1 Förfarande - Ansökan genom vilken talan anhängiggjorts - Svaromål - Replik - Formkrav - Sammanfattning av grunderna för talan - Rättsliga grunder som inte framställts i ansökan eller i svaromålet - Allmän hänvisning till andra skrivelser - Kan inte prövas
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 44.1 c, 46.1 b och 47.1)
2 Förfarande - Rättegångshinder som inte kan avhjälpas - Rättens prövning på eget initiativ - Åberopande av nya grunder under rättegången
(Förstainstansrättens rättegångsregler, artiklarna 48.2 och 113)
3 Förfarande - Rättskraft - Dom av domstolen efter överklagande som slutligt avgör ett ärende - Räckvidd
(EG-stadgan för domstolen, artikel 54 första stycket)
4 Konkurrens - Administrativt förfarande - Beslut av kommissionen varigenom en överträdelse fastslås som antas efter ogiltigförklaring av ett första beslut på grund av fel i förfarandet - Principen om non bis in idem - Åsidosättande - Föreligger inte
5 Gemenskapsrätt - Principer - Grundläggande rättigheter - Iakttagande säkerställt av gemenskapsdomstolarna - Beaktande av den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter
(Fördraget om Europeiska unionen, artikel F.2)
6 Konkurrens - Administrativt förfarande - Kommissionens skyldigheter - Iakttagande av en rimlig tidsfrist - Bedömningskriterier - Åsidosättande - Följder
(EG-fördraget, artiklarna 178 och 215 andra stycket; rådets förordning nr 17)
7 Talan om ogiltigförklaring - Dom om ogiltigförklaring - Rättsverkningar - Ogiltigförklaring av ett beslut av kommissionen varigenom en överträdelse av konkurrensreglerna fastslås - Verkningar för de mottagare som inte väckt talan - Föreligger inte
8 Talan om ogiltigförklaring - Dom om ogiltigförklaring - Rättsverkningar - Ett beslut av kommissionen varigenom en överträdelse av konkurrensreglerna fastslås - Ogiltigförklaring på grund av ett fel i förfarandet som uppkom i slutskedet av antagandet av beslutet - Förberedande åtgärder påverkas inte
9 Konkurrens - Administrativt förfarande - Förhör - Ogiltigförklaring på grund av ett fel i förfarandet av ett beslut av kommissionen varigenom en överträdelse fastslås - Förberedande åtgärder påverkas inte - Nytt beslut - Skyldighet att hålla ett nytt förhör - Villkor
(Rådets förordning nr 17, artikel 19.1; kommissionens förordning nr 99/63)
10 Invändning om rättsstridighet - Räckvidd - Rättsakter som kan bli föremål för en invändning om rättsstridighet - En institutions arbetsordning
(EG-fördraget, artiklarna 173 och 184)
11 Institutionernas rättsakter - Bestyrkande av antagna rättsakter - Villkor - Kommissionens arbetsordning
(Kommissionens arbetsordning av år 1993, artikel 16 första stycket)
12 Gemenskapsrätt - Principer - Princip om kontinuitet i förvaltningsorgans sammansättning - Föreligger inte
13 Konkurrens - Administrativt förfarande - Språkregler - Bilagor till meddelandet om anmärkningar - Tillhandahållande på originalspråket
(Rådets förordning nr 1, artikel 3; kommissionens förordning nr 99/63, artikel 2.1)
14 Konkurrens - Administrativt förfarande - Iakttagande av rätten till försvar - Rätt för dem som omfattas av ett förfarande att bli delgivna förhörsombudets rapport och att yttra sig över denna - Föreligger inte
15 Talan om ogiltigförklaring - Rättsakter mot vilka talan kan väckas - Beslut om undersökning enligt artikel 14 i förordning nr 17 - Sakprövningsförutsättningar
(EG-fördraget, artikel 173; rådets förordning nr 17, artikel 14.3)
16 Konkurrens - Administrativt förfarande - Kommissionens undersökningsbefogenheter - Undersökningar som genomförs enbart med stöd av fullmakt - Skydd mot godtyckligt eller alltför omfattande myndighetsingripande - Villkor
(Rådets förordning nr 17, artikel 14.2)
