FÖRSTAINSTANSRÄTTENS DOM (tredje avdelningen)

den 29 februari 1996

Mål T-280/94

Orlando Lopes

mot

Europeiska gemenskapernas domstol

”Tjänstemän — Avslag på ansökningar om befordran — Flexibel arbetstid — Ansökan om ogiltigförklaring och skadestånd”

Saken:

Talan om ogiltigförklaring av två beslut om att avslå sökandens ansökan om befordran och ett beslut om att inte ge honom tillåtelse att arbeta med flexibel arbetstid, samt skadestånd för den ekonomiska och ideella skada han anser sig ha lidit till följd av sina överordnades beteende och de överklagade besluten.

Utgång:

Ogiltigförklaring av det beslut som hade delgivits sökanden den 11 februari 1994 om att avslå sökandens ansökan till de tjänster som hade utlysts som lediga i meddelande nr CJ 68/92 och av beslutet om avslag av klagomålet Cont. 12/94-R mot detta beslut. Ogillande i övrigt.

Resumé av domen

Sökanden sökte en av de två tjänster som förste juristlingvist vid den portugisiska översättningsavdelningen som hade förklarats lediga genom meddelande nr CJ 68/92, publicerat den 2 december 1992.

Efter det att de inkomna ansökningarna hade jämförts och det hade konstaterats att ingen av de sökande uppfyllde kraven i meddelandet om lediga tjänster nr CJ 68/92, beslutade den administrativa kommittén vid domstolen, vid sitt möte den 15 mars 1993, att ”förkasta de inkomna ansökningarna ... och uppskjuta tillsättningen av de två tjänsterna”. Var och en av de sökande fick besked om att deras ansökningar hade avslagits (sökanden förde i mål T-547/93 talan mot bland annat detta beslut om avslag).

Sökanden sökte sedan en av de två tjänster som förste juristlingvist vid den portugisiska översättningsavdelningen som hade förldarats lediga genom meddelande nr C J 82/93, vilket hade publicerats den 20 december 1993.

Parallellt med tillsättningsförfarandet för tjänsterna i meddelande om lediga tjänster nr CJ 82/93 återupptog den administrativa kommittén vid domstolen tillsättningsförfarandet avseende tjänsterna i meddelande nr CJ 68/92. Kommittén publicerade inte ett nytt meddelande om lediga tjänster, utan bedömde åter de ansökningar som redan hade registrerats. Efter denna gemensamma prövning utsåg administrativa kommittén till förste juristlingvist två av de sökande till de tjänster som förldarats lediga genom meddelande nr CJ 68/92 och två andra sökande till tjänsterna i meddelande nr CJ 82/93. Sökanden underrättades om att hans ansökningar till dessa tjänster hade avslagits genom två promemorior daterade den 11 februari 1994. Han anförde ldagomål mot dessa två beslut, vilket fick målnummer Cont. 12/94-R, och som svaranden avslog genom beslut av den 27 juni 1994.

Sökanden fick sedan av domstolens justitiesekreterare avslag på sin begäran om tillstånd att arbeta med flexibel arbetstid för att kunna studera vid universitet i Trier. Det klagomål som han anförde mot detta beslut, med målnummer Cont. 2/94-R, avslogs genom svarandens beslut av den 29 april 1994.

Svarandens yrkande att en promemoria av den 24 juni 1987 skulle strykas från akten

Sökanden bifogade som bilaga till sin replik en handling från ett annat mål vid förstainstansrätten. Svaranden yrkade att denna handling skulle strykas från akten, på grund av överträdelse av regeln att akter i pågående mål vid förstainstansrätten är konfidentiella.

Förstainstansrätten ansåg att en tjänsteman som arbetar vid en institution inte har rätt att ta del av akterna i pågående mål, utom i de fall akten har samband med de särskilda arbetsuppgifter som har givits honom, vilket inte var fallet här. Varje annan tolkning skulle nämligen innebära en risk att artikel 5.3 i instruktionen för justitiesekreteraren vid förstainstansrätten av den 3 mars 1994, enligt vilken endast parternas ombud och advokater i det aktuella målet eller personer bemyndigade av dem kan ta del av akten i ett mål vid förstainstansrätten, blir verkningslös.

