61994J0196

Jordbruk - Gemensam organisation av marknaden - Mjölk och mjölkprodukter - Tilläggsavgift på mjölk - En producents överskridande av en av sina referenskvantiteter - Invändning mot skyldigheten att betala avgift med motiveringen att det inte föreligger någon överskottsproduktion på nationell nivå, vid jämförelse av de samlade kvantiteter som har släppts ut på marknaden och summan av de två referenskvantiteter för dels leveranser, dels direktförsäljning, som har tilldelats den berörda medlemsstaten - Otillåtligt

(Rådets förordning nr 804/68, artikel 5c.7, såsom den har ändrats genom förordning nr 856/84 och sedan genom förordning nr 1298/85, och förordning nr 857/84, artikel 6a, såsom den har ändrats genom förordning nr 590/85)

Inom ramen för systemet med tilläggsavgifter på mjölk, är de totala referenskvantiteter som tilldelas en medlemsstat för dels leveranser, dels direktförsäljning, oberoende av varandra. En producent som har överskridit en av de individuella referenskvantiteter som har tilldelats honom, kan således inte, för att undgå den skyldighet att betala avgift som följer av detta överskridande, åberopa den omständigheten att det inte föreligger någon överproduktion på det nationella planet, eftersom den totala kvantitet som har producerats är mindre än summan av de båda totala referenskvantiteter som medlemsstaten i fråga förfogar över.

Det faktum att de två typerna av referenskvantiteter är oberoende av varandra ändras inte av att det enligt artikel 5c.7 i förordning nr 804/68, såsom den har ändrats genom förordning nr 856/84 och sedan genom förordning nr 1298/85, är möjligt att under vissa förhållanden ändra den totala referenskvantitet som en medlemsstat förfogar över i fråga om leveranser - för att ta hänsyn till de strukturella förändringar som påverkar direktförsäljning och leveranser - utan att för den skull öka summan av denna medlemsstats totala referenskvantiteter. Det ändras inte heller av att det enligt artikel 6a i förordning nr 857/84, såsom den har ändrats genom förordning nr 590/85, är möjligt för enskilda producenter som förfogar över två referenskvantiteter att erhålla en ökning av en av dessa två referenskvantiteter för att kunna klara av förändrade försäljningsbehov, under förutsättning att den andra referenskvantiteten minskas på motsvarande sätt.

I mål C-196/94,

angående en begäran enligt artikel 177 i EG-fördraget, från avdelningen för tvister vid Conseil d'État i Luxemburg, att domstolen skall meddela ett förhandsavgörande i det vid den nationella domstolen anhängiga målet mellan

Catherine Schiltz-Thilmann

och

Ministre de l'Agriculture,

angående tolkningen av artikel 5c i rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT nr L 148, s. 13), såsom den har ändrats genom rådets förordning (EEG) nr 856/84 av den 31 mars 1984 (EGT nr L 90, s. 10) och genom rådets förordning (EEG) nr 1298/85 av den 23 maj 1985 (EGT nr L 137, s. 5), och av artikel 6a i rådets förordning (EEG) nr 857/84 av den 31 mars 1984 om allmänna tillämpningsföreskrifter för den avgift som avses i artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT nr L 90, s. 13), såsom den har ändrats genom rådets förordning (EEG) nr 590/85 av den 26 februari 1985 (EGT nr L 68, s. 1),

meddelar

DOMSTOLEN

(andra avdelningen)

sammansatt av G. Hirsch, avdelningsordförande, G.F. Mancini (referent) och F.A. Schockweiler, domare,

generaladvokat: G. Cosmas,

justitiesekreterare: R. Grass,

med beaktande av de skriftliga yttranden som har inkommit från:

- Catherine Schiltz-Thilmann, genom Fernand Entringer, advokat i Luxemburg,

- Storhertigdömet Luxemburg, genom Ferdinand Hoffstetter, förste avdelningsrådgivare, i egenskap av ombud,

- Europeiska gemenskapernas kommission, genom Gérard Rozet, juridisk rådgivare, och Gérard Berscheid vid rättstjänsten, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 28 september 1995 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Avdelningen för tvister vid Conseil d'État i Luxemburg har genom en dom av den 6 juli 1994, som inkom till domstolen den 7 juli samma år, enligt artikel 177 i EG-fördraget begärt ett förhandsavgörande angående tolkningen av artikel 5c i rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter (EGT nr L 148, s. 13), såsom den har ändrats genom rådets förordning (EEG) nr 856/84 av den 31 mars 1984 (EGT nr L 90, s. 10) och genom rådets förordning (EEG) nr 1298/85 av den 23 maj 1985 (EGT nr L 137, s. 5), och av artikel 6a i rådets förordning (EEG) nr 857/84 av den 31 mars 1984 om allmänna tillämpningsföreskrifter för den avgift som avses i artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT nr L 90, s. 13), såsom den har ändrats genom rådets förordning (EEG) nr 590/85 av den 26 februari 1985 (EGT nr L 68, s. 1).