17 Gemenskapsrätt - Principer - Rätten till försvar - Iakttagande inom ramen för administrativa förfaranden - Konkurrens - Begäran om upplysningar riktad till ett företag - Rätt att vägra avge ett svar som innebär ett erkännande av en överträdelse
(Rådets förordning nr 17, artikel 11)
18 Konkurrens - Administrativt förfarande - Kommissionens undersökningsbefogenheter - Användning av upplysningar som inhämtats under en undersökning - Gränser
(Rådets förordning nr 17, artiklarna 14 och 20.1)
19 Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Bevisning - Ett företags vägran eller den omständigheten att det saknar möjlighet att besvara begäran om upplysningar - Omfattas inte
(EG-fördraget, artikel 85.1; rådets förordning nr 17)
20 Konkurrens - Administrativt förfarande - Meddelande om anmärkningar - Delge handlingar i efterhand - Villkor - Iakttagande av rätten till försvar
(Kommissionens förordning nr 99/63, artikel 4)
21 Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Komplex överträdelse som innehåller delar som utgör avtal och delar som utgör samordnat förfarande - Enhetlig kvalifikation som "ett avtal och/eller ett samordnat förfarande" - Tillåtet - Betydelse för bevisningen
(EG-fördraget, artikel 85.1)
22 Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Samordnat förfarande - Begrepp - Samordning och samarbete som är oförenligt med varje företags skyldighet att självständigt bestämma hur det skall agera på marknaden
(EG-fördraget, artikel 85.1)
23 Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Samordnat förfarande - Parallellt beteende - Presumtion att det förekommit samordning - Bevis för samordningen
(EG-fördraget, artikel 85.1)
24 Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Företag som kan klandras för överträdelsen bestående i att ha deltagit i en övergripande samverkan - Kriterier
(EG-fördraget, artikel 85.1)
25 Konkurrens - Gemenskapsbestämmelser - Överträdelser - Ansvar - Juridisk person som var ansvarig för företagets drift vid tidpunkten för överträdelsen - Denna person upphör att existera - Ansvar för den juridiska person som fortsätter driften
(EG-fördraget, artikel 85.1)
26 Konkurrens - Gemenskapsbestämmelser - Dotterbolags överträdelse - Moderbolagets ansvar - Villkor
(EG-fördraget, artikel 85.1)
27 Konkurrens - Administrativt förfarande - Tillgång till handlingarna i ärendet - Syfte - Iakttagande av rätten till försvar - Handlingar av nytta för försvaret - Bedömning av kommissionen ensam - Otillåtet
(Rådets förordning nr 17)
28 Konkurrens - Administrativt förfarande - Iakttagande av rätten till försvar - Tillgång till handlingarna i ärendet har getts på ett rättsstridigt sätt - Följder
(Rådets förordning nr 17)
29 Konkurrens - Administrativt förfarande - Preskriptionstider i fråga om förfaranden - Tillfälligt upphävande - Kommissionens beslut att ålägga böter
(Rådets förordning nr 2988/74, artikel 3)
30 Institutionernas rättsakter - Motivering - Skyldighet - Omfattning - Beslut att ålägga böter för överträdelse av konkurrensreglerna - Önskvärt att upplysa om sättet för beräkningen av böterna
(EG-fördraget, artikel 190; rådets förordning nr 17, artikel 15)
31 Konkurrens - Böter - Bedömning grundad på företagets individuella beteende - En annan näringsidkare har inte ålagts någon påföljd - Saknar betydelse
(Rådets förordning nr 17, artikel 15)
32 Konkurrens - Administrativt förfarande - Upphörande av överträdelser - Kommissionens befogenhet - Ålägganden som riktas till företag - Gränser
(Rådets förordning nr 17, artikel 3.1)
1 Enligt artikel 44.1 c i förstainstansrättens rättegångsregler skall en ansökan innehålla uppgifter om föremålet för tvisten samt innehålla en kortfattad framställning av grunderna för talan. Dessa uppgifter skall vara tillräckligt klara och precisa, så att svaranden skall kunna förbereda sitt försvar och förstainstansrätten skall kunna pröva talan, i förekommande fall utan att ha tillgång till andra uppgifter.