I det aktuella fallet ansåg förstainstansrätten att det inte fanns någon anledning att stryka den omtvistade handlingen från akten. Denna handling innehöll nämligen en rapport angående sökandens kompetens, prestationsförmåga och beteende, i den mening som avses i artikel 26 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna (tjänsteföreskrifterna), och som således borde ha meddelats honom och införts i hans personakt. Sökanden hade dessutom åberopat denna handling som ett indicium för att han utsatts för maktmissbruk.

Yrkandet om ogiltigförklaring

Grunden om att beslutet om avslag på sökandens ansökningar till tjänsterna i meddelande om lediga tjänster nr CJ 68/92, delgivet den 11 februari 1994, saknade laglig grund och därför skulle ogiltigförklaras

Enligt förstainstansrätten väckte grunden frågan om tillsättningsmyndigheten, efter att ha avslagit samtliga ansökningar till en ledig tjänst, har rätt att göra om sin prövning för att fatta ett nytt beslut om villkoren i det ursprungliga meddelandet om lediga tjänster, och därvid beakta hur de sökandes kapacitet eller kvalifikationer har utvecklats.

Tillsättningsmyndigheten har på detta sätt kunnat tillsätta en ledig tjänst genom att utse sökande som varken vid sista ansökningsdagen eller vid jämförelsen av de sökandes meriter uppfyllde villkoren i det ursprungliga meddelandet om lediga tjänster, vilket var anledningen till att dessa sökande med rätta hade förkastats. Eftersom det fortfarande var på grundval av detta ursprungliga meddelande som tillsättningsmyndigheten ville göra sitt val, skulle ett sådant tillvägagångssätt innebära en retroaktiv uppmjukning av villkoren i meddelandet, som endast dessa sökande kunde dra nytta av. Förstainstansrätten ansåg att tillsättningsmyndigheten på detta sätt hade åsidosatt sin skyldighet att samvetsgrant iaktta de villkor som uppställs i meddelandet om lediga tjänster, vilket är den rättsliga ram som den har uppställt för sitt arbete.

Hänvisning till domstolen den 18 mars 1993, parlamentet mot Frederiksen, C-35/92-P, Rec. s. I-991; förstainstansrätten den 18 februari 1993, Mc Avoy mot parlamentet, T-45/91, Rec. s. II-83

Förstainstansrätten anmärkte dessutom att om tillsättningsmyndigheten, när det inte finns några sökande som uppfyller dess krav vid publiceringen av meddelandet om lediga tjänster, helt enkelt kan invänta att de sökandens kapacitet utvecklas och sedan bedöma endast dessa tjänstemäns ansökningar, så innebär detta att den från urvalet utesluter tjänstemän som, på grundval av en korrekt bedömning av sin kapacitet, inte har sökt tjänsten vid detta tillfälle. En sådan uteslutning påverkar personer som under tiden fått kvalifikationer som är jämförliga med eller till och med bättre än de som de tjänstemän har som sökt tjänsten för tidigt. Ett sådant resultat skulle stå i strid med ändamålet med artiklarna 27 första stycket och 29.1 i tjänsteföreskrifterna, nämligen att rekrytera tjänstemän med bästa möjliga kompetens och att tillsätta lediga tjänster på grundval av detta. Tillsättningsmyndigheten hade vidare åsidosatt den viktiga roll som meddelandet om lediga tjänster spelar, vilken är att så exakt som möjligt informera de berörda om vad det är för villkor som de måste uppfylla för att kunna få den tjänst det handlar om, så att de kan avgöra om det är någon mening att söka tjänsten.

