Domstolens dom (femte avdelningen) den 27 juni 1996. - Waltraud Tomberger mot Gebrüder von der Wettern GmbH. - Begäran om förhandsavgörande: Bundesgerichtshof - Tyskland. - Direktiv 78/660/EEG - Årsbokslut - Balansräkning - Datum för konstaterande av en intäkt. - Mål C-234/94.
Rättsfallssamling 1996 s. I-03133
Sammanfattning
Parter
Domskäl
Beslut om rättegångskostnader
Domslut
Fri rörlighet för personer - Etableringsfrihet - Bolag - Direktiv 78/660 - Årsbokslut i vissa typer av bolag - Principen om rättvisande bild - Skyldighet att ta med endast per balansdagen konstaterade intäkter - Särfall
(Rådets direktiv 78/660, artikel 31.1 c aa)
I rådets fjärde direktiv 78/660 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag, i dess lydelse enligt rådets sjunde direktiv 83/349 om sammanställd redovisning, föreskrivs för att samordna innehållet i sagda bokslut principen om en "rättvisande bild". Att principen iakttas utgör det främsta syftet med direktivet. Tillämpningen av principen skall i mån av möjlighet styras av de allmänna principer som fastslås i artikel 31 i direktivet, särskilt i artikel 31.1 c aa och 31.1 c bb samt 31.1 d. Av dessa bestämmelser framgår att om samtliga komponenter som verkligen avser räkenskapsåret i fråga beaktas, kan det säkerställas att principen efterlevs.
För det fall då
- ett bolag (moderbolaget) är den enda delägaren i ett annat bolag (dotterbolaget) och kontrollerar detta,
- moderbolaget och dotterbolaget utgör en koncern enligt den nationella rätten,
- de båda bolagens räkenskapsår sammanfaller,
- dotterbolagets bokslut för räkenskapsåret i fråga har fastställts av dess bolagsstämma innan revisionen av moderbolagets bokslut för samma räkenskapsår har avslutats,
- det framgår av dotterbolagets bokslut för räkenskapsåret i fråga, såsom det fastställts av dess bolagsstämma, att dotterbolaget på balansdagen - det vill säga den sista dagen under räkenskapsåret - har avsatt vinst för utdelning till moderbolaget, och
- den nationella domstolen har försäkrat sig om att dotterbolagets bokslut för räkenskapsåret i fråga ger en rättvisande bild av dess tillgångar och skulder, av dess ekonomiska ställning och av dess resultat,
strider det inte mot regeln i artikel 31.1 c aa i direktivet, enligt vilken med avseende på värderingen av posterna i årsboksluten endast per balansdagen konstaterade intäkter får tas med, att den nationella domstolen anser att vinsten i fråga skall tas upp i moderbolagets balansräkning för det räkenskapsår beträffande vilket dotterbolaget avsatt denna för utdelning.
I mål C-234/94,
angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från Bundesgerichtshof, att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan
Waltraud Tomberger
och
Gebrüder von der Wettern GmbH,
angående tolkningen av artiklarna 31.1 och 59 i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT nr L 222, s. 11), i dess ändrade lydelse enligt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT nr L 193, s. 1),
meddelar
DOMSTOLEN
(femte avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden D.A.O. Edward (referent) samt domarna J.-P. Puissochet, J.C. Moitinho de Almeida, C. Gulmann och M. Wathelet,
generaladvokat: G. Tesauro,
justitiesekreterare: biträdande justitiesekreteraren H. von Holstein,
med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:
- Waltraud Tomberger, genom advokaten Hansjürgen Herrmann, Köln,
- Gebrüder von der Wettern GmbH, genom advokaten Adelgund Hofmeister, Köln,
- Tysklands regering, genom Alfred Dittrich, Regierungsdirektor, förbundsjustitieministeriet, samt Bernd Kloke, Oberregierungsrat, förbundsekonomiministeriet, båda i egenskap av ombud,
- Europeiska gemenskapernas kommission, genom juridiska rådgivarna Antonio Caeiro och Jürgen Grunwald, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till förhandlingsrapporten,
efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 16 november 1995 av: Waltraud Tomberger, företrädd av advokaten Klaus Heinemann, Köln, Gebrüder von der Wettern GmbH, företrätt av advokaten Adelgund Hofmeister, Köln, Tysklands regering, företrädd av Alfred Dittrich, Förenade kungarikets regering, företrädd av David Anderson, barrister, och kommissionen, företrädd av Jürgen Grunwald,
och efter att den 25 januari 1996 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
1 Bundesgerichtshof har genom beslut av den 21 juli 1994, som inkommit till domstolens kansli den 18 augusti samma år, enligt artikel 177 i EG-fördraget ställt en fråga i begäran om förhandsavgörande angående tolkningen av artiklarna 31.1 och 59 i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT nr L 222, s. 11, nedan kallat det fjärde direktivet), i dess ändrade lydelse enligt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT nr L 193, s. 1).