För att garantera rättssäkerheten och en god rättskipning krävs, för att en talan skall kunna tas upp till sakprövning, att de väsentligaste faktiska och rättsliga omständigheter som talan grundas på åtminstone kortfattat men på ett sammanhängande och begripligt sätt framgår av innehållet i själva ansökan. Ansökan kan stödjas och kompletteras på särskilda punkter genom hänvisningar till bestämda avsnitt i handlingar som bifogas ansökan. Däremot kan inte en allmän hänvisning till andra skrivelser, även om de bifogas ansökan, avhjälpa det faktum att grundläggande uppgifter saknas i ansökan. Vidare ankommer det inte på förstainstansrätten att i bilagorna söka efter och fastställa de grunder som rätten till äventyrs skulle kunna anse utgöra stöd för talan, eftersom bilagorna enbart skall tjäna som bevismaterial och som ett medel för målets utredning.
Denna tolkning av artikel 44.1 c i rättegångsreglerna avser även villkoren för att repliken, vilken i enlighet med artikel 47.1 i rättegångsreglerna kompletterar ansökan, skall kunna godtas och villkoren för att svaromålet skall kunna godtas enligt artikel 46.1 b i rättegångsreglerna.
2 Enligt artikel 113 i rättegångsreglerna kan förstainstansrätten på eget initiativ pröva om talan skall avvisas till följd av att det föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas. I det avseendet skall grunder som åberopas först i samband med repliken och vilka inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit under förfarandet avvisas med stöd av artikel 48.2 i rättegångsreglerna.
3 Rättskraften omfattar endast de sak- och rättsfrågor som faktiskt eller med nödvändighet blev avgjorda genom det rättsliga avgörandet i fråga.
Den andra meningen i artikel 54 första stycket i domstolens rättegångsregler innebär inte att domstolen, när den inom ramen för ett överklagande själv slutligt avgör ett ärende genom att bifalla talan på en eller flera av de grunder som sökandena har anfört, i kraft av själva rättsförhållandet (ipso jure) bedömer samtliga sak- och rättsfrågor som sökandena åberopat i målet.
4 När domstolen på grund av att bestyrkande inte har skett ogiltigförklarar ett beslut av kommissionen varigenom en överträdelse av konkurrensreglerna fastställts och böter ålagts, utan att pröva de materiella grunder som sökandena har åberopat, och kommissionen antar ett nytt beslut mot dessa företag genom att enbart avhjälpa det formfel som konstaterats av domstolen, kan det inte anses att kommissionen vid två tillfällen har inlett ett förfarande mot dessa företag på grundval av samma omständigheter eller att den har ålagt dem två påföljder för samma överträdelse, i strid med principen om non bis in idem.
5 De grundläggande rättigheterna utgör en integrerad del av de allmänna rättsprinciper vilkas iakttagande gemenskapsdomstolarna skall säkerställa. I detta hänseende har gemenskapsdomstolarna tagit intryck av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner samt av den vägledning som ges i de internationella avtal som rör skyddet för de mänskliga rättigheterna och som medlemsstaterna har medverkat i eller anslutit sig till. I detta avseende är Europakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna, som det uttryckligen hänvisas till i artikel F.2 i fördraget om Europeiska unionen, av särskild betydelse.
6 Åsidosättandet av den allmänna gemenskapsrättsliga principen om iakttagande av en rimlig tidsfrist vid antagandet av beslut efter det att de administrativa förfarandena på konkurrensområdet avslutats motiverar inte att ett beslut som kommissionen har antagit ogiltigförklaras, såvida det inte samtidigt utgör ett åsidosättande av de berörda företagens rätt till försvar. Om det inte har fastställts att den oskäligt långa tid som förflutit har påverkat de berörda företagens möjlighet att försvara sig effektivt, saknar underlåtelsen att iaktta principen om en rimlig tidsfrist betydelse för det administrativa förfarandets giltighet, och kan således endast beaktas som en skadeorsak som kan åberopas vid gemenskapsdomstolarna inom ramen för en talan i enlighet med artiklarna 178 och 215 andra stycket i fördraget.
Huruvida förfarandet vid kommissionen tar rimlig tid i anspråk skall bedömas med hänsyn tagen till de särskilda omständigheterna i varje ärende och i synnerhet sådana faktorer som parternas uppträdande under förfarandet, ärendets betydelse för de olika berörda företagen samt dess komplexitet.