Hänvisning till domstolen den 30 oktober 1974, Grassi mot rådet, 188/73, Rec. s. 1099; förstainstansrätten den 8 november 1990, Bataille m.fl. mot parlamentet, T-56/89, Rec. s. II-597, punkt 48; förstainstansrätten den 27 juni 1991, Valverde Mordt mot domstolen, T-156/89, Rec. s. II-407, punkt 62

Förstainstansrätten ansåg att svarandens tillsättningsmyndighet under dessa omständigheter inte hade rätt att återuppta prövningen av de ansökningar som den tidigare avslagit.

Grunderna om ogiltigförklaring av beslutet om avslag på sökandens ansökan till tjänsterna i meddelande om lediga tjänster nr CJ 82/93

Förstainstansrätten ansåg att sökandens fem grunder om åsidosättande av behörighetsregler, åsidosättande av artiklarna 26 och 43 i tjänsteföreskrifterna, åsidosättande av artikel 45.1 första stycket i tjänsteföreskrifterna, åsidosättande av likabehandlingsprincipen och åsidosättande av principen att rätt person skall befordras, väsentligen rör samma sakliga och rättsliga argument, skrifter och andra handlingar som de som har åberopats av sökanden till stöd för hans talan i mål T-547/93, särskilt vad avser den första, den andra och den femte grunden, och förstainstansrätten fann att de skulle ogillas av samma skäl som de som redan har angivits i den dom som avgavs samma dag i det målet.

Grunden om att beslutet inte hade motiverats och att belutet att vägra att tillåta flexibel arbetstid därför skulle ogiltigförklaras

Motiveringsskyldigheten som föreskrivs i artikel 25 första stycket i tjänsteföreskrifterna har till syfte dels att ge den berörde nödvändiga upplysningar för att kunna avgöra om beslutet som går honom emot är grundat eller inte och om det finns anledning för honom att väcka talan vid förstainstansrätten, dels att göra det möjligt för denna att utöva sin prövning.

Hänvisning till domstolen den 26 november 1981, Michel mot parlamentet, 195/80, Rec. s. 2861; förstainstansrätten den 12 februari 1992, Volger mot parlamentet, T-52/90, Rec. s. II-121; förstainstansrätten den 23 februari 1994, Coussios mot kommissionen, T-18/92 och T-68/92, RecFP s. II-171; förstainstansrätten den 22 mars 1995, Kotzonis mot kommissionen, T-586/93, REGP s. II-203

Omfattningen av motiveringsskyldigheten skall i varje enskilt fall prövas mot bakgrund av de konkreta omständigheterna, bland annat rättsaktens innehåll, de åberopade motivens art samt vilket intresse som mottagaren har av att få förklaringar. Särskilt är det så att ett beslut är tillräckligt motiverat om det har tillkommit i ett sammanhang som är känt för sökanden, vilket gör det möjligt för honom att förstå vidden av detta beslut.

Hänvisning till domstolen den 23 mars 1988, Hecq mot kommissionen, 19/87, Rec. s. 1681; förstainstansrätten den 6 juli 1995, Ojha mot kommissionen, T-36/93, REGP s. II-497

I det aktuella fallet hade svaranden lagenligt rättfärdigat sin vägran genom att göra gällande att det inte fanns möjlighet till flexibel arbetstid, av den typ som hade begärts, enligt någon bestämmelse i tjänsteföreskrifterna eller något beslut av domstolens behöriga tillsättningsmyndighet. Svaranden hade, då den inte ansåg sig ha laglig behörighet att ge sökanden en sådan tillåtelse som denne hade begärt, inget utrymme för eget skön och var följaktligen inte skyldig att motivera det lämpliga i dess beslut. Förstainstansrätten erinrade om att motiveringsskyldigheten inte skall förväxlas med den interna prövningen av om beslutet är lagenligt, vilket var den andra grunden som sökanden hade åberopat.

