61994J0182

1 Talan om fördragsbrott - Befogat intresse av att vidta åtgärder - Kommissionen är inte skyldig att redovisa det befogade intresset

(EG-fördraget, artikel 169)

2 Medlemsstater - Skyldigheter - Genomförande av direktiven - Fördragsbrott - Befogat med hänsyn till tillkomsten av ändringsdirektiv - Otillåtlighet

(EG-fördraget, artikel 169)

3 Kommissionen har inte redovisat något befogat intresse av att vidta åtgärder när den handlar inom den behörighet som följer av artikel 169 i fördraget, eftersom den i gemenskapens allmänna intresse har till uppgift att ex officio vaka över medlemsstaternas tillämpning av fördraget.

4 Det faktum att gemenskapens institutioner genomför ändringar av direktiven är inte tillräckligt för att befria medlemsstaterna från skyldigheten att rätta sig efter dessa inom de föreskrivna fristerna.

I mål C-182/94,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av Antonio Aresu vid rättstjänsten, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos Georgios Kremlis, rättstjänsten, Centre Wagner, Kirchberg,

sökande,

mot

Republiken Italien, företrädd av Umberto Leanza, chef för rättsavdelningen för internationella tvister vid utrikesministeriet, i egenskap av ombud, biträdd av Maurizio Fiorilli, avvocato dello Stato, med delgivningsadress i Luxemburg vid Italiens ambassad, 5, rue Marie-Adélaïde,

svarande,

angående en talan om fastställelse av att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten genom att inte, inom den föreskrivna fristen, vidta nödvändiga åtgärder i lag eller annan författning för att genomföra rådets direktiv 89/392/EEG av den 14 juni 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner (EGT nr L 183, s. 9) och rådets direktiv 91/368/EEG av den 20 juni 1991 om ändring av direktiv 89/392/EEG (EGT nr L 198, s. 16),

meddelar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

sammansatt av C. Gulmann (referent), avdelningsordförande, P. Jann, D.A.O. Edward, J.-P. Puissochet och L. Sevón, domare,

generaladvokat: C.O. Lenz,

justitiesekreterare: R. Grass,

med hänsyn till referentens rapport,

och efter att den 30 mars ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Genom ansökan som har inkommit till domstolens kansli den 29 juni 1994 har Europeiska gemenskapernas kommission, enligt artikel 169 i EG-fördraget, väckt talan om fastställelse av att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten genom att inte, inom den föreskrivna fristen, vidta nödvändiga åtgärder i lag eller annan författning för att genomföra rådets direktiv 89/392/EEG av den 14 juni 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner (EGT nr L 183, s. 9) och rådets direktiv 91/368/EEG av den 20 juni 1991 om ändring av direktiv 89/392/EEG (EGT nr 198, s. 16).

2 I artikel 13.1 i direktiv 89/392 och i artikel 3.1 i direktiv 91/368 stadgas att medlemsstaterna före den 1 januari 1992 skall utfärda och offentliggöra de lagar och andra författningar som behövs för att genomföra bestämmelserna i nämnda direktiv.

3 Kommissionen har gjort gällande att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten genom att inte före den 1 januari 1992 ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att genomföra bestämmelserna i direktiven.

4 Den italienska regeringen har inte bestritt att bestämmelserna i direktiven 89/392 och 91/368 inte har genomförts inom den föreskrivna fristen. Den har emellertid gjort gällande att det motiverade yttrandet av den 28 maj 1993 hade avgivits medan två direktiv om ändring av direktiv 89/392 höll på att antas, nämligen rådets direktiv 93/44/EEG av den 14 juni 1993 (EGT nr L 175, s. 12) och rådets direktiv 93/68/EEG av den 22 juli 1993 (EGT nr L 220, s. 1). Talan väcktes därefter innan fristen för genomförandet av de två ändringsdirektiven hade gått ut. Därav följer, enligt svaranden, att kommissionen har velat föra talan om fastställelse av att den italienska rättsordningen inte var anpassad till en gemenskapsrättslig reglering som inte längre är aktuell. Det aktuella fördragsbrottet är följaktligen endast ett formellt fördragsbrott, på vilket en talan enligt artikel 169 i fördraget inte kan grundas. Den italienska regeringen har därför dragit slutsatsen att kommissionens talan inte kan prövas, eftersom det inte föreligger något skyddat intresse att försvara.

5 I likhet med vad kommissionen har gjort gällande, bör i detta avseende först påpekas att kommissionen, enligt fast rättspraxis från domstolen, inte behöver redovisa något skyddat intresse att försvara när den handlar i enlighet med den kompetens som följer av artikel 169 i fördraget, eftersom den i gemenskapens allmänna intresse har till uppgift att ex officio vaka över fördragets tillämpning av medlemsstaterna (dom av den 4 april 1974, kommissionen mot Frankrike, 167/73, Rec. s. 359, punkt 15).

6 Vidare bör understrykas att det faktum att gemenskapens institutioner genomför ändringar av direktiven inte är tillräckligt för att befria medlemsstaterna från skyldigheten att rätta sig efter dessa inom de föreskrivna fristerna.

7 Den italienska regeringen har vidare påpekat att genomförandet av den ifrågavarande regleringen i dess helhet skall ske genom lagen nr 146/94, vilken för närvarande håller på att antas.

8 Eftersom bestämmelserna i direktiven inte har genomförts, föreligger skäl att anse kommissionens påstående om fördragsbrott som styrkt.

9 Följaktligen föreligger det grund att fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten genom att inte, inom den utsatta fristen, ha vidtagit nödvändiga åtgärder i lag eller annan författning för att genomföra direktiv 89/392/EEG och direktiv 91/368/EEG.

Rättegångskostnader

10 Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall den part som tappar målet ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Republiken Italien har tappat målet, skall denna stat ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

(femte avdelningen)

följande dom:

11 Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten genom att inte, inom den utsatta fristen, vidta nödvändiga åtgärder i lag eller annan författning för att genomföra bestämmelserna i rådets direktiv 89/392/EEG av den 14 juni 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner och rådets direktiv 91/368/EEG av den 20 juni 1991 om ändring av direktiv 89/392/EEG.

12 Republiken Italien skall ersätta rättegångskostnaderna.