7 Ett beslut, varigenom kommissionen fastslår att ett flertal företag gjort sig skyldiga till överträdelser av artikel 85 i fördraget och ålägger vart och ett av dessa böter, som visserligen är utformat och offentliggjort som ett enda beslut, skall anses som ett flertal individuella beslut.
Om ett av de företag till vilket ett beslut är riktat väcker talan om ogiltigförklaring av beslutet, skall gemenskapsdomstolarna enbart pröva de delar i beslutet som avser detta företag. De delar av beslutet som avser övriga mottagare och mot vilka talan inte har väckts, ingår däremot inte i den tvist som gemenskapsdomstolarna skall avgöra. Följaktligen kan beslutet endast ogiltigförklaras med avseende på det eller de företag vars talan har bifallits vid gemenskapsdomstolarna.
Under dessa omständigheter åsidosätter inte kommissionen icke-diskrimineringsprincipen om den, efter det att domstolen har ogiltigförklarat det första beslutet i ett konkurrensärende på grund av ett formfel, riktar ett nytt beslut endast till de företag som det ogiltigförklarade beslutet var riktat till, vars talan har bifallits av gemenskapsdomstolarna.
8 Domstolens ogiltigförklaring av ett beslut av kommissionen, varigenom en överträdelse av konkurrensreglerna fastslås, på grund av ett fel i förfarandet som uppkom i slutskedet av antagandet av beslutet och som enbart gällde det sätt på vilket beslutet har antagits, i detta fall underlåtenheten att bestyrka rättsakten i fråga, påverkar inte giltigheten av de åtgärder som vidtogs för att förbereda beslutet, före det skede där felet uppkom.
9 Eftersom domstolens ogiltigförklaring av ett beslut av kommissionen, varigenom en överträdelse av konkurrensreglerna fastslås, på grund av ett fel i förfarandet som beror på underlåtenhet att bestyrka rättsakten inte påverkar giltigheten av de åtgärder som vidtogs för att förbereda beslutet innan felet begicks, är ett nytt förhör med de berörda företagen endast nödvändigt innan kommissionen antar ett nytt beslut, för det fall beslutet innehåller nya anmärkningar i förhållande till de anmärkningar som framgick av det första beslutet som ogiltigförklarats. Den omständigheten att det nya beslutet antogs under andra faktiska och rättsliga omständigheter än de som förelåg då det första beslutet antogs, betyder inte att det innehåller nya anmärkningar.
10 Artikel 184 i fördraget är uttryck för en allmän princip enligt vilken samtliga parter har rätt att, i syfte att få ett beslut ogiltigförklarat som berör dem direkt och personligen, ifrågasätta giltigheten av rättsakter som institutionerna tidigare antagit, vilka utgör rättslig grund för det ifrågasatta beslutet, om den ifrågavarande parten inte hade rätt att med stöd av artikel 173 i fördraget väcka talan direkt mot dessa rättsakter, vars följder berör parten utan att denne har haft möjlighet att begära en ogiltigförklaring.
Artikel 184 i fördraget skall således ges en vid tolkning så att lagenligheten av institutionernas rättsakter kan prövas på ett effektivt sätt. Tillämpningsområdet för artikeln skall omfatta även de av institutionernas rättsakter som till sin form inte är förordningar men som har liknande verkningar samt, särskilt, bestämmelser i en institutions arbetsordning, vilka visserligen inte utgör rättslig grund för det omtvistade beslutet men som bildar den egentliga ramen för antagandet av beslutet och som därmed tillgodoser kravet på rättssäkerhet för de personer till vilka beslutet är riktat.
Inom ramen för talan om ogiltigförklaring av ett kommissionsbeslut på konkurrensområdet kan en invändning om rättsstridighet framställas mot bestämmelserna i denna institutions arbetsordning, i den mån de skall säkerställa skyddet för enskilda. Det skall dock föreligga ett direkt rättsligt samband mellan det individuella beslut som ifrågasätts och bestämmelserna i den arbetsordning vars lagenlighet ifrågasätts.
11 Bestyrkandet av kommissionens rättsakter enligt artikel 16 första stycket i kommissionens arbetsordning av år 1993 utgör i sig en tillräcklig garanti för att det i händelse av att texten ifrågasätts skall vara möjligt att kontrollera att de delgivna eller offentliggjorda texterna fullständigt överensstämmer med den text som kollegiet antagit samt med upphovsmannens vilja. Genom att texten bifogas protokollet och den första sidan i protokollet bär ordförandens och generalsekreterarens underskrifter, finns det ett samband mellan protokollet och de handlingar det innefattar, vilket gör det möjligt att fastställa det exakta innehållet i kollegiets beslut och dess exakta form.