2 Frågan har väckts inom ramen för en tvist mellan Waltraud Tomberger (nedan kallad sökanden) och Gebrüder von der Wettern (nedan kallad svaranden), ett bolag enligt tysk rätt som är verksamt i Tyskland.
3 I artikel 2.3 i det fjärde direktivet, som har samma ordalydelse som det fjärde övervägandet i ingressen, föreskrivs att
"[å]rsbokslutet skall ge en rättvisande bild av bolagets tillgångar, skulder, ekonomiska ställning och resultat".
4 I punkt 5 i samma artikel fastslås att
"[o]m undantagsvis tillämpningen av en föreskrift i detta direktiv är oförenlig med den skyldighet som föreligger enligt punkt 3, skall avsteg göras från den förstnämnda föreskriften så att en rättvisande bild enligt punkt 3 kan ges".
5 I artikel 31.1 i det fjärde direktivet föreskrivs följande:
1. "Medlemsstaterna skall svara för att de i boksluten redovisade posterna värderas enligt följande allmänna grunder:
...
c) Värderingen skall ske med iakttagande av rimlig försiktighet. Detta innebär särskilt att
aa) endast per balansdagen konstaterade intäkter får tas med,
bb) hänsyn måste tas till alla förutsebara risker och möjliga förluster som har uppkommit under detta eller tidigare räkenskapsår, även om dessa risker eller förluster blir kända först efter balansdagen men före upprättandet av balansräkningen,
...
d) De intäkter och kostnader som avser räkenskapsåret skall tas upp utan hänsyn till tidpunkten för betalningen.
..."
6 Enligt den ändrade lydelsen av artikel 59.1 i det fjärde direktivet föreskrivs följande:
"En medlemsstat får tillåta eller fordra att ägarintressen enligt artikel 17 i sådana företag över vilkas driftsmässiga och finansiella styrning ett betydande inflytande utövas redovisas i balansräkningen enligt punkt 2-9 nedan som delposter till, beroende på omständigheterna, antingen posten 'Aktier eller andelar i anknutna företag' eller posten 'Ägarintressen'."
7 Enligt den ändrade lydelsen av punkt 2-9 i artikel 59 föreskrivs två metoder för att värdera de andelar som avses i punkt 1.
8 Sökanden, som är aktieägare i svarandebolaget, angriper bolagets bokslut för det räkenskapsår som löpte från den 1 januari 1989 till den 31 december 1989, vilket fastställdes av bolagsstämman den 19 oktober 1990.
9 Svaranden innehar bland annat andelar om 100 procent av kapitalet i bolagen Technische Sicherheitssystem GmbH och Gesellschaft für Bauwerksabdichtungen mbH (nedan kallade bolagen TSS och GfB).
10 Den 29 juni 1990 fastställdes genom beslut av respektive bolagsstämma de bokslut för bolagen TSS och GfB som hade upprättats för det räkenskapsår som likaledes löpte från den 1 januari 1989 till den 31 december 1989. Av boksluten framgick att viss vinst hade avsatts för utdelning till svaranden det räkenskapsåret men ännu inte hade utbetalats till denna.
11 I svarandens bokslut för år 1989 angavs den vinst som hade utdelats till denna av bolagen TSS och GfB under räkenskapsåret 1988 men inte den vinst som hade avsatts för utdelning till denna för räkenskapsåret 1989.
12 Sökanden, som ansåg att det i svarandens bokslut för räkenskapsåret 1989 i enlighet med det fjärde direktivet borde ha angivits även den vinst som bolagen TSS och GfB avsatt för utdelning till svaranden för samma räkenskapsår, väckte talan vid Landgericht om ogiltigförklaring av beslutet från svarandens bolagsstämma att fastställa bokslutet för år 1989. Talan, som ogillades i första och andra instans, blev föremål för ansökan om "Revision" vid Bundesgerichtshof.
13 Bundesgerichtshof anser att ett bolag (moderbolaget) som är den enda delägaren eller innehar en majoritetsandel i ett annat bolag (dotterbolaget) har rätt till andel i det senares vinst som är tillräckligt konkret vid dotterbolagets balansdag för att det skall kunna anses att denna rätt utgör en del av moderbolagets tillgångar. Därav följer att denna fordran skall beaktas i moderbolagets bokslut "från den dag dotterbolagets motsvarande skyldighet gentemot moderbolaget uppkommer". Bundesgerichtshof har emellertid frågat om denna uppfattning är förenlig med kraven i det fjärde direktivet.
