61994J0122

1 Jordbruk - Konkurrensregler - Bestämmelser i fördraget om statligt stöd - Tillämpning inom vinsektorn - Följder - Rådets behörighet att i undantagsfall godkänna ett stöd med hänsyn till exceptionella omständigheter

(EG-fördraget, artiklarna 42 och 92-94; rådets förordning nr 822/87, artikel 76)

2 Jordbruk - Konkurrensregler - Stöd - Rådets i undantagsfall givna godkännande av stöd - Rättslig kontroll - Gränser - Beslut om beviljande av extra stöd till destillation av vissa viner under produktionsåret 1993/1994 i Italien och Frankrike - Uppenbart oriktig bedömning föreligger inte

(EG-fördraget, artiklarna 39 och 93.2 tredje stycket)

3 Institutionernas rättsakter - Motivering - Skyldighet - Räckvidd

(EG-fördraget, artikel 190)

4 Eftersom rådet med stöd av artikel 42 i fördraget och genom artikel 76 i förordning nr 822/87 har beslutat att artikel 92-94 om statligt stöd är tillämpliga på produktion av och handel med vin och must, kan rådet utöva den behörighet som det tillerkänns genom artikel 93.2 tredje stycket inom vinsektorn för att besluta, om det är motiverat på grund av exceptionella omständigheter, att ett statligt stöd skall anses som förenligt med den gemensamma marknaden med avvikelse från bestämmelserna i artikel 92 eller de förordningar som avses i artikel 94.

5 När rådets genomförande av den gemensamma jordbrukspolitiken innebär att det är nödvändigt att utvärdera en komplicerad ekonomisk situation, omfattar rådets utrymme för skönsmässig bedömning inte uteslutande innehållet i och räckvidden av de bestämmelser som skall antas, utan även i viss utsträckning fastställande av grundläggande omständigheter på så sätt att rådet i förekommande fall får grunda sig på en helhetsbedömning. Detta är fallet när rådet är skyldigt att uttala sig i frågan om det finns anledning att, i kraft av den behörighet som rådet tillerkänns genom artikel 93.2 tredje stycket i fördraget, besluta att exceptionella omständigheter motiverar att ett stöd skall anses som förenligt med den gemensamma marknaden med avvikelse från artikel 92 i fördraget.

Domstolskontrollen av hur en sådan behörighet utövas skall begränsas till att pröva om det har skett en uppenbart oriktig bedömning av omständigheterna i fallet eller maktmissbruk eller om rådet klart har överskridit gränserna för sitt handlingsutrymme vad gäller de beslut som skulle antas.

Vad gäller rådets beslut att godkänna det statliga extra stödet till destillation av vissa viner som producerats under produktionsåret 1993/1994 i Frankrike och Italien, har denna kontroll inte påvisat att en uppenbart oriktig bedömning har skett i det att rådet ansett att det fanns anledning att ta särskild hänsyn till målet att säkerställa en skälig inkomst för vinproducenterna, och att någon verklig och varaktig störning av verksamheten inom den gemensamma organisationen av marknaden för vin inte behövde befaras, samt att detta stöd undantagsvis kunde anses förenligt med den gemensamma marknaden i den mån och för den period som var absolut nödvändig för att avhjälpa den konstaterade obalansen.

6 Även om det av den motivering som krävs enligt artikel 190 i EG-fördraget på ett klart och otvetydigt sätt skall framgå hur den gemenskapsmyndighet som är upphovsman till den omtvistade rättsakten har resonerat, så att de berörda personerna kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva kontroll, krävs det emellertid inte att alla faktiska eller rättsliga omständigheter anges. Frågan huruvida en motivering av ett beslut uppfyller dessa krav skall bedömas inte bara mot bakgrund av motiveringens lydelse utan även mot bakgrund av dess sammanhang samt samtliga de rättsregler som reglerar det berörda området. Om följaktligen det väsentliga i det mål som institutionen eftersträvar framgår av den omtvistade rättsakten, skulle det vara onödigt att fordra en särskild motivering för vart och ett av de val av teknisk art som instititutionen har gjort.