12 Det finns ingen allmän gemenskapsrättslig princip om kontinuitet i ett förvaltningsorgans sammansättning vid behandlingen av ett ärende som kan leda till åläggande av böter.
13 Bilagorna till meddelandet om anmärkningar, vilka inte härrör från kommissionen, skall inte anses som "skriftliga handlingar" i den mening som avses i artikel 3 i rådets förordning nr 1, utan skall betraktas som bevismaterial som kommissionen grundar sin bedömning på och skall följaktligen delges mottagaren i det skick de befinner sig. Kommissionen åsidosätter inte artikel 3 i ovannämnda förordning genom att delge dessa bilagor på originalspråket.
14 Rätten till försvar innebär inte ett krav på att företag som berörs av ett förfarande enligt artikel 85.1 i fördraget skall kunna yttra sig över förhörsombudets rapport. Rätten till försvar anses ha iakttagits i tillfredsställande utsträckning, om de olika instanser som medverkar i utarbetandet av det slutliga beslutet har erhållit korrekt information om företagens argument avseende de anmärkningar kommissionen har meddelat och avseende kommissionens bevis till stöd för anmärkningarna. Förhörsombudets rapport är emellertid kommissionens rent interna handling, vilken endast tjänar som ett underlag för kommissionen och har varken till syfte att komplettera eller korrigera företagens argument eller att tillhandahålla nya anmärkningar eller bevis mot dem.
15 Enligt artikel 14.3 i förordning nr 17 är ett beslut om undersökning i sig sådant att en talan om ogiltigförklaring kan väckas med stöd av artikel 173 i fördraget.
Inom ramen för en talan om ogiltigförklaring av ett slutligt beslut som kommissionen antagit med tillämpning av artikel 85.1 i fördraget, kan ett företag inte göra gällande att det beslut om undersökning som var riktat till det var rättsstridigt, om företaget inte väckt talan inom de föreskrivna fristerna. Företaget har däremot rätt att inom ramen för denna talan ifrågasätta lagenligheten av de beslut om undersökning som riktats till andra företag om de handlingar som kommissionen har inhämtat har använts mot det. Det står nämligen inte helt klart att företaget tveklöst skulle ha haft rätt att ifrågasätta lagenligheten av dessa beslut inom ramen för en direkt talan mot dem. Ett företag har inom ramen för en talan mot kommissionens slutliga beslut även rätt att ifrågasätta under vilka villkor undersökningen har genomförts.
16 Det framgår av artikel 14.2 i förordning nr 17 att undersökningar som genomförs enbart med stöd av fullmakt förutsätter att företagen samarbetar frivilligt. Om ett företag faktiskt har samarbetat under en undersökning som genomförts med stöd av fullmakt, saknar påståendet om ett oskäligt myndighetsingripande i den fysiska eller juridiska personens privata verksamhetssfär fog, såvida ingen omständighet kan åberopas till stöd för att kommissionens åtgärder gått utöver det samarbete företaget gått med på.
17 Iakttagandet av rätten till försvar, såsom en grundläggande princip, skall säkerställas inte bara i administrativa förfaranden som kan leda till påföljder utan även inom ramen för de inledande utredningarna, såsom vid begäran om upplysningar enligt artikel 11 i förordning nr 17, vilka kan vara avgörande för fastställandet av att ett företag gjort sig skyldigt till ett rättsstridigt beteende som medför ansvar.
För att bibehålla den ändamålsenliga verkan av artikel 11.2 och 11.5 i förordning nr 17 har kommissionen rätt att ålägga ett företag att lämna alla nödvändiga upplysningar om de faktiska omständigheter som det kan ha kännedom om, och vid behov överlämna därtill hörande handlingar som företaget är i besittning av, även om dessa kan användas för att fastställa att företaget självt eller ett annat företag har gjort sig skyldigt till konkurrensbegränsande beteende. Kommissionen får dock inte kränka företagets rätt till försvar genom ett beslut om begäran om upplysningar. Den kan därför inte kräva att företaget skall tillhandahålla svar genom vilka det tvingas att erkänna förekomsten av en överträdelse som det ankommer på kommissionen att bevisa.
