Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1 Varors ursprung - Förmånsbehandling i tullhänseende tillämplig på varor med ursprung i och som införts från Färöarna - Tullfri import på grundval av ursprungscertifikat som utfärdats av myndigheterna på Färöarna - Invändningar mot certifikaten i en utredning som utförts av gemenskapen - Bestridande av myndigheterna på Färöarna - Ursprungskommittén har inte hörts - Uppbörd i efterhand av importtull - Tillåtlighet - Möjlighet att inte besluta om uppbörd - Villkor - Bedömningskriterier

(Rådets förordning nr 802/68, nr 2051/74 och nr 1697/79; kommissionens förordning nr 3184/74)

2 Varors ursprung - Förmånsbehandling i tullhänseende tillämplig på varor med ursprung i och som införts från Färöarna - Ursprungsvaror - Definitionskriterier - "Fartyg från Färöarna" och "besättningen" på dessa fartyg

(Rådets förordning nr 2051/74, bilaga IV; kommissionens förordning nr 3184/74, bilaga I)

3 Varors ursprung - Förmånsbehandling i tullhänseende tillämplig på varor med ursprung i och som införts från Färöarna - Bearbetning av råvaror av färöiskt ursprung på färöiskt territorium - Omfattas av förmånsbehandling - Villkor - Fysiskt åtskiljande av varor från tredje land - Uppbörd, i avsaknad av åtskillnad, av reducerat tullbelopp - Villkor för tillåtlighet - Bevisbördan

(Rådets förordning nr 2051/74; kommissionens förordning nr 3184/74)

4 Europeiska gemenskapernas egna tillgångar - Uppbörd i efterhand av import- eller exporttull - Överskridande av preskriptionstid - Utfärdande av en betalningsanmaning avseende ett belopp som till viss del inte kan indrivas - Betalningsanmaningen ogiltig i sin helhet - Tillämpning av nationell rätt - Gränser - Skyldighet för myndigheter som avser att inleda uppbördsförfarande att först besluta om möjligheten att inte göra detta eller att vända sig till kommissionen - Föreligger inte

(Rådets förordning nr 1697/79, artiklarna 2.1 och 5.2; kommissionens förordning nr 2164/91, artikel 4)

5 Europeiska gemenskapernas egna tillgångar - Uppbörd i efterhand av import- eller exporttull - Förfarande avseende belopp som inte kan återvinnas hos förvärvarna av de importerade varorna - Kränkning av rätten till skydd för egendom eller av proportionalitetsprincipen - Föreligger inte

(Rådets förordning nr 1697/79

Sammanfattning

6 Förordning nr 2051/74 om tullförfarande avseende vissa varor med ursprung i och som införts från Färöarna, nr 3184/74 om definition av begreppet ursprungsvara och om metoder för administrativt samarbete för tillämpning av nämnda tullförfarande samt nr 1697/79 om uppbörd i efterhand av import- eller exporttullar skall tolkas på så sätt att tullmyndigheterna i en medlemsstat kan inleda ett förfarande för uppbörd av tull i efterhand på import av varor från Färöarna på grundval av de slutsatser som dragits i en gemenskapsutredning, även om dessa tullmyndigheter - eftersom de förlitade sig på de varucertifikat EUR.1 som utfärdats i god tro av de behöriga myndigheterna på Färöarna - inte har uttagit tull i samband med importen, även om de färöiska myndigheterna bestrider utredningens slutsatser i det avseende som dessa gäller tolkningen av de gemenskapsrättsliga tullbestämmelserna i fråga och vidhåller att certifikaten är giltiga, och även om de omtvistade frågorna inte har hänskjutits till den ursprungskommitté som har inrättats med stöd av förordning nr 802/68 om en gemensam definition av begreppet ursprungsvaror.

Den omständigheten att de behöriga myndigheterna på Färöarna i varucertifikaten EUR.1 intygade att varorna hade sitt ursprung inom detta territorium eller den omständigheten att de behöriga myndigheterna i den importerande medlemsstaten inledningsvis godtog det ursprung som hade deklarerats för varorna i dessa certifikat utgör inte ett "misstag från de behöriga myndigheternas sida" i den mening som avses i artikel 5.2 i förordning nr 1697/79, i vilken föreskrivs de villkor som måste föreligga för att medlemsstaten skall kunna avstå från att besluta om uppbördsförfarande. Om myndigheterna på Färöarna är behöriga myndigheter i den mening som avses i gemenskapsbestämmelserna kan de inte i ett sådant fall hållas för ansvariga för ett misstag på sätt som avses i denna bestämmelse. Detta är däremot fallet när exportören deklarerade att varorna var av färöiskt ursprung och därvid förlitade sig på att de behöriga myndigheterna faktiskt kände till alla de sakförhållanden som är nödvändiga för att tullbestämmelserna i fråga skall kunna tillämpas och när dessa myndigheter trots denna kännedom inte gjorde någon som helst invändning vad gällde de uppgifter som förekom i exportörens deklarationer och således grundade sitt intygande av varornas färöiska ursprung på en felaktig tolkning av ursprungsbestämmelserna.

För att bedöma om det misstag som eventuellt har begåtts av myndigheterna på Färöarna inte rimligen kunde ha upptäckts av gäldenärerna i den mening som avses i samma bestämmelse, bör i synnerhet misstagets art, de berörda näringsidkarnas yrkeserfarenhet samt den noggrannhet dessa har visat prov på beaktas. Det ankommer på den nationella domstolen att på grundval av denna tolkning kontrollera om kriterierna för bedömningen av om det misstag som de behöriga myndigheterna på Färöarna eventuellt har begått rimligen kunde ha upptäckts av gäldenärerna är uppfyllda med hänsyn till omständigheterna i det föreliggande fallet.

