61995J0294

1 Tjänstemän - Beslut som går någon emot - Återplacering - Motiveringsskyldighet - Räckvidd

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 25 andra stycket)

2 Tjänstemän - Organisation av verksamheten - Personalens placering - Administrationens utrymme för skönsmässig bedömning - Gränser - Tjänstens intresse - Iakttagande av principen att lönegraden skall motsvara tjänsten

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 7.1)

3 Överklagande - Grunder - Domskäl som strider mot gemenskapsrätten - Domslutet grundat på andra rättsliga grunder - Ogillande

4 Tjänstemän - Administrationens biståndsskyldighet - Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 24)

5 Tjänstemän - Beslut som påverkar tjänstemannens administrativa ställning - Hänsynstagande till uppgifter som inte förekommer i tjänstemannens personalakt - Rättsstridighet

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 26)

6 Tjänstemän - Beslut som påverkar tjänstemannens administrativa ställning - Hänsynstagande till uppgifter som inte förekommer i tjänstemannens personalakt - Avgörande inverkan - Ogiltigförklaring - Villkor

(Tjänsteföreskrifterna, artikel 26)

7 Ett beslut som går någon emot är tillräckligt motiverat om det har tillkommit i ett sammanhang som är känt för den tjänsteman det berör, så att han har möjlighet att förstå innebörden av den åtgärd som vidtas gentemot honom. Så är fallet om ett beslut om återflyttning i tjänstens intresse har föregåtts av skrivelser och samtal i vilka tjänstemannens överordnade har klargjort situationen för den berörde samt redovisat skälen för den planerade återflyttningen. Tjänstemannen måste dessutom har fått möjlighet att framföra sina argument mot det beslut i vilket han uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att flytta.

8 Gemenskapens institutioner har ett vidsträckt utrymme för skönsmässig bedömning när de organiserar sin verksamhet för att fullgöra dem anförtrodda uppgifter och i det avseendet omplacerar sin personal, förutsatt att det vid en sådan omplacering tas hänsyn till att lönegraden skall motsvara tjänsten.

Det kan i tjänstens intresse vara motiverat att omplacera tjänsteman, när interna relationssvårigheter förorsakar spänningar som hindrar verksamheten från att fungera väl. En sådan åtgärd kan till och med vidtas oberoende av frågan om vem som bär ansvar för misshälligheterna i fråga.

Denna regel är i än högre grad tillämplig vad avser en tjänstegrens externa förbindelser, i synnerhet när tjänstegrenen omfattar diplomatiska uppdrag. Den diplomatiska verksamhetens huvudsakliga syfte är ju att förebygga spänningar och mildra de spänningar som trots allt kan uppstå. Detta arbete ställer ett oundgängligt krav på förtroende från övriga parter. Om förtroendet rubbas, av vilken anledning det vara må, är den inblandade tjänstemannen inte längre i stånd att sköta sin uppgift. För att hindra att de förebråelser som riktas mot tjänstemannen kommer att omfatta hela den berörda tjänstegrenen, bör institutionen för att iaktta principen om god förvaltning snarast möjligt vidta åtgärder för att avlägsna honom.

9 Om en dom från förstainstansrätten innehåller domskäl som strider mot gemenskapsrätten, men domslutet förefaller stödjas av andra rättsliga grunder, skall överklagandet ogillas.

10 Eftersom ett beslut om förflyttning eller återflyttning kan fattas på grundval av den blotta förekomsten av klagomål, om tjänstens intresse så kräver, kan en institution inte förebrås för att ha antagit en sådan åtgärd utan att först ha inlett en undersökning för att kontrollera om nämnda klagomål var välgrundade. I ett sådant sammanhang kan en eventuell brist på iakttagande av biståndsskyldigheten endast leda till en ogiltigförklaring av beslutet att vägra det begärda biståndet och, i förekommande fall, utgöra ett fel i tjänsten som kan medföra skadeståndsskyldighet för gemenskapen.

11 Ett beslut som fattas av tillsättningsmyndigheten och som påverkar en tjänstemans administrativa ställning och karriär får inte grundas på uppgifter om hans uppträdande som varken har införts i hans personalakt eller meddelats honom.

Ett beslut om återflyttning måste anses påverka tjänstemannens administrativa ställning, eftersom det medför en förändring av såväl hans anställningsort som villkoren för arbetsuppgifternas fullgörande och dessa uppgifters art. Beslutet kan också påverka tjänstemannens karriär i den mån som det har inflytande på hans framtida utsikter i yrket, eftersom det inom tjänster som har klassificerats lika kan finnas vissa arbetsuppgifter som är bättre ägnade att leda till befordran än andra uppgifter på samma nivå, beroende på vilket slags ansvar som följer med arbetet.

Förstainstansrätten åsidosatte därför artikel 26 i tjänsteföreskrifterna när den å ena sidan konstaterade att nämnda artikel har till syfte att säkerställa respekten för tjänstemannens rätt till försvar genom att förebygga att de beslut som fattas av tillsättningsmyndigheten, och som påverkar hans administrativa ställning och hans karriär, grundas på uppgifter om hans uppträdande som inte finns införda i hans personalakt, men å andra sidan fann att just det omtvistade beslutet om återflyttning varken påverkade tjänstemannens administrativa ställning eller hans karriär. Förstainstansrätten har framför allt åsidosatt artikel 26 andra stycket i tjänsteföreskrifterna genom att tillåta att handlingar som tjänstemannen inte hade fått kännedom om och som rörde hans uppträdande i tjänsten åberopades emot honom.

12 Ett åsidosättande av artikel 26 i tjänsteföreskrifterna kan inte leda till en ogiltigförklaring av ett beslut som har fattats av tillsättningsmyndigheten och som påverkar tjänstemannens administrativa ställning och karriär, annat än om det fastställs att de handlingar som rör tjänstemannens uppträdande, men som varken har införts i hans personalakt eller meddelats honom, har kunnat ha en avgörande inverkan på det omtvistade beslutet.

Den enda omständigheten att vissa handlingar inte hade upptagits i personalakten kan inte anses vara av sådant slag att den gör det befogat att ogiltigförklara det omtvistade beslutet, om nämnda handlingar faktiskt har bringats till tjänstemannens kännedom. Det framgår nämligen av artikel 26 andra stycket i tjänsteföreskrifterna att de enda handlingar som inte får åberopas mot en tjänsteman är handlingar som rör hans kompetens, prestationsförmåga och uppförande och som han inte har fått kännedom om tidigare. Detta gäller inte handlingar som trots att de har meddelats tjänstemannen ännu inte har införts i hans personalakt.