18 Med hänsyn till artiklarna 14 och 20.1 i förordning nr 17 får de upplysningar som inhämtats under undersökningarna inte användas för andra ändamål än dem som anges i undersökningsfullmakten eller i beslutet om undersökning. Detta krav syftar nämligen till att skydda såväl företagshemligheter som företagens rätt till försvar.
Det är emellertid inte förbjudet för kommissionen att inleda en undersökning i syfte att kontrollera eller komplettera uppgifter som den händelsevis fått kännedom om under en tidigare undersökning, om det av dessa uppgifter framgår att det förekommit beteenden som strider mot konkurrensreglerna i fördraget. När kommissionen erhåller handlingar i ett ärende och använder dem som skäl för att inleda ett annat förfarande, har den rätt att med stöd av fullmakter eller beslut om undersökning avseende det senare förfarandet begära en ny kopia av dessa handlingar och använda dem som bevis i det senare ärendet.
En motsatt lösning skulle gå längre än vad som är nödvändigt för att skydda företagshemligheter samt rätten till försvar och skulle således på ett obefogat sätt hindra kommissionen från att fullgöra sin uppgift att övervaka att konkurrensreglerna iakttas på den gemensamma marknaden.
19 Ett företags vägran eller den omständigheten att det saknade möjlighet att besvara kommissionens begäran om upplysningar enligt artikel 11 i förordning nr 17 kan inte i sig utgöra bevis för att företaget deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan.
20 Det finns inte någon bestämmelse enligt vilken det är förbjudet för kommissionen att efter det att den meddelat anmärkningarna delge parterna i ett förfarande på konkurrensområdet nya handlingar vilka den anser styrker dess antagande, under förutsättning att företagen ges tillräckligt med tid för att framföra sina synpunkter i frågan. Den omständigheten att en handling varken nämndes i eller bifogades meddelandet om anmärkningar kan således inte i sig påverka lagenligheten av beslutet.
21 När det gäller en komplex överträdelse, i vilken flera producenter varit inblandade under lång tid och som syftat till att åstadkomma en gemensam reglering av marknaden, kan det inte krävas att kommissionen, i förhållande till varje företag och vid varje tidpunkt, skall kunna kvalificera överträdelsen som antingen avtal eller samordnat förfarande, i synnerhet som artikel 85 i fördraget under alla omständigheter omfattar båda dessa slag av överträdelse.
Kommissionen har således rätt att kvalificera en sådan komplicerad överträdelse som avtal "och/eller" samordnat förfarande i den mån överträdelsen innefattar såväl omständigheter som skall kvalificeras som "avtal" som omständigheter som skall kvalificeras som "samordnat förfarande". Den dubbla kvalifikationen kan i en sådan situation inte anses kräva att det samtidigt och kumulativt skall föreligga bevis för att var och en av de faktiska omständigheterna uppfyller förutsättningarna för både ett avtal och ett samordnat förfarande. Den dubbla kvalifikationen skall i stället anses gälla ett sammansatt förhållande som innefattar faktiska omständigheter av vilka vissa kan kvalificeras som avtal och andra som samordnat förfarande i den mening som avses i artikel 85.1 i fördraget. Det föreskrivs ingen särskild kvalifikation i denna bestämmelse av detta slag av komplexa överträdelser.
22 När artikel 85 i fördraget skiljer mellan begreppen "samordnat förfarande", "avtal mellan företag" och "beslut av företagssammanslutningar" sker detta i syfte att låta förbuden omfatta en form av samordning mellan företag som, utan att det har lett fram till att det ingåtts ett egentligt avtal, medvetet ersätter den fria konkurrensens risker med ett praktiskt inbördes samarbete. Kriterierna för samordning och samarbete innebär inte alls ett krav på att en verklig "plan" utarbetas utan skall förstås mot bakgrund av den egentliga grundtanken bakom fördragets konkurrensregler. Denna grundtanke är att samtliga ekonomiska aktörer självständigt skall bestämma den affärspolicy de har för avsikt att följa på den gemensamma marknaden. Även om det är riktigt att detta självständighetskrav inte utesluter att de ekonomiska aktörerna har rätt att på ett förståndigt sätt anpassa sig till konkurrenternas konstaterade eller förväntade beteende, utgör det emellertid ett klart hinder för direkta eller indirekta kontakter mellan sådana aktörer, som har till syfte eller resultat antingen att påverka en aktuell eller potentiell konkurrents marknadsbeteende eller att för en sådan konkurrent avslöja hur den berörde aktören själv har beslutat att agera eller planerar att agera på marknaden.