2 Denna fråga har uppkommit i en tvist mellan Catherine Schiltz-Thilmann, ägare till ett jordbruk för produktion av komjölk, och Ministre luxembourgeois de l'Agriculture (nedan kallad "ministern") med anledning av ett beslut genom vilket Schiltz-Thilmann åläggs att betala tilläggsavgift för att ha överskridit sin referenskvantitet för direktförsäljning av komjölk under produktionsåret 1991/92.

3 För att begränsa produktionen av mjölk och mjölkprodukter inom gemenskapen infördes det genom artikel 5c i förordning nr 804/68, ändrad bland annat genom förordning nr 856/84, en tilläggsavgift att tas ut av producenter eller uppköpare av mjölk för sålda eller köpta kvantiteter som överskrider en bestämd referenskvantitet. I detta tilläggsavgiftsystem görs åtskillnad mellan leveranser till mejerier eller andra företag och försäljning direkt till konsumtion.

4 Vad beträffar leveranser till mejerier eller andra företag föreskrivs i artikel 5c.1 att medlemsstaterna kan välja mellan två metoder för avgiftens tillämpning. Enligt metod "A" skall avgiften betalas av producenterna, medan det enligt metod "B", som har antagits av Storhertigdömet Luxemburg, är uppköparna av mjölk som skall betala tilläggsavgiften när referenskvantiteten överskrids.

5 Angående försäljning direkt till konsumtion anges i artikel 5c.2 att avgiften skall betalas av varje producent för de kvantiteter som han har sålt direkt till konsumtion och som överskrider referenskvantiteten.

6 Skillnaden mellan försäljning direkt till konsumtion och leveranser till mejerier eller andra företag rör de totala referenskvantiteter som tilldelas medlemsstaterna (nedan kallade "nationella kvoter").

7 Summan av de individuella referenskvantiteter som tilldelas mjölkproducenterna för direktförsäljning eller för leveranser får inte överskrida de nationella kvoter som fastställs för leveranser i artikel 5c.3 i den ändrade förordningen nr 804/68 och för direktförsäljning i artikel 6.2 samt i den bilaga till förordning nr 857/84 till vilken det hänvisas i artikel 6.2.

8 Enligt artikel 5c.7 andra och tredje stycket i förordning nr 804/68, såsom den på denna punkt har ändrats genom förordning nr 1298/85, får den nationella kvot som fastställts för leveranser justeras - med tillämpning av det så kallade förvaltningskommittéförfarandet - på grundval av objektiva och vederbörligen verifierade statistiska data för att beakta strukturella förändringar.

9 I artikel 6a i den ändrade förordningen nr 857/84 föreskrivs slutligen att de producenter som förfogar över två individuella referenskvantiteter, den ena för leveranser och den andra för direktförsäljning, på begäran skall erhålla en ökning av en av dessa två referenskvantiteter för att kunna klara av förändrade försäljningsbehov. Denna ökning är dock underkastad en minskning med samma belopp av den andra referenskvantiteten.

10 Av den hänskjutande domen framgår att Schiltz-Thilmann levererar en del av mjölkproduktionen från sin jordbruksanläggning till en uppköpare, medan den andra delen har sålts direkt till konsumtion genom ostproduktion. Vad angår tillämpningen av tilläggsavgiftsystemet på komjölk förfogar Schiltz-Thilmann således över två referenskvantiteter, varav den ena för leveranser och den andra för direktförsäljning. Under produktionsåret 1991/92, som är i fråga i målet inför den nationella domstolen, uppgick de referenskvantiteter som hade tilldelats henne till 152 654 kg för direktförsäljning och till 175 805 kg för leveranser, medan de kvantiteter som faktiskt såldes eller levererades under detta produktionsår uppnådde 198 044 respektive 160 594 kg.

