutionerna att handla eller att sätta sig i deras ställe när den prövar en rättsakts lagenlighet.
2 Enligt artikel 3.2 b i förordning nr 17 skall fysiska eller juridiska personer som åberopar ett berättigat intresse i saken ha rätt att framställa klagomål angående överträdelser av artiklarna 85 och 86 i fördraget. Kommissionen kan således lagenligt, och utan att det påverkar dess rätt att på eget initiativ inleda ett förfarande för att fastställa överträdelse, besluta att inte vidta åtgärder med anledning av ett klagomål från ett företag som inte kan styrka ett berättigat intresse i saken. Det är således oviktigt att fastställa på vilket stadium i undersökningen som kommissionen konstaterade att detta villkor inte var uppfyllt.
3 Offentliga postoperatörers spärrande av internationell post som är föremål för remail ABA - vilket innebär att post som har sitt ursprung i det land där en av dessa operatörer har geografiskt monopol transporteras av privata bolag och införs i ett annat lands allmänna postnät för att via det traditionella internationella postnätet återsändas till ursprungslandet - kan inte anses tillåten med avseende på artikel 86 i fördraget, eftersom ett sådant spärrande
- inte kan vara befogat enbart på grund av förekomsten av ett postmonopol och det påstådda kringgåendet av detta monopol med hjälp av remail ABA,
- inte kan vara befogat på grund av att det föreligger en obalans mellan en offentlig postoperatörs kostnader för att dela ut inkommande post och den ersättning som operatören erhåller, när denna obalans är resultatet av ett avtal som har ingåtts mellan de offentliga postoperatörerna själva, och,
- om inte kommissionen påvisar motsatsen, inte kan anses utgöra det enda medlet för en offentlig postoperatör i destinationslandet att täcka kostnaderna för utdelning av denna post.
4 Juridisk nullitet kan endast anses föreligga om institutionernas rättsakter är behäftade med fel som är så uppenbart allvarliga att de inte kan tolereras i gemenskapens rättsordning. De följder som är förbundna med konstaterandet av att en av gemenskapsinstitutionernas rättsakter är en nullitet är så allvarliga att ett sådant konstaterande av rättssäkerhetsskäl måste vara förbehållet absoluta extremfall.
5 Motiveringen av ett individuellt beslut bör dels göra det möjligt för den som beslutet riktar sig till att få kännedom om grunderna för det fattade beslutet så att denne i förekommande fall kan göra gällande sina rättigheter och avgöra om beslutet är välgrundat eller inte, och dels göra det möjligt för gemenskapernas domstolar att pröva om beslutet är lagenligt. Motiveringsskyldighetens exakta omfattning beror för övrigt på den berörda rättsaktens natur och de omständigheter under vilka den har antagits.
6 Med hänsyn först och främst till det allmänna målet för gemenskapens verksamhet på konkurrensrättens område enligt artikel 3 g i fördraget, samt den uppgift som genom artikel 89.1 i fördraget har anförtrotts kommissionen på detta område och slutligen det faktum att artikel 3 i förordning nr 17 inte ger den som har framställt en ansökan med stöd av denna artikel någon rätt att erhålla ett beslut, i den mening som avses i artikel 189 i fördraget, om fastställelse av en överträdelse av artikel 85 och/eller artikel 86 i fördraget, kan kommissionen lagenligt besluta att det inte är lämpligt att vidta åtgärder med anledning av ett klagomål rörande ett beteende som har upphört, under förutsättning att detta beslut motiveras.
Närmare bestämt har kommissionen, med förbehåll för gemenskapsdomstolens prövningsrätt, rätt att efter att omsorgsfullt ha granskat omständigheterna i det enskilda fallet anse att det inte finns anledning att fortsätta utreda ett klagomål mot bakgrund av de åtaganden som gjorts av de operatörer som avses i detta klagomål, när klaganden inte har företett något bevis på att dessa åtaganden har åsidosatts.
Kommissionen är inte heller skyldig att uttryckligen hänvisa till kriteriet "gemenskapsintresse". Det är i det avseendet tillräckligt att sagda kriterium stöder de slutsatser som ligger till grund för beslutet i fråga.
7 Ett beslut skall inte anses innebära maktmissbruk annat än om objektiva, relevanta och överensstämmande indicier tyder på att beslutet har fattats för att uppnå andra syften än dem som anges.