23 Då kommissionen grundar sitt resonemang, som leder till att en överträdelse av konkurrensreglerna fastslås, på antagandet att det styrkta sakförhållandet inte kan förklaras på annat sätt än av en samordning mellan företag, räcker det för de berörda parterna att kunna framlägga omständigheter som kastar ett annat ljus över sakförhållandena och att således kunna ersätta kommissionens förklaring av de ifrågavarande förhållandena.
När beviset för samordningen inte följer enbart av konstaterandet av parallella marknadsbeteenden, utan även av handlingar av vilka det framgår att åtgärderna var resultatet av en samordning, ankommer det däremot på de berörda företagen inte bara att tillhandahålla en alternativ förklaring till de sakförhållanden som kommissionen konstaterat, utan även att bestrida förekomsten av de förhållanden som fastställts med stöd av de handlingar kommissionen framlagt.
24 Ett företag kan hållas ansvarigt för en övergripande samverkan, som bestod i att det regelbundet under flera års tid anordnades möten mellan konkurrerande producenter som syftade till att införa ett otillåtet förfarande som var avsett att på ett konstlat sätt reglera en marknad, även om det har styrkts att det endast har deltagit direkt i ett eller flera av de moment som tillsammans utgör samverkan, om dels företaget kände till eller tveklöst borde ha känt till att den samverkan i vilken det deltog ingick i en plan som syftade till att snedvrida normal konkurrens, dels denna plan omfattade samtliga de moment som tillsammans utgör den konkurrensbegränsande samverkan.
25 När det har visats att det skett en överträdelse av artikel 85.1 i fördraget skall det avgöras vilken fysisk eller juridisk person som var ansvarig för företagets drift vid tidpunkten för överträdelsen, så att denna person kan ställas till ansvar för överträdelsen.
Om emellertid, mellan tidpunkten för överträdelsen och den tidpunkt då det ifrågavarande företaget skall ställas till ansvar för överträdelsen, den fysiska eller juridiska person som var ansvarig för företagets drift har upphört att existera i rättslig bemärkelse, skall först det komplex av materiella och mänskliga faktorer som medverkade till överträdelsen lokaliseras. Därefter skall den person som blivit ansvarig för driften av detta komplex identifieras, så att företaget inte kan undandra sig sitt ansvar för överträdelsen på grund av att den person som vid tidpunkten för överträdelsen var ansvarig för företagets drift inte längre existerar.
26 Den omständigheten att dotterbolaget är en särskild juridisk person räcker inte för att det skall kunna uteslutas att moderbolaget skall ansvara för dotterbolagets agerande. Så är särskilt fallet när dotterbolaget inte självständigt bestämmer sitt agerande på marknaden, utan i huvudsak tillämpar instruktioner som det får av moderbolaget.
27 Tillgång till handlingarna i konkurrensärenden har till syfte att ge mottagarna av ett meddelande om anmärkningar möjlighet att få kännedom om bevismaterialet i kommissionens handlingar så att de, på grundval av detta material, kan uttala sig på ett meningsfullt sätt om de slutsatser som kommissionen dragit i meddelandet om anmärkningar.
Tillgång till handlingarna i ärendet hör alltså till de processrättsliga skyddsregler som syftar till att skydda rätten till försvar. För att denna grundläggande princip verkligen skall iakttas förutsätts att det berörda företaget redan under det administrativa stadiet av förfarandet haft tillfälle att på ett meningsfullt sätt yttra sig om riktigheten och relevansen i de fakta, anmärkningar och omständigheter som kommissionen åberopat.
I detta avseende kan inte kommissionen i det kontradiktoriska förfarande som föreskrivs i förordning nr 17 ha rätt att ensam avgöra vad som är användbart för försvaret. Med hänsyn till principen om jämlikhet i medel kan det inte godtas att kommissionen ensam skall kunna avgöra om den skall använda handlingar mot företagen eller ej, när de inte har haft tillgång till handlingarna och således inte har kunnat fatta motsvarande beslut om de skall använda dessa för sitt försvar eller ej.