11 Den del av referenskvantiteten som hade tilldelats Schiltz-Thilmann för leveranser och som inte utnyttjades (15 211 kg) har i enlighet med artikel 6a i förordning nr 857/84 lagts till referenskvantiteten för direktförsäljning, som på så vis kom att uppgå till 167 865 kg. Efter att ha ökat denna kvantitet med en standardmängd på 5 000 kg fastställde ministern till slut ett överskridande med 25 179 kg under produktionsåret 1991/92 och ålade Schiltz-Thilmann att betala 245 865 LFR i tilläggsavgift för den direktförsäljning som hade överskridit referenskvantiteten.

12 Efter att ha väckt talan mot beslutet vid Conseil d'État har Schiltz-Thilmann inför denna domstol hävdat att en tilläggsavgift för överskridande av en individuell referenskvantitet inte kunde åläggas henne, annat än om summan av de nationella kvoter för leveranser och direktförsäljning som fastställts för Luxemburg också hade överskridits under det ifrågavarande produktionsåret.

13 Ministern har för sin del gjort gällande att tilläggsavgiften skall betalas för de levererade eller direktförsålda kvantiteter som överskrider den motsvarande referenskvantiteten, oavsett om de nationella kvoterna - beaktade separat eller tillsammans - hade överskridits.

14 Efter att ha konstaterat att den nationella kvoten för leveranser för produktionsåret 1991/92 inte hade uttömts, men att så var fallet med kvoten för försäljning direkt till konsumtion, utan att summan av de två nationella kvoterna hade överskridits, har Conseil d'État i begäran om förhandsavgörande ställt följande fråga till domstolen, eftersom det anser att tvistens avgörande beror av tolkningen av gemenskapens bestämmelser:

"Är det enligt gemenskapens bestämmelser, särskilt artikel 6a i förordning nr 857/84 och artikel 5c sjunde stycket i förordning nr 804/68 möjligt att för bedömningen av om det föreligger en överskottsproduktion på det nationella planet lägga samman de så kallade 'uppköpskvoterna' och 'direktförsäljningskvoterna', eller är dessa kvoter oberoende av varandra och kan de följaktligen inte få läggas samman, med förbehåll för överföring av en kvot till en annan inom ramen för artikel 6a i förordning nr 857/84?"

15 För svaret på denna fråga erinras om att syftet med tilläggsavgiftsystemet är att återupprätta balansen mellan utbud och efterfrågan på en mjölkmarknad som kännetecknas av strukturella överskott, genom att begränsa mjölkproduktionen inom gemenskapen (se bland annat dom av den 17 maj 1988, Erpelding, 84/87, Rec. 2647, punkt 26).

16 De strukturella överskotten skall undanröjas med hjälp av två skilda mekanismer för tilläggsavgifter, varav den ena avser direktförsäljning och den andra leveranser. Dessa mekanismer, som var och en motsvarar skilda grupper av utlösande faktorer, har införts genom olika bestämmelser och har sina egna särdrag.

17 Det skall för det första påpekas att de två typerna av referenskvantiteter har införts var för sig, genom specifika texter. I artikel 5c i den ändrade förordningen nr 804/68 fastställs den individuella referenskvantiteten för leveranser i punkt 1, medan den motsvarande nationella kvoten fastställs i punkt 3. Den individuella referenskvantiteten för direktförsäljning har för sin del införts genom artikel 5c.2, medan den motsvarande nationella kvoten regleras i artikel 6 i förordning nr 857/84 samt i bilagan till denna rättsakt.

18 För det andra skall understrykas att frågan om vem som är skyldig att betala tilläggsavgiften är beroende av vilken typ av referenskvantitet som har överskridits. Även om det alltid är producenten som skall betala avgift när referenskvantiteten vid direktförsäljning har överskridits, åligger betalningen av tilläggsavgiften för leveranser antingen uppköparen eller producenten, beroende på om den berörda medlemsstaten har valt metod "A" eller metod "B", båda fastställda i artikel 5c.1 i den ändrade förordningen nr 804/68.

19 För det tredje växlar tilläggsavgiftens procentsats beroende på om det är referenskvantiteten för leveranser eller den för direktförsäljning som överskrids. Under produktionsåret 1991/92 var dessa två procentsatser 115 respektive 75 procent.

