1 Talan om ogiltigförklaring - Gemenskapsdomstolarnas behörighet - Undersökning av lagligheten av en rättsakt som antagits av de nationella myndigheterna och som är föremål för yrkanden riktade mot faktiska konstateranden - Omfattas inte
(EG-fördraget, artikel 173 fjärde stycket; rådets förordning nr 2187/93)
2 Skadeståndstalan - Föremål för talan - Skadeståndsyrkande mot gemenskapen på grundval av artikel 215 andra stycket i fördraget - Gemenskapsdomstolarnas behörighet - Skadeståndsyrkande på grundval av skador som orsakats av de nationella myndigheterna - De nationella domstolarnas behörighet
(EG-fördraget, artiklarna 178 och 215 andra stycket)
3 Skadeståndstalan - Självständig i förhållande till talan om ogiltigförklaring - Talan som syftar till att ett enskilt slutgiltigt beslut skall undanröjas - Avvisning
(EG-fördraget, artiklarna 173 och 178)
4 När sökanden i en talan om ogiltigförklaring med stöd av artikel 173 fjärde stycket i fördraget påtalar de nationella myndigheternas vägran att upprätta ett ersättningsanbud för honom i enlighet med förordning nr 2187/93 om ersättningsanbud till vissa producenter av mjölk eller mjölkprodukter som tillfälligt har hindrats från att utöva sin verksamhet och hävdar att den kritiserade åtgärden är följden av ett faktiskt fel som dessa myndigheter begått vid kontrollbesöket på hans jordbruksföretag, riktas yrkandet om ogiltigförklaring huvudsakligen mot de konstateranden som gjordes vid detta kontrollbesök. Det syftar således till att ifrågasätta giltigheten av ett beslut som har fattats av de nationella organ som har i uppdrag att vidta vissa åtgärder inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Eftersom sådana rättsakter skall kontrolleras av nationella domstolar, saknar förstainstansrätten behörighet att kontrollera deras laglighet.
5 Bestämmelserna i artiklarna 178 och 215 andra stycket i fördraget ger endast gemenskapernas domstolar behörighet att utdöma ersättning för de skador som gemenskapens institutioner eller dessas anställda orsakar under tjänsteutövning. De skador som nationella myndigheter orsakar kan således inte ge upphov till ansvar för gemenskapen och det är endast de nationella domstolarna som är behöriga att säkerställa att de eventuellt ersätts.
Villkoren enligt de ovannämnda bestämmelserna för att förstainstansrätten skall behandla ärendet är således inte uppfyllda när den skada som sökanden har yrkat ersättning för härrör från en åtgärd som de nationella myndigheterna har vidtagit vid utövandet av sin egen behörighet.
6 Även om en talan om ogiltigförklaring och en skadeståndstalan, vilka föreskrivs i artikel 173 respektive artikel 178 i fördraget, utgör två självständiga former av talan och även om en avvisning av en talan om ogiltigförklaring i princip inte medför att en talan om ersättning för skador som påstås ha orsakats av den kritiserade åtgärden skall avvisas, medför den omständigheten att talan om ogiltigförklaring avvisas att även skadeståndstalan skall avvisas när denna i själva verket syftar till att undanröja ett individuellt beslut och skulle, om den bifölls, få till följd att upphäva detta besluts rättsverkningar.