Grunden om att artikel 24.3 i tjänsteföreskrifterna och därtill knutna allmänna verkställighetsbestämmelser hade åsidosatts och att beslutet att vägra att tillåta flexibel arbetstid därför skulle ogiltigförklaras

Enligt lydelsen av artikel 55 andra stycket första meningen i tjänsteföreskrifterna kan en tjänstemans normala arbetstid inte vara längre än 42 timmar per vecka, och arbetet sker i enlighet med de allmänna arbetstider som tillsättningsmyndigheten har bestämt. Det framgår av artikel 2.1 fjärde strecksatsen i domstolens beslut angående tillsättningsmyndigheten att domstolen är behörig att bestämma dessa allmänna arbetstider.

Enligt artikel 24 tredje stycket i tjänsteföreskrifterna skall gemenskaperna underlätta för tjänstemän att vidareutbilda sig i yrket i den mån som denna utbildning är förenlig med verksamhetens krav och institutionens egna intressen. Detta innebär emellertid inte någon möjlighet att avvika från de allmänna arbetstider som har lagts fast. I detta avseende preciseras endast i artikel 57 och artikel 6 andra stycket i bilaga V i tjänsteföreskrifterna, att institutionen kan ge en speciell tjänstledighet inom de gränser som har satts för vidareutbildning i yrket med tillämpning av artikel 24 tredje stycket.

Det var vidare ostridigt att uttrycket ”flexibel arbetstid” avser ett sätt att organisera och styra tjänstemännens arbetstid som vid denna tid inte fanns reglerad vare sig i tjänsteföreskrifterna eller domstolens allmänna arbetstider eller något annat allmänt beslut för verkställighet antaget av tillsättningsmyndigheten. I den mån som svaranden fann det svårt att förena flexibel arbetstid med kravet att dess verksamhet skall fungera bra, anmärkte förstainstansrätten att institutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning i hur de organiserar sin verksamhet för att sköta sina uppgifter.

Hänvisning till Hecq mot kommissionen, nämnd ovan; förstainstansrätten den 16 december 1993, Turner mot kommissionen, T-80/92, Rec. s. II-1465

Enligt artikel 56 första stycket i tjänsteföreskrifterna, jämförd med artikel 5.1 åttonde strecksatsen i domstolens beslut angående tillsättningsmyndigheten, kan arbete om nätterna samt söndagar och andra helgdagar endast tillåtas genom det förfarande som justitiesekreteraren har fastställt och som syftar till att skydda tjänstemännens intressen i mycket speciella situationer av brådska eller extraordinär arbetsbelastning, då institutionens intressen kräver en sådan arbetstid. Det skulle innebära en misstolkning av ändamålet med dessa bestämmelser om de kunde användas för att tillåta en sådan flexibel arbetstid som sökanden har begärt.

Skadeståndsyrkandet

Med beaktande av omständigheterna i det aktuella fallet ansåg förstainstansrätten att den skada som sökanden hade lidit till följd av det andra beslutet om avslag på hans ansökan till de tjänster som avses i meddelande om lediga tjänster nr C J 68/92, delgivet den 11 februari 1994, på ett lämpligt sätt har gottgjorts genom att den påtalade rättsakten ogiltigförklarades.

Förstainstansrätten anmärkte dessutom att skadeståndsyrkandet avsåg ersättning för den skada som påstods ha orsakats av de rättsakter som gick honom emot och som han hade begärt skulle ogiltigförklaras, samt i förekommande fall de förberedande rättsakterna inför dessa akter. Förstainstansrätten fann att dessa yrkanden var så nära knutna till varandra att då yrkandet om ogiltigförklaring hade ogillats skulle även yrkandet om skadestånd ogillas.

Domslut:

Svarandens begäran av den 10 januari 1995, om att en handling som har bifogats repliken i mål T-280/94 och vissa textavsnitt som rör denna handling skall strykas från akten, avslås.

Svarandens beslut, som har delgivits sökanden den 11 februari 1994, om att avslå sökandens ansökan till de tjänster som utlystes som lediga i meddelande nr CJ 68/92, och svarandens beslut av den 27 juni 1994, i den mån som de innebär avslag av den del av klagomål Cont. 12/94-R som riktas mot detta beslut, ogiltigförklaras.

Talan ogillas i övrigt.