14 Det är mot denna bakgrund som Bundesgerichtshof har beslutat att vilandeförklara målet och att ställa följande fråga i begäran om förhandsavgörande:
"Strider det mot regeln i artikel 31.1 c aa i det fjärde direktivet av den 25 juli 1978 (78/660/EEG), enligt vilken endast per balansdagen konstaterade intäkter får tas med i bokslutet, och mot principerna i artikel 59 i samma direktiv angående den så kallade kapitalandelsmetoden ('Equity method') att anse att ett företags rätt till vinst gentemot ett företag med begränsat ansvar - av vilka det förra är ensam delägare i det senare och presumtionen i artikel 17.2 i lagen om aktiebolag, enligt vilken sagda företag kontrollerar det andra, liksom presumtionen i artikel 18.1 tredje meningen i nyssnämnda lag, enligt vilken de båda företagen utgör en koncern (Konzern), inte har motbevisats - utgör en del av tillgångarna i det företag som är den enda delägaren eller innehar en majoritetsandel i det kontrollerade företaget från det senares balansdag, och att rätten till det senares vinst således skall tas upp bland det kontrollerande företagets tillgångar 'från den dagen', i det fall de båda bolagens räkenskapsår sammanfaller och bolagsstämman i det bolag med begränsat ansvar som kontrolleras av det andra bolaget har beslutat att fastställa bokslutet och att fördela vinsten vid en tidpunkt då revisionen av bokslutet i det företag som helt kontrollerar det andra ännu inte har avslutats?"
15 Inledningsvis bör understrykas, som framgår av ordalydelsen i tolkningsfrågan och av beslutet om hänskjutande, att frågan bygger på ett antal mycket specifika antaganden:
- moderbolaget är den enda delägaren i dotterbolaget och kontrollerar det,
- moderbolaget och dotterbolaget utgör en koncern enligt den nationella rätten,
- de båda bolagens räkenskapsår sammanfaller,
- dotterbolagets bokslut för räkenskapsåret i fråga har fastställts av dess bolagsstämma innan revisionen av moderbolagets bokslut för samma räkenskapsår har avslutats,
- det framgår av dotterbolagets bokslut för samma räkenskapsår, så som det fastställts av dess bolagsstämma, att dotterbolaget på balansdagen - det vill säga den sista dagen under räkenskapsåret - har avsatt vinst för utdelning till moderbolaget, och
- den nationella domstolen anser att moderbolagets rätt till vinsten i fråga, mot bakgrund av de presumtioner i den nationella rätten som rör förhållandet mellan moderbolaget och dotterbolaget, är tillräckligt konkret på de båda bolagens balansdag för att det skall kunna anses att denna rätt samma dag utgör en del av moderbolagets tillgångar.
16 Vad beträffar artikel 59 i det fjärde direktivet, i dess ändrade lydelse, som den nationella domstolen hänvisat till, kan det räcka - som generaladvokaten har gjort i punkt 12 i sitt förslag till avgörande - att påpeka att bestämmelsen inte har någon betydelse för utgången av tvisten vid den nationella domstolen, eftersom den tyske lagstiftaren inte har begagnat sig av den rättighet som ges honom i bestämmelsen, varför värderingsmetoderna som föreskrivs i denna inte är tillämpliga i Tyskland.
17 Vad beträffar artikel 31 i det fjärde direktivet är det värt att påminna om att dess syfte är att samordna de nationella bestämmelserna om uppställningen av och innehållet i årsbokslut för vissa typer av bolag (se det första övervägandet). För att samordna innehållet i boksluten föreskrivs i direktivet principen om att det skall ges en "rättvisande bild", vars efterlevnad utgör det främsta målet med direktivet. Enligt denna princip skall årsboksluten för de bolag som åsyftas i det fjärde direktivet ge en rättvisande bild av bolagens tillgångar och skulder, deras ekonomiska ställning samt resultat (se det fjärde övervägandet samt artikel 2.3 och 2.5 i det fjärde direktivet).
18 Tillämpningen av principen att det skall ges en rättvisande bild skall i mån av möjlighet styras av de allmänna principerna i artikel 31 i det fjärde direktivet. De principer som fastslås i artikel 31.1 c aa och 31.1 c bb samt 31.1 d är i det förevarande fallet av särskild betydelse.
19 För det första föreskrivs i artikel 31.1 c aa att endast per balansdagen konstaterade intäkter får tas med.
20 För det andra förtydligas i punkt 1 d i samma artikel att de intäkter och kostnader som avser räkenskapsår skall tas upp i balansräkningen för det räkenskapsåret, utan att hänsyn tas till tidpunkten för betalning av dessa.