I mål C-122/94,

Europeiska gemenskapernas kommission, företrädd av juridiske rådgivaren Xenophon Yataganas, och Ben Smulders, vid rättstjänsten, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos Carlos Gómez de la Cruz, rättstjänsten, Centre Wagner, Kirchberg,

sökande,

mot

Europeiska unionens råd, företrätt av direktören Ramon Torrent, och Diego Canga Fano, båda vid rättstjänsten, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos direktören Bruno Eynard, direktoratet för rättsfrågor, Europeiska investeringsbanken, 100, boulevard Konrad-Adenauer,

svarande,

med stöd av

Republiken Frankrike, företrädd av Catherine de Salins, sous-directeur, rättsavdelningen, och Jean-Louis Falconi, secrétaire des affaires étrangères, båda utrikesministeriet, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos Frankrikes ambassad, 9, boulevard du Prince-Henri,

och

Republiken Italien, företrädd av professor Luigi Ferrari Bravo, chef för avdelningen för diplomatiska tvister, utrikesministeriet, i egenskap av ombud, med delgivningsadress i Luxemburg hos Italiens ambassad, 5, rue Marie-Adelaïde,

intervenienter,

angående en talan om ogiltigförklaring av två beslut som rådet antog den 21 februari 1994 i enlighet med artikel 93.2 tredje stycket i EG-fördraget om beviljande av extra stöd för destillation av vissa viner i Italien och Frankrike,

meddelar

DOMSTOLEN

sammansatt av ordföranden G.C. Rodríguez Iglesias, avdelningsordförandena C.N. Kakouris och D.A.O. Edward samt domarna G.F. Mancini, F.A. Schockweiler, P.J.G. Kapteyn (referent), C. Gulmann, J.L. Murray, P. Jann, H. Ragnemalm och L. Sevón,

generaladvokat: G. Cosmas,

justitiesekreterare: byrådirektören L. Hewlett,

med hänsyn till förhandlingsrapporten,

efter att muntliga yttranden har avgivits vid sammanträdet den 19 september 1995 av: kommissionen, företrädd av Gérard Rozet och Ben Smulders, rådet, företrätt av Ramon Torrent och Diego Canga Fano, Frankrikes regering, företrädd av Gautier Mignot, secrétaire des affaires étrangères, utrikesministeriets rättsavdelning, i egenskap av ombud, och Italiens regering, företrädd av Maurizio Fiorilli, avvocato dello Stato,

och efter att den 22 november 1995 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Genom ansökan, som inkommit till domstolens kansli den 25 april 1994, har Europeiska gemenskapernas kommission med stöd av artikel 173 i EG-fördraget väckt talan om ogiltigförklaring av två beslut som rådet antog den 21 februari 1994 i enlighet med artikel 93.2 tredje stycket i EG-fördraget om beviljande av extra stöd för destillation av vissa viner i Italien och Frankrike.

2 I Italiens fall godkände rådet beviljandet av ett kompletterande stöd till obligatorisk destillation med stöd av artikel 39 i rådets förordning (EEG) nr 822/87 av den 16 mars 1987 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT nr L 84, s. 1), för en maximal mängd av 3 miljoner hektoliter bordsvin och vin lämpat för produktion av bordsvin producerat under produktionsåret 1993/1994 i Italien till ett maximalt belopp motsvarande skillnaden mellan det lägsta uppköpspriset på förebyggande destillation (2,06 ecu per % vol./hl) och det lägsta uppköpspriset på obligatorisk destillation (0,83 ecu per % vol./hl)

3 Beträffande Frankrike godkände rådet beviljandet av ett kompletterande stöd till förebyggande destillation med stöd av artikel 38 i förordning nr 822/87, för en maximal mängd av 3 miljoner hektoliter bordsvin och vin lämpat för produktion av bordsvin som producerats under produktionsåret 1993/1994 i Frankrike till ett maximalt belopp motsvarande skillnaden mellan 24 FF per % vol./hl och det lägsta gemenskapspriset (2,06 ecu per % vol./hl), omvandlat till den taxa som är tillämplig på avtalen i fråga. Stödet utbetalas till producenter vars avkastning inte överstiger 90 hl/ha och som levererar till förebyggande destillation och är begränsat för varje berörd producent till 9 hl/ha.