Slutligen är ovannämnda bestämmelse tillämplig i det fall där gäldenären har rättat sig efter alla krav som uppställs såväl i gemenskapsbestämmelserna avseende tulldeklaration som i nationell lagstiftning, genom vilken gemenskapsbestämmelserna i förekommande fall kompletteras eller införlivas, även om han i god tro har lämnat felaktiga eller ofullständiga uppgifter till de behöriga myndigheterna, då dessa uppgifter var de enda som han rimligen kunde känna till eller införskaffa.

7 Kriterierna för definition av "fartyg från Färöarna", som finns i bilaga IV till förordning nr 2051/74 om tullförfarande avseende vissa varor med ursprung i och som införts från Färöarna och i den förklarande anmärkningen 4 i bilaga I till förordning nr 3184/74 om definition av begreppet ursprungsvara och om metoder för administrativt samarbete för tillämpning av nämnda tullförfarande, skall tillämpas kumulativt.

Begreppet "besättning", som ett av dessa kriterier gäller, omfattar inte personer som inte ingår i fartygets ordinarie personal men som utöver denna har anställts för ett fiske eller en del av ett visst fiske för att arbeta ombord som praktikanter eller okvalificerad maskinpersonal, särskilt i utbildningssyfte, i avsikt att iaktta villkoren i en överenskommelse som ingåtts med ett företag i tredje land för att fartyget skall kunna fiska inom detta lands ekonomiska zon och detta oavsett om dessa avlönas av fartygets redare eller av företaget i tredje land.

8 Under bearbetningen i en färöisk fabrik skall råvaror av färöiskt ursprung i den mening som avses i förordning nr 3184/74 hållas åtskilda från varor som kommer från tredje land för att omfattas av den förmånsbehandling i tullhänseende som föreskrivs i förordning nr 2051/74. I avsaknad av en sådan uppdelning kan tullmyndigheterna i den importerande medlemsstaten emellertid, med kommissionens tillstånd, besluta att av rättviseskäl endast utta tull på import från den berörda fabriken motsvarande den tull som skulle ha kunnat utkrävas om de berörda varornas ursprung hade stått i proportion till de råvarors ursprung som kommit in till fabriken under importåret.

Det framgår dessutom av bestämmelserna i ovannämnda förordningar att när räkor av färöiskt ursprung har bearbetats i en färöisk fabrik som även bearbetar räkor som införts från tredje land, åligger det exportören att med alla tillämpliga bestyrkande handlingar bevisa att räkor av färöiskt ursprung har hållits fysiskt åtskilda från räkor av annat ursprung. I avsaknad av sådana bevis kan räkorna inte längre anses vara av färöiskt ursprung, med den följden att det måste anses ha varit fel att bevilja varucertifikat EUR.1 och förmånsbehandling.

9 På gemenskapsrättens nuvarande stadium avgörs det enligt nationell rätt under vilka omständigheter en anmodan om betalning i efterhand avseende en samlad fordran, av vilken en del inte kan utkrävas på grund av att den preskriptionstid om tre år som föreskrivs i artikel 2.1 i förordning nr 1697/79 om uppbörd i efterhand av import- eller exporttullar har löpt ut, skall anses som ogiltig i sin helhet, dock med förbehåll för de gränser som uppställs enligt gemenskapsrätten, det vill säga att tillämpningen av nationell rätt inte får leda till att uppbörden av skatter och avgifter till gemenskapen blir mindre effektiv än uppbörden av nationella skatter och avgifter av samma slag och inte heller medföra att verkställigheten av gemenskapsbestämmelser i praktiken blir omöjlig eller onödigt svår.

De behöriga myndigheterna i den importerande medlemsstaten är för övrigt inte skyldiga att innan de utfärdar anmaningar om betalning i efterhand av tull besluta om möjligheten att inte inleda ett uppbördsförfarande med stöd av artikel 5.2 i förordning nr 1697/79.

Artikel 4 i förordning nr 2164/91 om tillämpning av nämnda artikel 5.2 skall tolkas på så sätt att de behöriga myndigheterna i den importerande medlemsstaten inte är skyldiga att vända sig till kommissionen med en begäran om ett beslut avseende möjligheten att inte inleda ett förfarande för uppbörd i efterhand av tull, om de anser att villkoren i artikel 5.2 inte är uppfyllda.

10 De krav som följer av rätten till skydd för egendom och av proportionalitetsprincipen utgör inte hinder för de behöriga myndigheterna att besluta om ett förfarande för uppbörd i efterhand av importtull när villkoren för att tillämpa artikel 5.2 i förordning nr 1697/79, i vilken föreskrivs en möjlighet för myndigheterna att inte inleda uppbördsförfarandet, inte är uppfyllda, även om denna tull inte längre kan återvinnas hos förvärvaren av de importerade varorna och även om det rör sig om ett betydande belopp.

Det ankommer nämligen på näringsidkare att inom ramen för sina avtalsförhållanden vidta nödvändiga åtgärder för att skydda sig mot risken för uppbörd och även den omständigheten att det utkrävda beloppet är betydande ingår bland de yrkessmässiga risker som dessa näringsidkare utsätter sig för