Rätten till tillgång till handlingarna i ärendet kan emellertid inte omfatta institutionens interna handlingar, andra företags affärshemligheter eller annan konfidentiell information.
28 Inom ramen för ett administrativt förfarande på konkurrensområdet kan åsidosättande av ett företags rätt till försvar vad gäller tillgång till kommissionens handlingar i ärendet endast leda till ogiltigförklaring av ett beslut där en överträdelse fastslås om det berörda företagets möjligheter till försvar har påverkats av de villkor under vilka det fick tillgång till kommissionens handlingar i ärendet. Det räcker i det avseendet om det kan visas att den omständigheten att vissa av handlingarna i ärendet inte lämnats ut har kunnat påverka förfarandets gång samt beslutets innehåll på ett för det berörda företaget negativt sätt.
I sådana fall kan en kränkning av rätten till försvar som skett under det administrativa förfarandet inte rättas till under förfarandet inför förstainstansrätten, vilket är begränsat till en rättslig prövning av de grunder som anförts och som således inte kan ersätta den fullständiga undersökning av målet som sker under det administrativa förfarandet.
29 Syftet med artikel 3 i förordning nr 2988/74 om preskriptionstider i fråga om förfaranden och verkställande av påföljder enligt gemenskapens transport- och konkurrensregler är att möjliggöra tillfälligt upphävande av preskriptionstiden när kommissionen är förhindrad att ingripa på grund av ett objektivt skäl som inte kan tillskrivas kommissionen, och som har att göra med att en talan är anhängig. Ett beslut varigenom kommissionen ålägger böter kan nämligen inte anses vara slutgiltigt så länge den lagstadgade fristen för att väcka talan mot detta beslut löper eller, i förekommande fall, en talan är anhängig.
30 Den motivering som krävs enligt artikel 190 i fördraget skall vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen skall klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit akten har resonerat, så att de som berörs därav får kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen kan utöva sin prövningsrätt.
När det gäller ett beslut varigenom flera företag åläggs böter för en överträdelse av gemenskapens konkurrensregler skall omfattningen av motiveringsskyldigheten i synnerhet bedömas mot bakgrund av att bedömningen av hur allvarliga överträdelserna är skall göras med hänsyn till ett stort antal omständigheter, såsom i synnerhet de särskilda omständigheterna i målet, dess kontext och böternas avskräckande verkan, utan att det har fastställts någon tvingande eller uttömmande förteckning över de kriterier som absolut skall tas i beaktande. Dessutom förfogar kommissionen över ett utrymme för skönsmässig bedömning vid fastställandet av varje bötesbelopp, och den kan inte anses skyldig att i det avseendet tillämpa en särskild matematisk formel.
Det är förvisso önskvärt att företagen - för att kunna ta ställning med full sakkännedom - i detalj och på det sätt som kommissionen anser lämpligt får kännedom om hur de böter beräknats som har ålagts dem, utan att för den skull vara tvungna att väcka talan mot kommissionens beslut.
Sådana sifferuppgifter utgör emellertid inte en ytterligare motivering av beslutet i efterhand utan en översättning till siffror av de kriterier som anges i detta, när dessa kan uttryckas i bestämd kvantitet.
31 När ett företag har åsidosatt artikel 85.1 i fördraget kan det inte undgå påföljd på grund av att ett annat företag inte ålagts böter, när det senares fall inte ens anhängiggjorts vid förstainstansrätten.
32 Tillämpningen av artikel 3.1 i förordning nr 17 kan föranleda förbud för de berörda företagen mot att fortsätta med vissa verksamheter och vissa förfaranden eller upprätthålla förhållanden om dessa har konstaterats vara rättsstridiga, men även mot att i framtiden agera på liknande sätt. Eftersom denna tillämpning skall ske med beaktande av den konstaterade överträdelsen, har kommissionen dessutom befogenhet att fastställa omfattningen av de berörda företagens skyldigheter i syfte att få denna överträdelse att upphöra. Sådana skyldigheter för företagen får emellertid inte gå utöver vad som är lämpligt och nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet, nämligen att företagen åter skall agera i enlighet med de regler som har överträtts.