4 Det framgår av övervägandena i dessa två beslut att den italienska och den franska regeringen underrättade kommissionen om förslagen till stöd i enlighet med artikel 93.3 i fördraget och att kommissionen ansåg att det föreslagna stödet i dessa två fall inte var förenligt med den gemensamma marknaden. På grundval av artikel 93.2 tredje stycket ansåg däremot rådet i de två ifrågasatta besluten att det förelåg exceptionella omständigheter på så sätt att detta stöd, på de villkor som föreskrevs i besluten, var förenligt med den gemensamma marknaden.

5 Genom beslut av domstolens ordförande av den 9 september 1994 tilläts Republiken Italien att intervenera till stöd för rådets mening.

6 Genom beslut av domstolens ordförande av den 24 oktober 1994 tilläts Republiken Frankrike att intervenera till stöd för rådets mening.

7 Kommissionen har som första grund åberopat att rådet saknade behörighet och att detta åsidosatt förfarandereglerna genom att grunda sig på artikel 93.2 tredje stycket för att avvika från bestämmelserna om den gemensamma organisationen av marknaden för vin. Kommissionen har särskilt påpekat att ett nationellt stöd, som i det italienska fallet, som utjämnar de priser som skall betalas till producenterna för de två typerna av destillation, eller som i det franska fallet, som höjer priset på förebyggande destillation till marknadsprisets nivå, inte endast leder till en snedvridning av konkurrensen mellan producenter på sätt som avses i artikel 92.1 i EG-fördraget, utan även medför en nivå för prisstöd som är högre än den inom den gemensamma organisationen av marknaden. Härigenom försvagas den avrådande verkan som är avsikten med destillationssystemet, vilket är nödvändigt för att kontrollera produktionen, samtidigt som kommissionens verksamhet omöjliggörs.

8 Vad först gäller bristen på behörighet, har kommissionen gjort gällande att rådet, i enlighet med den bokstavliga lydelsen av artikel 93.2 tredje stycket, endast får besluta om avvikelse från bestämmelserna i artikel 92 eller de förordningar som avses i artikel 94 i EG-fördraget och inte från andra gemenskapsbestämmelser.

9 Det finns anledning att erinra om att det i artikel 93.2 tredje stycket föreskrivs att rådet på begäran av en medlemsstat enhälligt kan besluta att ett stöd som denna stat lämnar eller avser att lämna skall anses vara förenligt med den gemensamma marknaden, med avvikelse från bestämmelserna i artikel 92 eller de förordningar som avses i artikel 94, om ett sådant beslut är motiverat på grund av exceptionella omständigheter.

10 Det kan konstateras att artikel 93.2 tredje stycket ingår i kapitel 1, med rubriken "Konkurrensregler", avdelning V i tredje delen av EG-fördraget.

11 I enlighet med artikel 42 i samma fördrag har rådet för övrigt behörighet att, i överensstämmelse med det i artikel 43.2 och 43.3 föreskrivna förfarandet och med hänsyn till målsättningen i artikel 39, besluta i vilken utsträckning bestämmelserna i kapitlet om konkurrensregler skall tillämpas inom jordbrukssektorn.

12 Genom artikel 76 i förordning nr 822/87 har således rådet med stöd av artikel 42 i fördraget beslutat att artikel 92-94 är tillämpliga på produktion av och handel med vin och must.

13 Av detta följer att den behörighet som rådet har tillerkännts genom artikel 93.2 tredje stycket kan utövas avseende vinsektorn inom de gränser som anges i denna bestämmelse, det vill säga när exceptionella omständigheter föreligger.