20 Slutligen är sätten för den årliga avräkning som upprättas för att avgöra om en avgift skall uttas olika för de två grupperna av referenskvantiteter. Enligt artiklarna 15 och 16 i kommissionens förordning (EEG) nr 1546/88 av den 3 juni 1988 om tillämpningsföreskrifter för den tilläggsavgift som avses i artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 (EGT nr L 139, s. 12), vilka var tillämpliga vid tiden för de ifrågavarande omständigheterna i målet inför den nationella domstolen, skall de årliga deklarationerna av faktiskt levererade eller sålda kvantiteter göras av uppköparna beträffande leveranser till mejerier och andra företag och av producenten beträffande försäljning direkt till konsumtion.

21 Det faktum att de två typerna av referenskvantiteter, avseende direktförsäljning och leveranser, är av särskild och oberoende beskaffenhet ändras inte på grund av artikel 6a i den ändrade förordningen nr 857/84 och artikel 5c.7 i den ändrade förordningen nr 804/68.

22 Det undantagsförfarande som genom artikel 5c.7 har införts för att ta hänsyn till strukturella förändringar som påverkar direktförsäljning och leveranser avser den nationella kvoten för leveranser. Det avser följaktligen medlemsstaterna och inte de enskilda producenterna. Enligt tredje stycket i punkt 7 kan för övrigt en eventuell justering av denna kvot inte medföra en ökning av summan av de nationella kvoterna. Slutligen sker en sådan justering inte automatiskt, utan inträder först efter det så kallade "förvaltningskommittéförfarande" som föreskrivs i artikel 30 i förordning nr 804/68 och på grundval av objektiva och vederbörligen verifierade statistiska data. En sådan justering är inte begränsad till ett enskilt produktionsår, utan består till dess att det sker en ny förändring av de statistiska data i fråga.

23 Artikel 5c.7 har därför inte någon inverkan på den utlösande faktorn för den tilläggsavgift som skall betalas av enskilda producenter för det fall då den referenskvantitet som har tilldelats dem överskrids.

24 Detsamma gäller för artikel 6a i den ändrade förordningen nr 857/84. Enligt denna bestämmelse får nämligen enskilda producenter lägga den del av en referenskvantitet som inte har utnyttjats till den andra referenskvantiteten. En sådan överföring leder därför inte till en ökning av summan av de två enskilda kvantiteterna. Härav följer att om jordbrukets totala produktion överskrider summan av de två individuella referenskvantiteterna skall tilläggsavgift betalas för den del som faktiskt har producerats och som överskjuter antingen den ena, den andra eller båda referenskvantiteterna, för direktförsäljning eller för leveranser.

25 Överskridandet förblir därmed den faktor som utlöser tilläggsavgiften, även om en mängd från den ena referenskvantiteten har överförts till den andra i enlighet med artikel 6a i den ändrade förordningen nr 857/84.

26 Med beaktande av övervägandena ovan skall svaret på den fråga som har ställts vara att artikel 6a i den ändrade förordningen nr 857/84 och 5c.7 i den ändrade förordningen nr 804/68 skall tolkas på så sätt att det inte är möjligt att för bedömningen av om det föreligger en överskottsproduktion på det nationella planet lägga samman referenskvantiteterna för direktförsäljning med dem för leveranser, eftersom dessa kvantiteter är oberoende av varandra.

Rättegångskostnader

27 De kostnader som har förorsakats den luxemburgska regeringen och Europeiska gemenskapernas kommission, som har inkommit med yttranden till domstolen, är inte ersättningsgilla. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(andra avdelningen)

- angående den fråga som genom dom av den 6 juli 1994 förts vidare av avdelningen för tvister vid Conseil d'État i Luxemburg - följande dom:

Artikel 6a i rådets förordning (EEG) nr 857/84 av den 31 mars 1984 om allmänna tillämpningsföreskrifter för den avgift som avses i artikel 5c i förordning (EEG) nr 804/68 inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter, såsom den har ändrats genom rådets förordning (EEG) nr 590/85 av den 26 februari 1985, och artikel 5c.7 i rådets förordning (EEG) nr 804/68 av den 27 juni 1968 om den gemensamma organisationen av marknaden för mjölk och mjölkprodukter, såsom den har ändrats genom rådets förordning (EEG) nr 856/84 av den 31 mars 1984 och genom rådets förordning (EEG) nr 1298/85 av den 23 maj 1985, skall tolkas på så sätt att det inte är möjligt att för bedömningen av om det föreligger en överskottsproduktion på det nationella planet lägga samman referenskvantiteterna för direktförsäljning med dem för leveranser, eftersom dessa kvantiteter är oberoende av varandra.