1 Fri rörlighet för personer - Etableringsfrihet - Registrering av ett fartyg i en medlemsstat - Villkor som avser ägarnas nationalitet eller var deras säte är beläget - Otillåtlighet
(EG-fördraget, artiklarna 6, 48, 52, 58 och 221; kommissionens förordning nr 1251/70, artikel 7; rådets direktiv nr 75/34, artikel 7)
2 Medlemsstater - Skyldigheter - Fördragsbrott - Bibehållande av en nationell rättsregel som strider mot gemenskapsrätten - Invändning grundad på förekomsten av förvaltningspraxis som tillförsäkrar fördragets tillämpning - Otillåtlighet
3 Talan om fördragsbrott - Domstolens dom i vilken fördragsbrottet fastställs - Utförandefrist
(EG-fördraget, artikel 171)
4 En medlemsstat gör sig skyldig till fördragsbrott om den bibehåller bestämmelser i lagar och andra författningar som begränsar rätten att föra in ett fartyg i det nationella registret och föra nationell flagg till fartyg som:
- till mer än hälften tillhör fysiska personer som är medborgare i medlemsstaten i fråga,
- tillhör juridiska personer som har sitt säte i medlemsstaten,
- tillhör juridiska personer vilkas företagsledning, styrelseledamöter eller direktörer till en viss andel skall vara personer som är medborgare i medlemsstaten,
- eller tillhör juridiska personer vilkas kapital - i fråga om andelsbolag, kommanditbolag, handelsbolag eller ekonomisk förening - till mer än hälften skall innehas av medborgare i medlemsstaten eller i varje fall av medborgare i medlemsstaten som uppfyller vissa villkor.
I fråga om fartyg som utgör ett medel för utövande av en ekonomisk verksamhet strider det mot artiklarna 6 och 52 i fördraget dels att förbehålla nämnda rätt enbart för fartyg som till mer än hälften tillhör fysiska personer som är medborgare i den medlemsstat som tillåter att dess flagg förs, dels att ställa upp ett villkor enligt vilket kontrollen eller ledningen av de juridiska personer som äger fartyg rent faktiskt skall utövas av medborgare i medlemsstaten och ett villkor enligt vilket kapitalet för vissa juridiska personer, som äger fartyg, till en viss andel skall kontrolleras av medborgare från medlemsstaten i fråga. Det sistnämnda villkoret strider också mot artikel 221 i fördraget, eftersom det begränsar möjligheten för medborgare i andra medlemsstater att äga en del av aktiekapitalet i de åsyftade juridiska personerna. Slutligen strider lagstiftningen i fråga mot artiklarna 52 och 58 i fördraget, eftersom det i den ställs upp krav på att juridiska personer som äger fartyg skall ha sitt säte inom det nationella territoriet och den således utesluter registrering eller drift av ett fartyg i fall då det är fråga om en filial såsom ett kontor, en filial eller ett dotterbolag.
I fråga om fartyg som inte utgör ett medel för utövande av en ekonomisk verksamhet, omfattas registreringen av dem i den mottagande medlemsstaten av en medborgare från en annan medlemsstat av gemenskapsrättsliga bestämmelser avseende fri rörlighet för personer, och genom att lagstiftningen förbehåller medborgare i medlemsstaten i fråga rätten att registrera en fritidsbåt som de äger mer än hälften av strider den mot artiklarna 6, 48, och 52 i fördraget samt artikel 7 i förordning nr 1251/70 om arbetstagares rätt att stanna kvar inom en medlemsstats territorium efter att ha varit anställda där och mot artikel 7 i direktiv 75/34 om rätten för medborgare i en medlemsstat att stanna kvar inom en annan medlemsstats territorium efter att där ha drivit egen rörelse.
5 Nationell lagstiftnings bristande överensstämmelse med - även de direkt tillämpliga - bestämmelserna i fördraget kan enligt en fast rättspraxis endast slutgiltigt avhjälpas genom tvingande nationella bestämmelser med samma rättsliga status som de bestämmelser som skall ändras. Enbart förvaltningspraxis, som kan ändras av myndigheten och som inte offentliggörs i tillräcklig utsträckning, kan inte anses utgöra ett giltigt genomförande av de skyldigheter som följer av fördraget.
6 Även om det i artikel 171 i fördraget inte föreskrivs någon tidsfrist inom vilken en dom skall verkställas, där en medlemsstats fördragsbrott fastställs, krävs det på grund av betydelsen av omedelbar och samtidig tillämpning av gemenskapsrätten att genomförandet påbörjas omedelbart och slutförs inom en så kort tid som möjligt.