14 När det sedan gäller åsidosättandet av förfarandereglerna har kommissionen gjort gällande att rådets beslut innebär ett hot mot den gemensamma organisationen av marknaden för vin och att rådet borde ha iakttagit förfarandereglerna i artikel 43.2 och 43.3 i den mån denna organisation ändras genom dessa beslut.

15 I detta avseende är det tillräckligt att konstatera att hänvisningen i artikel 76 i förordning nr 822/87 till artikel 92-94 i fördraget inte förutsätter andra villkor än de som anges i dessa bestämmelser. Följaktligen skall kommissionens argument, enligt vilket det omtvistade stödet innebär ett hot mot den gemensamma organisationen av marknaden för vin, endast prövas för det fallet kommissionen visar att rådet har överskridit gränsen för sitt handlingsutrymme enligt artikel 93.2 tredje stycket.

16 Av detta följer att den första grunden inte kan godtas.

17 Som andra grund har kommissionen hävdat att rådet genom antagandet av de omtvistade besluten har begått ett uppenbart fel när det gjorde bedömningen att de exceptionella omständigheter som avses i artikel 93.2 tredje stycket förelåg.

18 I detta sammanhang kan det inledningsvis påpekas att när rådet vid genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken tvingas göra en utvärdering av en komplicerad ekonomisk situation, omfattar det utrymme för skönsmässig bedömning som rådet har inte uteslutande innehållet i och räckvidden av de bestämmelser som skall antas utan även i viss utsträckning fastställandet av de grundläggande sakförhållandena på så sätt att det är tillåtet för rådet att i förekommande fall grunda sig på en helhetsbedömning. Domstolskontrollen av denna behörighet skall begränsas till att pröva om det vid utövandet av denna behörighet förekommit uppenbara fel eller maktmissbruk eller om den ifrågavarande myndigheten klart har överskridit gränserna för sitt handlingsutrymme (se dom av den 29 oktober 1980, Roquette Frères mot rådet, 138/79, Rec. s. 3333, punkt 25).

19 I det föreliggande fallet framgår redan av lydelsen av artikel 93.2 tredje stycket att rådet är skyldigt att göra en utvärdering av en komplicerad ekonomisk situation när det med avvikelse från artikel 92 beslutar att det på grund av exceptionella omständigheter är motiverat att anse ett stöd som förenligt med den gemensamma marknaden.

20 Till stöd för denna grund har kommissionen för det första gjort gällande att produktionsåret 1993/1994 för vin inte uppvisade något exceptionellt dels eftersom det utgjorde förlängningen på tidigare produktionsår och att de åberopade monetära avvikelserna konstaterats även tidigare, dels eftersom situationen för andra gemensamma organisationer av marknaden, särskilt den för mjölkprodukter, nötkött samt frukt och grönsaker är ännu allvarligare.

21 I detta avseende skall först och främst påpekas att även om situationen för marknaden för vin var jämförbar med tidigare produktionsår kan det inte anses att rådet har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att i det fjärde övervägandet i de två ifrågasatta besluten anse - utan att motsägas av kommissionen - att den obalans på den gemensamma marknaden för vin som konstaterades i början på produktionsåret 1993/94, på grund av en sådan situations varaktighet, säkerligen skulle kunna innebära en risk vad gäller Italien för allvarliga återverkningar av ekonomiskt och socialt slag, i synnerhet för små producenter och vinodlarkooperativ samt när det gäller Frankrike en risk för att en kritisk situation skapas.

22 Det finns vidare anledning att erinra om att varje gemensam organisation av marknaden har sina särskilda särdrag (se dom av den 28 oktober 1982, Lion et Loiret & Haentjens, 292/81 och 293/81, Rec. s. 3887, punkt 24). Som kommissionen för övrigt har konstaterat i sin replik kännetecknas marknaden för vin sedan flera år av en stadigvarande strukturell obalans som är under omdaning.