21 För det tredje krävs i punkt 1 c bb, vad beträffar risker och förluster som uppkommit under ett räkenskapsår, att hänsyn skall tas till dessa även om de blir kända först efter balansdagen men före upprättandet av balansräkningen för det räkenskapsåret.
22 Av dessa bestämmelser följer att beaktandet av samtliga komponenter - konstaterade intäkter, intäkter och kostnader, risker och förluster - som verkligen avser räkenskapsåret i fråga möjliggör att efterlevnaden av principen om att det skall ges en rättvisande bild kan säkerställas.
23 Vad beträffar det föreliggande fallet har intäkterna i fråga enligt dotterbolagets bokslut konstaterats av detta bolag under räkenskapsåret 1989 och avsatts för utdelning till moderbolaget den 31 december 1989, det vill säga före räkenskapsårets utgång. Den nationella domstolen bör, innan den undersöker moderbolagets bokslut, försäkra sig om att det inte förekommer någon komponent som skulle kunna föranleda att det ifrågasattes att framställningen av dotterbolagets ekonomiska ställning överensstämmer med principen om att det ges en rättvisande bild.
24 Av det ovan sagda framgår att om dotterbolagets bokslut överensstämmer med principen om en rättvisande bild, strider det inte mot regeln i artikel 31.1 c aa i det fjärde direktivet att den nationella domstolen anser att intäkten i fråga under de beskrivna omständigheterna skall tas upp i moderbolagets balansräkning för det räkenskapsår beträffande vilket dotterbolaget har vidtagit åtgärder för att avsätta denna intäkt för utdelning.
25 Således bör den hänskjutande domstolens fråga besvaras så, att för det fall då
- ett bolag (moderbolaget) är den enda delägaren i ett annat bolag (dotterbolaget) och kontrollerar detta,
- moderbolaget och dotterbolaget utgör en koncern enligt den nationella rätten,
- de båda bolagens räkenskapsår sammanfaller,
- dotterbolagets bokslut för räkenskapsåret i fråga har fastställts av dess bolagsstämma innan revisionen av moderbolagets bokslut för samma räkenskapsår har avslutats,
- det framgår av dotterbolagets bokslut för räkenskapsåret i fråga, såsom det fastställts av dess bolagsstämma, att dotterbolaget på balansdagen - det vill säga den sista dagen under räkenskapsåret - har avsatt vinst för utdelning till moderbolaget, och
- den nationella domstolen har försäkrat sig om att dotterbolagets bokslut för räkenskapsåret i fråga ger en rättvisande bild av dess tillgångar och skulder, av dess ekonomiska ställning och av dess resultat,
strider det inte mot regeln i artikel 31.1 c aa i det fjärde direktivet att den nationella domstolen anser att vinsten i fråga skall tas upp i moderbolagets balansräkning för det räkenskapsår beträffande vilket dotterbolaget har avsatt denna för utdelning.
Rättegångskostnader
26 De kostnader som har förorsakats den tyska och den brittiska regeringen samt Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.
På dessa grunder beslutar
DOMSTOLEN
(femte avdelningen)
- angående den fråga som genom beslut av den 21 juli 1994 förts vidare av Bundesgerichtshof - följande dom:
För det fall då
- ett bolag (moderbolaget) är den enda delägaren i ett annat bolag (dotterbolaget) och kontrollerar detta,
- moderbolaget och dotterbolaget utgör en koncern enligt den nationella rätten,
- de båda bolagens räkenskapsår sammanfaller,
- dotterbolagets bokslut för räkenskapsåret i fråga har fastställts av dess bolagsstämma innan revisionen av moderbolagets bokslut för samma räkenskapsår har avslutats,
- det framgår av dotterbolagets bokslut för räkenskapsåret i fråga, såsom det fastställts av dess bolagsstämma, att dotterbolaget på balansdagen - det vill säga den sista dagen under räkenskapsåret - har avsatt vinst för utdelning till moderbolaget, och
- den nationella domstolen har försäkrat sig om att dotterbolagets bokslut för räkenskapsåret i fråga ger en rättvisande bild av dess tillgångar och skulder, av dess ekonomiska ställning och av dess resultat,
strider det inte mot regeln i artikel 31.1 c aa i rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag, i dess ändrade lydelse enligt rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning, att den nationella domstolen anser att vinsten i fråga skall tas upp i moderbolagets balansräkning för det räkenskapsår beträffande vilket dotterbolaget har avsatt denna för utdelning.