23 Slutligen har kommissionen anmärkt att det omtvistade stödet huvudsakligen syftar till att säkerställa att vinodlarna erhåller en ersättning som överstiger det pris som föreskrivits av den gemensamma organisationen av marknaden för vin, vilket således innebär att bland de mål som anges i artikel 39 i fördraget prioriteras skyddet för jordbrukarnas inkomster, vilket får till resultat att försvaga den avrådande verkan som är avsikten med destillationssystemet, vilket är nödvändigt för att kontrollera produktionen.

24 I detta avseende gäller att vid förverkligandet av de olika målen i artikel 39 i fördraget skall gemenskapsinstitutionerna se till att eventuella motsättningar mellan målen tagna var för sig kan ges en stadigvarande lösning och i förekommande fall ge tillfälligt företräde för ett av dessa mål när omständigheterna på vars grundval besluten antas så kräver (se domar av den 5 oktober 1994, Crispoltoni m.fl., C-133/93, C-300/93 och C-362/93, Rec. s. I-4863, punkt 32, och Tyskland mot rådet, C-280/93, Rec. s. I-4973, punkt 47).

25 Således har rådet inte gjort en uppenbart oriktig bedömning när det, vid beslutet om att de tvistiga stöden kunde anses som förenliga med den gemensamma marknaden, tog särskild hänsyn till målet att säkerställa en skälig inkomst för vinproducenter, eftersom dessa stöd inte hade orsakat någon verklig och varaktig störning av verksamheten inom den gemensamma organisationen av marknaden för vin. Vidare anser rådet i det sista övervägandet i de två besluten att stöden undantagsvis var förenliga med den gemensamma marknaden i den mån och för den period som var absolut nödvändig för att avhjälpa den konstaterade obalansen.

26 Således kan den andra grunden inte godtas.

27 Kommissionen har som tredje grund gjort gällande att motiveringen av de två besluten är kort, bristfällig och oriktig.

28 I detta avseende är det först tillräckligt att konstatera att kommissionens andra grund, om det påstådda uppenbara felet som rådet skulle ha begått genom att göra bedömningen att de exceptionella omständigheter som anges i artikel 93.2 tredje stycket förelåg, inte kunde godtas. Följaktligen finns det inte anledning att pröva den tredje grunden annat än vad avser den bristfälliga motiveringen.

29 Även om det av den motivering som krävs enligt artikel 190 i EG-fördraget på ett klart och otvetydigt sätt skall framgå hur den gemenskapsmyndighet som är upphovsman till den omtvistade rättsakten har resonerat, så att de berörda personerna kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utöva kontroll (se dom av den 9 november 1995, Atlanta Fruchthandelsgesellschaft m.fl., C-466/93, REG s. I-3802, punkt 16), krävs emellertid inte att alla faktiska eller rättsliga omständigheter anges. Frågan huruvida en motivering av ett beslut uppfyller dessa krav skall bedömas inte bara mot bakgrund av motiveringens lydelse, utan även mot bakgrund av dess sammanhang samt samtliga de rättsregler som reglerar det berörda området. Om följaktligen det väsentliga i det mål som institutionen eftersträvar framgår av den omtvistade rättsakten, skulle det vara onödigt att fordra en särskild motivering för vart och ett av de val av teknisk art som den innefattar.

30 Även om de ifrågavarande besluten är kortfattade framgår det klart att rådet, i motsats till vad kommissionen har gjort gällande, har gjort den bedömningen att de exceptionella omständigheterna undantagsvis tillät att stöden - i den mån och för den period som var absolut nödvändig - kunde anses förenliga med den gemensamma marknaden.

31 Inte heller den tredje grunden kan därför godtas.

32 Av det föregående följer att talan i sin helhet skall ogillas.

Rättegångskostnader

33 I enlighet med artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna om detta yrkats. Kommissionen är tappande part och skall därför förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

På dessa grunder beslutar

DOMSTOLEN

följande dom:

34 Talan ogillas.

35 Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.